Många i Sverige har upprörts över några brutala våldsdåd i riket på senare tid.
• En tioårig flicka i Skellefteå våldtogs, ströps och lämnades svårt skadad i skogen av en femtonåring som redan tidigare, trots sin låga ålder, förekommit i flera utredningar pga extremt oroväckande beteende. Många (inklusive undertecknad) undrar hur han kunde röra sig fritt i samhället.
• En gängmedlem med ett digert och grovt brottsregister har skjutits ihjäl i Stockholm. Bl.a dömd för deltagande i en brutal gruppvåldtäkt på en flicka som fick en pistol uppkörd i underlivet. Många (inklusive undertecknad) undrar hur han kunde röra sig fritt i samhället.
Men diskussionen om vilka konkreta hands-on åtgärder vi omedelbart vidtar för att förhindra att fler småflickor blir skändade och våldtagna i Sverige har redan övergått i en semantisk meta-diskussion om vad ondska är och vem som är ett monster. Är inte de brutala våldsverkarna i själva verket bara offer för neuropsykiatriska särdrag? Kan man begå upprepade grova och hänsynslösa våldsdåd och ändå vara en god människa? Är det inte egentligen Hanif Bali som är den verkliga boven i dramat?
Och frågan om hur vi stoppar brutala våldsverkare har helt hamnat i skymundan av frågan om hur vi får tyst på Bali och får upprörda människor att hålla en vördnadsfull ton mot våldsverkarna på sociala medier.
Fokusförflyttning och relativisering i världsklass.
Och bekvämt. Då slipper vi ju göra något, ta tag i kaoset vi ställt till med, smutsa ned händerna och kan fortsätta idissla saken på twitter, på de kvasi-intellektuella kultursidorna i dagspressen och över ett glas rödvin på behörigt avstånd från problemen.
Mitt stalltips är att diskussionen för ett år sedan hade runnit ut i ingenting förutom samma gamla konsensus om att alla är människor är goda innerst inne och har lika värde, problemen beror på abstrakta socioekonomiska faktorer och kan nog avhjälpas på sikt med lite nya ospecificerade skattefinansierade satsningar, långsiktiga förebyggande åtgärder och bättre samverkan mellan polis, socialtjänst, skola, civilsamhälle och fan och hans moster.
Att den medicinen trots miljard efter miljard inte bara varit verkningslös utan att situationen drastiskt förvärrats i decennier verkar inte vara relevant i vänsterdebattörernas dockskåpsföreställning av verkligheten.
Business as usual i ankdammen där ankorna sorglöst hade kluckat vidare alltmedan varningsklockorna hade fortsatt att ringa allt högre för döva öron till dess man möjligen, när situationen blivit helt ohållbar, i vanlig ordning hade fått erkänna att man nog varit lite naiv
Nu har vi i alla fall en ny justitieminister och regering nu så däri ligger i alla fall en strimma av hopp efter det nattsvarta mörker Morgan Johansson och hans röd-gröna åsiktsfränder lämnade efter sig.
Jag önskar av hela mitt hjärta Gunnar Strömmer lycka till i sitt svåra värv som Sveriges justitieminister.
FOTNOT: Märkligt nog är det helt comme-il-faut att beteckna 20% av svenska befolkningen för att vara nazister på samma kvasi-intellektuella kultursidor. Nazist är åtminstone för mig ett lika grovt tillmäle som att vara ett ondskefullt monster. Eller är det någon som invänder mot beskrivningen av Adolf Hitler som ett ondskefullt monster?
Hans Thannerstig
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Senaste kommentarer