I ett extremt samhälle med benägenhet för masspsykotiska strömningar kan lättledda människor fås att tro på vad som helst; leva på luft, sälja sin egen mor, vägra arbeta, tillbe ett väsen som ingen har sett, tro att ”universum” matar dem och att de kan flyga runt som bin och pollinera blommor. Det vore lätt att avfärda Rebeckas föräldrar som extrema knäppskallar som det bara finns två av.
Men saken är mer komplicerad än så. Att jag över huvud taget skriver om fallet beror på att jag ser föräldrarna som visserligen extrema, men ändå ett slags mätare på vårt samhällsklimat och bara snäppet vansinnigare än de människor i åsiktseliten som nu piskar upp en klimathysteri utan like.
Det finns alltid människor som fångar upp ideologiska trender och politiska avledningsmanövrar mer än andra, och så finns den stora skaran lättledda som gärna hoppar på det senaste tåget när masspsykosen griper omkring sig.
De vet nämligen att i tågets riktning finns belöningar att hämta, och då spelar rätt eller fel ingen roll.
Så vad är egentligen skillnaden mellan Rebeckas föräldrar och de som utnämner 16-åriga Greta Thunberg till helgon, sanningssägare och Guds ombud på jorden?
Senaste kommentarer