Vem ska anpassa sig till vad?

Under hela mitt liv har jag anpassat mig till omvärlden. Jag lärde mig tidigt att följa de etiska normer som finns i vårt samhälle. I söndagsskolan (när jag var 5-6 år) sög jag girigt till mig alla liknelser. Jag ser fortfarande bilder framför mig, av den barmhärtige samariten eller när Jesus delar på brödet och fiskarna så att de räcker till alla. Nej , jag blev inte religiös – kallar mig hellre för ateist. Men de etiska normerna ställer jag upp på.

När jag började skolan anpassade jag mig till skolans normer. Jag var artig och uppförde mig väl. Det enda uppror som jag gjorde var när jag skolvägrade efter 3 veckors skolgång. Jag – som kunde räkna, skriva och läsa redan långt innan jag började skolan – tyckte att skolan var tråkig. Min nyfikenhet fick ingen stimulans. Men efter mors samtal med rektorn så fick jag fler  extrauppgifter som stimulerade min hjärna. Stackars småskolefröken! Jag räknade ju ut min bok innan de andra hade hunnit en sida och jag krävde ständigt nya svårare uppgifter. Men jag lärde mig självständigt tänkande och att man inte alltid behöver anpassa sig.

Jag gick tidigt in i föreningslivet – Unga Örnar och SSU. Som vuxen har jag fortsatt med en mängd ideella föreningar typ Hem och Skola och diverse samhällsföreningar men även amatörteaterföreningar eller andra kreativa föreningar. Inom föreningslivet måste man hela tiden anpassa sig till andras viljor – ge och ta. Det är så som demokratin fungerar. Jag fortsatte dock att tänka självständigt och att kasta mig in i nya projekt.

Inom arbetslivet har jag tvingats att anpassa mig till arbetsgivare och arbetskamrater. Det har aldrig varit några problem. Jag har ju alltid varit den barmhärtige samariten. Det är jag som har ställt upp på de orättvist behandlades sida – även om jag själv har drabbats av repressalier för det. Jag var problemlösaren och villig att åta mig uppgifter som andra inte ville ha eller klarade av. Jag har alltid varit hjälpsam och omtyckt av de flesta.

Politiskt sett har jag haft svårt för att hitta hem. Det finns och har inte funnits något parti som jag är beredd att anpassa mig till. Det finns många politiska frågor som är viktiga för mig t ex skolan. Men jag tycker inte att något parti tar tag i de viktiga frågorna. De är helt enkelt populistiska hela bunten. De diskuterar helst småproblem som är lätta att lösa. Men de vill inte tala om de stora problemen som kräver ett omfattande och långvarigt engagemang. De stora frågorna ger inte de politiska partierna fler väljare.

När de etablerade partierna har fått konkurrens så haglar invektiv från deras munnar istället för lösningar. Etablissemanget vill inte anpassa sig till folket. De anser att folket ska räta in sig i deras led. Gör de inte det så kommer man med förbud. De hävdar bestämt att vissa organisationer ska förbjudas. Vilka? De extrema. Vad är extremt? Kan en stor del av befolkningen vara extrem? De hävdar vidare att Yttrandefriheten inte ska omfatta extremister. Men vem är extremist? Är det jag som ställer upp på alla människor? Är det jag som tycker att alla människor ska fä yttra sig – men vi behöver inte lyssna på dem eller ta till oss budskap som vi inte gillar? Jag tror inte att det går att lösa problem med förbud. Tvärtom! Förbud skapar nya problem.

Att inte anpassa sig till något som inte är bra för landet och dess invånare kallar jag inte för extremism – snarare sunt förnuft. Att tala om för etablissemanget att de tänker fel är nödvändigt. Men mitt enda vapen är orden: skrivna eller muntliga. Jag kan aldrig under några omständigheter acceptera våld! Jag kan inte heller acceptera lögner och invektiv om andra människor. För mig är det viktigt att skilja på sak och person. Men personer som vräker ur sig person påhopp och invektiv betraktar jag som mindre vetande. Politiker och andra offentliga personer som vräker ur sig dumheter ska bemötas med saklig kritik!

Jag tror på demokrati och yttrandefrihet som omfattar alla!

Vem har anpassningssvårigheter – etablissemanget eller självständigt tänkande människor?

Annonser

Förståelse för varandras åsikter

Motivationen för att göra eller att säga/skriva vissa saker skiftar. Ibland är jag bara ljummet intresserad. Några gånger totalt ointresserad. Vissa saker brinner jag för. Detta avspeglar naturligtvis mitt sätt att förhålla mig till omgivningen. Så är det naturligtvis för oss alla.

Om jag är ointresserad så ignorerar jag eller t o m tar avstånd från detta. Om jag däremot är ljummet intresserad så kanske jag kan tänka mig att ge en snäll kommentar eller gillning och vara allmänt trevlig.

Men brinner jag för en sak så är jag kanske beredd att ”gå genom eld och vatten” för detta. Jag vill dela med mig. Jag vill prata om det som jag kan och behärskar – kanske upplysa andra. Då uppstår detta med ”stridens hetta” – jag vet ju bäst. Det kanske inte går att uttrycka sig så klart som man hade tänkt eller ville? Andra uppfattar det kanske som provokativt – kanske för att det går rakt emot deras egen uppfattning? Kanske jag med mina uttalande talar om att ”du kan inte så mycket om detta”? Jag kanske framstår, helt omedvetet, som en besserwisser. Detta kan också tolkas som att jag är en knasboll som inte vet vad den talar om! Jag väcker en massa negativa känslor!

Allt detta tänker jag på när jag deltar i debatter på sociala medier. Motdebattörerna har vissa kunskaper. De vet faktiskt för det mesta vad han talar om – även om de inte delar mina åsikter! Ibland har de rätt! Men det händer att de uttrycker sig på ett plumpt, elakt, sårande och negativt sätt! Deras påstående gör att mina ”sanningar” ifrågasätts! Det går ju inte acceptera – det är bättre att ta avstånd från  deras tokerier!?!? Eller att förlöjliga! Sådana åsikter får man ju inte ha! Är det lögner som jag hör från annat håll? Etablissemanget säger ju en sak … Vem och vad ska jag tro på? Vilka ”sanningar” är de rätta? Det är aldrig lätt att ändra uppfattning eller att diskutera i frågor som man inte känner till! Speciellt inte om motståndaren provocerar!

Men ibland kan motståndaren ha rätt! Ibland kan man lära sig av varandra! Varför är det så svårt att tänka i nya banor och försöka förstå varandra?  Handlar det om makt – jag är bättre än du är? Har alla ett behov av att vara bäst? Är det bara möjligt att visa sin egen storhet genom att krossa motståndaren? Måste vi betrakta varandra som knasbollar och besserwissrar? Måste vi använda negativa attribut om varandra och skrika ut invektiv? Varför går det inte att acceptera att vi har olika åsikter – som kanske är lika riktiga? Ingen av oss sitter ju inne med hela sanningen!

Jag längtar tillbaka till den tiden då det gick att föra samtal med varandra utan okvädningsord!

samtal

Vem bestämmer över våra ord

ord02

”Jag hade ett behov av att lämna den svenska yttrandefrihetsdebatten som ofta handlar om tyckande. Ska man få säga N-ordet? Vad ska Pippis pappa kallas? Jag ville påminna mig själv om vad yttrandefrihet egentligen handlar om och vad det betyder för ett samhälle om den verkligen inskränks”, säger Lena Sundström. Jag tänker på en liten dikt som jag ofta läste för mina barn när de var små:

ORDBESTÄMMAREN
av Britt G. Hallquist

Varför heter stol
just stol?
Varför säger man kniven om kniven
och hur kan man veta att byltet är ett bylte?

Vem har bestämt alla orden från början?
Vem var Ordbestämmare i Sverige?
Vem satt och pekade och sa:
”Pinne, sten, gräs”?

Kanske sakerna inte alls heter så
i själva verket.
Kanske de är ledsna för att de inte kan tala och säga:
”Ni ska inte tro på Ordbestämmaren.
Vi heter något vackrare i själva verket”.

Barn leker med orden. De ska vara fantasifulla, roliga och rimma. Ibland använder barn nonsensord. Allt för att utforska språket. Men sen kommer ordbestämmaren som talar om vad som är tillåtet.

Vem är egentligen Ordbestämmare? I dagens Sverige förändras ordens betydelse i rask takt! Naturligtvis sker det hela tiden en liten förändring – det är ju det som kallas utveckling. Men det senaste decenniet har orden i svenska språket polariserats och blivit politiserade. Allting måste vara svart eller vitt, för eller emot. Det finns inget mittemellan. Det lilla ordet ”lagom” tycks ha försvunnit ur svenska språket! Antingen är jag feminist eller antifeminist – jag kan helt enkelt inte välja att inte vara varken feminist eller antifeminist. Alla som förespråkar en restriktiv invandrarpolitik och vill diskutera de problem som kan uppstå är främlingsfientliga och rasistiska. Alla som inte håller med hatar och hotar. Alla som uttrycker ”fel åsikt” är fascister. Vi får inte gilla att äta Negerbollar för då kan någon känna sig kränkt! N-ordet blev det stora diskussionsämnet för några år sedan.

 

Tidigare har ordet fobi betytt ungefär att det är en diagnos för en uttalad, bestående och obefogad rädsla, som på olika sätt stör det dagliga livet genom fysiska och psykiska besvär. Ja, jag är höjdrädd! Om jag klättrar upp på en stol så blir benen som spagetti och jag får hjärtklappning och mår illa. Jag har alltså en höjdfobi eller som det heter med ett fint ord Akrofobi. Men idag används ordet som ett skällsord på människor som man tror ogillar vissa företeelser t ex xenofobi, homofobi och islamofobi. Dessa människor lider inte av någon fobi – de bara kritiserar vissa företeelser eller delar av dem. Men ordet fobi har alltså ändrat innebörd!

SVT – public service och övriga mainstream medier har länge använt värdeord på olika företeelser: främlingsfientliga SD, fascistiska/rasistiska/nazistiska organisationer och förskräckliga/fruktansvärda situationer. samtidigt har de valt att t ex visa barn och kvinnor i flyktingströmmarna – trots att det mest har varit män som har flytt. De har talat om ensamkommande barn – trots att det handlar om ungdomar i övre tonåren eller äldre. De har använt ordet flyktingar – trots att många inte har flytt utan bara söker nya bättre levnadsvillkor.  De har konsekvent vägrat att nämna etnicitet på förövare – tills nyligen. Men ordningen är återställd och locket har lagts på igen, i och med dokumentet som har författats, där alla ska benämnas som svenskar och ingen får exkluderas. SVT och mainstream medierna ska alltså fortsätta att kränka vanliga svenskar men skydda andra etniciteter med andra ord.

Politikerna använder ord för att svärta ner motståndarpartier. Statsministern hävdar att de som inte gillar den förda politiken är oroliga arbetslösa. Han använder orden för att förminska de som inte håller med honom och för att få dem att skämmas över sina åsikter. Han fokuserar ofta på att förminska när han egentligen saknar lösningar på problem. Lyckas han? Knappast! Jag tror inte att det går att bibehålla makt genom valet av ord. Däremot kan det väcka ilska och få motsatt verkan.

Kan vi förändra skeende, tänkande och åsikter genom att använda andra ord eller genom att ändra innebörden av ord? Jag tror inte det? Mina attityder fick jag när jag uppfostrades som barn! Jag tänker ungefär likadant som jag gjorde för drygt 50 år sedan.

Med all ängslighet påminner vårt språk i allt större grad om det Orwellska nyspråket – där vissa ord är förbjudna och staten tillsammans med medierna ska informera om vilka ord som får och bör användas! Men jag vill ju fortsätta att leka Pippi Långstrump … och ha en pappa som är negerkung … och vara sakletare … och äta krummelurpiller!

Bildresultat för ordval

 

Tidigare äldre inlägg

beppe852

Hellre död än röd

Micke K - En Röst i Sverige

Sunt förnuft, svenska värderingar i ett sekulärt samhälle

Helt apropå

En blogg om tro, hopp och kärlek. Om livet och om lite till.

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

%d bloggare gillar detta: