Tänker vi lika men ändå olika

Ibland funderar jag kring varför jag är den jag är. Varför blir vissa människor pessimister medan andra blir optimister? Varför gräver vissa människor ner sig och skyller allt på en taskig barndom medan andra lyckas trots en taskig barndom? Varför lever vissa i det förflutna, andra i nuet och några i framtiden? Vad får oss att välja?

Omvärlden ser ju precis likadan ut för oss alla. Jag läste att det  cirklar ca 400 miljarder informationsbitar per sekund runt om oss. Men vi kan ju bara registrera ca 2000 av dem! Det är antagligen olika bitar som vi registrerar beroende av hur vi är som människor, vår bakgrund, vår utbildning, våra referensramar osv. Jag suger kanske åt mig just de informationsbitar som uppfyller mitt syfte? De andra, som jag kanske borde suga åt mig märker jag inte. Andra människor uppmärksammar inte de viktiga informationsbitar som de skulle behöva för att göra livet bättre och fortsätter sen  att klaga på alla missade chanser … Det är inte lätt att hitta rätt bland alla informationsbitar. Vårt informationsflöde har blivit ett stort problem!

Martin Ingvar sa en gång, i frågeprogrammet ”Fråga Lund”, att vi kan skapa minnen av framtiden. Han menade att våra hjärnor inte kan skilja tänkta händelser med starka känslor från verkliga händelser. Tänker vi tillräckligt ofta på något som vi vill uppleva så har vi större möjligheter att verkligen få göra det.

Samma sak handlar noetiken om: Om tillräckligt många människor tänker på samma sak så kan de tankarna t o m förändra fysikaliska lagar!!! Underbara och skrämmande tankar! Hoppas att vi verkligen tänker på ”rätt” saker! Kan inte alla tänka på fred på jorden? Eller utrota ondska? Eller att vår regering ska tänka om?

För mig är det ganska uppenbart att regeringens strategi angående Covid-19 misslyckas! De ständiga pressträffarna, dag efter dag och vecka efter vecka och månad efter månad och nu nästan ett år. har handlat om smitta, död, vård och vaccin. Men informationen har skiftat! Tegnell och Co har tillsammans ändrat strategi så många gånger att det är svårt att hålla ordning på vad som gäller. Befolkningen har tröttnat, lyssnar inte, tänker på annat och tänker definitivt olika tankar. Orden och meningarna får olika betydelse för oss alla. De har bidragit till ett större informationsflöde. Men för att vi ska börja tänka samma tankar krävs att vi får mer koncentrerad information. Ingen människa orkar med alltför mycket information!

Samma sak händer då S sprider ren dynga om sig. Ju mer lögner de sprider desto mindre lyssnar vi och tar till oss. Svenska folket har blivit informationsutmattade och vill syssla med annat än att lyssna på det ständiga informationsflödet. Stackars S som alltid ligger många år efter i utvecklingen förstår inte! NU har DE ju upptäckt den digitala tekniken som så många andra har gjort för 10 år sedan. NU vill de komma ikapp och nå ut med sitt budskap. Men de är sist på bollen! Det finns så många andra att lyssna på och det finns redan så många fria medier som presenterar ocensurerad fakta.

Nu ska jag iallafall  tänka på positiva saker! Jag ska tänka på våren, solsken, vårblommorna, fågelkvitter, barnens glada röster,  och sommaren… Ja, tänker jag tillräckligt mycket på det så blir det vår och sommar i år också!

Om fler hjälper till att tänka samma tanke … så kommer kanske våren snabbare!

ord02

Från chock till utmattning och likgiltighet

Hur mycket tål vi människor egentligen? Hur reagerar vi på att leva med en pandemi, ett enormt informationsflöde, restriktioner, nya restriktioner och att inte själv få bestämma över våra liv? På ett år har våra liv hunnit att förändras många gånger – hopp, förtvivlan, längtan, trötthet och sorg.

Jag har följt både nyhetsflödet i Sverige och i Spanien. Jag kan jämföra eftersom jag tidigt drabbades av lockdown, när landet öppnades infördes en mängd restriktioner och nu har vi perimeterkarantän dvs lokal karantän som kan förändras i takt med smittspridning. Jag har hela tiden reagerat över slappheten i Sveriges sätt att hantera pandemin. Men jag ser likheterna i hur människor reagerar.

Först kom chocken! Kan detta verkligen drabba oss? Varför måste just jag? Kan viruset vara så farligt? Jag kände ilska och ångest. Jag tyckte att karantänen var ett drastiskt steg och ganska onödigt. Men både Sverige och Spanien hade samma problem. Båda länderna var oförberedda och hade använt sina resurser till helt andra saker än sjukvård. Makthavarna kämpade i blindo för att försöka klara av resursbristen. Denna brist har hela tiden varit större än pandemin. Makthavarna blev lika chockade som jag och många med mig blev. De såg naturligtvis sin egen oförmåga att klara av detta med äran i behåll!

Efter en tid kom utmattningen! Jag orkade inte följa informationsflödet längre! Det blev så tråkigt att bara lyssna på dödstal, antalet testningar och antalet sjukdomsfall. Det lev lika tråkigt som att läsa hatmediernas lögner om Trump. Putin, SD och klimatet. Jag orkade inte utan ville ha positiva nyheter istället.

Restriktionerna var jag dock tvungen att följa för att slippa böter. Men jag hade ju tagit reda på så mycket om viruset, hur man bygger upp immunförsvar och vacciner så jag sovrade starkt i nyhetsinputen. Det vaknade en likgiltighet inom mig. Jag gör allt som står i min makt för att bygga upp immunförsvar, skydda mig från kontakt med människor och blir jag smittad så ska jag klara av det med. Jag fixar detta på mitt sätt och ingen ska tvinga mig till något.

Idag läser jag en artikel om just detta:

Enligt Pere Masip, professor vid Universitat Ramon Llull, finns i varje nödsituation och kris ett ökat informationsbehov. Folk har frågor och söker svar. Skillnaden jämfört med andra stora kriser som 11 september, ebolaviruset eller tsunamin i Indiska oceanen 2004, är att Covid-19 fortsätter att villkora vår verklighet månad efter månad.

Pandemin har pågått under mycket längre tid, utan att det egentligen tillkommer någon ny information. Den dagliga statistiken tillför ingenting.
– Under en viss tid gav medierna svar på frågor vi hade; hur ska jag skydda mig, vad är det för ett virus, hur ser utvecklingen ut, citeras Masip i El Confidencial. Men vi har nått en situation när det knappt finns någon ny information, bortsett från den rena statistiken.

Eftersom krisen drar ut på tiden, skapar det inte bara en informationsutmattning utan folk kopplar bort och konsumerar minsta möjliga mängd nyheter. Precis som det berömda citatet som tillskrivs Stalin: “En enskild människas död är en tragedi, en miljon döda är statistik”.

Masip fortsätter:

– Vi är trötta på att höra att folk dör, det vet vi redan, trots alla försiktighetsåtgärder. Vad folk vill är att koppla bort.

Flera studier visar att den psykologiska påverkan under första vågen förvärrades av den informativa överbelastningen. Masip önskar att medierna skulle ta upp mer sociala och personliga aspekter som kan tillföra något nytt bortom statistiken. Ett annat problem är att de hälsomässiga aspekterna har lämnat plats för politiska konfrontationer. Enligt Masip har de flesta pandeminyheter en politisk touch i en majoritet av medierna.

– För de politiskt intresserade kan det vara intressant, men de som inte är det kopplar bort. Folk vill ha vaccin, inte bortförklaringar till varför det inte levereras.

Ingeborg Porcar är chef för Trauma-, kris- och konfliktenheten på Universidad Autónoma de Barcelona. Enligt henne är nyckeln för att förstå vad som händer, skillnaden mellan primära och sekundära skador. Folk är trötta på de sekundära effekterna, bristen på resurser och löften som inte hålls. Det bidrar till ett ökat misstroende.

Många lever i en kontinuerlig förhalning av saker och ting. Vi sköt upp saker till sommaren, sedan till hösten, sedan till jul och därefter blev allting ännu värre…

– Det finns tre hanteringsmekanismer; förnekelse, undvikande och att aktivt hantera problemet. Om de hade sagt att de inte visste när detta skulle ta slut, att det fanns en risk att det skulle dra ut på tiden, hade folk kunnat hantera det på ett mer realistiskt sätt. Men förra året sköt vi upp saker till detta året och nu visar det sig att vi inte kan göra dem nu heller.

En konsekvens av likgiltigheten är att beteenden som är egoistiska, förnekande och upproriska börjar ta över. Solidariteten har givit plats för en växande individualism, som accentueras av själviska beteenden som politisk korruption i vaccinadministrationen.

– I början såg folk att de kunde bidra med att dra sitt lilla strå till stacken, oavsett om det var att sy munskydd eller hjälpa grannen. Men nu finns det respiratorer, munskydd och handsprit och viljan att hjälpa har försvunnit, säger Masip.

– Folk måste överleva och tjäna sitt leverbröd. I början visades stor solidaritet med vårdpersonalen, även under andra vågen, men inte längre…

Han menar att vad som kan verka vara likgiltighet i själva verket är ett sätt att manifestera en bakomliggande trötthet och frustration.
– Vi begraver och sopar vår oro under mattan. Där ligger den latent. Det är som energi som övergår i en annan form.

– Det är logiskt att en onormal situation som pågår länge slutligen normaliseras. Det är tur att vi är kapabla till det, för även om det finns risker som att vi sänker garden och slappnar av, minskar det också den mentala störning som det innebär att hantera en situation som ständigt utmanar många av våra mest grundläggande samlevnadsmönster. Det är en överlevnadsmanöver, en strategi för att spara energi.
– Ingen människa kan befinna sig i en nödsituation med så många försiktighetsåtgärder under så lång tid. Vi måste slappna av.

När ska vi få tillbaka det normala livet igen? Vi har levt i ett onormalt tillstånd i ett år nu! Det finns saker som jag inte vill acceptera i ett normalt liv. Det är inte normalt när vuxna och arn är munskydd överallt – även då det inte finns människor i närheten.Det är inte normalt att se rädslan i blicken på dem som man möter: ”Du är väl inte på smittan!”.Det är inte heller normalt att underkasta sig vaccin och vaccinpass enart för att politikerna har bestämt det!

Det är min kropp som jag tar ansvar för. Jag vill ha tillbaka mitt självbestämmande! Politiker och läkemedelsindustrin ska inte bestämma över min hälsa!

Den Trådlösa Tekniken - Det Tysta Miljögiftet

Det största hotet mot jordens liv

Hem | Autismens Ansikten

Mitt liv som autistisk

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Emil Boëthius

"there's a fish in the percolator"

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life My Story

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

%d bloggare gillar detta: