Rubriken är inte min! Den är stulen från Kommunalarbetaren. Min första tanke var: ”Vad ska vi göra med näthatande kvinnor?” Det finns en stor mängd näthatande kvinnor också! Det finns näthatande vita och näthatande svarta, näthatande HBTQ:are och näthatande homofober, näthatande religiösa grupper och näthatande ateister, näthatande unga näthatande gamla, näthavande politiskt aktiva och näthatande opolitiska osv osv. Alla de som förr satt på syföreningsmöte, var portvaktskärringar, var agitatorer, var fackligt aktiva, var aktivister och som hatade i största allmänhet har sökt sig in på nätet. Där kan de sprida sin galla utan att möta offret och ta konsekvenser av sitt hat!
Kvinnor förminskas, trakasseras, hatas och hotas. På jobbet, inom fackföreningsrörelsen, i föreningslivet, i hemmet och på nätet. Inte minst, på nätet. Vi använder internet till privat kommunikation, men också till debatt, organisering och aktivism kring frågor som engagerar oss. Näthatet mot kvinnor är därför i allra högsta grad en demokratifråga och Tankesmedjan Tidens projekt ”Avsnoppat” syftar till att uppmärksamma problemet och stärka kvinnor som är aktiva på nätet.
Varför är det mer synd om kvinnor än om män? Är näthat mot kvinnor värre än vad det är mot män? Jag vägrar att tro att det är så! Men de högljudda kvinnogrupperna är mer lättkränkta, tål inte kritik, kan inte diskutera sakligt och logiskt, blandar in känslor i diskussionerna samt gömmer sig ofta bakom att de är kvinnor! Många kvinnor tycker att de har rättighet att uttrycka sig hur illa som helst och föra ner debatten på rännstensnivå men de ska inte ta konsekvenserna av det! Jag skrev en artikel för exakt 5 år sedan om: ”Var kommer allt hat ifrån?” Den är lika aktuell idag!
Att debattera och kommentera har alltid varit en krydda i tillvaron för mig. Det började med alla diskussioner som min bror och jag hade. Sedan fortsatte det med ungdomsförbunden och till viss del i skolan. Insändare var nästa steg. Sen började livet med familj och barn. Det blev maken och föreningslivet som fick ta del av min debattlystnad. Vad är det då som gör att jag är debattgalen? Mest är det nog mitt samhällsengagemang. Jag är en obotlig optimist och vill hela tiden förbättra. Genom debatter tror jag att jag kan påverka människor som i sin tur kan påverka som i sin tur kan påverka …
I debatterna har jag lärt mig att alltid diskutera SAK och inte PERSON. Därför är jag noga med hur jag uttrycker mig, tänker igenom argumenten och filar på svaren innan jag uttrycker min åsikt. Ofta är jag raljant och/eller tar till liknelser. Men för mig är det A och O att använda god ton, aldrig kränka och respektera debattmotståndare.
De senaste 5-6 åren har min debatt skett uteslutande på olika nätsidor. Ganska snabbt stötte jag på HATET och då speciellt DET GODA HATET. Det finns människor som anser att de står på den goda sidan och har till uppgift att demonisera alla som inte delar deras åsikter. Dessa personer är oftast kvinnor, feminister och Vänsterpartister. Men de hatar inte – nej de bara pratar om hur det verkligen är.
Jag minns så väl det första mötet. Hade följt en debatt några dagar. Några kvinnor ville äga debatten. De använde alla härskartekniker som finns. De förlöjligade och förminskade debattmotståndarna. Minns inte debattämnet men dessa kvinnor hade fått den till att handla om feminism (precis som de sedan har fortsatt att göra alla andra debatter till). Jag gick in och skrev att feminister är som klösande kattor. Först klöser de ögonen ur männen och sedan andra kvinnor och sist feministerna. OJ! Vilket liv det blev! Först blev jag beskylld för att tillhöra mobben. Sen blev jag beskylld för att vara person A som hade skrivit på sajten X. När inte det stämde så blev jag raskt person B och sedan C och sedan … Jag blev en kvinnohatande man. Och när jag äntligen blev kvinna igen så bestämde de sig för att jag var en kvinna som hatade mina medsystrar och som var en förtryckt backup till männen – även om jag inte själv insåg det. Jag var försöksutskriven från mentalsjukhus och hade en mängd skumraskaffärer för mig! Vet fortfarande inte vilket mentalsjukhus eller vilka skumraskaffärer!
Åren har gått denna handfull kvinnor har bestått. De förföljer mig i de flesta debatter, ljuger om mig, hittar på smeknamn på mig, förlöjligar mig, påstår att jag skriver vissa bloggar och är nazist, rasist, fascist, SD:are och skriver på Avpixlat. De har påstått att jag är försöksutskriven och använt alla grova invektiv som finns om mig. Jag påstås ha skrivit saker som jag aldrig har skrivit ord som jag aldrig har använt eller ens ha tänkt. Nästan allt som de har skrivit OM mig är grov lögn och resten är förvanskat. Allt detta för att jag vägrar kalla mig för feminist och en gång jämförde feminister med klösande kattor! Dessa kvinnor har blivit blockade från många sajter. De tog initiativ till en protestlista som ledde till att SVT Debatt:s kommentarsfält försvann.
Jag hade nästan glömt dessa kvinnor och har kunnat för saklig och seriös debatt i några månader. För några dagar sedan var det dags igen. Med samma intensitet anfaller de i grupp. Först känns det som att få en klubba i skallen. Sen blir jag som gåsen som låter vattnet rinna av sig. Nu är jag kall och behärskad. Tycker faktiskt att de uppför sig som klösande kattor! Nu undrar jag mest hur dessa människor fungerar. Var har de fått allt sitt hat ifrån?
Nu läser jag ännu en gång om kvinnor som drabbas av näthat. Hur många av dessa har själv näthatat?
Tonen på nätet är inte sällan rå och utan filter. Människor adresserar personer de aldrig riskerar att träffa, eller gömmer sig bakom anonyma konton för att få utlopp för sitt uppenbara behov att spy ut hat mot andra. Men när det gäller hat, hot och trakasserier mot kvinnor så har det ofta en sexuell dimension, kopplad till kön och utseende. Det förefaller också vara så att politiskt aktiva kvinnor drabbas hårdare i allmänhet och att typen av frågor som diskuteras spelar roll för vad man utsätts för. Tydliga ”triggers” för näthat är exempelvis jämställdhet, rasism och hbtq-frågor. Då kommer de, manstrollen.
—
Näthat är inget vi ska lära oss att leva med. Det är inget som kvinnor ska acceptera eller anpassa sig efter när de är aktiva på nätet. Samhället behöver starka, engagerade kvinnor i debatten. Manstrollen måste avsnoppas.
Manstrollen måste avsnoppas? Vad ska vi då göra med feminsttrollen som vill äga debatten?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer