De masochistiska nationalisterna

Varför är det så många som njuter av att angripa sin egen kultur? Självkritik är bra, men hur långt ska man dra den, frågar sig Göran Adamson, docent i sociologi, aktuell med boken “Masochistic nationalism”.

Läs artikeln här.

Tro hopp och vetenskap

AV JÖRGEN HUITFELDT • 3 MAJ 2020

Det är en av alla oräkneliga presskonferenser om coronaviruset. Uppställningen är den vanliga: En duo från Socialstyrelsen, en herre från MSB som alla undrar vad han egentligen har för funktion och statsepidemiologen, Anders Tegnell. Dragningen är slut och det öppnas upp för frågor från pressen. En skog av händer sträcks omedelbart upp i luften.

Första frågan, som handlar om varför Sverige gör så annorlunda jämfört med andra länder, går till Anders Tegnell som inte riktigt håller med om beskrivningen. Också den andra frågan går till Anders Tegnell, liksom den tredje och den fjärde. De andra myndighetsföreträdarna står där och ser lite vilsna ut. Skruvar på sig obekvämt över det utsatta i situationen, att stå på en scen utan att uppträda.

Det som utspelar sig på presskonferensen sätter fingret på en gammal sanning. En ledare skapas i det vakuum som uppstår där andra möjliga ledare inte kliver in, personer med formella positioner som skulle kunna motivera att just de blev nationella krisledare. Men det räcker inte med tomrummet. Ledaren skapar också sig själv genom att vara den som griper tillfället, tar på sig ansvaret och kliver fram i rampljuset. Det råder inget tvivel om att Anders Tegnell under coronakrisen har blivit den ledaren i Sverige. I de flesta andra länder har den personen varit identisk med den högsta politiska ledaren som exempelvis i USA, Norge och Danmark. Kanske är det också mer naturligt med tanke på att en statsepidemiolog inte kan röstas bort på samma sätt som en politiker.

Läs hela artikeln här.

Ansvarsutkrävande handlar inte om häxjakt

AV RICHARD  SANNERHOLM • 23 APRIL 2020

Coronavirusets framfart visar hur svårt den svenska statsförvaltningen har för ansvarstagande. I flera viktiga frågor har det varit oklart vem som bär det faktiska ansvaret. Hur fattas beslut om tvångsåtgärder, och av vem? Vem ansvarar för skyddsutrustning inom sjukvård och äldreomsorg, eller samordnar så att vårdens kapacitet möter vårdbehovet av sjuka nationellt? Vem kan stänga skolorna? Hur kan smittan ha fått fäste på så många äldreboenden? Richard Sannerholm, forskare i juridik efterfrågar ansvar och ansvarsutkrävande.

Så här långt påminner krishanteringen om hela havet stormar. Regeringen, myndigheterna, regionerna och kommunerna tävlar om att snabbast möjligt hitta en sittplats.

Läs artikeln här.