Tänk på vilodagen

I svensk lagstiftning har det funnits ett brott som kallades för sabbatsbrott. Ett brott som togs bort ur lagstiftningen 1948. Ibland skulle jag vilja införa det igen. Jag läser på Wikipedia:

Enligt den svenska strafflagen 7 kap 3 § ansågs det som sabbatsbrott, ”om någon å sön- eller högtidsdag emellan kl. 6 om morgonen och kl. 9 om aftonen idkar handtverk eller annat arbete”. Dock undantogs de fall, då arbetet skedde till den arbetandes egen eller annans nödtorft, till exempel hushållsarbete för hemmets räkning, öppethållande av raksalong och så vidare, eller var sådant, att det inte tålde uppskov, till exempel avser bärgning av skörd, som var i fara att förstöras. Vidare begicks enligt detta lagrum sabbatsbrott, om man på nyss angivna tid öppnade ”kramlåda eller annan dylik bod”. Med sistnämnda uttryck torde avses sådana bodar, som företrädesvis försålde varor, i fråga om vilka inköp och försäljning utan olägenhet kunnat ske på annan dag.

Det fanns naturligtvis skäl till att ha denna sabbatslagstiftning. Kyrkan ville att alla skulle deltaga i gudstjänsten och tänka på det tredje av de tio budorden: Tänk på vilodagen så att du helgar den. Söndagen var en vilodag då alla skulle vara andliga. Arbetsgivarna blev mer eller mindre skyldiga till att ge de anställda ledigt på söndagen. Söndagen var alltså den enda dagen i veckan då alla eller nästan alla var lediga. Det var då som man efter att ha genomlidit gudstjänsten fick ta det lugnt, umgås och bara vila. Resten av veckan var det slit och släp under alla ljusa timmar på dygnet.

Idag har vi 40-timmars vecka! Men många har svårt för att få livspusslet att gå ihop. Stress och jäkt. Många både unga och gamla lider av psykisk ohälsa. Trots avsaknaden av fysiskt tunga jobb så har många människor svårigheter med att varva ner.

Söndagen – vilodagen borde vara den dagen som vi alla skulle kunna vila, umgås, njuta av tystnaden och naturen. Men vad gör vi då? Klipper gräset, sågar ved, slipar, borrar och bullrar i hög grad. Naturligtvis förstår jag! Det är då som människor är lediga och har tid för dessa göromål. Men om de använder vilodagen till detta så har de ju ingen vilodag kvar!

På Nationaldagen alltså Annandag Pingst läste jag följande:

Polisen i Norge har fått in flera larm om grannar som stör “helgfriden”, rapporterar Dagbladet.

I Norge firar man Pingstdagen (Andre pinsedag) i dag och många är därför lediga. Men under dagen har polisen i hela landet blivit nerringda av arga grannar som klagar på folk som klippet gräset och lever om när de renoverar sina hem.

– Vi har fått in flera anmälningar jämnt över hela polisdistriktet. Vi pratar om allt från gräsklippning till vanligt underhållsarbete, säger Bård Einar Hof, verksamhetsledare för polisdistrikt Innlandet i Norge, till Dagbladet.

Han uppmanar även grannar att vara trevliga mot varandra.

Även Oslopolisen har fått in flera larm om personer som renoverar sina bostäder och stör den så kallade helgfriden.

– Folk får gärna arbeta i trädgården, men sådant stökigt arbete, även med anlitade, inhyrda företag, är inte okej, säger Tore Solberg, verksamhetschef i Oslo.

I södra och västra Norge har polisen även larmats om ringande kyrkklockor.

1995 införde Norge en lag för att säkerställa lugn och ro på helgdagar. Enligt lagen får ingen orsaka störande ljud och buller på under vissa högtidsdagar.

Vad jag blev glad när jag läste om de förnuftiga norrmännen! När jag hade läst detta så gick vi ut i trädgården för att dricka lite kaffe ute och lyssna på fågelsången och björkarnas sus. Men vad möttes vi av? En granne körde sin motorgräsklippare, en annan trimmade gräskanter, en tredje hamrade och en fjärde (som hade gjort samma sak hela helgen) lade en trädgårdsgång och en trappa – han sågade sönder plattor, slipade kanter och körde med en maskin som bultade allt på plats. Nej, det kändes inte rogivande och mina öron fick inte njuta av fågelsången eller björkarnas sus.

Jag tänkte på siestan som vi har nere i Spanien. Varje dag, kl 14-17, är allt stängt, lugnt och fridfullt. Så jag sa till sambon att jag vill ha siesta även här i Sverige! Men, jag nöjer mig med att söndagen blir vår vilodag – en dag då vi kan ta det lugnt och framförallt få vila våra öron!

Vi kanske kan göra som vårt grannland – införa en lag om att vi inte får störa helgfriden! Nutidsmänniskan behöver en vilodag!

Kollektiv bestraffning?

Det var Anders Ygeman – tror jag – som rasade för några dagar sedan över att Jimmie Åkesson och hans parti kom med förslaget att hela familjen ska utvisas när familjen har uppfostrat sina barn till ligister, stenkastare och kriminella. Han sa: ”Vi kan ju inte kollektivt bestraffa hela familjen!”

Men är det inte två helt olika saker – familjen och kollektivet?

Familjen består för det mesta av kärnfamiljen – mamma, pappa och barn. Barnen anses vara barn tills de blir myndiga, 18 år. Föräldrarna har ansvar för barnens fostran. Föräldrarna ska lära barnen allt som de behöver kunna för att bli laglydiga medborgare. Det är föräldrarnas ansvar att se till att de unga inte blir kriminella!

Ett kollektiv är en större sammanslutning med gemensamma intressen – kan vara bostadsområdet eller klanen eller bridgeklubben eller syföreningen.

Varje samhälle består av en mängd individer som har något gemensamt. I samhället Sverige har vi landet och dess invånares bästa som gemensam nämnare. Därför har en mängd kollektiva lösningar kommit till. Alla invånare ska ha samma rättigheter och samma skyldigheter i kollektivet. Alla ska leva på samma villkor. Men det förutsätter ju att alla är överens om villkoren.

Vilka är då villkoren i Sverige? Alla som är folkbokförda i Sverige har i de flesta situationer samma rättigheter och skyldigheter som svenska medborgare. Dock finns vissa skillnader. Det är bara svenska medborgare som har en absolut rätt att bo och arbeta i landet, och bara svenska medborgare har rösträtt i riksdagsval. Det krävs också ett svenskt medborgarskap för att kunna bli invald i riksdagen.

Men skyldigheter då? Jo, vi måste betala skatt och vi måste följa lagen. Alla som kan jobba ska jobba, säger regeringen.

I vårt samhälle finns dock en mängd individualister som inte vill följa lagen, som vill leva på våra gemensamma tillgångar men inte vill betala de beslutade skatterna.

Många anser att våra beslutade lagar är felaktiga och bryter medvetet mot dem – går t ex mot röd gubbe eller kör för fort. Andra begår direkt kriminella saker som stöld, rån, mord, våldtäkter osv. Naturligtvis måste brott mot våra lagar bestraffas oavsett vem som begår brotten. Men idag är det ganska godtyckligt om och hur anmälningar, utredningar och bestraffning ska utövas. Många gånger avgör känslor snarare än rättvisa. Vissa brott har mer eller mindre blivit accepterade som gå mot röd gubbe eller nedskräpning i naturen.

Alla vill inte jobba. Några individer vill bestämma själv men ändå ta del av våra gemensamma resurser och vår välfärd. De vill leva på bidrag eller medborgarlön. Men vill vi andra att de ska kunna glida fram på en räkmacka? De bryter ju mot samhällskontraktet när de inte vill jobba!

Andra individer vill inte betala hur höga skatter som helst och försöker därmed hitta kryphål för att på laglig väg slippa betala hög skatt. Jag förstår dem! Varför ska vi betala för dem som inte vill sköta sitt samhällskontrakt eller till alla de politiska projekt som vi aldrig har beslutat om. Politiker har ju inte rätt att använda våra resurser på ett slösaktigt sätt. För att höja skattemoralen krävs också en höjd politikermoral! Däremot kan jag aldrig acceptera att vissa individer smiter från skatt genom att bryta mot lagen!

Men … om vi följer lagen och följer vårt samhällskontrakt … kan vi då vara individualister i kollektivet Sverige? Jag är tveksam. Själv anser jag mig vara en individualist – kärringen mot strömmen eller en bitch som sällan tvekar att säga ifrån eller en människa som ställer upp för de svaga eller … Men det accepteras inte av alla i kollektivet Sverige!

Vissa krafter i kollektivet anser att sådana som jag och en mängd mer kända individualister ska stoppas. De är rädda för att vi ska kunna påverka andra människor! Därför har invektiven haglat över oss. De är själv kollektivistiska och anfaller i grupp eller massanmäler. Därför tror de att vi tillämpar samma metoder. Men …

Vi är många individualister som inte passar in i kollektivet. Vi har åsikter som inte stämmer med kollektivets. Vi tänker självständigt och inhämtar kunskaper självständigt. Vi samarbetar inte om detta och dras åt olika partihåll. Vi vill inte bli hopklumpade! Jag vill vara en individualist!

Men delar av kollektivet Sverige har gjort egna regler om vad som får sägas, skrivas eller forskas om i Sverige. De som inte följer dessa blir blockade, anmälda eller utsatta för förtalskampanjer. I verkliga livet är det inte tillåtet med medborgargarden men på nätet härjar dessa ”godhets-”medborgargarden och de vill ha ännu mer inflytande. Nu ska vi försvara stenkastarmobben och ingen får provocera dem. Om vi inte provocerar så blir de kanske snälla?

Delar av kollektivet Sverige anser sig ha rätten att bestämma över vad som är rätt och vad som är fel. De har hittat på egna lagar och bestraffningsmetoder. Individualister ska straffas tills de rätar in sig i leden! Vår regering tillåter och stödjer detta. Nu talar Ygeman om att ”Vi kan ju inte kollektivt bestraffa hela familjen!” Nej  familjen är inget kollektiv – enbart en del av kollektivet Sverige. Men … resten av landet kollektivt bestraffas för att de kriminella stenkastarna tillåts att visa sitt hat mot poliser? Vi blir tvungna att kollektivt betala för deras förstörelselusta! Vi uppmanas kollektivt att avstå från bitar av vår yttrandefrihet för att inte provocera stenkastarmobben! Stenkastarmobben har härjat i vårt land i alla fall de 20 sista åren och de har alltid hittat någon orsak att bli provocerad av!

Vi individualister måste provocera på laglig väg! Vi måste protestera! Vi måste vidhålla att svensk lag ska gälla för alla boende inom landet – oavsett, kön, religion, etnicitet eller annan kollektiv grund. De som inte följer lagen ska straffas! De föräldrar som inte tar ansvar för barnens uppfostran ska straffas!

Vissa krafter har under många år aktivt försökt att tysta individualisterna och kommer att göra det ännu mer aktivt nu inför riksdagsvalet 2022. Men vi ska inte hålla tyst!

Barnmisshandel eller kultur?

I Sverige är det inte tillåtet att aga barn. Föräldrar och lärare kan anmälas om de tar ett barn i armen för att tillrättavisa det. Det är förbjudet att använda våld mot ett barn. Det är förbjudet att tatuera barn. I Sverige sätts barnets välbefinnande första. Men …

Vi har fått in nya religioner som uppmuntrar till omskärelser och könsstympningar. Riktigt små barn utsätts för barbariska ingrepp. De kan få skador för livet.

”Den muslimska familjen tog beslutet att omskära sin son i tidig ålder i somras.

– Omskärelse är rekommenderat inom vår religion men det har också att göra med att vi inte vill få problem med trång förhud. Vi researchade på nätet och insåg att det här var den enda kliniken i Linköping som erbjöd omskärning. På hemsidan berättades att kirurgen hade lång erfarenhet och jag fick ett gott intryck när jag pratade med dem vid flera tillfällen innan ingreppet, säger Hiba som nu vill varna andra patienter.”

”På hemsidan marknadsför den privata kliniken Laser Beauty Way Clinic i Linköping olika ingrepp, bland dem omskärelse som man utför mot för en kostnad på 3 000–4 500 kronor, av ”en legitimerad läkare med lång och gedigen erfarenhet inom både kirurgi och allmän medicin”.

”Den erfarne kirurgen på skönhetskliniken skulle omskära Hibas son som är två månader gammal.

Men ingreppet gick snett och pojkens könsorgan brändes.”

En två månaders baby har alltså utsatts för ren tortyr! men vad säger den svenska lagen om detta? Är det verkligen tillåtet?

”Ur Lag (2001:499) om omskärelse av pojkar
3 § Omskärelse får utföras på begäran av eller efter medgivande av pojkens vårdnadshavare och sedan vårdnadshavaren har informerats om vad ingreppet innebär. Står pojken under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som nu sagts gälla båda. Den som skall utföra ingreppet svarar själv för att informationen ges eller att den ges av en medicinskt kunnig person. Sådan information skall ges också till pojken, om han har uppnått den ålder och mognad som krävs för att förstå informationen. Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klarläggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja.

4 § Ingreppet skall utföras med smärtlindring som ombesörjs av legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska, under betryggande hygieniska förhållanden och med hänsyn till vad som är bäst för pojken.

5 § Omskärelse får utföras endast av legitimerad läkare eller av den som har särskilt tillstånd att utföra omskärelse av pojkar. Annan person än legitimerad läkare får inte utföra omskärelse på pojkar som är äldre än två månader.

6 § Särskilt tillstånd att utföra omskärelse får meddelas den som föreslagits av ett trossamfund där omskärelse ingår som en del i en religiös tradition, om personen har den kompetens som föreskrivs med stöd av 11 §, bedöms kunna utföra ingreppet i enlighet med de krav som gäller för ingreppet och i övrigt är lämplig att utföra omskärelser.”

”Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klarläggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja.” Pojkens vilja? Hur kan ett 2 månaders barn själv förstå och bestämma?

Oftast benämns den bara omskärelse utan könsspecifikation, eftersom det endast är det manliga ingreppet som avsetts fram till på senare år. Kvinnlig könsstympning som tidigare benämndes ”kvinnlig omskärelse” var före 1970 ett tämligen okänt begrepp i Sverige, och är ett ingrepp som i många avseenden har en annan innebörd än den manliga. I Sverige omskärs varje år ett fyrtiotal judiska pojkar, samt närmare tre tusen muslimska pojkar.

I februari 2012 krävde Svenska Barnläkarföreningen att rituell omskärelse helt borde förbjudas. Barnläkaren Staffan Janson, ordförande för föreningens utskott för etik och barnets rättigheter, säger att stympning av förhuden är ett övergrepp som kränker barnets integritet och självbestämmande över både den egna kroppen och framtida religiös uppfattning. Flera läkare och landstingen har nekat omskärelsen gjorda för icke-medicinska orsaken. Finska Läkarförbundet är också emot omskärelse av icke-medicinska anledningar. Den förra socialministern Bengt Westerberg (L) har krävt att icke-medicinsk omskärelse förbjuds, medan barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) har krävt att landstingen tillåter det.

För mig är en icke-medicinsk omskärelse och könsstympning av flickor det samma som en barnmisshandel. Ingreppet borde förbjudas på minderåriga. Varför vill inte de svenska politikerna förbjuda detta? Varför ska oskyldiga små barn utsättas för detta barbari? Varför regerar inte barnorganisationer? Alla människors lika värde? Är inte dessa barn lika mycket värda som svenska barn?