Efter veckor av förhandlingar är M, KD, SD och L överens om ett regeringsunderlag. På måndag kan vi få en ny statsminister. Vi har fått ett nytt avtal som ska reglera hur den nya regeringen ska arbeta och vilka frågor som ska prioriteras – Tidö-avtalet, Få har läst avtalet men många har hakat upp sig på ett ord som används – vandel! Just nu – i skrivandets stund – finns det 1914 kommentarer på twitter om användningen av ordet vandel!
Med bristande vandel avses asocialt leverne och beteende och finns inskrivet i ett antal lagar i brottsbalken. I SOU 1994:33 kan vi läsa:
Ett bättre sätt att undvika att naturalisation sker på grundval av falska uppgifter är att mycket noga kontrollera utlänningens vandel och identitet före ett ställningstagande till medborgarskap.
2020 intervjuades Stefan Löfven i SVT:
För att få uppehållstillstånd vill S att det bör införas krav på “vandel, försörjning och kunskap i språk och samhällskunskap”.
Varför reagerar man då så starkt på ordet vandel? Jag tror egentligen inte arr det är ordet som retar upp människor. De försöker att hitta något att anmärka på. Ett gammalt ord som inte används så ofta i det svenska språket. Ett ord som kanske kan kopplas ihop med nationalism och SD. Precis som man gjorde med några ord ur SD:s partiprogram 2011:
Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser.
Essens blev ett fult ord och Finn Bengtsson och Rolf K Nilsson, Moderaterna, skrev en debattartikel 2016:
Utläggningen i SD:s program om en mänsklig essens som är direktkopplad till våra gener saknar allt vetenskapligt stöd. Det är ett skamligt, fördomsfullt och lögnaktigt sätt att försöka dela in mänskligheten i vi och dom utifrån påstådda biologiska skillnader och hänvisa till en politisk ideologi.
Det är så det har blivit! Istället för att diskutera argument och fakta så diskuterar de ord! De fina och goda människorna vill alltid bestämma och ha tolkningsföreträde. De vill bestämma vilka ord som vi ska använda. Använder vi fel ord så kan de klistra en stämpel i pannan på oss!
2018 skrev jag en artikel om detta:
Den svenska yttrandefrihetsdebatten har under många år kommit att handla om vilka ord vi får använda. Får man använda N-ordet eller säga att Pippis pappa var N-kung? Får man säga att N-bollar är goda?
Varför är det bättre att säga hen istället för han, hon, den eller det? Hur drabbades vi alla av en mängd fobier: homofobi, islamofobi, osv
Jag tänker på en liten dikt som jag ofta läste för mina barn när de var små:
ORDBESTÄMMAREN
av Britt G. Hallquist
Varför heter stol
just stol?
Varför säger man kniven om kniven
och hur kan man veta att byltet är ett bylte?
Vem har bestämt alla orden från början?
Vem var Ordbestämmare i Sverige?
Vem satt och pekade och sa:
”Pinne, sten, gräs”?
Kanske sakerna inte alls heter så
i själva verket.
Kanske de är ledsna för att de inte kan tala och säga:
”Ni ska inte tro på Ordbestämmaren.
Vi heter något vackrare i själva verket”.
Barn leker med orden. De ska vara fantasifulla, roliga och rimma. Ibland använder barn nonsensord. Allt för att utforska språket. Men sen kommer ordbestämmaren som talar om vad som är tillåtet.
Vem är egentligen Ordbestämmare? I dagens Sverige förändras ordens betydelse i rask takt! Naturligtvis sker det hela tiden en liten förändring – det är ju det som kallas utveckling. Men det senaste decenniet har orden i svenska språket polariserats och blivit politiserade. Allting måste vara svart eller vitt, för eller emot. Det finns inget mittemellan. Det lilla ordet ”lagom” tycks ha försvunnit ur svenska språket! Antingen är jag feminist eller antifeminist – jag kan helt enkelt inte välja att inte vara varken feminist eller antifeminist. Alla som förespråkar en restriktiv invandrarpolitik och vill diskutera de problem som kan uppstå är främlingsfientliga och rasistiska. Alla som inte håller med hatar och hotar. Alla som uttrycker ”fel åsikt” är fascister. Vi får inte gilla att äta Negerbollar för då kan någon känna sig kränkt! N-ordet blev det stora diskussionsämnet för några år sedan.
Tidigare har ordet fobi betytt ungefär att det är en diagnos för ”en uttalad, bestående och obefogad rädsla, som på olika sätt stör det dagliga livet genom fysiska och psykiska besvär”. Ja, jag är höjdrädd! Om jag klättrar upp på en stol så blir benen som spagetti och jag får hjärtklappning och mår illa. Jag har alltså en höjdfobi eller som det heter med ett fint ord Akrofobi. Men idag används ordet som ett skällsord på människor som man tror ogillar vissa företeelser t ex xenofobi, homofobi och islamofobi. Dessa människor lider inte av någon fobi – de bara kritiserar vissa företeelser eller delar av dem. Men ordet fobi har alltså ändrat innebörd!
SVT – public service och övriga mainstream medier har länge använt värdeord på olika företeelser: främlingsfientliga SD, fascistiska/rasistiska/nazistiska organisationer och förskräckliga/fruktansvärda situationer. samtidigt har de valt att t ex visa barn och kvinnor i flyktingströmmarna – trots att det mest har varit män som har flytt. De har talat om ensamkommande barn – trots att det handlar om ungdomar i övre tonåren eller äldre. De har använt ordet flyktingar – trots att många inte har flytt utan bara söker nya bättre levnadsvillkor. De har konsekvent vägrat att nämna etnicitet på förövare – tills nyligen. Men ordningen är återställd och locket har lagts på igen, i och med dokumentet som har författats, där alla ska benämnas som svenskar och ingen får exkluderas. SVT och mainstream medierna ska alltså fortsätta att kränka vanliga svenskar men skydda andra etniciteter med andra ord.
Politikerna använder ord för att svärta ner motståndarpartier och medborgare. Stefan Löfven hävdade att de som inte gillar den förda politiken är oroliga arbetslösa. Han använde orden för att förminska de som inte höll med honom och för att få dem att skämmas över sina åsikter. Han har under hela sin regeringstid fokuserat på att förminska då han egentligen saknar lösningar på problem. Lyckades han? Knappast!
Kan vi förändra skeende, tänkande och åsikter genom att använda andra ord eller genom att ändra innebörden av ord? Jag tror inte det? Ord är bara ord men mina attityder fick jag när jag uppfostrades som barn! Jag tänker ungefär likadant som jag gjorde för drygt 50 år sedan.
Med all ängslighet påminner vårt språk i allt större grad om det Orwellska nyspråket – där vissa ord är förbjudna och staten tillsammans med medierna ska informera om vilka ord som får och bör användas! Men jag vill ju fortsätta att leka Pippi Långstrump … och ha en pappa som är negerkung … och vara sakletare … och äta krummelurpiller!
Ingenting förändras! Allt är sig likt – trots att vi får en ny regering! De goda fortsätter att diktera vilka ord som ska användas. Jag fortsätter att tänka, tycka och använda samma ord som jag alltid har gjort. Jag fortsätter att leva efter den värdegrund som jag blev uppfostrad i!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
ulsansblogg 
Senaste kommentarer