Sverigebilden, PK-samhället i kris

Lördagsintervju 59 – Patrik Engellau om invandring och brottslighet.

Finns det plats för sanningssägare i vårt land?

Igår upplevde vi det igen – ett riksdagsparti straffar en av sina riksdagsledamöter för en sak som aldrig borde komma i offentlighetens ljus. Politiker måste ju tåla kritik och tåla att andra politiker inte är imponerade av deras arbete. Det är absolut ingenting att ta upp i partiledningen. Saken borde kunna redas upp internt mellan de två politikerna. Ännu en gång straffas Hanif Bali för att hålla Carl Bildt på gott humör! Jag läser på Wikipedia:

I USA:s sekretessbelagda diplomatdokument som publicerades av Wikileaks 2010 beskrevs Carl Bildt som en respekterad person i Sverige som har mycket kunskap om omvärlden och ett imponerande kontaktnät. Samtidigt är omdömet att Bildt har ”begränsad politisk förmåga”. Bildt beskrevs också som någon som tror att han har mer makt och inflytande än han egentligen har, en ”medium size dog with big dog attitude”. USA:s president George W Bush fick inför ett möte med Bildt rådet att spela på Bildts önskan ”att operera på hög nivå” och att låtsas vara imponerad av hans tidigare internationella uppdrag. Andra diplomater i USA och politiker fick också rådet att spela på Bildts självbild för att ”hålla honom på gott humör”.

Hanif Bali en smart begåvad invandrarkille som vågar uttala sig tufft angående det mesta som händer i samhället. Han vägrar att bli den snälla ”husblatten” som följer det politiskt korrekta. Han retar hellre upp sina motståndare och får dem att tänka efter. Dessutom vågar han ge sig den ”heliga invandringen” och vilka konsekvenser den har för samhället. Trots sitt eget ursprung kräver han att invandrare måste ta ett eget ansvar och integrera sig i de svenska samhällsstrukturerna. Det är helt klart att Carl Bildt under lång tid har retat sig på honom och att dennes självbild naggas i kanten av Hanif Balis kritik mot honom!

Finns det då inte plats för människor med åsikter som inte passar in i den cementerade organisationen. Liknande händelser upprepas gång på gång inom de flesta riksdagspartierna. En del av dem har straffats pga att de har åsikter om invandrare, mångkultur och hedersförtryck dvs ämnen som helst sopas under mattan.

Jag har ett färskt minne av att Socialdemokraternas gruppledare i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson avsattes i början av året av sin egen kommunfullmäktigegrupp. Orsak: bristande ledarskap.

Enligt Ann-Sofie Hermansson handlar konflikten egentligen om att hon har drivit frågor om hedersförtryck och extremism och att anklagelser om att hon bidrar till dålig arbetsmiljö enbart är svepskäl.

Så minns jag Amineh Kakabaveh :

Under flera års tid låg Amineh Kakabaveh i en infekterad konflikt med Vänsterns partiledning. Den handlade om olika syn på hur partiet ska driva frågan om hedersvåld och kvinnoförtryck.

Medan Kakabaveh och andra hävdar att partiledningen blundat för kränkningar i förorten och inom islam menar partiledningen i stället att man bekämpar mäns våld mot kvinnor i hela samhället, inte bara i förorten. Inför riksdagsvalet förra året försökte man peta bort henne från riksdagslistan.

Kakabaveh anser att riksdagens lokaler inte skall användas till religiösa ceremonier. Hon var i en intervju år 2017 kritisk mot bärandet av slöjor som hijab, niqab och burka vilka hon anser är religiösa uniformer som bärs under tvång. I samma intervju anser hon att politik borde byggas på den franska revolutionens ideal ”frihet, jämlikhet och broderskap” och kritiserar identitetspolitik för att den låser in människor i sina etniska och religiösa ursprung.
I december 2016 utsågs hon till Årets svensk av nyhetsmagasinet Fokus med motiveringen: ”Genom att uppmärksamma radikalisering, klan- och hedersförtryck blottlägger Amineh Kakabaveh i handling och tal och till en avsevärd personlig kostnad, den svenska oviljan att röra vid alltför känsliga ämnen. Hon gör det genom att ta fasta på värderingar som gäller alla, snarare än på särskiljande identiteter.” Kakabaveh uttryckte i samband med priset förvåning över att politiska motståndare uppskattar hennes arbete för kvinnors rättigheter mer än hennes egna partikamrater. enl Wikipedia

Tre människor som vågar säga ifrån men som straffas av sina partier! Det finns fler, många fler. De har ett gemensamt: De vågar säga ifrån och då speciellt om problem som uppstår i vårt mångkulturella samhälle. Problem som uppstår pga snällismen och inte-prata-om.

Vi behöver sanningssägarna i vårt land – Hanif Bali, Ann-Sofie Hermansson, Amineh Kakabaveh och alla de andra som vågar. En del av dem finns inom politiken men andra lägger ner stor tid på att förmedla sanningen i våra sociala medier. Varje utstraffning som drabbar dem beror på att de har yppat en sanning för mycket! Så egentligen är det en seger!

Tillägg! I Kalmar län har vi en egen sanningssägare som uteslöts ur sitt parti SD: Thoralf Alfsson!