Vittrar vårt land sönder?

Vad händer med vårt land? Lider det av växtvärk eller kommer det att vittra sönder? Om vi ska tro på politikerna så är det bara växtvärk – allt kommer att ordna sig! Men är det så?

Tage Erlander i Valfrihetens samhälle (Tiden 1962), s. 82

Jag är övertygad om att den amerikanska regeringens svårigheter i stor utsträckning beror på det faktum att det i Amerika finns en massarbetslöshet, som gör det naturligt för många vita att försöka vältra över fattigdomen och arbetslösheten på de svarta i den tron att de därmed slipper att drabbas själva. Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. Därför kan vi angripa arbetslöshetsproblemen på ett helt annat sätt, i medvetande om att det vi gör är en sak som i varje fall inte influeras av skiljaktigheter i hudfärg eller religion utan att våra insatser får sin motivering uteslutande med tanke på arbetslöshetsfrågan själv. Därför bör vi måhända vara litet mera ödmjuka när vi nalkas det här problemet än vad vi många gånger kanske är. – Tage Erlander 1965

Tage hade naturligtvis rätt. Det är mycket lättare att lösa problem inom en homogen grupp. Denna grupp fungerar ungefär lika, har samma behov och krav. Det behövs enbart ett fåtal åtgärder.

Den svenska befolkningen har varit homogen eller näst intill. Vi har varit kända för att gilla lagom. Dessutom har vi varit snälla och fogliga. De lilla antalet obstinata och oföljsamma har rättsväsendet tagit hand om. Vi har levt i samklang med varandra och levt ett lugnt och behagligt liv. Politikerna har inte haft några svårigheter i att styra landet. Vi har kunnat bygga upp en välfärd.

Redan 2004 kunde vi läsa att välfärden hotar att vittra sönder.(artikeln har numera hamnat bakom en betalvägg)

”Grunden för den svenska välfärden hotar att vittra sönder. Att var och en ska tas om hand utifrån sina behov och att var och en ska vara med och betala utifrån sin förmåga håller inte i längden. I alla fall inte utan nytänkande är slutsatsen i finansdepartementets långtidsutredning.”

Längre än så kommer inte långtidsutredningen. Den nöjer sig med att konstatera att varken skattehöjningar eller tillväxt kommer att räcka i det långa loppet. Då behövs alternativ, men vilka är för politiskt känsligt för tjänstemän i finansdepartementet att peka ut.
Därför utmynnar utredningen i antiklimax. Ett konstaterande att det inte finns några färdiga lösningar och en uppmaning om bred politisk debatt innan det är för sent.
Men vem vet? Själva hotet att fundamentet för välfärdsbygget kommer att rasa samman kanske är tillräckligt för att få fart på makthavarna – även om inte finansminister Bosse Ringholms första reaktion tyder på det.”

Politikerna har alltså inte varit NAIVA! De har medvetet blundat för uppenbara fakta! De har sopat problemen under mattan. Det var inte roligt att lösa problemen i Sverige så de ägnade sig åt globalismen istället. Men landet har förändrats! Vi är inte en homogen befolkning längre.

”2015 var 16 procent av Sveriges befolkning är född utomlands vilket motsvarar strax över 1,6 miljoner människor. Ungefär hälften av alla utrikes födda personer kommer ursprungligen från ett europeiskt land. Finland är sedan lång tid det vanligaste födelselandet bland utrikes födda i Sverige. Det näst vanligaste födelselandet bland utrikes födda i Sverige idag är Irak, följt av Polen.”

16 % av befolkningen har växt upp i en annan kontext och annan kultur. En stor del av dem förstår inte det som det svenska samhället vilar på att medborgarna är : lagom, följsamma, tåliga, samarbetsvilliga, laglydiga, pålitliga, ärliga, plikttrogna, … Det svenska samhället är uppbyggt på en homogen befolkning men nu har den blivit motsatsen.

Efter terrordådet på Drottninggatan, trodde jag att de började förstå – iallafall lite. Hörde då att ”vi måste ha många olika lösningar”. Jag blir så glad att politiker och medier förstår. De som gillar mångfald borde ha förstått för många år sedan att bechamelsås inte kan serveras till alla maträtter. Vi behöver ett mångfald: ibland rödvinssås eller sursöt sås eller  bearnaisesås eller hollandaisesås eller något annat (kanske lingon och gurka). Men det är precis det som de har gjort i många  år – trott att människor från en annan kontext ska smälta in i det svenska samhället. De har talat om för oss att de nyanlända är precis som vi, tänker som vi och gör som vi. Så är det naturligtvis inte! Nu tror jag faktiskt deras många olika lösningar mest var tomt prat.

Erlander kunde bygga ut det starka samhället med hjälp av ökade skatteintäkter. Då var kommunalskatten tio kronor, nu är den efter alla höjningar i genomsnitt 32,19. Dessutom har vi en mängd punktskatter, avgifter och moms.

När de regerande talar om samhällsbygge och välfärdsbygge så har de ingen aning om hur de ska få till det! De har inga kunskaper om vad som behövs för att laga det söndervittrade samhället. De har inga extra resurser att använda och kan bara omfördela. De har inga helhetsbegrepp om vårt komplexa samhälle. Vårt samhällsbygge och välfärd har krackelerat och kommer att gå itu. De svenska lagarna räcker inte till för det nya globala samhället. Men de envisas med att säga att det går bra för Sverige.

Bechamelsås kan inte serveras till alla maträtter!

 

 

 

Annonser

Politiker och integration

Regeringen prioriterar inte integrationsfrågan tillräckligt, sa Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i veckan, och meddelade att han tänker tillsätta en integrationskommission. Integrationsfrågan? En integrationskommission – behövs en sådan?

Integration betyder sammansmältning eller förening till en helhet. Kan det vara så svårt? Det borde ju vara det primära i ett land att befolkningen sammansmälter till en enhet med samma mål och önskemål. Naturligtvis ska detta inte inkräkta på den individuella friheten. Men de stora gemensamma målen måste vara de samma. Eller …?

Har vårt land lyckats med en sammansmältning och helhet? Jag har inte sett så mycket av denna integration. Enl Wikipedia:

”Integrationspolitiken inrättades som ett eget politikområde i och med regeringens proposition Sverige, framtiden och mångfalden (prop. 1997/98: 16). Integrationsverket var ansvarig myndighet 1998-2007. Bakgrunden till dagens integrationspolitik kan emellertid spåras betydligt längre tillbaka.

Den invandrarpolitik som antogs 1975 utgör bakgrunden såväl till integrationspolitiken som till dagens migrationspolitik. Redan då ingick det i politiken att underlätta invandrarnas anpassning till det svenska samhället. Utgångspunkten var emellertid att de i möjlig utsträckning skulle stödjas i att behålla sin ursprungliga kultur, vilket ansågs underlätta integrationen.”

Integrationen har blivit ett sorgebarn. Antalet utanförskapsområde har vuxit. Få invandrare lyckas med skolgång och att få arbete. Många har hamnat i kriminalitet. Andra lever i ett livslångt bidragsberoende. Jag såg problemen i Malmö under slutet av 60-talet. Problemen har vuxit och blivit gigantiska.

Integrationspolitiken har mest handlat om att vi svenskar ska anpassa oss och underlätta för invandrare och deras kultur. Politikerna har inte ställt några som helst krav på att invandrarna måste anpassa sig, lära sig svenska, ta reda på svenska seder och bruk eller ta till sig den svenska kulturen.

Nu vill M tillsätta en integrationskommission. Den ska under ett års tid jobba fram lösningar till en lyckad integration. Kommer den att lyckas med det som under ca 45-50 år har misslyckats med? Jag tror knappast det.

Frågan är snarare: När ska de svenska politikerna integreras i det svenska samhället? När ska de smälta samman med helheten Sverige istället för att flyta ovanpå? När ska de lära sig att lyssna på befolkningen och anpassa sig till befolkningens behov?

Hur många sorters jämställdhet finns det?

Sex länder i världen är jämställda och Sverige är ett av dem – då det gäller ekonomisk jämställdhet. På tio år har det gått från noll jämställda länder i världen till sex stycken, uppger Världsbanken i en ny rapport om ekonomisk jämlikhet. Sverige får full poäng på Världs- bankens jämställdhetsskala, tillsammans med Belgien, Danmark, Frankrike, Lettland och Luxemburg.

I studien har man undersökt flera aspekter, hur det är för kvinnor och män att ta sig till olika platser, hur man kan styra över sina tillgångar, hur arbetsvillkoren, pensionen och lönerna ser ut, samt områden som berör giftermål och barn i 187 länder.

Ja, Sverige är alltså ett av sex länder som har full poäng då det gäller ekonomisk jämställdhet. Men … vad är det då som de kämpar för och kämpar emot – feministerna, den feministiska regeringen, jämställdhetsministern, jämställdhetsmyndigheten, de politiska organisationerna som deklarerar feminism och jämställdhet i partiprogrammet, genustramsarna på högskolorna, Skolverket som vill ha mer jämställdhet i undervisningen i skolor och förskolor, medierna samt alla andra som ständigt vrålar om hur lång tid det kommer att ta innan vi är riktigt jämställda. Jag skrev en artikel om jämställdhet i början av året – då vi äntligen hade fått en ny regering:

”Ingen har väl missat att den nya feministiska regeringen har utsett en jämställdhetsminister. Men hur jämställt kan det egentligen vara att fokusera på feminism? Ändå är det just det som statsministern säger i sin regeringsförklaring:

”Vi är en feministisk regering! Jämställdhetsmyndigheten blir kvar. Hbtq-personers rättigheter stärks. Diskrimineringslagen skärps.”

Sen gav han uppdraget som jämställdhetsminister och minister ansvarig för arbetet mot segregation och diskriminering till Åsa Lindhagen (MP).

Men vad är då jämställdhet? Jämlikhet, likvärdighet, jämbördighet och likaberättigande är synonymer till ordet jämställdhet. På regeringens hemsida kan man läsa:

”Jämställdhet handlar om jämlikhet mellan kvinnor och män som ska ha samma möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Området omfattar bland annat frågor som makt, inflytande, ekonomi, hälsa, utbildning, arbete och fysisk integritet.”

Det ställer väl de flesta av oss upp på. Så jag kan inte förstå vari problemet ligger och varför vi behöver en feministisk regering och en jämställdhetsminister. Alla ska ju ha samma rättigheter och skyldigheter – oavsett kön.

Men den nya ministern använder sig av de floskler som har diskuterats under de senaste 10 åren: Det handlar bland om att kämpa mot våld i nära relationer, men även motverka löneskillnader mellan män och kvinnor. Våld i nära relationer har varit en av feminismens stöttestenar. Det är hemskt och ska bekämpas. Men det är inget stort problem. Det mesta våldet sker utomhus och gärningsmannen är okänd för den som drabbas, enligt BRÅ:s rapporter. Men ändå fortsätter de att tjata om våld i nära relationer.

Samma sak gäller diskussionerna kring löneskillnader. 1962 kom LO och SAF överens om att rekommendera sina förbund att ta bort kvinnolönerna ur avtalen. Redan år 1945 försvann dock kvinnolönerna från statens områden. Den då gällande jämställdhetslagen som rådde i Sverige hade förbud mot könsdiskriminering bland annat vad gäller löner. Sedan dess har alltså löneskillnaderna utjämnats. De skillnader som finns kvar beror på skillnad i arbetsuppgifter, chefskap eller ansvarstagande, arbetstider, flexibilitet, kunskap och utbildning. Skillnaderna kan också ligga i att kvinnor är dåliga på att förhandla fram sin lön eller att välja yrken med hög lön. Men skillnaderna minskar hela tiden.

Men den nya ministern säger:

– Arbetsgivare ska inte ha osakliga löneskillnader på sina arbetsplatser. Den förra regeringen skärpte reglerna kring lönekartläggningar. Framöver kan vi behöva fundera kring om det behövs någon form av åtgärder om vi har arbetsgivare som inte gör det här arbetet.

Hon faller alltså i feministfällan och skyller arbetsgivarna för att många kvinnor gör val som leder till sämre lön. Många kvinnor kanske prioriterar andra saker som t ex familj och deltidsarbete.

Jag ser också att hon som minister kommer att ansvara för arbetet mot diskriminering och segregation. Ja, då måste hon ju först fastställa vad som är diskriminering. Att kritisera är knappast detsamma som att diskriminera. Att välja någon utifrån kompetens istället för beroende på minoritetsgrupp kan knappast heller vara diskriminering. Det kan inte heller vara diskriminerande att nämna en persons etnicitet så länge som inga värderingar läggs in i detta.

Då det gäller segregation tror jag knappast att hon har någon möjlighet att lyckas med sitt uppdrag. Vår regering har ju aktivt, under hela sin föregående mandatperiod, arbetat med att stärka segregationen genom att ställa grupper mot grupper och att ställa invandrare mot svenskar. Hur ska hon kunna motverka denna segregering utan att göra sig ovän med resten av regeringen?

Då det gäller hedersproblematiken kommer hon med enkla lösningar:

– Det handlar om att förändra normer och värderingar. Det är svårt, men inte omöjligt. Vi har sett många exempel på det tidigare i Sverige. Vi var först i världen med att förbjuda barnaga 1979. Hade vi haft en folkomröstning om det är det långt i från säkert att vi hade röstat igenom den. Men i dag är det självklart att man inte slår ett barn. Det är en fråga som vi behöver mer kunskap om.

– En av punkterna i januariavtalet är också att vi ska stärka skyddet för de som utsätts för hedersförtryck, att de inte ska riskera att avvisas om de inte har uppehållstillstånd.

Men … hur ska hon kunna förändra normer och värderingar? Det råder ju förbud här i Sverige om att peka ut gärningsmän eftersom dessa kan känna sig diskriminerade. Därför ska ju alla ta ett kollektivt ansvar! I en sådan kontext går det knappast att lösa problemen.

I landet där man hela tiden fokuserar på feminism och genus, för att kunna sopa de verkliga problemen under mattan, riskerar jämställdhetsministern att också glida in på fel spår. Därför rekommenderar jag henne att läsa

Det stora könsexperimentet : så uppnår vi riktig jämställdhet av David Eberhard, som under många år var överläkare och chef på Psykakuten vid S:t Görans Sjukhus i Stockholm och arbetar idag som verksamhetschef på Prima Barn & Vuxenpsykiatri i Liljeholmen i samma stad.

Efter att ha läst den kanske hon förstår vilka krafter som hon måste motverka om hon ska lyckas som minister!”

Ibland känns allt prat om jämställdhet och feminism som Don Quijotes kamp mot väderkvarnar. Vad är det egentligen som saknas i deras liv och vad är det som de vill uppnå? Vi har det ju bra i Sverige! Det finns invandrargrupper i Sverige som vägrar att leva upp till dessa jämställdhetsideal. Men feministerna vill ju inte erkänna vilka de grupperna är! Varför vill de inte se var problemen finns och jobba specifikt med dessa grupper istället för att peka ut alla cismän som den stora gruppen skitstövlar? Kommer feministerna att godkänna Världsbankens rapport om ekonomisk jämställdhet eller fortsätter de att kämpa för millimeterrättvisa? 

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

SÄGER DET HELLRE MED BILDER, MUSIK OCH FILM

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

fujifredrik

Vi fotograferar det mesta av det bästa. För att nämna några inriktningar så fotograferar vi Bröllop, Fitnesstävlingar, Träningsbilder, Djurbilder och Produktbilder åt företag.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

JUST-LOOK-AT-SWEDEN

SWEDEN - A SHITHOLE COUNTRY?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

SVERIGE - EUROPA - VÄRLDEN

GÅR DET VERKLIGEN SÅ BRA NU?

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Tankeverket

Alla förändringar börjar med en tanke

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolt

%d bloggare gillar detta: