Vad kommer efter corona?

Vad händer när det uppstår kriser – kriser i land efter land? Kommer något att förändras? Vad kommer att förändras?

Vi vet ingenting om framtiden. Det står var och en fritt att spekulera. Blir världen bättre eller sämre efter en kris? Hur lång tid tar det innan vi ser några förändringar? Allt beror ju på hur snabbt vi är beredda på att ta ansvar för och åtgärda situationen.

Just nu har de flesta insett att vi måste inse att coronaviruset finns och många har drabbats antingen genom att bli sjuka, ha anhöriga som blivit sjuka eller avlidit men alltfler har drabbats genom olika restriktioner.

Första steget i krishanteringskurvan är förnekelse eller chock.

I vissa länder är det utegångsförbud och i Sverige har man infört förbud mot folksamlingar med mer än 500 personer.

Den 8 mars är det “Internationella kvinnodagen”, en dag instiftad av den Andra internationalen på initiativ av kommunisten Clara Zetkin år 1910. Sedan dess har den varit en stor dag för kommunister och antitraditionalister världen över, så även i Spanien.

I år initierade den spanska vänsterregeringen en stor feministisk demonstration det här datumet, vilket experter starkt avrådde ifrån på grund av den stora risken för smittspridning. Landets jämställdhetsminister, Irene Montero från vänsterpartiet Podemos, insisterade dock på att demonstrationen skulle hållas.

Montero, som fått sin politiska skolning i Kommunistiska ungdomsförbudet UJCE (Unión de Juventudes Comunistas de España) ansåg helt enkelt att en feministisk symboldemonstration var viktigare än att rädda människoliv. Demonstrationerna hölls över hela Spanien, och de största hölls i Madrid som nu blivit epicentrum för smittan.

När allt fler började kritisera regeringens plan om att hålla demonstrationerna valde regeringen att sluta publicera uppgifter om nya corona-fall på den officiella sajten för att inte de dystra siffrorna skulle förstöra feststämningen på internationella kvinnodagen.

Feministdemonstration misstänkt bakom tusentals smittade och döda i Spanien

Kanske eller kanske inte var detta en av orsakerna till att Spanien har drabbats så hårt – och då främst Madrid – av detta virus. Regeringen förnekade att demonstrationen kunde bidraga till smittspridning. Vi vet iallafall nu att flera av demonstranterna redan var smittade av viruset. Regeringens förnekelse av detta sattes mot feministernas krav. Några dagar efter demonstrationen blev Spanien tvingat att införa utegångsförbud.

Befinner sig Sverige också i förnekelsestadiet? Vill regeringen inte erkänna att även svensk befolkning kan drabbas av detta virus? Om de erkänner det så måste de också erkänna att alla de resurser som skulle gå till välfärden och till att klara av krisen är förbrukade. De har ju använt pengarna till migrationen, klimatet, FN, EU och diverse projekt som har gynnat dem själv. Nu saknas de mest basala sjukvårdsresurserna och stödresurser åt näringslivet. Varje beslut de tar kommer att bli kostsamt! Tar de inga beslut kan det bli oändligt mänskligt lidande.

Nästa steg är ilska! Varför gjorde de ingenting? Många undrar nog varför Spanien inte vidtog åtgärder långt tidigare. Nu undrar vi varför inte Sverige gör något. Själv upplevde jag ilskan när de sa att 70+ skulle ta sitt ansvar oh sitta hemma. Javisst, jag kan ta mitt ansvar och sitta hemma men ingen ska prata om för mig att jag ska göra det! Jag har tillräcklig erfarenhet för att själv ta det beslutet.

Sen kommer köpslåendet på kriskurvan. Sverige befinner sig i viss mån där. Vi vill uppehålla servicenäringen så befolkningen ska gå ut och stödäta men enbart med servering vid bordet. Alltså är servicenäringen viktigare än människorna i landet. Om vi uppför oss som regeringen vill så tror de att vi ska klara oss undan smittan.

Efter detta så kommer depressionen. Det är då som det mesta känns uppgivet och nedstämdheten infinner sig. Ingenting blev som det var tänkt. Regeringen börjar kanske vakna ur sin dvala. De förstår inte hur det kunde bli så här. De förstår inte att de kunde ha så fel. De börjar prata om att de har varit naiva och inte kunde se det som skulle hända.

De som förstod känner en uppgivenhet ”vad-var-det-vi-sa”. Varför lyssnade ni inte? Vad kunde vi ha gjort för att ni skulle lyssna?

Nu börjar acceptansen. Det är många ”vi-har-ju-tyckt-så-hela-tiden” men de sa ju …. Vi måste acceptera att verkligheten har kommit ikapp oss – och att ingenting blev som någon hade trott. Det blev värre!

Då är det dags att åtgärda den uppkomna situationen – nyorienteringen.. Kan kanske alla krafter kan enas och försöka göra om och göra rätt? Alla måste vakna och göra sitt bästa av den uppkomna situationen. Vi kan inte lösa den genom att ”kasta skit” på varandra. Då måste vi stå enade om vi vill rädda vårt land! Det blir en svår tid med helt nya förutsättningar. Men vi kanske lyckas att rädda landet och gå vidare? Det hoppas iallafall jag!

Det är då som de kreativa lösningarna kan komma. Det är då som ett nytt bättre samhällsklimat kan uppstå. Eller sämre? Vad är bättre och vad är sämre?

En sak vet vi iallafall ingenting – vare sig i Sverige, i EU eller i Världen kommer att bli likadant som det var före virusutbrottet. Alla kommer att bära med sig minnen och erfarenheter som kommer att skapa vårt fortsatta liv! Blir det fortsatta livet bättre?

kris_och_konflikt_krisens_olika_faser_kriskurvan

Ökad beredskap i virusets spår?

Oron för det nya coronaviruset har lett till en kraftigt ökad försäljning av torrvaror och konserver i svenska matbutiker. Butikspersonal vittnar om att försäljningen av torrvaror som pasta, ris och olika typer av konserverad mat har ökat med 60 procent.

Torrvaror borde ju de flesta ha hemma! Det är ju länge sedan som myndigheterna informerade om att vi borde ha förnödenheter hemma så att vi klarar minst 72 timmar vid kris. Jag skrev om detta i april 2016:


Varje människa borde ha förnödenheter hemma så att de klarar sig i 72 timmar vid kris. Det sa de i nyhetssändningarna häromdagen. Ja, det har ju vi, men jag undrar om alla har det! Sen undrar jag vad som händer efter 72 timmar? Har vårt land beredskap för att hjälpa mig då? Nej, knappast!

”Efter en vecka står Sverige stilla och livsmedlen är slut i butikerna. En blockad skulle drabba landet hårt, menar analytiker. Den minskade livsmedelsproduktionen i kombination med politiska beslut av tidigare regeringar har skapat dagens situation.” läste jag i ATL.

”På det civila planet handlar den ökade sårbarheten bland annat om minskad livsmedelsproduktion och ett ökat beroende av dagliga livsmedelstransporter.”

”Det handlar också om urbaniseringen och med den en förlorad förmåga att producera vår egen mat. Denna kunskap har även försvunnit inom armén, som tidigare hade slakteri- och bageriplutoner och beredskapslager att ta till.”

Det låter ju inte betryggande. Vad skulle egentligen hända om Sverige t ex sattes i en transportblockad?  Sveriges Åkeriföretag anser att vi får följande förlopp:

  • Redan första dagen skulle mjölk och färskt bröd ta slut i butikerna.
  • Andra dagen skulle det uppstå störningar i kollektivtrafiken och färskvaror skulle ta slut i livsmedelshandeln.
  • Tredje dagen skulle skolorna servera rester, mejeriprodukterna vara slut och vi skulle ha brist på drivmedel.  
  • Fjärde dagen skulle vi ha brist på livsmedel och alla drivmedel skulle vara slut på tankstationerna.
  • Femte dagen skulle skolmaten är helt slut, restauranger få stängas och många fordon få ställas.

Så sårbart är vårt land! Om vi lägger till att landet inte är självförsörjande då det gäller livsmedelsproduktion så blir det kanske ännu sämre. Vi är helt beroende av import och transport.

Läget skulle bli ännu sämre om något hände med vår vattenrening och/eller elproduktion.

Så här ser Sveriges beredskap ut just nu, enligt tidningen Jordbruksaktuellt! :

  1. Sverige är självförsörjande på spannmål, men produktionen av mjölk samt gris- och nötkött har sjunkit till mellan 40 och 60 procent.
  2. Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU.
  3. De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre och tolv dagar.
  4. Butikernas lager räcker en dag, centrallagrens lager räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar.
  5. Om transportsystemet börjar hacka och kollapsa är det tomt i butikerna efter ett dygn. Och det gäller inte bara Stockholm!
  6. Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel, de som vi normalt sett importerar, slut efter tio till tolv dagar.

Ja, vad gör vi! Risken är stor att vi drabbas av upplopp och butiker och enskilda hem rånas.

Jag hoppas verkligen att vi inte drabbas av något av ovanstående scenarier. Men det skadar nog inte att vara förberedda, både mentalt och fysiskt. Vårt land är sårbart och beredskapen är noll! Jag börjar med att köpa hem ytterligare några konservburkar, tändstickor och värmeljus!


Men behöver vi denna beredskap pga ett coronavirus? Är vi rädda för att den inhemska livsmedelsproduktionen ska drabbas pga viruset eller är det en rädsla för att import av livsmedel ska stoppas? Men hur mycket livsmedel importerar vi från smittade områden? Kan verkligen transporterna stoppas? Av vilken orsak? Senaste uppgiften som jag läste var att över 3 000 personer har dött till följd av det coronaviruset, varav majoriteten i Kina. 3 000 av hela jordens befolkning! 89 000 har smittats. Det kan väl knappast påverka svensk mat?

Men det var kanske ett coronavirus som behövdes för att en stor del av svenska folket ska förstå att de måste ha lite beredskap inför en kris? Ändå blir jag förbluffad över den hysteri som har brutit ut och att medierna skrämmer upp människor helt i onödan.

Bildresultat för torrvaror

DAVID EBERHARD SJUKVÅRD I KRIS

Tidigare äldre inlägg

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

Bilder, heavymetal , ljudböcker, filmer och resten av mitt liv.

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

JUST-LOOK-AT-SWEDEN

SWEDEN - A SHITHOLE COUNTRY?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

%d bloggare gillar detta: