Nej! Idag gratulerar vi inte!

Idag, på den Internationella kvinnodagen, är vi tacksamma för att vi alla har fått det så mycket bättre – både kvinnor och män! Jag tänker idag på alla  de kvinnor och män om i världen som har eller har haft det svårt. Det fanns en tid då även kvinnor och män i vårt land fick kämpa för sin vardag. De unga fick aldrig vara unga. De måste jobba och försörja sig så snabbt som möjligt.

En speciell tanke skänker jag idag till kvinnor som är upphov till mitt liv och deras levnadsvillkor. Då tänker jag allra mest på mormors mor …

År 1858 föddes en liten flicka, min mormors mor. Vid den tiden var barnadödligheten hög och det fanns inget BB och ingen utbildad barnmorska eller läkare i byn . Men hon överlevde. I byn där hon föddes dog 18 av de 70 barnen som föddes samma år som hon gjorde. När hon var 6 år så dog hennes mamma i barnsäng – efter att ha fött ett dött barn. Mödravården och förlossningarna var definitivt inte som den är nu. Pappan gifter om sig med den gravida pigan.

Den lilla flickan fick gå 7 år i skolan men första året närvarade hon endast 42 av de 194 skoldagarna. Samma mönster följdes övriga 6 år. Detta kan ju bero på att hon behövdes hemma för att passa småsyskonen eller för att hjälpa till i hushållet. Familjen var stor och hon behövdes säkert hemma. Dessutom ansågs det nog inte vara så viktigt att en fattig flicka skulle få gå i skolan.

Som 14-åring blev flickan fosterbarn hos en statarfamilj och snart blev hon också piga hos familjen. Sen flyttade hon runt som piga i olika familjer under några år. Flickan blev så småningom gravid och födde sitt första barn vid 21-års ålder. Hon födde totalt 5 barn – alla oäktenskapliga. Vid den tiden föddes vart 10:nde barn utom äktenskapet. Det var naturligtvis en stor skam för de ensamma mödrarna och de fick stora svårigheter i att försörja sig.

På den tiden ansågs kvinnan vara oren efter en förlossning. Hon var tvungen att bli kyrktagen. Kyrktagning var en ceremoni där kvinnan cirka 40 dagar efter nedkomsten renades och återupptogs i församlingen. För den gifta modern var kyrktagningen en högtidlig händelse. Iförd sina finaste kläder fick hon inför hela församlingen knäfalla vid ingången till kyrkan och ta emot prästens välsignelse. Hon leddes sedan fram till den främsta platsen i kyrkan. Efteråt firades händelsen med fest i hemmet.

För den ogifta modern innebar kyrktagningen något helt annat. Innan hon kunde återupptas i församlingen måste hon ”skriftas” och ”absolveras”. Det innebar att hon måste lyssna till ett strängt förmaningstal från prästen och lova att inte upprepa sin synd innan hon kunde absolveras eller förlåtas. Efteråt lämnade hon kyrkan bakvägen eller måste gå genom kyrkan och sätta sig i bakersta bänkraden.

Men mormors mor blev aldrig kyrktagen efter sina förlossningar och blev därmed utestängd från nattvarden, vilket var allvarligt för en troende människa. Detta var ju en tid då kyrkan och prästen hade stor makt över församlingen.

Hon levde ett hårt liv och hade svårigheter att försörja sig själv eller ordna bostad och hade tillika minderåriga barn att ta hand om. Hon levde mest på fattighjälp men ibland jobbade hon på ”tvivelaktiga krogar” och däremellan drog hon fram på vägarna och tog tillfälliga jobb. I kommunens papper blev känd för ”sitt lösaktiga och hetsiga levnadssätt varigenom hon åtskilliga gånger blev hemskickad från olika samhällen och därigenom orsakade kommunen stora kostnader.” Hon blev beroende av fattighjälp och barnen togs ifrån henne ett efter ett pga dålig omvårdnad.

Hennes liv avslutades med lunginflammation – 49 år gammal dog hon i fattigstugan 1907.

Min mormor blev utauktionerad första gången som 7-åring 1903 mot en ersättning av 10 kr i månaden av fattigvården. Orsaken var att hennes mamma hade lämnat henne i fattighuset och själv gett sig ut på vägarna – kanske i ett försök att tjäna pengar.  Nästa gång 1905 auktionerades hon bort till en annan familj för samma summa. Där stannade mormor tills hon vid 17-års ålder blev piga åt en annan familj.  Mormor gifte sig så småningom med morfar och fick 6 barn och en mängd barnbarn varav jag är ett.

Jag önskar att jag hade fått träffa mormors mor och att jag hade fått höra hennes egen berättelse om det hårda liv som hon levde. Den skulle säkert fylla ut alla luckor och jag skulle få förklaringar på hur hon levde och varför det blev som det blev. Jag är säker på att hon var en otroligt stark kvinna som kämpade i motvind hela sitt liv. Men hon hade säkert en mängd trevliga stunder också. Hon försökte med all säkerhet att göra rätt för sig men livet var så annorlunda då mot nu. Då fanns inte det feministiska jämställdhetsbegreppet. Då fanns inte det sociala skyddsnätet. Det var stor skillnad mellan de fattiga och de rika, de gifta och ogifta samt oäktingar och barn födda inom äktenskapet.

När min mormor såldes på auktion först som 7-åring och sen som 9-åring mötte hon nog ett hårt liv. Men hon hade kanske fått med sig styrka och överlevnadsinstinkten från sin mor? Jag önskar att mormor hade berättat för mig om det liv som hon levde fram tills hon träffade morfar. Men hon talade aldrig om elände och som jag minns henne så var hon alltid hårt arbetande men glad och förnöjsam.

Min mor födde två barn (varav det ena var jag) som ogift och ytterligare ett som gift. Att vara ensamstående mamma på senare delen av 1940-talet var säkert inte lätt. Hon var arbetsam och gjorde alltid rätt för sig. Ibland hade vi det fattigt men hon hade samma överlevnadsinstinkt som mormorsmor och mormor. Hon lärde mig att aldrig skylla ifrån mig på andra. Om jag ska ha ett bra liv så beror det till största delen på mig själv.

Jag har tagit med mig överlevnadstyrkan från mormorsmor, mormor och mor genom livet och har försökt att förmedla den till mina barn.

Alla dagens bortskämda kvinnor som klagar över ojämlikhet borde nog fundera lite över hur kvinnor hade det för 100-150 år sedan. Då skulle de kanske vara tacksamma för det som vi har uppnått istället för att gnälla om kvoteringar. Den välfärd som vi har idag har tillkommit just pga av dessa kvinnors- och mäns – kamp i tillvaron. Det finns fortfarande kvinnor runt om i världen som har det svårt och för deras skull är den Internationella Kvinnodagen viktig. Men svenska feminister är bortskämda!

Vi gratulerar inte kvinnor för att de har fått det bra utan att själv kämpa! Idag är vi tacksamma för all jämställdhet, valfrihet och utveckling som har uppnåtts!

Kvinnors hjärnor är INTE som mäns – här redovisas forskningen – och feminism är inte jämställdhet

19 feb. 2022 • Omfattande forskning visar att könens olika beteende beror på att mäns och kvinnors hjärnor är olika. I filmen redovisar jag hur och varför. Som vanligt ljuger alltså PK-eliten när de försöker lura i oss att skillnaderna mellan de två könens beteende och livsval är konstgjorda, inlärda. Regeringen skrev i ett dokument att det råder en könsmaktsordning och att kön är en social konstruktion. Modern hjärnforskning visar något annat. Mäns och kvinnors hjärnor är (i genomsnitt) olika inriktade. Manligt och kvinnligt är på riktigt. I denna film redogör jag för hjärnforskning utförd av ett stort antal vetenskapsmän och -kvinnor som visar att skillnaderna i beteende mellan de två könen är medfödda. Feminismen är ute och cyklar när den påstår att kvinnor pressas eller luras att bete sig kvinnligt – och det så kallade patriarkatet är bara ett hjärnspöke. Så kallade könsroller är oftast inte roller utan medfött beteende. Och det som kallas kvinnodiskriminering är mycket sällan diskriminering, utan ett resultat av fria val. Däremot är mansdiskriminering vanlig, på grund av det manshat som feminismen har introducerat. Denna kanal tar upp den politiska korrektheten och det politiska vansinnet i Sverige. Jag som driver den heter Pär Ström, och är oberoende dissident. Här publicerar jag mina videokrönikor.

Varför finns det så många missnöjda kvinnor?

Igår lyssnade jag Einar Askestads kåseri om hans läsupplevelser på utedasset. Damtidningen som har rubrikerna: ”Se tio år yngre ut”, ”Bättre sömn på 8 veckor”, ”Så klarade vi skilsmässan” och omslagsbilden föreställer en leende kvinna som skriver bestsellers inom genren ”Du kan må bättre”. Jag började fundera över om kvinnor alltid har varit missnöjda.

Idag läser jag Birgitta Sparfs krönika: Något om kvinnor och män. Hon har ungefär samma åsikter som jag har:

Om feministerna i dag tror att man uppnår jämlikhet genom att hata män, som står för den största delen av alla de fantastiska innovationer vi omges av, och samtidigt nedvärderar kvinnornas historiska insatser som flock- och familjebevarare har man hamnat rejält snett.

Kvinnors högsta prioritet har alltid varit barnen, och är så än i dag. Om man betänker att vi sedan 70-talet dresserats att lämna in barnen på dagis för att arbeta av ekonomiska skäl och/eller självförverkligande är det inte så konstigt att dagens kvinnor är hyperstressade och inte får ihop sitt så kallade ”livspussel”.

Så tänker jag på min egen text drygt fem år gammal:

Då och då dyker påståendet upp – att föräldraförsäkringen kan vara en kvinnofälla! Men … oftast är det unga feminister som påstår detta. De har inga kunskaper om hur och varför föräldraförsäkringen finns. Det har funnits ett gott syfte när den har kommit till och det går alltid att hitta orättvisor i allting. Den allra första föräldraförsäkringen som kom ville ju hjälpa mammorna.

En liten historisk tillbakablick:

  • 1900 lagstadgades det om att industriarbetande kvinnor fick rätten att vara hemma med sitt nyfödda barn i 4 veckor utan lön i samband med förlossningen.
  • 1930 infördes moderskapspenningen för kvinnor som varit anslutna till sjukkassan i minst 270 dagar.
  • 1937 utökades denna försäkring till att gälla alla mödrar. De fick ett engångsbelopp men sjukkasseanslutna fick ett högre belopp. Dessutom kom en behovsprövad mödrahjälp.
  • På 1950-talet inskränktes genom lagstiftning arbetsgivarens fria uppsägningsrätt. Genom denna reglering skyddades kvinnan mot
    uppsägning och försämrade anställningsvillkor på grund av omständigheter som kunde härledas till graviditet eller födsel.
  • Under det senare 60-talet,fick vi en generösare försäkring i form av en allmän moderskapspenning till ett värde av 1 080 kr.
  • 1974 ersattes moderskapsförsäkringen av en föräldraförsäkring. Den tidigare kallade moderskapspenningen översattes till föräldrapenning och hade syftet att utgå till den förälder som huvudsakligen vårdade barnet, med undantag för tiden närmast förlossningen då ersättningen alltid tilldelades modern.
  • 1995 infördes 1 pappamånad.
  • 2002 infördes 2 pappamånader.
  • 2016  har vi fått 480 dagars föräldraledighet varav 90 dagar är vikta till var och en av föräldrarna.

Med denna historiska bakgrund så tycker jag att vi har uppnått mycket. Hela tiden har mammornas ställning stärkts. Ändå känns det som om en del mammor inte vill ha den lagstadgade samvaron med barnet och jag har svårt att förstå varför. Jag blir lite trött på alla krav om kvoteringar och att båda föräldrarna ska vara hemma samtidigt. Om vi sen lägger till kravet om 6-timmarsdag så undrar jag varför de yngre generationerna har så svårt att få ihop ”vardagspusslet”. Det har ju fungerat så länge som mänskligheten ha funnits!

Nu läser jag en ledarskribent som påstår:

”Syftet med föräldraförsäkringen är faktiskt att ta hand om barnet när det är riktigt litet. Meningen var inte att den skulle bli en kvinnofälla.”

Nej, syftet var inte att ta hand om sina barn. Det har nämligen föräldrar och främst kvinnor gjort så länge som det har funnits människor. Syftet var att stärka kvinnors rätt till att återhämta sig efter graviditet och förlossningen, kunna amma sitt barn samt rättighet att komma tillbaka till jobbet efter barnledigheten.

Varför ses mammarollen som en kvinnofälla? Jag anser att föräldraförsäkringen ger kvinnor förmånen att umgås med sina barn, se sina barn växa och utvecklas samt uppfostra sina barn till trygga medborgare. Det är en förmån och inget annat!

För drygt 100 år sedan fick kvinnor rätten att stanna hemma med sitt nyfödda barn i 4 veckor utan lön. Mycket har hänt sedan dess. Feminismen har tyvärr fått sitt fäste. Nu prioriteras befordringsgångar framför barnen! Varför sätter man barn till världen om de räknas som en kvinnofälla?

Så hittar jag en annan artikel som jag skrev för sex år sedan:

Så länge som jag kan minnas – och det är ju ganska länge –  så har snälla, omtänksamma och trevliga män kallats för toffelhjältar. de har ofta haft bestämmande fruar.

”Att stå under toffeln” (från ty. unter dem pantoffel stehen) är ett uttryck som används med syftning på skon som symbol för herravälde och toffel som typisk kvinnlig eller hemmabetonad fotbeklädnad.

Jag minns alla seriefigurer: Åsa-Nisse med frun Eulalia, Lilla Fridolf med Selma, Kronblom med Malin, Dagobert med Blondie, Fred Flintstone med Wilma och 91:an med fästmön Elvira. Alla dessa herrar var snälla och godhjärtade. De fogade sig i kvinnornas beslut och lydde minsta vink. Men samtidigt framställdes de som ”vingel-Pettrar” som behövde en kvinna som höll reda på dem.

Så är det även idag! Vi lever i ett av de mest jämställda länder. De allra flesta svenska män tar sin del av hushållet och barnen. Men ändå … så framställs de i alla medier som lymlar som inte vill ta ansvar medan deras fruar är utarbetade. Att kvinnor blir förtryckta av män.

Varför är det så? Trots alla fina ord om sexistiska stereotyper och genusvetenskap – så framställs män i regel som dåliga människor medan kvinnor beskrivs som de goda.

De män som vill få en bättre status måste kalla sig för feminister – även om de inte vet vad det innebär. De måste också ställa upp på feministernas krav till 100 % – annars är de ute i kylan. Varför har det blivit så? Varför låter ena halvan av befolkningen (män) sig hunsas? Är det något ned ärvt som vi har med oss i generna? Eller kan det vara så att mannen vill ha lugn och ro? Han vet att varje gång som han inte lyder så gör hon livet till ett helvete för honom?

Vad det än beror på så tycker jag att män ska slå näven i bordet och säga ifrån! Män ska tala om för sina kvinnor att både män och kvinnor har samma rättigheter och samma skyldigheter. De ska tala om att vi måste samarbeta. Det är inte så att den svenske mannen generellt förtrycker kvinnor och det får inte bli så att den svenska kvinnan förtrycker män!

Tack alla gulliga, fina och snälla svenska män för att ni finns!

Då är jag tillbaka till mina nuvarande tankar. Alltför många kvinnor tycks vara utrustade med en missnöjesgen. De blir aldrig nöjda! Ju mer de har desto mer vill de ha. Det räcker inte med en trevlig man, snälla barn, vacker villa, flott bil, bra utbildning, bra jobb, bra arbetskamrater, ett vackert yttre, … Nej, de vill ha makt över allt! Den makten tar de genom att ta på sig offerkoftan och tala om hur de blir diskriminerade och utarbetade.

Tänk om de kunde förstå att allt beror på en missnöjesgen! Då kunde de ju rikta sitt missnöje mot denna genen istället för mot patriarkatet eller de kvinnor som vägrar att hänga med i deras missnöjeskarusell! Tänk om de lämnade denna gen åt sitt öde och istället ägnade sig åt att var nöjda med det som de har!

toffel

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

دفتر بهار

نکنه ها باقی است

تابستان

پیک تابستان

DET GODA SAMHÄLLET

HÄR SKAPAS SAMTIDENS SJÄLVFÖRSTÅELSE

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

moviesaredreams831071279.wordpress.com/

EN KAXIG SVENSK BLOGG OM BROTT MM.

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter

Nyheter och politik.

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

Ett resemagasin och en blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog om nutidens dårskap

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

%d bloggare gillar detta: