Förmågan att identifiera ondskan

Jag har varit fundersam över fenomenet ondska i stora delar av mitt liv.

Det är först i diskussioner här på Facebook och efter att ha lyssnat på Jordan Peterson som jag har börjat förstå.

Det är inte ett informationsproblem som jag har trott.

En del människor är onda.

Likaså har jag funderat lika länge på dumhet.

Dumma människor inser inte att de är dumma.

Men jag har lagt märke till att dumhet inte behöver betyda låg intelligens.

De saknar ett kausalt tänkande. De förstår inte orsak och verkan.

Dumma människor kan vara sluga, men ställer till det för andra.

Skämtsamt har jag några gånger skrivit om den grekiske guden för dumhet, Koalemos, eller Kalle Mos som någon skrev.

Den dumme Kalle mosar allt i sin omgivning genom sin enorma trögtänkthet.

Så får jag höra att italienaren Carlo Cippola har skrivit ”The five laws of stupidity:

1. Alla underskattar antalet dumskallar

2. Dumhet har inget att göra med en människas övriga egenskaper

3. Dumskallar förorsakar skador för andra utan att vinna något

4. Kloka person underskattar de skador en dumskalle kan åstadkomma

5. Dumskallar är farligast av alla typer av människor

Carlo Cipolla delar in a. hjälplösa (som kan utnyttjas) och b. dumma i en kategori. De får inga egna fördelar.

Den andra kategorin som får fördelar är antingen kloka människor eller banditer.

Jag är en idealist och en del människor anser att jag är en dumskalle därför att jag inte frågar efter fördelar, men de goda värdena kommer till mig ändå därför att jag har inga drivkrafter som leder till besvikelser.

Min idealism (brist på egenintresse) ger mig fördelar.

Jag är mer lycklig än olycklig.

Men det har hänt att jag har hamnat i fosterställning efter möten med riktigt dumma människor.

De är så korkade att de inte förstår hur illa de gör.

Jag har lagt märke till att människor inte föds som dumskallar.

De förvärvar denna dumhet genom bristande självkännedom.

De kan drivas av begär för att kompensera andra brister och gör genomkorkade handlingar.

En del kan inte tolka verkligheten för att de projicerar sina egna svagheter på andra.

Narcissister är ofta korkade för de har en felaktig bild av sig själva.

Ett sätt att varsebli den egna dumheten är att mäta om det man vill uppnå förverkligas eller om resultatet blir något annat.

En klok människa ändrar sitt beteende eller strategi.

En dumskalle orsakar förtretligheter gång på gång utan att uppnå någonting.

Stora delar av svensk debatt följer numera i Kalle Mos fotspår.

Det var inte bara Stefan Löfven som inte såg det komma.

Hela det svenska politiska etablissemanget framstår som dumskallar, men de är mera att likna med banditer.

Jag började faktiskt fundera allvarligt över Magdalena Anderssons dumhet när hon presenterade sin regering den 30 november 2021.

Den stora valfrågan blev kriminalitet och oreda.

Sossarna vågade inte ha med ansvarig minister Morgan Johansson för han ställde till mer skada än nytta.

Det var ren dumhet att ha med återfallsförbrytaren i konstitutionella frågor Morgan Johansson i en regering (han har fällts sju gånger i Konstitutionsutskottet eller fått erinringar).

Dumhet kan alltså uppträda på individnivå, men även kollektivt är mi tolkning.

Nå hur ska man då bekämpa dumhet?

Jag tror på eviga, goda principer alltså verklig godhet och snällhet.

Jag har lagt märke till att hur välutbildade människor än kan vara i en släkt, så blir inte familjerna riktigt lyckosamma om inte var och en också har en snäll familjemedlem.

Alltså snällhet som inte är hjälplös och aningslös är bästa botemedlet mot dumhet är vad jag har kommit fram till.

Människor blir klokare av snällhet i sin omgivning, men det är inte vanligt.

Men dumma människor finns ta mig fan överallt.

Stefan Torssell 3 okt -22

Kan man skjuta ut ondskan?

Vi promenerade kring 12-snåret i vårt lugna villaområde – precis när det nya året låg i startgroparna. Det var lugnt och stilla. Under 5-10 minuter lystes himlen upp av en vacker symfoni med färger. Vi mötte två ungdomsgäng som hälsade artigt och önskade ett gott nytt år. Ett av gängen plockade fram en kamera och frågade vänligt om vi ville ta en gruppbild av dem. Men det var allt. Det var folktomt och lugnt. Vi saknade kyrkklockornas klang ( de brukar ju ringa in det nya året) och festande människor.

När jag läser nyheter från andra delar av Sverige får jag en helt annan bild – en bild som har blivit vanlig i Sverige. Det handlar om stök, fylla, biljakt, raketer i t-banan, raketbeskjutning av poliser och nyårsfirare som flyr från raketbeskjutning. Jag läser också om flera skottlossningar och explosioner i Stockholm. Jag mår illa! De flesta av oss gillar inte krig. Vi gillar inte beskjutningar av Ukraina. Jag gillar inte beskjutningar över huvud taget men i synnerhet inte i vårt land!

Så länge som människor, har funnits har man trott att övernaturliga krafter haft sin största kraft vid årsskiften, så oavsett firandet har årsskiftet omgärdats av folktro.  Ondskans makter skulle hållas borta från hemmet. Traditionen att smälla och skrämma bort ondskan gjorde man med bössan.

I dagens samhälle  tänder vi smällare och raketer. Men … är det för att skrämma bort onda krafter? Jag betvivlar detta! Efter att ha läst om alla oroligheter, runt om i Sverige under gårdagen (men även under de senaste årens skjutningar) så tvivlar jag!

De skjuter inte ut det onda! De skjuter in ondska, otrygghet och vanmakt. Det känns som om de vill förstöra det gamla trygga Sverige och ta bort hopp och tro!

När människor berättar om vad de önskade sig av det nya året så blir svaren traditionella. Samma svar varje år och kan sammanfattas i följande rader:

Att det blir ett bra år. Att alla får vara friska. Att det blir fred på jorden.

Ja, vi vill alltså ha trygghet, lugn och ro. Svenska folket avskyr oroligheter. Vi vill inte ha krig och våld. Men … vad gör de som är valda för att förvalta och vårda vårt land? Hela 2000-talet har blivit mer och mer kaosartat. De senaste åren har bara blivit värre. Orosmoment har släppts in och tillåtits ohämmad spridning i vårt land.

Jag läser listan gång på gång över alla våldsamma raketbeskjutningar – mot polis, allmänhet, allmänna kommunikationer och byggnader -, slagsmål, knivskärningar, våldtäkter, … De som åstadkommer detta vill inte skjuta ut det onda – om de inte räknar vårt samhälle som det onda – de vill förstöra och ta över!

Det finns även andra orosmoment som vill ta över. De vill styra det fria ordet! De anser att de måste leka mamma och portvaktskärringar, städa bort det onda och ta in det goda. Men … vem är god och vem är ond? Vi ser dem både i MSM och i sociala medier. De vet alltid bäst oavsett vad som diskuteras: våld, Covid-19, vaccin, klimatet, feminism, rasism, … De är aktivister och vill bestämma över andra människor! Men det går inte att förbjuda andra människors tankar! Världen blir inte bättre för att dessa godhetsfrossare får råda. De ser ju inte de verkligt onda krafterna som vill styra hela världen. Om vi inte ser ondskan och accepterar att den finns, så kan vi aldrig motarbeta den och få en bättre värld!

Vad är det då som vi måste skjuta ut? Jag vill skjuta ut all denna aktivism som förstör vår kultur och våra normer. Jag vill också skjuta ut alla ”inpinkade revir” som inte åstadkommer något positivt för vårt land. Jag vill skjuta ut ondskefulla makthavare som vill styra hela mänskligheten. Istället vill jag skjuta in nya friska tankar som leder till den trygghet som de flesta av oss vill ha och förtjänar. Kanske vi kan börja med en del av en text som jag skrev på nyårsdagen 2021:

Den första dagen på det nya året börjar med en allmän diskussion om hur vårt nya år kommer att bli. Sambon kom med några visdomsord:

– Om året börjar dåligt så kan det bara bli bättre!

Så han tog sig själv på orden. Låg i soffan och vräkte ur sig otidigheter så att väggar och tak bågnade. När det var gjort så sa han:

– Nu är det avklarat så nu slipper vi elakheter under det kommande året!

Har vi klarat av de dumheterna nu? Nej! Men vi kanske kan fokusera på verkliga dumheter och på vem som orsakar dem. Vi ska aldrig acceptera alla våldsamma raketbeskjutningar – mot polis, allmänhet, allmänna kommunikationer och byggnader -, slagsmål, knivskärningar, våldtäkter, … Vi ska inte heller acceptera aktivister, portvaktskärringar eller godhetsnarkomaner som vill bestämma över det fria ordet, de fria tankarna eller över oss vanliga människor.

Idag vill jag skjuta ut alla dessa förstörande cementerade godhetstankar och handlingar och skjuta in nya konstruktiva utvecklande trygghetsskapande idéer. Vi måste utveckla vårt land till den trygga oas som de flesta av oss vill att det ska vara. Vi ska inte tillåta ondskans käftar i vårt land. Vi ska ha egen makt över våra liv och vårt land.

Låt 2023 bli det året som vi satsar på tryggheten – tryggheten för oss alla! Jag vill att vårt land ska bli helt igen! Låt oss slippa godhetsivrarnas floskler!

De kallar oss vänsterblivna!

Ibland smygläser jag kommentarsfält för att få koll på hur andra människor tänker. Ofta skakar jag på huvudet och har svårt att förstå. Men det händer då och då som jag har svårt för att hålla det stora gapskrattet borta. Så var det när jag läste diskussionen om ord och att dess betydelse sakta förändras.

För mig är det inget nytt. Det har varit en markant förändring av vissa ords betydelse under hela 2000-talet. Vissa ord har mer eller mindre blivit tabu för att vi inte ska kränka vissa grupper. Numera använder man ju inte ordet neger utan säger istället n-ordet. Samma status har orden eskimå och indian fått – nedvärderande. Andra ord har tillkommit eller i alla fall plockats fram för att ge vissa grupper status. Feminism, gender och woke har blivit populära ord. Numera talar vi om oligarker, bitcoin, hbtqi, minoriteter, globalister, massformationer, proxykrig, … Ord som inte fanns när jag växte upp eller i alla fall inte användes inom mina umgängesgrupper.

Naturligtvis beror ordförståelsen och ordanvändningen till stor del på vilka samhällsgrupp man bekänner sig till. Mitt ordförråd visar klart min samhällsstatus. Jag svär ytterst sällan använder aldrig förklenande könsord. Men jag kan använda mitt språk för att raljera. Ordet ”hen” finns t ex enbart i mitt ordförråd i nedsättande syfte. Godhetsknarkare är också ett sådant ord.

I kommentarsfältet hittade jag ett försök att tolka ordet godhet:

”Vänstern” hade länge monopol på att vara goda. Vänstern är god för den vill att barn skall få gratis glasögon, högern är ond för den vill att fattiga barn skall snubbla runt i blindo eller gå med mössan i hand till patron och fråga om ett par avlagda glasögon.

Reinfeldt toppade S ”alla skall med” med det ännu bättre ”alla behövs” och vann med ett högerbudskap som fortfarande tog avstamp i godhet. En ny generation antiwoke höger kände dock att det inte var den höger de ville tillhöra, de föraktar både vänstern och reinfeldtarna lika mycket. Idag jublar de när Oisín Cantwell ”får smaka sin egen medicin”. För dem är det ingen skillnad på att nazister granskar journalister och att journalister granskar nazister.

För tio år sedan var varje granskning av nazister bra, ”alla” var överens om det och varje antydan om att nazister attackerade journalister var dålig. Woke ägde så att säga hela agendan, hets mot folkgrupp var dåligt och yttrandefrihet var synonymt med att goda krafter kunde höras i fjärran diktaturer, yttrandefrihet var, inte att nazister jagade journalister.

Hanif Balis podd heter ”god ton”, inte för att det är viktigt att hålla god ton, utan för att illustrera hur dumma wokevänstern är som kritiserar tonen i stället för att ”förstå innehållet”. Idag är ”god ton” lika oanvändbart som woke.

Reinfeldt var tvungen att paketera och sälja iden om sänkta bidragsnivåer som att det är till gagn även för fattiga, det behövs inte i antiwoke. Då stod det mellan två sätt att lyfta de fattiga, idag står det mellan naiva godhetsknarkare som kommer slösa pengar på latmaskar och tuffa tuffingar som kommer tvinga de lata jävlarna att jobba.

Åsiktskorridoren är lika verklig då som nu men den är flyttad så långt att knappast någon kunde ana det för 10 år sedan. Den gamla åsiktskorridoren var såklart inte perfekt, men nog var det bättre när klangbotten var godhet snarare än jävlighet.

Andra i kommentarsfältet ansåg att de inte vågar använda ordet godhet längre eftersom det har svärtats ned. Men jag anser att godhet och ondska är varandras motsatsord samtidigt som de går hand i hand. Alltför många människor uppfattar sig själv som goda men är egentligen onda. De använder godheten för att höja sin egen status och tar andra människor som gisslan under godhetskampen. Ett exempel är när Magdalena Andersson säger: ”Jimmie Åkesson kunde ju inte välja mellan Putin och Biden!” Hon ville visa sin egen godhet och peka ut Jimmie som ond därför att han inte ville välja! Men egentligen visade hon enbart på sitt eget onda uppsåt. Hon vill så split!

Den som hela tiden talar om sin egen godhet har ett syfte. Den utnyttjar godheten och kan enbart leva vidare genom att hela tiden visa sig ännu godare. Den personen kallar jag för godhetsknarkare eftersom törsten efter mer godhet har gjort att denne blind och vederbörande kan inte se skillnad mellan godhet och ondska.

Diskussionerna kring ordanvändning gick vidare. Samma människor som de senaste 20 åren har kallat andra för rasist, fascist, nazist, blåbruna, högerextrema, högerpopulister, klimatförnekare, kvinnohatare, antivaxare och många fler nedsättande ord är nu upprörda och har svårt att förstå.

”De kallar oss för vänsterblivna!!!”

Dessa anser ju att det är de själva som är goda och har rätt att bestämma hur språket ska användas. Det är deras definition av orden som ska gälla. På samma sätt som de har velat äga samhällsdebatten, så vill de nu äga ordens betydelse. Men de förstår inte att även andra människor vill vara med. De har tappat makten och deras status släpas i smutsen på samma sätt som de har försökt att släpa andra människor i smutsen under många år. Det gör naturligtvis ont i själen att behöva utstå samma spott och spe som de själv har utsatt andra människor för. De förstår inte att tiden har kommit ikapp dem!