Vart tog förnuftet vägen?

Förnuftiga människor har blivit en bristvara i vårt land. Jag anser att de förnuftiga är bildade människor som tar vara på de kunskaper som de har fått genom livet. De behöver inte vara högutbildade men måste kunna analysera och göra logiska slutsatser.

Idag har vårt land översvämmats av en mängd känslostyrda människor som vägrar att använda sina kunskaper. Det kan gälla den minsta småsaken till stora saker som får konsekvens för en mängd människor. Det går inte att låta dessa känslomänniskor bestämma.

Det finns en mängd lagar och regler i vårt land. Vissa av dem kan tyckas konstiga men de har fattats för allmänhetens bästa. En sådan bestämmelse är att alla som åker med kollektivtrafiken måste kunna visa ett giltigt bevis på att de har betalat den avgift som är bestämd. Den bestämmelsen gäller för alla – oavsett yrke, status, kön, hudfärg, etnicitet, ålder, hälsa, funktionshinder eller något annat. Den som inte har giltigt färdbevis måste erlägga straffavgift enligt bestämmelserna. Den som inte har färdbevis och vägrar att betala för ett sådant ska avlägsnas från färdmedlet. Om denne bråkar och vägrar att avlägsna sig så har vakterna rätt att lyfta ut vederbörande på ena eller andra sättet. Det är inget märkvärdigt med det, för det hela handlar ju om helt vanligt förnuft.

Men nu handlar det ju om en färgad kvinna som är gravid och har med sig ett barn. Hon har ingen biljett och vägrar att betala. Enligt obekräftade uppgifter så slåss hon och sparkar och spottar samtidigt som hon skriker fula saker åt vakterna. Vakterna lyfter ut henne ur tunnelbanetåget medan någon filmar alltihop. Någon anmäler situationen och underrättar medier. Vakterna blir avstängda i väntan på utredning.

Det är nu som de känslostyrda människorna griper in. De utan förnuft och bildning. Helle Klein har en mängd akademiska betyg men bildning saknar hon med all tydlighet. Hon twittrar om att vakterna är den största säkerhetsrisk som Sverige har! Finns det verkligen inte större säkerhetsrisker? Var det inte större säkerhetsrisk med IT-skandalen på Transportstyrelsen eller att en person som inte hade uppehållstillstånd och skulle utvisas fick en säkerhetsklassad tjänst inom kriminalvården genom att Morgan Johansson undertecknade ett papper? Var inte Rakhmat Akilov en större säkerhetsrisk? Är inte våldtäktsmän, rånare och andra kriminella någon säkerhetsrisk?

Idag har det anordnats en demonstration angående vakternas agerande! Men var finns förnuftet? Skulle vakterna låta henne åka gratis på tunnelbanan? Av vilka skäl? För att hon är kvinna, är gravid, har ett barn med sig eller för att hon är färgad? Anser verkligen demonstranterna och Helle Klein att denna kvinna har rätt medan vakterna som gjorde sitt jobb hade fel?

Detta är bara en av alla konstiga situationer som de ”goda” men oförnuftiga känslostyrda människorna drar fram i rampljuset. Däremot är det sällan som de agerar mot den som bryter mot lagar och regler!

Annonser

Glöm inte varför Arbetsrättslagstiftning har kommit till!

När man bor i ett annat land under en längre tid så ser man skillnaderna. Ofta tänker jag: ”Skulle detta få förekomma i Sverige?” Vi har en mängd lagar som vi ofta kallar för krångliga och byråkratiska. Men det finns orsaker till att de finns. Vi ska nog vara tacksamma över dem.

Vi promenerar nästan dagligen förbi strandrestaurangen där köket är litet. Kocken tar ut Paella-pannan och lagar sin Paella utanför huset. Bilarna kör förbi på gatan några meter därifrån. Strandpromenaden vimlar av folk. Många vallar sina hundar längs stranden. Fåglar och en och annan ekorre finns i palmerna som kantar promenaden. Bara en ½-meter hög mur skiljer oss flanörer och Paella-pannan åt. Vad hade svenska Livsmedelsverket och hälsovårdsmyndigheter sagt om detta?

På restaurangen som vi går förbi ser vi samma personal 6 dagar i veckan – måndagar har de stängt. Vi ser dem på förmiddagen, under siestan och på kvällen.  Mellan 17.00 och 19.30 har de stängt. Kökspersonalen måste ju också ha sin rast.

Längs strandpromenaden växer flera tusen palmer. Nu i vintertider ska dessa beskäras. Jag ser de jobba med detta utan skyddskläder eller hjälmar. En höj- och sänkbar bur på ett lastbilsflak. En motorsåg. 10 -15 meter upp till kronan. 1 palmblad, 4-5 meter långt, i taget. Nedanför 3-4 arbetare som kastar upp de avsågade bladen på ett lastbilsflak och som sopar upp skräpet med borste och skyffel. När det blir frukostdags plockar de fram sin bocadillo och termos och tar sin frukostrast på närmaste stenmur – innan de fortsätter sitt jobb. Inget personalrum och inget arbetar skydd – vad skulle facket säga om detta.

I en annan del av stan ser vi ett äldre hyreshus som ska restaureras. Vi ser inga byggnadsställningar. Inget skydd ut mot gatan. Elektriska ledningar hänger och dinglar – jag hoppas att elen är avstängd. I en kran monterad på ett balkongräcke hissas skottkärror fyllda med skräp eller cementsäckar upp och ner. Vare sig mannen där nere på gatan – som skickar upp grejerna – eller han däruppe har några hjälmar eller någon skyddsutrustning. Ännu en gång funderar jag på vad facket skulle säga.

Det är inte så länge sedan som villkoren var de samma i Sverige. När man nu vill tumma på arbetsrätten måste man komma ihåg att denna inte enbart handlar om turordningsregler. Den handlar kanske mer om arbetsmiljön, säkerhet och arbetstid. De yngre generationerna kanske inte förstår vikten av detta? Facket har förhandlat fram de regler som gäller. Vi ska vara rädda om arbetsrättslagarna! Jag kan förstå att man vill ändra på turordningsreglerna. Men vi måste bevaka så att det inte tummas alltför mycket av det som tidigare generationer har förhandlat fram!

Kan ett välfärdsland ha sociala skillnader

Vellinge kommun får rätt i Högsta förvaltnings domstolen kring sitt tiggeriförbud. Äntligen säger jag och många med mig. Men det finns många andra röster som talar om ”Vi kan inte förbjuda fattigdom”!

Vi minns väl alla den tårdrypande sagan av H.C. Andersen om ”Flickan med svavelstickorna” utgiven 1845. Den handlar om en fattig flicka som på nyårsafton beger sig barfota ut i snön för att sälja svavelstickor (tändstickor). Men inte en enda ville köpa av henne eller ens ge den lilla flickan en slant. En tid då de sociala skillnaderna var stora – en tid då välfärden inte var utbyggd.

Jag minns också boken om Oliver Twist som skrevs av Charles Dickens och gavs ut 1838. Den handlade om unge Oliver som bodde i Londons slum och blev upplärd till ficktjuv. Även den handlar om sociala orättvisor och brist på välfärd.

Tiggeri var i Sverige länge en laglig metod för fattigunderstöd.

”Det begränsades först genom att man tillät det endast inom vissa områden och för personer som hade tiggarpass. Genom tiggarstadgan av 21 oktober 1698 förbjöds det helt utanför hemsocknen; men först genom kunglig förordning 25 maj 1847 blev det lagligen avskaffat även inom hemsocknen och därefter var det förbjudet. Tiggare som ansågs arbetsförmögna straffades med tvångsarbete och sattes på fästning och spinnhus. Fattighjon som ansågs arbetsoförmögna fick istället gå rotegång, det vill säga bo omväxlande i olika gårdar inom roten, eller bo på fattighus.

Bettleriföreskrifter fanns i fattigvårdsförordningen från 9 juni 1871 och återfanns senare i övergångsbestämmelserna till fattigvårdslagen från 14 juni 1918. Det förväntades att polismyndigheten och de kommunala myndigheterna arbetade för att hindra och hämma tiggeri. För tillsynen över bettlare anställde fattigvårdsstyrelserna (jfr socialnämnd) särskilda tillsyningsmän.” läser jag i Wikipedia.

Men vår sociala välfärd byggdes ut under efterkrigstiden och förmögenhetsskillnader minskade. det medförde att även tiggeriet minskade. Lösdriverilagen avskaffades 1964, eftersom behovet att tigga ansågs undanröjt och lagen därför var obehövlig.

Utvidgningen av EU med tolv nya östeuropeiska länder 2004 och 2007 gjorde det möjligt för sämre lottade människor därifrån, inte minst romer från Rumänien och Bulgarien (EU-medlemmar 2007), att söka sig till andra länder. EU:s fria rörlighet gör det svårt att hindra folk från att resa runt och tigga. Tidigare kunde man utvisa de som inte verkade kunna försörja sig. I en del EU-länder är tiggeri förbjudet, vilket ger större möjlighet för polis att ingripa.

Det var då som de dök upp utanför ICA och Konsum och stora köpcentrum. Plötsligt hade vi tiggare överallt. De uträttade sina behov i rännstenar sandlådor eller bakom buskar och sov på allmänna platser eller byggde kåkstäder.

De drog med sig en misär som inte hör hemma i ett välfärdsland. I vårt land hade vi jämlikhet och kämpat för att ta bort de olika socialgrupperna. Vi hade en liten grupp hemlösa – ofta missbrukare eller psykiskt sjuka – men även de omfattades i viss mån av den sociala tryggheten.

Plötsligt fick tycka-synd-om-människorna en ny grupp att ta hand om. Tiggarna blev deras gisslan. De fick ett nytt vapen i sin hand för att kunna peka på sociala orättvisor och skillnader mellan fattiga och rika. De krävde att välfärdsresurserna även ska omfatta de som kom hit och aldrig hade betalat en krona i skatt i vårt land (och troligen aldrig kommer att göra det. De spridde hat och polariserade den svenska befolkningen. Vi som inte ville ta hand om andra länders problem blev plötsligt betraktade som elaka och hjärtlösa.

Nej, jag är varken elak eller hjärtlös när jag tycker att det är ett ovärdigt liv att sitta och tigga utanför en affär. Jag tycker inte att någon människa ska behöva tigga i en välfärdsstat eller humanitär stormakt. Jag tycker att dessa människor ska ha ett värdigt liv i sina hemländer.

Vårt land har under alldeles för lång tid styrts av tycka-synd-om-människor tillsammans med låt-gå-människor. Ingen har velat ta ansvar för den välfärdsstat som vi och våra förfäder gemensamt har byggt upp. De kanske skäms över att vi har en välfärdsstat men … skäms de inte av att låta tiggare leva i misär eller över att ge bort resurser som skulle ha gått till svenska hemlösa eller fattigpensionärer eller till att fortsätta vårt inhemska samhällsbygge?

Sociala skillnader har alltid funnits och kommer nog alltid att finnas. Men vi behöver inte vare sig tycka-synd-om-människor eller tiggare från andra länder. Lösdriverilagen avskaffades 1964 därför att vi inte behövde den. Nu behöver vi en ny lagstiftning som talar om att social misär inte hör hemma i vårt välfärdsland.