Mänskligt

Dagens fundering handlar om manligt och kvinnligt. Men jag inser att det är ett känsligt ämne. Alla människor vill inte erkänna att det finns skillnader och att vi är olika. Därför föredrar jag att skriva om mänskliga olikheter – oavsett kön.

Men jag vill ändå börja med en betraktelse över hur tidigare generationer har sett på manligt och kvinnligt.

”Fram till 1500-talet betraktade filosofer och läkare män och kvinnor som olika varianter av samma biologiska kön. Den grekiske läkaren Galenos uttryckte detta mycket tydligt:

Vänd de kvinnliga könsdelarna utåt, vänd mannens inåt och vik dem dubbla så ska du finna detsamma hos dem båda i varje avseende.” Pungen motsvarades av livmodern, äggstockarna av testiklarna, slidan av penis fast inåtvänd.

Enligt antikens läkare hade kvinnor och män samma organ fast på olika ställen: enligt enkönsmodellen var kvinnan en ofullständig varelse – passiv, tyst och sämre utvecklad och underlägsen mannen både fysiskt och intellektuellt – detta kan förklara kvinnans undangömda tillvaro i historien och plats i hemmet.”

De biologiska skillnaderna kan vi aldrig komma ifrån. Jag är född som kvinna och känner oftast mer samhörighet med män. Mest av allt uppfattar jag mig som människa. Mer komplicerat behöver det egentligen inte vara i ett modernt jämställt samhälle! Det finns ju så många andra saker som gör oss olika. Några människor är mer intellektuella än andra. Några är otroligt händiga medan andra ”har tummen mitt i handen”. Några är musikaliska och andra är tondöva. Vissa förstår komplicerade ekvationer och andra klarar inte att räkna ut hur mycket 10% av 100 kr är. Vissa har bra balanssinne medan andra är klumpiga. Några är födda av rika föräldrar och andra av fattiga. Några har umgåtts i ”de rätta” kretsarna och blivit politiker medan andra har fått nöja sig med att verkställa de beslut som politikerna har tagit. Vissa av oss blir arbetsgivare och andra arbetstagare. Några blir bidragsberoende och andra skattebetalare.

Ja, livet är orättvist! Varför måste vi då komplicera allting till att handla om kön? Vissa skillnader måste vi ju bara acceptera – eftersom vi aldrig kan ändra på detta.

Men feministerna stångar sig blodiga och vill ändra på allt – och inget! När Zara Larsson säger: ”Jag hatar, hatar, hatar män”, med en överlägsen och påstridig attityd, då skyller hon män för allting. Män ska ta ansvar för att hon klär sig sexigt, sminkar sig och retar upp män genom sina uttalande. Män ska skämmas över att kvinnor beter sig kvinnligt. Män ska skämmas över att kvinnor/flickor har problem med sin egen identitet. Män ska skämmas över kvinnors och flickors dåliga självförtroende som leder till att de inte kan förverkliga sina drömmar. Män ska skämmas över kvinnors och flickors missnöje och avundsjuka.

Tyvärr faller en del män i samma fälla. De inser inte att de inte är så värst jämställda. Ett exempel är Sven Melander. När han ”backar Zara” inser han inte att han förklenar henne till att tillhöra det svaga könet som behöver hjälp av män. Dagens intervju med honom i TV4 klargjorde detta. Han sa ungefär: ”När vi ser att kvinnor behandlas orättvist så måste vi män hjälpa dem!” Men … varför vill han inte hjälpa män som behandlas orättvist? Varför sa han inte att vi ska hjälpa MÄNNISKOR som behandlas orättvist? Är det så att de gamla könsrollsmönstren fortfarande lever kvar – trots feministiska härjningar?

För mig är det viktigare att leva i ett mänskligt samhälle än vad det är att bråka om manligt och kvinnligt. Vi är ju olika på så många andra sätt. Det är viktigare att tala om att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Det är också viktigt att alla tar ansvar för sitt eget liv och sitt beteende! När ska vi sluta fokusera på könet och istället tänka mänskligt? Samarbete är aldrig fel! Varför är det så svårt att utforska världen tillsammans och i samma riktning?