Hur ser Barbie ut som pensionär?

Jag läser en lång artikel om Barbie och hur denna ca 60 år gamla docka hänger med i samhället och dess utveckling. Men hon ser ju lika ung ut fortfarande och är utan gumfläsk. Ska hon någonsin bli pensionär?

Då för drygt 60 år sedan, när hon skapades, hade den genomsnittliga kvinnan cirka 15 centimeter smalare midja än idag. Det kan kanske bero på den förhatliga gördeln som vi hade på oss eller att vi inte åt så mycket snabbmat eller levde ett mindre stillasittande liv. Det kan också bero på filmstjärneideal, alla bantningsråd och Twiggy – den trådsmala, svältfödda fotomodellen.

Så Barbie blev från början smal i midjan och kurvig. Den figuren hängde med länge, trots att vi ändrades, men för så där 20 år sen började tillverkaren Mattel lyssna på kritiken, och idag har Barbie bredare midja och höfter och mindre byst. Hon finns också med fötter som kan ha både låg- och högklackat.

I en artikel läser jag att Barbie är feminist! Hon gör som hon vill, redan 1965 var hon astronaut för första gången och presidentkandidat var hon redan på 80-talet. Ken får hänga med på ett hörn ibland, på Barbies villkor förstås! Tillverkaren Mattels budskap med Barbie är ”You can be anything”, med meningen ”Du kan bli vad DU vill”. Men vadå? Barbie har ju aldrig levt ett vanligt kvinnoliv: fött barn, varit mamma, tvättat golvet, stickat vantar, kokt sylt eller något annat som vi vanliga kvinnor gör. Vill hon inte vara en vanlig kvinna? Hon har ju valt bort en hel del väsentliga saker som t ex att ha en familj att leva tillsammans med. Hon har valt karriären!

Det finns en svensk Barbieklubb som grundades av Mona Sahlin. Mona lyckades i alla fall inte med ”You can be anything”. Istället trasslade hon till sitt liv ganska rejält. Så jag vet inte om Barbie är något ideal.

Det var alltså för mer än sex decennier sedan, när leksaker var ännu mer könade, som Mattels grundare Ruth Handler såg att hennes son, Kenneth, hade fler alternativ att leka med än hennes dotter, Barbara. Medan han kunde vara astronaut eller kirurg, fick Barbara underhålla sig främst med babydockor, vilket återspeglade vad samhället hade i beredskap för henne senare. ”Ruth såg sin dotter leka med pappersdockor, och hon märkte att hennes dotter och hennes vänner föreställde sig vad de skulle vara i framtiden när de lekte.” Således föddes Barbie 1959, avsedd som ett sätt att släppa loss fantasin och potentialen hos unga tjejer.

I början av 2000-talet sjönk dock Barbies försäljningssiffror rejält. Nu har företaget satsat på nya Barbiedockor och har introducerat Barbiedockor med, rullstol proteser, vitiligo och hörapparater. Men Barbies värld har också blivit mycket större än hennes midja; förutom dockor och accessoarer erbjuder varumärket bland annat spel, tv-innehåll och digitala upplevelser. En Barbie-film ska också ha premiär på bio 2023. Allt för att fortsätta att vara en pengamaskin!

Nu väntar jag på att Barbie ska åldras och bli pensionär. När ska hon sitta på en bänk i statsparken och mata fåglarna eller bli medlem i PRO? Ska hon någonsin åka på pensionärsresor? Kommer hon att spela boule med andra pensionärsvänner på en sandstrand vid Medelhavet? Kommer hon och Ken att njuta av pensionärstillvaron tillsammans med ett helt vanligt liv? Får vi se en Barbie med gumfläsk och dubbelhakor?

Det är inte lätt att bli gammal

Min mamma började klaga i 50-års åldern på att det är inte lätt att bli gammal. Men jag känner människor som är i 90-års åldern som fortfarande är pigga och alerta. Själv vägrar jag att känna mig gammal – 70 är väl ingen ålder, jag ska ju bli 100.

Idag läste jag ännu en gång meningen ”gammal och sjuk”. Vadå gammal och sjuk? Det finns väl inget likhetstecken mellan gammal och sjuk? Det finns faktiskt unga människor som är sjuka. Det finns också gamla människor som är friska. Jag började fundera på den storebrorsmentalitet som finns mot äldre.Yngre människor vill ofta tala om hur äldre ska vara, äta, dricka, motionera, intressera sig för och må. Jag googlade på ordet äldre och fann en hel del förutfattade meningar om äldre:

• Äldre ändrar inställning till teknik om de får pröva. Med andra ord är vi äldre rädda för teknik och behöver undervisning! Det kan ju också vara så att vi äldre tar till oss den teknik som vi anser att vi behöver och förkastar övrigt.
• Allt fler äldre upplever psykisk ohälsa. Jaha! Den psykiska ohälsan sprider sig inom alla åldrar. Är det så speciellt att äldre drabbas av samma sak?
• Kartläggning av äldre personers (65+) aktivitetsbeteende för att identifiera ohälsosamma aktivitetsmönster, undersöka attityder om äldres stillasittande och utforska möjligheten att genom en intervention bryta stillasittande för att bevara ett oberoende och bidra till hållbart åldrande. Äldre människors aktivitetsbeteende – hållbart åldrande? Vad är ett hållbart åldrande och vem avgör vad som är hälsosamt för äldre personer?
• Maten ger livsglädje för äldre. Är inte maten en betydande del av alla människors liv? Varför finns det annars så många restauranger och gatukök? Varför bjuder vi annars hem vänner på mat? Känner inte alla – oavsett ålder – glädje och livskvalitet i samband med mat?

För några veckor sedan ville SSU göra veganmat som norm på äldreboende. Men även äldre och dementa har varit unga. Deras matvanor grundade sig när de var unga. Nu vill de unga berätta för de äldre vad de får äta och vad de inte får äta. Idag lade en kvinna, som jobbar inom äldreomsorgen i vår kommun ut detta på FB:

Nej! Jag hade hellre varit utan efterrätt eller tagit en färsk frukt. Människor som har levt ett långt liv måste väl själv få välja sin mat. Kan denna lilla citronkaka göra någon glad? Knappast!

Regeringen utropade glatt: Vi sänker skatten för pensionärerna! Men … 35 kr i månaden för de som har 18 000 kr i månaden i pension! Vad kan jag köpa för 35 kr? Förresten tar ju staten tillbaka 7 kr i moms om jag köper något för de 35 kronorna. Egentligen så sa regeringen: Pensionärerna kan vi lura att tro att vi bryr oss om dem. Men egentligen så vill vi att de ser till att avlida snabbt som möjligt så att vi kan använda deras pension till annat.

”– Vill vi ha ett Sverige som kan erbjuda våra äldre en värdig ålderdom så måste vi rusta äldreomsorgen för det ökade antalet äldre, säger äldreminister Lena Hallengren.”

Men vilken värdighet erbjuds äldre när yngre personer hela tiden vill bestämma och tala om för äldre hur de ska vara, äta, dricka, motionera, intressera sig för och må? Varför tror yngre människor att de vet bättre än de som har lång livserfarenhet?

När regeringen anser att vi lever för länge och att de kan lura oss hur mycket som helst så tänker jag att det kanske är bättre med ättestupan eller som någon skrev i mitt poesialbum i början av 1960-talet:

”När du blir gammal och ingen vill ha dig, sätt dig på taket och låt kråkorna ta dig!”

Är åldrandet en samhällsutmaning?

I Sverige bor cirka 2 miljoner ålderspensionärer dvs personer som är 65 år eller äldre. Av dessa år det cirka 230 000 personer över 65 år som idag har hemtjänst och ytterligare 82 000 har permanent särskilt boende. Men resten? På vilket sätt är vi en samhällsutmaning?

Idag läser jag en debattartikel skriven av ordförande för Stadsmissionen. Den bygger på en mängd klyschor om samhällsutmaningar med en åldrad befolkning. Den rimmar illa med de förslag som finns att man ska jobba tills man är 75! Men artikeln handlar till stor del om ensamhet och behov av kollektiva aktiviteter för att hindra depressioner.

Ja, jag vet! Det fanns en tid då människor bara levde för jobbet. När det tog slut blev de sysslolösa och hade kanske svårt att aktivera sig själv. Det är ju allmänt känt att många hemmafruar fick psykiska problem när barnen flyttade hemifrån. Nu tar artikelförfattaren upp depression när livspartnern går bort. Men … många har ju redan upplevt skilsmässor tidigare i livet och startat om med ny partner!

Dagens pensionärer är mer flexibla, friskare, äter bättre mat, motionerar och sitter inte stilla och väntar på aktiviteter som ska ramla över dem. De flesta har intressen, aktiviteter och vänner. Många reser och upplever en mängd nya saker som de aldrig kunde göra innan de blev pensionärer. Framför allt har de stora kunskaper och erfarenheter som de kan dela med sig av. De behöver inte särskilt äldreboende eller hemtjänst. Jag har grannar som är i 90-års åldern som klara sig själv och lever ett aktivt liv.

Cirka 96 000 är över 90 år idag – dvs knappt 5 % av pensionärerna. På vilket sätt utmanar dessa personer samhället? Den gruppen lär inte bli så mycket större, så jag förstår inte utmaningen.Vi behöver någon som tar hand om oss när vi blir gamla! Det har varit ett av argumenten, under många år, för en ökad invandring! Men … behöver de tas hand om? En utmaning kan vara att betala ut rimliga pensioner till de som under hela sitt vuxna liv har avstått en bit av sin lön för att regeringen har lovat dem en tryggad ålderdom. Men pengarna har tydligen använts till annat istället!

Det känns nu som att politikerna har fått in barnen på förskolorna och föräldrarna på arbetsplatser. Nu återstår … pensionärerna … hur ska vi kunna hålla koll på dem? Pensionärer är inte en hjälplös inaktiv grupp som behöver styras av de yngre! Vi klarar själv av att organisera våra liv – även om vi får sämre rörelseförmåga så har vi fortfarande tankeförmåga!

Att insinuera att vi är en samhällsutmaning som behöver extra resurser är förnedrande! Det är ju samma resonemang som att det behövs fler fritidsgårdar i förorterna. Att åldras är ingen sjukdom eller brist på integration. Att åldras är ett naturligt tillstånd. Vi fortsätter att leva våra liv – trots att vi inte går till jobbet. Vi gör allt som vi inte hann med tidigare i livet. Allt som behövs är egentligen mer respekt för vårt kunnande och våra erfarenheter samt att våra inbetalda pensionspengar kommer tillbaka till oss istället för att användas på en mängd politiska projekt!