THE PRICE YOU PAY

Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet tar åt sig äran för att Lidl sänker sina matpriser.

Själv ser jag det som ett styrkebesked från de fria konkurrensmekanismerna i en marknadsekonomi dvs just det som det gamla kommunistpartiet avskyr.

I det av Vänsterpartiet så hyllade och beundrade Venezuela lyckades man med nöd och näppe hålla inflationen under en miljon procent häromåret.

Behöver jag skriva mer om socialistiska partiers bristande trovärdighet som inflationsbekämpare?

Hans Thannerstig

Öppet brev till ekonomijournalisterna

Hur kommer det sig då, måste man fråga sig, att det finns så villiga pengar som betalas så frikostigt till behövande, som är så illa ute att det borde gått att squeza dem blåröda av förtvivlan – och ändå få avtalet på plats? Gäller inte cash is king på riktigt längre?

Eller är de här pengarna kanske inte riktigt de hugande spekulanternas egna, bara just avsedda för det enda ändamålet, att hålla marknaden under armarna? Pengar som BlackRock, Vanguard och State Street garanterar, utan att det finns upptecknat någonstans? Ett handslag på ett möte, frimurare emellan, i goda vänners vittnesnärvaro.

Självklart finns inga bevis för någonting. Dessa båda nämnda exempel är uppseendeväckande motstridiga marknadens lagar. Men underligheter förekommer trots allt. De är dock delar av ett mönster, som ingen verkar ha lagt märke till ännu. Frånvaron av vissa händelser, snarare än deras närvaro, är förstås det mest framträdande i detta.

EU – för vem?

Det finns dagar då jag nästan sätter kaffet i vrångstrupen – då jag undrar om jag har missuppfattat allting! Vad var det jag egentligen röstade om i valet om inträdet i EU? Jag uppfattade det som fri rörlighet samt fri handel av varor och tjänster över gränserna. Var det inte så?

”Unionens övergripande mål är enligt fördraget om Europeiska unionen att främja freden, unionens värden (såsom frihet, demokrati och jämlikhet) och folkens välfärd. Unionen har som ambition att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital, en ekonomisk och monetär union med en gemensam valuta, och att verka för sina värden runt om i världen, bland annat genom en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.” enligt Wikipedia.

Det var tydligen rätt! Men varor och tjänster produceras. De produceras i näringslivet. Marknaden styr. Tillgång och efterfrågan. Företagen tillverkar varor och tjänster. Konsumenterna köper – annars slutar företagen att tillverka. Alla gynnas! Företagen får en större kundkrets i hela Europa och konsumenterna får fler produkter att välja mellan. Frihandeln gör att vi slipper tullar och produkterna kan konkurrera på samma villkor och eventuellt bli billigare.

Men …

”EU existerar inte för marknadens skull. EU existerar för Europas medborgares skull. Unionen är till för att lösa problem i vanligt folks vardag.

Igår träffade jag den spanske, socialdemokratiske premiärministern Pedro Sánchez i Madrid. Våra båda partier kommer gå till val på ökad trygghet för vanligt folk.

Fler ska komma i arbete, kvinnor ska ha samma rättigheter som män, kampen mot lönedumpning intensifieras och klimatförändringarna ska bekämpas.

Vi behöver en ökad social trygghet i Europa där löntagare inte konkurrerar med varandra med låga löner eller dåliga arbetsvillkor.

Därför är en stark europeisk union en förutsättning för ett starkare samhälle där klyftorna minskar och där högerextremism inte får fäste.” skrev Stefan Löfven på sin FB-sida igår!

Vad menar han?

Marknaden är ju en ekonomisk term som syftar på utbud och efterfrågan av en vara eller en tjänst. Om vi inte har denna ekonomiska marknad så försvinner ju även jobben! Helt vanliga människor jobbar med att tillverka och sälja varor och tjänster! Förstår inte statsministern detta samspel? Var ska han hitta jobben om inte marknaden fungerar? Vi vet ju redan att den offentliga sektorn inte fungerar. Vill han göra denna sektor ännu mer ofantlig? Men den sektorn producerar ju ingenting!

Vem är den vanliga medborgare enligt statsministern? Är inte företagare eller konsumenter vanliga medborgare? Det är ju de som styr marknaden! Det är inte Stefan Löfven, eller Socialdemokraterna eller EU – trots rädslan för att högerextremismen ska få fäste. Stefan Löfven eller de andra i regeringen är inga vanliga människor! Vanliga människor har inte deras löner eller fringisar.

Vanliga människor lever ett helt annat liv! Det är därför som Stefan Löfven väljer att kalla människor som förstår verkligheten för högerextremister, fascister eller nazister. Allt handlar ju egentligen om att han inte förstår vad det innebär att vara en vanlig människa! Det finns inget motsatsförhållande mellan marknaden och vanliga människor.