Enligt ett ofta upprepat påstående faller alla så kallade konspirationsteorier på sin egen orimlighet, då det är omöjligt att hålla ett större och kontroversiellt åtagande som involverar ett betydande antal personer hemligt annat än under en ytterst kort tid. Vid första anblick kan argumentet framstå som övertygande, och föga förvånande upprepas det därför också ofta av såväl progressiva solipsister med blå bockar som de överstepräster som håller TED-föreläsningar inför inflygna potentater som nickar artigt och skrattar glädjelöst på precis de rätta ställena. Mot detta kan invändas att till exempel Manhattanprojektet omfattade lika många personer som det bor människor i Umeå kommun utan att någonting läckte ut till allmänheten, förrän det nyblivna nordamerikanska imperiet självmant valde att faktiskt göra detta genom att jämna Hiroshima med marken. Till syvende och sist är problemet med argumentet i fråga dock ett helt annat.
Konspirationsteorins anatomi
07 Jun 2022 Lämna en kommentar
i Fnordspotting Etiketter:infiltratoi, konspirationsteorier, lögner, sanningar
Konspirationer eller konspirationsteorier?
24 Feb 2022 1 kommentar
i Frihetsportalen Etiketter:Justin Trudeau, konspirationer, konspirationsteorier, Macron, NWO, The great reset

Klaus Schwab: World Economic Forum: Ni kommer inte att äga något och ni måste älska det. The Great Reset, Build Back Better.
Eller kanske rena rama sanningen!
Christiana Figueres: IPCC: FN:s mål är att omvandla den ekonomiska modell som rått sedan den industriella revolutionen.
Rajendra Pachauri: IPCC: The science i s settled. Vilket naturligtvis verklig vetenskap aldrig är.
Vad tror jag på – konspirationsteorier?
03 Jan 2022 4 kommentarer
i Allmänt, Skrivet av Ulla Sandberg Etiketter:fakta, konspirationsteorier, lögn, medier
Det är svårt att tro på någonting som inte går att bevisa. Bevisen ska vara mäktigare än motbevisen. Då och först då tror jag på det. Så har jag alltid tänkt och har alltid sökt ”naturliga sanningar”.
Trots detta så har jag fått pådyvlat mig en mängd åsikter som jag inte har och aldrig har haft. Nu har det blivit så populärt att kalla sådana som mig för konspirationsteoretiker. Men jag tror ju inte på några av de teorier som de påstår att jag tror på!
Morgonen den 11 september 2001 var 19 kapare redo att omsätta sin långa träning i handling. De steg ombord på fyra amerikanska passagerarplan för att ta över dem och använda dem som flygande vapen. Händelsen räknas som den största enskilda terroristattacken i historien.
2 996 personer dödades, inräknat kaparna, och världshistorien tog en ny vändning. Ett ”krig mot terrorismen” inleddes, och de flesta av oss har blivit påverkade – om inte annat genom alla nya säkerhetskontroller på flygplatserna som infördes efter detta.
11 september-attackerna för 20 år sedan blev starten för dagens konspirationsteorier – som fått ett uppsving under pandemin. Många dras till den här typen av berättelser, i värsta fall med katastrofala följder, enligt en artikel i Forskning & Framsteg.
Jag minns händelsen och såg den gång på gång, på alla tänkbara tv-kanaler, i veckor, månader och år. Jag tror på det som jag såg. Konspirationsteorierna om händelsen har jag aldrig lyssnat till!
Månlandningen är en annan mytomspunnen händelse som har gett upphov till nya teorier. Även här minns jag vad jag såg och bryr mig inte det minsta om vad andra människor spekulerar om.
Nästan samma sak gäller Estoniakatastrofen. Jag kan ifrågasätta vissa hål i skrovet men tar inte ställning förrän det finns starka bevis.
Palme-mordet finns en hel del teorier om – men jag avvaktar fakta.
Klimathotet anser jag inte vara något hot, utan tror mer att ekonomiska krafter styr detta. Men kom med bevis så kan jag omvärdera min ståndpunkt.
Utomjordingar, UFO, 5G och chemtrails är andra grejer som har gett upphov till en mängd konstiga idéer. Jag har svårt för att tro på dem förrän riktiga fakta presenteras.
Nu är det samma sak med Covid-19 och ”vaccinet”. Jag hör och läser en mängd påstående både för och emot. Ingen av dem verkar mer sanna än några andra. Jag vet vad jag tror och inväntar fakta som kan bevisa motsatsen.
Konspirationsteorier frodas i osäkra tider, och många av dem föds kring stora världshändelser. Forskare är oense om ifall de har blivit vanligare, men de har i alla fall blivit synligare och spritts effektivare med internet och sociala medier. 11 september-attackerna blev ett avstamp för den nya tidens konspirationsteorier som frodas på internet.
Det vore underligt om människor inte diskuterar osäkra världshändelser. Att diskutera och försöka förstå är definitivt inte konspirationsteorier. Tvärtom! Det är sunt att försöka hitta orsaker. Det är sunt att ifrågasätta den information som serveras dagligen av politiker, infuencers och MSM. Det är sunt att vara kritisk. Kritik kan leda till utveckling!
Jodå, det flödar av konspirationsteorier. Jag minns när SVT i oktober 2016 – tätt följt av övriga MSM – spred lögnen om clownattack? Senare visade det sig att egentligen var det reklam för en film. Men under tiden hade ju en mängd människor skrämt upp sig själv och påstod att de hade blivit jagade av elaka beväpnade clowner. När de som egentligen ska informera oss och ge oss fakta ljuger, så är det inte underligt att människor söker andra faktakällor.
Vad är då en konspirationsteori? Det enkla svaret är att det är en obevisad teori om att det pågår en konspiration. Faktiska konspirationer finns det gott om genom historien. Små grupper som i hemlighet genomfört en plan för att påverka politiska skeenden för egen vinnings skull. Ett exempel är Watergateskandalen, en konspiration som gick ut på att dölja att president Nixon och hans stab var inblandade i ett inbrott på Demokraternas högkvarter i Watergate inför det amerikanska presidentvalet år 1972. I ett öppet, demokratiskt samhälle med fri press brukar konspirationer av olika slag till slut avslöjas. En anledning är att det är svårt att hålla avancerat hemlighetsmakeri inom en liten grupp. Till slut brukar någon försäga sig.
En konspirationsteori är just en teori. Den är inte bevisad enligt det moderna samhällets principer för vad som betraktas som sant. I stället bygger den på en helt annan argumentationslogik. Indicier görs till bevis. Officiella förklaringar sägs motbevisade genom att man hittar på eller överdriver motsägelsefulla detaljer.
Ibland påstås att något är sant eftersom vi inte vet säkert om det är falskt: ”Vetenskapen har aldrig bevisat att utomjordingar inte besöker jorden. Alltså lever de mitt ibland oss.” Hos vissa blir själva bristen på bevis ett tecken på att konspirationen faktiskt existerar – det är klart att det inte finns bevis, för dem har ju de mäktiga konspiratörerna förstås sopat undan efter sig. I andra fall underbyggs konspirationsteorin av rena lögner för att kunna peka ut en särskild grupp som syndabockar, läser jag på Levande Historia.
Betraktaren avgör alltså vad som är konspiration eller ej! För nog är det så att jag som ständigt söker bevis uppfattas som en konspirationsteoretiker av de som inte kan servera mig bevis. De tycker att jag är konstig som inte kan acceptera de ”fakta” som de själv anser vara fakta. Du ska lyssna på vetenskapen, säger de. Men jag kontrar med: Vilken vetenskap – forskarna är ju inte eniga?
Nej jag är INTE konspirationsteoretiker men absolut inte en viljelös nicke-docka heller! Jag är inte en i fårskocken eftersom jag ifrågasätter allt. För varje påstående som serveras mig så ställer jag mig frågan: Varför. Därför är jag och har alltid varit obekväm. Min tro är just min. Det behövs mycket granskad fakta för att ändra på min tro!

Senaste kommentarer