För nio månader sedan begränsades mitt liv …

Jag skrev en artikel för nästan nio månader sedan om hur mitt liv förändrades genom ett virus. Då trodde jag att förändringen skulle vara kortvarig. Nu ser jag i bakspegeln att mycket har förändrats men det blev inte så illa som jag befarade då. Såhär skrev jag:


Idag vaknade jag med värk i hela kroppen. Det var svårt att ta sig ur sängen. Normalt brukar vi ta två promenader per dag. Igår blev det inte någon. Vi får ju inte gå ut!

Jag har aldrig längtat så mycket efter en promenad som jag gjorde igår. Jag började räkna hur många gånger som jag måste gå från balkongdörren till ytterdörren och tillbaka för att få den motion som en promenad ger. Insåg att det blir tråkigt och ger mig ingen sol och inga D-vitaminer. Men vi har ju loftgången ute vid hissen! Men det känns lika tråkigt. Kanske trappan 10 våningar ner och 10 upp … hur många gånger? Nej! idag ska jag istället storstäda för att få röra på mig. Hoppas att solen skiner så jag kan njuta av vårmen på balkongen en stund och lyssna på vågskvalpet.

Bildresultat för las fallas

Just nu skulle vi egentligen sitta i en minibuss på väg till Valencia. Vi skulle besöka Las Fallas Fiesta. Det är en stor årligen återkommande festival där våren hälsas välkommen på ett spektakulärt sätt. Vi hade verkligen sett fram emot detta och har planerade att åka dit för snart ett halv år sedan. I tisdags bestämde vi att åka idag på morgonen kl 07,00 och i onsdags fick vi besked att festivalen är inställd. Vi fick tillbaka pengarna för resan men hotellet ville inte avboka (3 nätter). Då hade inte vi förstått att hela Spanien skulle försättas i karantän. Så vi bestämde oss för att hyra en bil, använda hotellrummet och utforska La Mancha – Don Quijotes trakter – som lär vara natursköna. Men det sprack i fredags när hotellet avbokade med pengarna tillbaka. Då hade vi en hyrbil med betald deposition men inget hotellrum. Men hyrbilsfirman var hygglig och vi fick depositionen tillbaka. Här sitter vi nu och tänker på allt som vi skulle uppleva under fyra dagar. Men det kommer väl en tid efter karantänen – som var sagd att vara 15 dagar men nu överväger regeringen här att förlänga den.

Men alla är snälla, trevliga och hjälpsamma. En person på vårt sociala forum erbjöd sig att köra dem som har långt till affären för att handla. Igår ringde grannen, tandläkaren, på dörren och överräckte två munskydd med orden: ”It´s for you. If you need anything we are there!” sa hon och pekade på deras lägenhetsdörr. Apropå munskydd läste jag igår:

Ansiktsmasker i beslag Guardia Civil har beslagtagit 150 000 ansiktsmasker från ett företag i Alcalá La Real, i Jaén. Det rör sig om en fabrik som bland annat producerar upp till 80 000 masker om dygnet och som de senaste månaderna exporterat sjukvårdsutrustning till både Kina, Sydkorea, Marocko och Tyskland. De beslagtagna maskerna har skickats direkt till sjukhuset Infanta Sofía i Madrid, där det råder stor brist på utrustning.

Jag läste också att Spaniens militära katastrofenhet UME sätts in:

I nuläget tas 1.100 soldater i anspråk för att förstärka säkerheten och arbeta med desinficering på järnvägsstationer, flygplatser och i hamnar.

UME-trupperna består av 3.500 militärer som är specialiserade på akut och katastrofvård, de är också specialister på att arbeta i förorenade miljöer och sanera platser som byggnader, fordon och flygplan. De har också erfarenhet av att sätta upp tält och ta hand om offer med allehanda skador, något som de fick göra vid jordskalvet i Lorca 2011.

I Málaga finns nu 110 UME-soldater och 24 fordon från basen i Morón de la Frontera (Sevilla), de finns på flygplatsen, järnvägsstationen och i hamnen.

I skrivande stund finns de utplacerade i åtta autonoma regioner: Madrid, Castilla y León, Castilla-La Mancha, La Rioja, Andalusien, Valencia, Aragonien och Kanarieöarna och under dagen kommer deras närvaro att utvidgas till andra provinshuvudstäder.

Nu har landet stängt gränserna. Många nordbor som bor här på sydkusten under vinterhalvåret har bilat hit – med personbil eller husbil. Nu vet de inte hur de ska kunna ta sig hem. Frankrike kanske stänger gränsen, Portugal och Tyskland och Danmark har gjort det. På vårt sociala forum diskuterades detta igår kväll. Någon hade skrivit till ambassaden men hade inte fått något svar.

Oss går det inte någon nöd på – mer än rörelsebehovet. Vi har små butiker i huset intill och frysen fylld. Som pensionärer har vi inga tider att passa. Planerat hemresa om ett antal veckor men … skulle det dra ut på tiden så kan vi säkert få hyra lägenheten (eller någon annan) lite till!

Så läser jag på Tomatklubben om att någon var bekymrad över att ha fått blomflugor på sina tomatplantor. Jag blir full av skratt och tänker på alla triviala problem som finns i världen. Även i bekymmersamma tider måste man få ha roligt. Det är just det som gör att man överlever. Så jag hoppas att ingen tar illa upp av denna bild:


Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är covid19.jpg

Ja, det var så som jag skrev för nio månader sedan. Mycket har hänt sedan dess. Flyg har ställts in, hotell och restauranger har stängts. Karantän. Vi har blivit kvar men har bytt lägenhet. Just nu lever vi med munskydd på alla offentliga platser, avstånd, undviker folksamlingar, får inte lämna stadsgränserna (ska ändras nu till provinsgränserna) samt nattligt utegångsförbud. Vi promenerar minst en halv mil varje dag och njuter av livet!

Nu hör jag många berättelser om vad de skulle ha gjort om inte viruset hade stoppat deras planer. Men … vi har alla lärt oss att ta vara på livet som vi har nu, vara rädda om varandra och att ta vara på glädjeämnena. Livet blir aldrig mer som det var innan viruset gjorde sitt intåg i våra liv.

Då gör vi om det igen!

Det finns en sak som jag hatar – coronaviruset! Egentligen är det nog politikernas tro på att de VET och KAN vilka åtgärder som behövs för att hålla ordning på viruset. De vet ju inte mer än vad vi vet! Jo, de vet att samhällets resurser inte är dimensionerade för att ta emot en stor mängd insjuknade. Det gäller politikerna i hela Europa.

Jag fastnade i en lockdown i Spanien under våren och skrev följande den 14 mars:

Nu upplever vi en panik utan dess like. Idag sätter Spanien hela landet i karantän för att begränsa spridningen av coronaviruset. Åtgärden innebär att landets invånare har uppmanats att hållas hemma, utom om de ska handla mat och medicin, samt besöka sjukhus eller jobba. Badstränderna har hissat röd flagg. Det innebär att det är förbjudet att bada och vistas på stränderna. Vi var inne i stan en stund idag.

Restaurangerna var stängda. I butikerna använde människor handskar och många hade munskydd. Många handlade toarullar så att de klarar sig i många månader och öl och läsk och spagetti och ris. Sen skyndade de hem. Det var folktomt!

Jag har ingen större oro för att drabbas av detta virus trots att jag lär befinna mig i en riskgrupp. Men jag oroar mig för paniken. Jag känner av den eftersom jag har befunnit mig i karantän förr.

Jag blev själv utsatt för en epidemi i början av 50-talet. Jag var 3 år och umgicks med icke-svenska barn som varit på semester i hemlandet någonstans i Europa. Jag smittades med dysenteri – en mycket smittosam tarmsjukdom. Jag fick tillbringa 3 veckor isolerad på epidemisjukhuset. Den upplevelsen finns fortfarande kvar i mitt huvud. De gånger, som jag senare i livet, har hamnat på sjukhus har jag tjatat mig därifrån, så fort det bara går.

På 60-talet fick hela familjen påssjuka. På den tiden klassades denna sjukdom som epidemisk. Eftersom hela familjen var drabbad så fick vi karantän hemma istället för på sjukhus. Vi fick ringa till butiken och beställa varor som levererades till trappan.

Nu kommer minnena. De är tydliga och jag VILL INTE uppleva detta igen! Jag tror inte att jag drabbas och om jag gör det så ska jag nog klara av det med. Men just denna samhällshysteri sprider sig i mina tankar. Jag vill inte vara med i detta! Stoppa hysterin! Men till alla hemma i Sverige: Vi är friska men frustrerade över denna hysteri.

Man klarar allt bara man vill! Men jag måste erkänna att jag några gånger under våren kände mig nerstämd och ledsen. Jag klarade dock min karantän ganska bra. Kanske för att jag läste om hur det var i Sverige och kunde skriva av mig mina känslor om skillnaderna.

Bara några dagar efter den spanska nedstängningen skrev min son som bor i Göteborg följande:

Problemet här i Sverige är att alla butiker är tömda. Det finns ingen pasta, ris, potatis, mejeriprodukter, konserver, papper. Allt de är slut i alla butiker. Men jag har ett lager hemma så jag klarar mig i två veckor.

Jag tänkte:

”Vad gjorde de förr i tiden?”Det fanns en tid då man inte hade spagetti och ris. Jag var nog 16-17 år innan jag smakade spagetti. Ris hade vi bara när vi kokte risgrynsgröt. Konserver var aldrig köpta. Vi konserverade själv.

Toapapper! När jag växte upp använde vi tidningspapper på utedasset! I dagens moderna samhälle har vi ju faktiskt varmvatten och tvål. Det behöver alltså inte innebära några problem att vara utan toapapper.

I Spanien har det införts restriktioner. Vi får bara vistas ute om vi har något legitimt ärende. Någon undrade på ett forum om de fick gå ut med soporna eller gå ut med hunden. Ja, naturligtvis får man göra sådana saker. Men polisen kör fram och tillbaka och säger åt de som vistas utomhus att de ska gå in.

Den 28 april skrev jag:

Just nu har Spanien gått in i en fas där karantänen försvinner. Men livet blir inte exakt som tidigare. I söndags fick barnen under 13 år sin frihet – fyra ettor = en gång om dan, högst en km, en meters avstånd och med en vuxen. De som bryter mot detta kan bötfällas.

På lördag återfår vi friheten. Antagligen får vi som bor i samma hushåll ta en promenad tillsammans – efter 7 veckors karantän. Men distansen gäller och helst ska munskyddet vara på.

Den 2 maj skrev jag ”Släpp fångarna loss – det är vår”. Det var då som vi fick börja röra oss utomhus. Ja, med restriktioner: munskydd och avstånd och på bestämda tider!

Sedan dess har vi levt i en värld av munskydd och distans. Handskar och handsprit är obligatoriskt i affärerna. Men nu …

Sedan i söndags råder utegångsförbud nattetid mellan 23.00 och 06.00. Guardia Civil har sedan fredagen 30 oktober upprättat stickprovspoliskontroller vid huvudinfarterna til lde större orterna i Andalusien som med andra ord är isolerade till och med 9 november.
Inresa till och ut från Andalusien får endast ske i särskilda fall, som återkomst till sin fasta adress eller jobb. Grupper av människor som samlas begränsas till 6 st.

Ja, vi är där igen med nya restriktioner som jag egentligen inte orkar bry mig om! Jag tänker ju inte idka något uteliv om nätterna och inte ge mig av utanför stan och inte besöka några folksamlingar! Jag har ju levt ett lugnt och tillbakadraget liv de senaste månaderna och tänker fortsätta med det! Men jag blir ändå nedstämd när jag tänker på hur politikerna använder sin makt över befolkningen!

Svenska Magasinet i Spanien

Dag 65

Idag är det dag 65! Idag känns det som om livet är på väg tillbaka! Gatan utanför sjuder av liv! Människor promenerar, männen står och fiskar vid stranden. Några äter frukost på uteserveringen. Bilar kör fram och tillbaka. båtuthyraren har tagit fram några båtar och kollar deras status. Fullt med båtar på havet!

Allt är sig likt – nästan! Ledordet är distans och väldigt många använder munskydd och handskar. Nu efter 65 dagar i corona karantän ska vi varsamt lära oss att röra oss fritt och umgås i grupper på högst 10 personer. På något sätt känns det skrämmande – som att lära oss gå på nytt.

Igår kväll satt vi på en uppochnervänd båt på stranden. Vi började prata – med några meters distans – med en man som såg lika vilsen ut som vi kände oss. Han kom från Belgien och har bott här ett år. Även han såg fram emot ett mer normalt liv och hoppades att det inte blir någon backlash.

Alla vi som har upplevt dessa 65 dagar har förändrats på något sätt. Vi tänker annorlunda! Jag upplever det som om jag står med ett en i det spanska samhället och ett i det svenska. Det har varit hårt och tufft med ordning och reda. Samma regler för alla – gammal som ung! Många människor har drabbats hårt då de helt saknat försörjningsmöjligheter. Nu är jag glad för deras skull. När jag ser männen som fiskar på piren så hoppas jag på att deras familjer får äta sig mätta idag!

Så läser jag om situationen i Sverige. Jag läser en ledare idag:

I Sverige borde vi vid det här laget vara proffs på social distansering. Vi har haft mjukare restriktioner, en linje som både hyllats och kritiserats internationellt. Sjukvården har hittills klarat trycket, tack vare personalens hårda slit. Men vi har också ett betydligt högre dödstal än våra nordiska grannar.

Men det är egentligen nu den riktiga utmaningen tar vid.

Att kortsiktigt ingå i en krisomställning klarar många av. Det kan nästan upplevas som overkligt eller spännande i början. Sen kommer tristessen. Normaliseringen.

Inget ter sig med tiden lika farligt, trots larm från sjukvården och ständigt tickande dödstal. Mobildata visar hur svenskarnas rörelsemönster förändras. Nu tillåts vi visserligen resor motsvarande 1–2 timmar med bil. Men ingenting har egentligen ändrats. Direktiven består.
Vi måste stanna hemma vid minsta sjukdomssymtom. Vi får inte riskera att belasta sjukvården på orten vi rest till.

Tvätta händerna. Hålla distansen. Skydda äldre och riskgrupper. Undvika folksamlingar.
“Tänk inte veckor, tänk månader”, sa statsminister Stefan Löfven på en pressträff i april. “Faran är långt ifrån över.”
Det mest lovande R-talet får det land som är bäst på uthållighet.

Nej, Sverige har inte blivit proffs på social distansering – 50 st! Här i Spanien har vi ju fått se varandra från balkongen. Nej, sjukvården har inte fungerat i Sverige! Äldre människor har inte fått den vård som de har behövt. 70-plussare har förpassats hem. Tvätta händerna. Hålla distansen. Undvika folksamlingar. Skribenten vet ingenting om vilka uppoffringar vi har gjort under 65 dar. Tvätta händerna och munskydd är en helt naturlig del av vår vardag. Distans har vi blivit bra på – de få gånger som vi har handlat mat.

Idag är det spanska samhället på väg tillbaka – kanske på en slingrig väg. Men jag upplever det som att det svenska samhället klampar omkring i en gyttjepöl istället. Naturligtvis vill jag att det ska gå bra för båda länderna! Men jag vill inte resa hem till Sverige just nu. Efter 65 dar vill jag inte utsätta mig för smitta. Jag kan fortfarande inte åka hem – det går inga flyg.

Trots att jag kan göra mig något ärende och gå ut nu, så föredrar jag att sitta distanserat på balkongen och lyssna på vågskvalpet!

Tidigare äldre inlägg

A.L - M.Foto

Välkomen till min sida med bilder från natur - landskap och stadsmiljö, hoppas du kan inspireras och njuta av vad ögat ser!

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

SVERIGE & BROTT

HAR DU VERKLIGEN EN ÅSIKT?

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Josefin Utas blogg

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

Dagar ur mitt liv

Här kommer jag att skriva om vardagliga händelser ur mitt liv. Ibland kommer jag nog att skriva om en del andra saker också, som till exempel om den tro jag har

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter

Politik blandat med ett och annat boktips.

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

Ett resemagasin och en blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog om nutidens dårskap

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolt

%d bloggare gillar detta: