Abakus och räknesticka

Abakusen har använts redan under antiken – både i europiska och utomeuropeiska kulturer. Abakus kallas också kulram. Den finns i diverse modeller – små och stora samt mer eller mindre avancerade. Det går att räkna både små och stora tal på dem. Jag tänker på min egna gamla kulram som lärde mig att räkna och väckte mitt intresse för matematik.

Då och då förundras jag av att alltför många människor inte klarar av de enklaste räknereglerna och framförallt inte procenträkning. Hur klarar de sig i vardagen? För några dagar sedan blev jag uppmärksammad på SVT:s Morgonstudio hade uppenbara problem med att göra grafik av en enkel procenträkning.

I bakgrunden kunde ses ett tårtdiagram där en korrekt andel på 16% blivit 25%. Senare läste jag att gruppchefen för Morgonstudion Fia Roslund säger:

– Det är ett rent tekniskt problem i vårt grafiksystem. När man hällt in de här siffrorna så ser det i cirkeln ut som 25 procent, trots att det är 16 procent.

Vad säger hon? Jag tror helt enkelt inte på förklaringen. Vi kan ju bortse från det barnsliga språkbruket ”hälla in siffror” och fokuserar på hur det går till att skapa ett diagram i ett program med grafikstöd. Min erfarenhet är Excel, vars grafikdel gissningsvis är betydligt mer rudimentär än ett skräddarsytt grafikprogram som SVT använder. Någon måste medvetet ha manipulerat diagrammet! Men hon avslöjar att hon inte tror att den svenska befolkningen har kunskaper i matematik och kanske inte själv har sådana! Har hela redaktionen för SVT:s morgonstudio lika dåliga kunskaper? Finns det fler saker som redaktionen medvetet eller omedvetet manipulerar i tron att tittarna slukar allt med hull och hår?

Jag tänker på min gamla kulram och räknesticka. SVT skulle nog behöva en kulram! Jag skrev en artikel om dem och om vikten att lära sig att göra matematiska beräkningar, i december 2016. Jag undrar om dagens barn lär sig att använda kulramen? Nedan följer en del av min drygt sex år gamla artikel, där jag ifrågasatte politikernas matematiska kunskaper:

---

När tankarna får flyta iväg så kan de hamna var som helst. Det kändes så igår kväll när en FB-vän lade in en artikel som handlade om att det finns för många professorer. Tankarna for iväg och vi pratade om ditten och datten här hemma. Så heureka – jag har funnit det! Nu förstod jag plötsligt varför politikerna inte förstår konsekvenserna av deras politik.

Allt började alltså med att några på FB tyckte att det utnämns för många professorer. I kommentarsfältet diskuterades om en professor i genusvetenskap är lika viktig som en som är professor i matematik eller fysik eller något liknande.

Mina tankar gick till professorer som jag träffat under mitt liv. Det har varit många kloka män. Ja, jag hittar ingen klok kvinna ibland dem! Kvinnor, logik och matematik tycks inte fungera så bra ihop. Jodå det har funnits några som t ex de första datorprogrammeraren Ada Lovelace 1815-1852. Men henne träffade jag aldrig. Jag tror dock att hon och jag skulle haft mycket gemensamt.

Men jag träffade en man som undervisade i statistik. Han fyllde fyra stora griffeltavlor med sina hypoteser. Sen utbrast han: ”Titta är det inte vackert!” Han lärde oss också numeriska beräkningar dvs att räkna på samma sätt som datorer fungerar med t ex ettor och nollor. Vi fick också räkna med hexadecimala talsystemet dvs med basen 16.

Så fortsatte mina tankebanor till kulramen som jag hade när jag var barn. På den lärde jag mig att räkna med + och – långt innan jag började skolan. Sen blev det multiplikationstabellen, division, ekvationer, räkneregler och räknestickan. Men räknestickan var lite klurig. För att kunna använda den behövdes ett rimlighetstänkande. Den talade nämligen inte om var decimalkommat skulle hamna. Det fick vi själv sätta dit.

Det var alltså nödvändigt att tänka själv! Är svaret rimligt? Detta var ju långt innan det blev tillåtet att använda miniräknare i klassrummet. Vi fick lära oss att göra överslagsberäkningar – att göra snabba ungefärliga beräkningar. På så sätt kunde vi kolla rimligheten. Lär sig de unga detta i dagens skola eller förlitar de sig på miniräknaren?

Dagens politiker tycks ha stora matematiska brister. De förvandlar invandringens kostnader till lönsamhet. De säger att den svenska ekonomin är bra men fortsätter med en stor statsskuld. De satsar på samhällsbygge men drar in på välfärden. De har svårt att få ekvationen att gå ihop mellan intäkter och kostnader. Kan de inte göra överslagsberäkningar och rimlighetsbedömningar? Ibland tror jag att de inte klarade av grundskolans matematik!

Heureka – jag har det! Dagens politiker lärde sig kanske inte att använda kulram och räknesticka!

Stora tal, statsbudgetar mm kan vara komplicerade att begripliggöra.

En nations BNP är för de flesta stora obegripliga siffror, men när man spaltar upp det i BNP/capita blir det enklare och poletten trillar ner.

Ayesha Siddique Science

Låsta positioner

Vilka påverkansmöjligheter har vi? I mina pessimistiska stunder tror jag att de är minimala. Men … jag hoppas att jag har fel.

Jag läste om någon utredning om samband mellan matematik och politik. Ett antal försökspersoner genomförde ett antal matematiska tester. Det första testet var helt fritt från politik. Fråga mig inte hur detta är möjligt – kanske med helt könslösa och ofärgade faktorer? Men som vanligt fanns det de som löste alla arbetsuppgifterna rätt och de som lyckades sämre. Dock blev resultaten sämre när politiska ställningstagande fanns med i beskrivningen av arbetsuppgiften.  De personer som hade ett logiskt tänkande klarade helt enkelt inte av att ologiska faktorer kom med i texten!

Naturligtvis är vi påverkade av den politiska omgivning som finns runtom oss. Vi bestämmer oss för vem som är de trovärdiga och vad som är sant. Allt annat är fejk och lögn. Jag hittade ett exempel på detta på en Facebook kommentar. Kommentaren handlade om Youtubes nedstängning av Swebbtv.

Min första reaktion var att jag VET att kvinnan satt häktad. Jag VET att hon skrevs ner av hela socialistkåren som invandrarfientlig och en mängd inte återgivningsbara benämningar.

Min andra reaktion blev FAKTARESISTENS! Det spelar egentligen ingen vad frisören sa. Det hade varit lögn eller iallafall mindre trovärdigt om hon hade påstått att jorden är rund, det regnade igår eller att statsministern heter Stefan Löfven. Hennes uppgifter skulle smulas ner till dynga i en gödselstack!

Varför? Jo, de flesta av oss har fördomar. Men de flesta är inte ens medvetna om sina fördomar. Den som skrev kommentaren ovan hade ju bestämt sig innan. Vederbörande hade ju bestämt sig för att kolla vad Swebbtv var. Bestämt sig för att leta reda på något negativt som bekräftade den egna världsbilden och bilden av de hemska nazisterna, rasisterna, fascisterna och populisterna. Naturligtvis hittade vederbörande det som den sökte!

Andra – med en helt annan politisk uppfattning – hittar naturligtvis något helt annat. De som läser min blogg letar naturligtvis efter något som bekräftar den uppfattning som de redan har. Jag är helt övertygad om att jag har läsare som är negativa till det som jag skriver och andra är positiva. Vi läser in våra egna värderingar i texten eftersom vi redan sedan lång tid har bestämt oss. Läsaren bestämde sig långt innan jag skrev texten. Läsaren vill ju egentligen bara ha bekräftelse på att dennes världsbild är den rätta!

Hur kan jag då påverka alla dessa låsta positioner? I mina pessimistiska stunder tror jag att mina påverkansmöjligheter är nästintill obefintliga. Men … i mina optimistiska stunder tror jag på utmattningseffekten. Jag tror att ett budskap som upprepas hundra, tusen eller miljoner gånger kanske slår in en liten kil i opponenternas världsbild. De kanske börjar tänka att jag kanske har lite rätt? Då har jag uppnått något!

Så jag fortsätter att försöka påverka de låsta positionerna! Jag vill ju bekräfta min egen världsbild! Jag VET ju att jag har rätt eller är det kanske jag som har fel?