Vad är värst: fake news eller dåliga analyser?

I dessa dagar har troll, trollfabriker, filterbubblor och fake news kommit överst på agendan inom  mainstreammedias nyhetsförmedling. Stora medieföretag, som Schibsted och Bonnier, med statliga Vinnova i ryggen, nu går samman med public service för att ta fram digitala verktyg mot fake news. Vad innebär detta? Ingen som vet!

”Fyra projekt får finansiering där Sveriges Television, NTM, Bonnier, Schibsted Sverige och Sveriges Radio samarbetar:

Digital plattform som motverkar falska nyheter
I ett unikt utvecklingsprojekt ska flera ledande svenska nyhetsredaktioner motverka att ”fake news” och ogrundade påståenden får spridning och spelar en avgörande betydelse i det svenska valet 2018. En digital plattform ska utvecklas som kan lyfta fram faktagranskningar som görs av olika redaktioner under valåret, till exempel granskningar av postningar i sociala medier. Det kan handla om påståenden i den politiska debatten och om uppgifter som får stor spridning viralt.

Automatiserad nyhetsvärdering
Projektet utvecklar i nära samarbete med ett antal svenska nyhetsredaktioner en automatiserad tjänst för nyhetsvärdering som kan göra en första värdering av kommuners och myndigheters digitala diarier.

Personaliseringsmotor
Ska utveckla en ”personaliseringsmotor” för att automatiskt matcha innehåll, funktionalitet, design och publicering efter faktiska digitala konsumtionsbehov. Personaliseringen ska erbjuda nya och alternativa perspektiv i avsikt att slå hål på filterbubblor.

Faktaassistenten
Projektet ska utveckla ett digitalt verktyg som automatiserar processer och flöden för faktakontroll på nyhetsredaktionerna som kan användas för att höja kvaliteten och minska risken för att falska och irrelevanta fakta når publiken.
Projektledare är Johan Lindén: johan.linden@svt.se”

De ska alltså ”utveckla ett digitalt verktyg som automatiserar processer och flöden för faktakontroll på nyhetsredaktionerna som kan användas för att höja kvaliteten och minska risken för att falska och irrelevanta fakta når publiken.” Vem ska mata in de ”rätta” parametrarna” och avgör vad som är fakta och vad som är fake news? Vad är irrelevant? Vilka fakta kommer att nå publiken? Vad är kvalité? Frågorna är många och vi får inga eller luddiga svar.

Det största problemet för mig är att värja mig från journalisters och experters dåliga analyser. Varje gång som jag läser eller hör en sk nyhet så tänker jag: ”Vilket nyhetsvärde har detta?” och ”Hur många värderingar har de lagt in i detta?” och ”Vilken agenda har de som förmedlar denna nyhet?”. Ett enkelt exempel, som jag läste idag, angående vaniljglass:

”Priset på vanilj skjuter i höjden. En av de stora svenska leverantörerna, Kockens, slutar tills vidare helt att sälja varan.

Och det finns stor risk att vaniljglassen blir dyrare flera år framöver.

Orsaken till prisökningen är cyklonen Enawo som drog in över Madagaskar, en ö utanför Afrikas östkust, i mars förra året. Cyklonen slog ut 30 procent av vaniljodlingarna i landet som är världens största producent av vaniljstänger. Och det får konsekvenser.

– Just nu levererar vi ingen vanilj över huvud taget. Vi får inte tag på bra kvalitet längre, säger Johan Tornakull, vice vd på Kockens AB.” enligt Aftonbladet.

Men … hur mycket äkta vanilj ingår i vanlig vaniljglass? Det finns vaniljarom som kommer från vaniljbönan. Dessutom handlar det om smaksättning alltså ingen huvudingrediens. Det kan inte påverka priset så hemskt mycket om glasstillverkarna får importera sin vanilj från annat håll i världen. Bristen på vanilj kan ju knappast påverka priset på ALL glass.  Dessutom har glasspriserna legat stilla sedan 2010. Är detta ett sätt att förbereda för höjning av priset?

Vad är detta för journalistik? Tänkte journalisten överhuvudtaget? Gjordes det någon ordentlig analys? Jag vill påstå att det handlar mer om den alarmistiska agenda som de stora mediehusen har sysslat med de senaste åren! Nyhetsvärdet är noll! Om artikeln hade handlat om vaniljodlingar på Madagaskar så hade jag godkänt den. Men när journalisten gör kopplingen med glasspriser så går det snett. Vanilj används ju till så mycket annat!

Nej! Medierna ska inte avgöra vad som är relevant eller irrelevant! De ska inte analysera! Låt oss själv avgöra vilka nyheter som är relevanta för oss. Vuxna människor kan själv avgöra vad som är viktigt för dem. Medierna ska inte manipulera valet 2018 genom att påverka vilka nyheter som ska nå oss!

Annonser

Du får inte föreläsa om detta …

Ibland faller polletten ner. Så var det för mig igår. Alla förvirrade debatter kom i klart ljus. Alla de funderingar som jag har haft bekräftades. Ofta har jag undrat var de förnuftiga och kunniga forskarna har funnits i debatten. Nu har jag fått bekräftelsen. De har blivit nertystade!!!

Gårdagen började med att jag läste en intressant artikel om att nyfödda flickor har större chans att överleva än nyfödda pojkar. Enligt forskarna kan detta tyda mer på biologiska faktorer än på sociala förhållanden. Det finns studier som visat att bland annat könshormoner kan påverka. Jag tänkte: ”Hurra! Jag är ingen social konstruktion!” Alla de konstiga debatterna med feminister föll som ett korthus.

På kvällen spelade sambon upp en intervju med Annica Dahlström, född 1941, svensk läkare samt professor emerita i histologi vid avdelningen för medicinsk kemi och cellbiologi vid Göteborgs universitet.

I mitten av 1990-talet skrev Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi vid Göteborgs universitet, en artikel i universitetets tidning om skillnaderna mellan mäns och kvinnors hjärnor. Reaktionerna blev häftiga. Inom en vecka hade hon fått sex vykort med skällsord – och ett kuvert med råttlort. Flera upprörda läsare hörde av sig per telefon. Ett egendomligt samtal kom från en kollega, en kvinnlig professor vid en annan fakultet. Annica Dahlström återgav samtalet i sin bok Könet sitter i hjärnan och nu i intervjun:

”Annica, du får inte föreläsa om detta! Det finns inga skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor!”

”Vad intressant NN, jag skulle gärna vilja ha litteraturreferenserna, eller har du kanske forskat själv?”

”Nej, det har jag inte, men även om det skulle finnas skillnader får vi aldrig säga det!”

”Men NN, detta är ju ett mycket egendomligt uttalande från en professor vid ett universitet, som ska värna om sanningen i forskningen!”

”Ja, ja, det kan tyckas. Men så är det i alla fall, du kan förstöra mycket om du fortsätter!”

En intervju med Annica Dahlström, som skulle ingått i Norrbottenteaterns bok om jämställdhet, stoppades av Länsstyrelsens jämställdhetsdirektör Britt Marie Lugnet-Häggberg med motiveringen att ”Vår svenska jämställdhetspolitik bygger på att vi är lika och socialiseras in i olika könsroller. Annica Dahlström är särartsfeministisk och utgår från att pojkar och flickor är helt olika. Länsstyrelsen kan inte ge ut ett material med den uppfattningen” Boken skulle ha delats ut i skolor! Men eleverna fick inte ta del av Annicas forskning!

Det var här som det klickade till i min hjärna! Det är precis detta som jag har misstänkt. Kunniga människor med fel åsikt tystas! Genusforskare försökte tysta Annica. Deras forskning värderades högre än Annicas medicinska och cellbiologiska forskning.

Jag tänker på egna erfarenheter. Jag minns professorn vid KTH som ofta deltog i debatterna på SVT debatt. Han hade ungefär samma åsikter som jag har men slutade att kommentera när han fick ett nytt förordnande. Jag minns andra professorer som har vågat sig ut i debatten när de har blivit professor emeritus.

Ofta hänvisar medier och politiker till experter eller forskare. Statsministern satt i ett TV-program och hänvisade till en ökänd ”historiker”, skolministern har hänvisat till forskning som har varit sågad med fotknölarna och vi får inte glömma klimatalarmisterna som ständigt pekar på Rockström och ”1 000-tals forskare”, men gärna glömmer bort att Rockström är en omstridd herre som har haft turen med sig och blivit rådgivare åt regeringen samt att det finns ”1 000-tals” forskare som har motsatta åsikter. Allt handlar om makt och manipulation.

Min slutsats av detta blir naturligtvis att feministerna har fel. Mitt kön är ingen social konstruktion. Jag är en kvinna som driva av kvinnliga hormoner. Jag är inte förtryckt av patriarkatet. Feministerna med genusforskarna i spetsen har alltför länge tystat debatten och förtryckt både män och kvinnor!

Nudging – en puff i rätt riktning

Nudging är ett sätt att försöka puffa oss i rätt riktning – främst då det gäller att leva på ett ”hållbart” sätt. Då måste vi ju först definiera vad som är hållbart. Skolverket definierar:

”Ämnet hållbart samhälle är tvärvetenskapligt och belyser begreppet hållbar utveckling ur såväl ekologiska som sociala och ekonomiska synvinklar. Det behandlar samspelet mellan människan och hennes omgivning. Ämnet behandlar också frågor om miljöutmaningar, hushållning av naturresurser, ekosystemens bärkraft, teknikutveckling, samhällsplanering och miljöpolitik.”

Om vi utgår från detta – vilken riktning ska vi då puffas och hur?  Idag snubblade jag över begreppet nudging och blev nyfiken. Vad är detta? Är det något nytt? Jag googlar och läser:

”I synnerhet är syftet med nudging att utveckla effektiva lösningar på de beteendeproblem som traditionella styrmedel har haft svårt att hantera. Styrkan i att använda sig av nudging är att man faktiskt tar hänsyn till individers begränsade rationalitet och ska ses som ett komplement till de traditionella styrmedlen. ”

Beteendeproblem läste jag om redan på 80-talet. När jag läste Systemvetenskap under 3 år, på högskolan, pratade vi ofta om att människor inte gör som vi säger att de ska göra. Vi är vanemänniskor och vill fortsätta att göra på det sätt som vi brukar göra. En förutsättning för att ändra beteende är att man vinner något på det. Vinsten kan bestå i inre tillfredsställelse, beröm, högre status, favörer eller kanske mer pengar. Men det kan behövas puffar i rätt riktning. Det var detta som jag lärde mig för över 35 år sedan. Vi diskuterade detta i marknadsförings- och försäljningssyfte. Men syftet var också att få med omotiverad personal på tåget – att de skulle känna sig som delaktiga och vinnare i förändringsprocesser. Vi diskuterade just HUR vi kan göra system användarvänliga. Men hur får vi människor att kasta skräpet i papperskorgen?

Nu läser jag om en utbildning:

”Ny ekonomisk och beteendevetenskaplig forskning har på senare år tydligt visat att vi människor i våra beslut i hög grad påverkas av hur olika alternativ framställs och vad personer i vår omgivning väljer. Dessa insikter ligger till grund för en allt mer uppmärksammad gren inom beteendeekonomin som kallas nudging.”

Konserverad gröt – tänker jag. Under en dag ska människor lära sig det som vi aldrig lärde oss till fullo under 3 år. Ingen annan har heller lärt sig detta konststycke eftersom människan inte är rationell. Till på köpet ska utbildningen kosta 7 900 kr exkl moms. Prata om bondfångeri!

Detta är den metod som miljönissarna nu satsar på. De vill lära hur de ska kunna puffa in oss i ett beteende för att vi ska verka för en hållbar värld. Datorer går att styra men inte människor!

Novus har nu genomfört en undersökning med hjälp av Gustav Almqvist, doktorand och beslutsforskare vid Handelshögskolan i Stockholm, om hur vi ser på nudging.

Huvudslutsatserna från undersökningen är följande:
• Sverige tillhör de länder där medborgarna är mindre positiva till nudging, än de andra jämförda länderna. I länder som t.ex Italien, Storbritannien och Frankrike är man mer positiv till nudging.
• Svenskarna påminner mest om danskar i svaren över vilka nudge:ar man stöder eller ej
• Den enskilda nudge som den högsta andelen (87 %) svenskar säger sig stödja är en informationskampanj för att minska barnfetma
• Den enskilda nudge som den lägsta andelen (20 %) svenskar säger sig stödja är att deklarationen skulle komma förifylld med ett förslag om att skänka 500 kronor till en välgörenhetsorganisation
• Svenska kvinnor är generellt mer positiva till nudging än män
• Rödgröna väljare är mer positiva till nudging än de som sympatiserar med alliansen eller Sverigedemokraterna

Kan man dra en slutsats av detta? Rödgröna väljare och speciellt kvinnor vill bli puffade? Eller vill de puffa oss andra i ”rätt” riktning? Är det så att de som vill bestämma också är för nudging? Går det att få människor att säga ja när de menar nej? En del försäljare lyckas med detta konststycke men de är få!