Kvinnokortet måste synas

Varför säger ingen det uppenbara?

” Om Socialdemokraterna väljer en kvinna, vilken som helst, och hon både accepteras av riksdagen och lyckas få igenom sin budget är hon ändå inte folkvald kvinnlig statsminister. Hon är BARA vald av Socialdemokrater.”  (Citat från artikel)

När ska vi slippa höra meningen “det måste bli en kvinna” när det gäller partiledarbyten undrar jag? Jonas Sjöstedt avgick och direkt hördes krav att det nu måste bli en kvinna. När Fredrik Reinfeldt plötsligt avgick vad det samma sak, vi som inte haft en kvinnlig partiledare skulle få skämmas annars. Och samma visa nu. 

Antingen spelar kön roll. Eller så spelar det ingen roll.

Men dagens statsfeministiska debattörer kommer undan med att slira runt på både ock. Jag kallade mig feminist när vänstern blev tokig över att det ens fanns så fräcka borgerliga debattörer men det har jag slutat med. För att jag ogillar etiketter och jag behöver inte andras godkännande. Det jag skriver och säger ska vara tillräckligt och fattar man inte då vad jag tycker få man cirkulera vidare. 

Om kön är oviktigt ska alla poster rekryteras på grundval av kompetens. Om kön är viktigt och man de facto tillför särskilda egenskaper som kvinna så är det rimligt att säga att det måste vara en kvinna. 

Nu kommer både folkpartister och sossar undan med att det måste vara en kvinna MEN kön är såklart inte viktigt. 

Jonna Sima stod nyligen i Aktuellt och påstod att för att sossarna varvar sina listor med varannan kvinna sedan 90-talet, i sig en helt orimlig manöver givetvis eftersom det premierar mindre kompetenta både män och kvinnor att stå på listor då det måste vara varannan, måste det nu efter Löfven blir en ny kvinna. 

Att de två senaste partisekreterarna varit kvinnor verkar mindre relevant. Eller att de två senaste finansborgarråden i Stockholm varit kvinnor, för att ta ett annat exempel. Varannan damernas (minst) men inte varannan herrarnas, är principen. 

Läs hela artikeln här.

Kvotering

Då var det dags för ännu ett upprop mot rasism i Sverige. Den här gången är det 39 medarbetare på Sveriges Radio som går ut och kräver fler anställda mer mörk hudfärg.Eftersom jag jobbat många år inom Public service blir jag något förvånad, för aldrig har jag varit på andra arbetsplatser där det kvoteras in lika friskt efter just hudfärg och etnicitet. En gång anställdes en svart programledare just med motiveringen att han var svart, trots att han saknade kvalifikationer i övrigt. Cheferna tyckte att han med sin etniska bakgrund kunde bidra med kunskap som andra saknade. Att han var adopterad och levt hela sitt liv i ett välartat medelklassområde i Borås (om jag minns rätt) var dock något man talade tyst om.Andra gånger har man plockat in folk med utländsk härkomst från förorten, med enda motivering att de varit utländska och vuxit upp i orten. Trots att de saknat utbildning erfarenhet och meriter har de fått driva runt och härja fritt på redaktioner, medan andra tvingats arbeta dubbelt så hårt för att jobbet skulle bli gjort. Eller som när jag exempelvis jobbade på SVT med barnprogrammet REA och majoriteten av barnreportrarna hade valts ut efter allt annat än vit hudfärg, vilket resulterade i en enorm överrepresentation av barnreportrar med den hudfärg som uppropsmakarna på Sveriges Radio idag eftersträvar.Missförstå mig inte. Självklart är det bra om utbudet i Public service speglar hela samhället, och givetvis har jag jobbat med många kompetenta kollegor på såväl UR, SR och SVT som haft utländsk bakgrund, och jag hade otroligt roligt när jag jobbade med reportrarna på SVT:s barnprogram.Men att påstå att Sveriges Radio borde ägna sig ännu mer åt inkvotering av ”rasifierade” blir nästan absurt. När det gäller Public service-bolagen är de redan besatta av att mäta hudfärg, och jag undrar om det verkligen är lämpligt att syssla med den typen av rasbiologi i Sverige 2020?Sedan undrar jag vilka mer som i så fall ska kvoteras in? Är man lika benägen att exempelvis börja anställa fler personer med SD-sympatier eller människor från glesbygden, eftersom dessa är underrepresenterade på Sveriges Radio idag? Hur vore det om man istället såg till att lägga resurserna på att skapa granskande och konsekvensneutral journalistik? Det är trots allt vi skattebetalare som står för deras löner?Dela gärna!______________________________________________Stöd till arbete med oberoende journalistik och fri debatt.Swish: 1233561149Bankgiro: 5431-6872Har du något att tipsa om, tveka inte att höra av dig. Anonymitet utlovas.

Vem vinner på kvoteringar?

Regeringen lägger fram ett lagförslag om kvotering till börsbolagsstyrelser. Minst 40 procent av ledamöterna ska vara kvinnor.Senast 2019 ska 40 procent av ledamöterna vara kvinnor, annars väntar böter. 280 börsbolag och ett 50-tal statliga bolag kommer att omfattas av den nya lagen om den passerar riksdagen.

Naturligtvis kan staten lägga sig i  hur statliga bolag styrs. Men … varför ska staten lägga sig i privata börsbolag? Vilka blir vinsterna med fler kvoterade kvinnor i bolagsstyrelser?

Jag som kvinna tycker att lagförslaget är förnedrande mot alla kunniga och välmeriterade kvinnor.Om vi nu vill sitta i bolagsstyrelser så vill vi faktiskt komma dit på egna meriter. Vi prioriterar ju kunskap!

 Varje politiskt parti har någon form av kvinnoförbund. Kvinnoförbunden har kommit till för att kunna driva speciella kvinnofrågor och jämställdhet. Idag har vi kommit så långt i jämställdheten att kvinnoförbunden har överlevt sig själv. Men ändå finns de kvar och de är påtryckare på det egna partiet. Tyvärr tycks kvinnoförbunden ha fått alldeles för stor makt! De har under lång tid haft kvotering på sin dagordning men aldrig kunnat komma med någon verklig nytta med kvoteringar.

Så fort som man tar ordet kvotering i sin mun så har man faktiskt slutat att se oss som människor. Jag vill inte dela upp människor utifrån kön, ras, religion eller ursprung. Dugliga och kompetenta människor finns överallt och alla behövs. Däremot vill jag inte kvotera och inte låta någon halka in på ett bananskal – vare sig kvinna eller man.

Varje människa är unik och ska vara stolt över sin kompetens. Gatsoparen behövs på samma sätt som bolagsdirektören. Alla har sin plats i tillvaron och vi är inte betjänta av en värld fylld med människor som är inkvoterade i bolagsstyrelser.

Kvinnor har under hela min levnad varit avundsjuka på män. De har försökt ta efter männen! En början var att klä sig i kostym. Sen fortsatte det i rask takt med rökning och följden blev att fler kvinnor än män röker idag och drabbas av lungcancer. Kvinnor skulle förverkliga sig själv med följden dubbelarbete och psykiska sjukdomar. Kvinnor konsumerar alkohol och många faller in i alkoholism. Kvinnor tränar och drar på sig träningsskador. Osv.

Har världen blivit bättre av detta? Har kvinnor blivit lyckligare av att försöka efterlikna män? Blir kvinnor lyckligare av att sitta i bolagsstyrelser?