Den aristokratiska högern

Till den nutida samhällsdebattens mer utmärkande egenheter hör att den är full av brus. Varje gång någonting som utmanar det progressiva etablissemangets narrativ inträffar – det vill säga så gott som dagligen – reagerar blixtsnabbt teknokratins institutioner, managerkastens överstepräster och den nya klassens barder genom att fylla det offentliga rummet med (sinsemellan ofta högst motstridiga) redogörelser, analyser, metadebatter, parabler och fabler med syftet att dels avleda allmänhetens uppmärksamhet från vad som är relevant, dels misstänkliggöra, demoralisera, så split och väcka tvivel kring huruvida en spade verkligen kan kallas för en spade. När giftet fått verka i samhällskroppen under några dagar är allt som återstår ett antal grovt felaktiga bilder av händelseförloppet, samt det diffusa men mycket distinkta intrycket att vad som hänt på något sätt varit rasisters och högerextremisters fel. Detta gäller när en gruppvåldtäkt begås, det gäller när någon mördas i Härnösand eller Kungälv och det gäller, intressant nog, också när de ansvariga bedyrar att ingenting gått fel till efter att bristen på skyddsutrustning, rutiner och framförhållning tillåtit ett virus att decimera ålderdomshem efter ålderdomshem.

Läs hela artikeln HÄR.

Publicera och ducka

Jämte de tusentals liv som skördats och den ekonomiska kris som följer i coronapandemins kölvatten, kommer ett av de bittraste minnena från denna tid vara de fejder som konstant pågått på sociala nätverk. Det är sedan många veckor i princip omöjligt att publicera något som helst som har med coronakrisen att göra, som inte omedelbart slits i stycken i olika forum. Det är dessutom jaktsäsong på budbäraren.

Erkänner! Idag knyckte jag rubriken och ingressen från en spansk blogg. Men den konkretiserar mina tankar om yttrandefrihet, skjuta budbärare, använda invektiv, PK-ism, ”du får inte …” och allt det andra som jag har tjatat om de senaste 15 åren. Ibland känns det som när jag satt vid min resegrammofon på 60-talet, det hade blivit ett hack i skivan och den hakade upp sig och gick runt i samma spår istället för att gå vidare. Jag har blivit en tjatkärring men har hunnit förfina mina argument och avsluta diskussioner på ett fint sätt. Ett exempel är från gårdagen när någon kommenterade med ordet ”idiot” och jag svarade: ”Tack för ditt intresse! Men jag avslutar mina inlägg i diskussionen eftersom det inte är konstruktivt att använda ordet idiot!” Jag knycker några fler rader ur bloggen:

Att skriva om coronakrisen i Spanien för skandinaver (läs: svenskar), känns som att vara förpassad till en lerig skyttegrav någonstans i norra Frankrike anno 1916. Publiceringen av vilken som helst notis, artikel, för att inte tala om opinionsinlägg, är som att sticka upp näsan ovanför sandsäckarna vid frontlinjen. Överallt ligger krypskyttar i beredskap, med fingret på avtryckaren. Det handlar om att publicera och sedan ducka, fort som sjutton!

Är svenskar så speciella? Varför klarar en del svenskar inte av yttrandefriheten? Jag har blivit mer och mer övertygad under årens lopp om att det svenska språket har utarmats och invektiven har krupit in även i vårt skriftspråk. Redan i småskolan i slutet av 50-talet tragglade vi grammatik, rättstavning och välskrivning. Vi lärde oss skillnaden mellan talspråk och skriftspråk. Talet försvinner ju – om det inte spelas in. Men det skrivna ordet finns kvar. Alltså bör man uttrycka sig på ett sätt som inte kan misstolkas då man skriver – även om meningen kanske huggs ur sitt sammanhang. Det skrivna ordet når ut till många fler människor och bör anpassas efter detta. Men Postens slogan på 70-talet ”Skriv som du talar!” har påverkat vårt språk i negativ riktning.

Det är inte bara språket som har förändrats. PK-ismen har omöjliggjort en sund debatt där alla röster får höras. PK-ism dvs politisk korrekthet kan definieras som ”ett instämmande i åsikterna hos det för tillfället ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle.” PK-ister har sunder hela 2000-talet dikterat vad som får sägas i offentligheten. Medierna har hakat på och gjort åsiktskorridoren ytterst smal. Den som har haft ”fel” åsikt har fått invektiven stämplade i sin panna.

När argumenten har trutit så har ännu fler invektiv haglat. Jag vet inte hur den svenska skolan har fungerat i att lära ut debatteknik och argumentation. Men jag misstänker att väldigt lite tid har ägnats åt detta. Man måste ju respektera motparten och dennes åsikter även om man inte håller med. Ordet ”idiot” är inget argument. Det sprider bara förakt. I det demokratiska samtalet måste man acceptera att det finns människor med andra åsikter. Att utbyta åsikter på ett konstruktivt sätt leder till utveckling! Allt annat leder enbart till tystnad eller pajkastning. Men inga åsikter har ändrats i en sådan debatt!

Jag vill hävda att de människor som inte kan uttrycka sig utan invektiv och förklenande tillmälen bör omvärdera sitt deltagande i debatten. Pajkastning ingår inte i yttrandefriheten! är en stor del av svenska folket så marinerade i PK-ismen så att de måste uttrycka sig som Annie Lööf gjorde i slutdebatten inför valet 2018:

– Men hur uttrycker du dig, Jimmie? utbrast Annie Lööf.

– Du är alltid så arg Annie Lööf, sluta skrika och gapa i varje debatt, sa Jimmie Åkesson.

– Det gör jag väl inte?, svarade Annie Lööf (C).

Jo, det var just det som hon gjorde! Hon ville diktera villkoren och vad som fick sägas och inte sägas. Hon hade anammat PK-ismen och åsiktskorridoren. Hon märkte det inte ens själv för det hade blivit en självklar vana. Hon ville ju bestämma!

Det finns människor som borde hålla sig ifrån demokratiska samtal och debatter eftersom de aldrig har lärt sig att uppföra sig väl och acceptera andra deltagare och deras åsikter. Vi andra ska inte behöva ducka för deras pajkastning!

Den knutna näven

Det var en gång ett tåligt troget folk som aldrig protesterade. De var vana vid att lyssna på makthavarna. De var vana vid att lyda för då skulle de få allmosor.

Makthavarna gav de välfärd mot att de jobbade utan att klaga och betalade sin skatt. Makthavarna visste ju bäst! Många av dem hade ju högre utbildning än vad folket hade.

Men med välfärden kom också utbildning. Snart insåg folket att något var fel när makthavarna tog större delen av lönen, levde bättre än folket och slösade med folkets inbetalda skatter.

Folket blev mer utbildade och kunniga än makthavarna. Ändå fortsatte de att lyda men knöt näven i byxfickan. Det gick ju bra så länge som välfärden ökade. Folket fick bra levnadsvillkor.

Men hur mycket kan välfärd och levnadsstandard byggas ut? När börjar folket kräva självbestämmande över sina liv? När protesterar de över makthavarnas slöseri? När anser de att landet är på fel väg?

Det händer ju förr eller senare att folket inte visar sin tacksamhet längre. Varför skulle de det om de känner att de inte har något att vara tacksamma för?

Det kom ju en tid när makthavarna inte bara levde gott på inbetalda skatter. De ville dela med sig till människor som inte hade betalat skatter. När inte folket var tacksamma så blev de tvungna att leta upp andra som kunde vara tacksamma. När ingen i familjen vill äta det gamla brödet så matar man fåglarna med det istället! När det gamla brödet är slut så köper man nytt för att mata de tacksamma fåglarna. Precis så gjorde makthavarna! När folket blev otacksamt och krävande så begärde man in mer i skatt och avgifter!

Bildresultat för mata fåglarna i stadsparken

Men folket fortsatte att knyta sin näve i byxfickan. De jobbade ännu mer för att kunna betala sina skatter och avgifter.

Så hände något som makthavarna inte hade räknat med. Den digitala revolutionen! Befolkningen som hade hunnit skaffa sig bra utbildning började också att använda internet och sociala medier. De samtalade med varandra över nätet, utbytte tankar och insåg att det var många knutna nävar i byxfickorna. Vanliga människor vågade plötsligt säga och skriva vad de egentligen tyckte om de okunniga makthavarna, skatter, slöseri och att de inte gillade att mata fåglarna i stadsparken med det nybakade vetebröd som de själv ville ha!

Trots de hårda orden som skrevs med större intensitet så var fortfarande alltför många nävar knutna! Det var hårda debatter på sociala medier! Det var hårda ord, beskyllningar och lögner. Invektiven haglade. Det anmäldes till höger och vänster. Vissa ord blev förbjudna, vissa människors beteende fick man inte anmärka på, vissa människor fick man inte ställa krav på, …

Allt urartade och påminde mer om kaos än om landet ordning och reda. Mitt i detta gick fortfarande en stor del av befolkningen omkring med en knuten näve. De skrattade åt det mesta men sa: Tag inte ifrån oss vår kultur! Tag inte ifrån oss det som vi älskar mest – vår midsommar med midsommarstång, sill och nubbe.

Åren gick och näven var lika knuten tills …?

SAS gjorde en reklamsnutt om allt som inte var svenskt! De gjorde misstaget att nämna MIDSOMMARSTÅNGEN tillsammans med köttbullarna och en mängd annat som vi räknar som vår kultur. De kunde likaväl tänt på en krutdurk! Plötsligt åkte tusentals nävar upp ur byxfickorna!

SAS förstod ingenting! Det tåliga folket som aldrig protesterade! Så de gjorde som makthavarna gjort under många många år skyllde på ryska nättroll och drog tillbaka filmsnutten, redigerade ner den lite och publicerade igen. De som hade dragit upp näven ur byxfickan hade aldrig stoppat ner den igen. Fler drog upp sina nävar! SAS blev tvungna att ännu en gång ta bort filmsnutten från sin Facebooksida.

Vad var det då som hände? Folket hade kanske fått nog? De ville inte bli trampade på tårna fler gånger. De ville ha kvar sin kultur obefläckad från påstående om att det inte alls var deras kultur. Befolkningen vet ju att kultur och traditioner hela tiden förändras. Men den kultur som vi har är den kultur som vi vill ha. Solka inte ner den!

Nu när näven är uppe ur byxfickan – så behåll den uppe!

Bildresultat för knuten näve

Tidigare äldre inlägg

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med bilder

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

%d bloggare gillar detta: