Varför krånglar de till allting?

Livet har blivit krångligt på många sätt! Vi får hela tiden propåer om vad vi inte får säga eller göra för att inte kränka andra. Nästan dagligen skräms vi av medier med klimathotet, kommande pandemier, överbefolkning, maten kommer att ta slut, vi måste leva på insekter, AI kommer att ta över våra liv, miljontals människor kommer att dö pga olika katastrofer osv. Ja, om vi ska tro på allt så lever vi ett farligt liv! Men jag föredrar att fundera över varför en del människor vill krångla till vardagslivet här och nu för vanliga människor.

Det är bara modern som kan föda barnet inte fadern, därför blir uttrycket ”den som har fött barnet” inte mer könsneutralt än ordet mor, bara mer krångligt. Att ersätta ”far” med ”den som har lämnat bekräftelsen” gör texten otydlig och omständlig.

Detta gäller alltså förslag till den nya föräldrabalken. Kommuner och andra berörda ska yttra sig över SOU 2022:38 Betänkande av Utredning om en föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla. Syftet är att med utgångspunkt i barnets bästa åstadkomma en könsneutral och jämlik reglering om föräldraskap samt regler om föräldraansvar som är anpassade till olika familjekonstellationer. Översynen innebär bland annat att språket ska moderniseras och förenklas. Ett förslag är att: ”Begreppen ”mor”, ”far” och ”förälder” ersätts av bara ”förälder”.

Men hur svårt kan det vara? Som 3-åring frågade jag min styvfar: ”Får jag kalla dig för far?” Ja, efter det så förblev han kort och gott far för mig. Så enkelt är det om man inte är byråkrat och krånglar till det!

För några dagar sedan läste jag att kvinnor är fortsatt föräldralediga mer än män, enligt en ny rapport från den fackliga paraplyorganisationen TCO. Oroande, menar TCO. Kvinnor ”offrar sig”, menar en genusforskare. Men vadå? Är det verkligen ett offer att få tillbringa sin tid tillsammans med sitt eget barn? Jag kallar det snarare för en förmån!

Är jobbet och karriären viktigare än föräldrarelationen? Nog var det mycket roligare att vara tillsammans med mina fyra barn när de var små än att gå till jobbet! Jag gjorde en mängd saker tillsammans med dem och upplevde hur de utvecklades och växte. Jag lärde dem det mesta som de behövde kunna för att klara sig i livet: hur man uppför sig mot vuxna och kompisar, lagar mat, bakar, klär sig, sköter sina kläder och sitt hem osv. När de blev vuxna behövde jag aldrig oroa mig för att de inte skulle klara sig bra här i livet. Nej, det är inget offer att vara förälder. Däremot önskar jag att fler män också tar det föräldraansvaret.

Barnaåren går snabbt och karriären kan komma senare. Varför lever vi? Är det för att samla in skatter till staten eller för vår egen del? Jag sätter i alla fall mitt och min familjs liv först!

Ulf Kristerssons politik osar ren inkompetens. Din elräkning, gängkriget och Nato – inget blev bättre av ny regering. Så skriver Anders Lindberg. Men varför krånglar han till det? Ingenting har ju blivit sämre heller! (S) har ju försökt att krossa gängen under de åtta åren som de regerade. De lyckades inte! Natoansökan skickades ju in medan (S) regerade och (S) hade gjort en del avtal med Turkiet som de visste aldrig skulle verkställas. Så varför krångla till det och skylla Kristersson för inkompetens. Samma sak gäller elen. Avtal som inte går att bryta! Den förra regeringens inkompetens kan inte den nya regeringen bli ansvarig för. Däremot måste de städa ordentligt och det tar tid. Ibland lyckas de inte så bra men de är inte ansvariga för det som tidigare regeringar har åstadkommit!

Elen har blivit ett krångligt kapitel. Alla behöver ju el! I Sverige är det ingen brist på el. Vi exporterar el till andra länder. Men svenska folket ska spara på el och betala skyhöga elräkningar. Nätavgiften och elskatten höjdes den 1 januari men vi ska samtidigt få elsubventioner. Det stämmer inte! Varför är elkostnaderna så höga för det svenska folket? Varför höjdes elskatten och nätavgiften? Vad ska de pengarna användas till?

Hatet finns i deras gener

För kanske 3-4 generationer sedan, under slutet av 1800-talet, då var samhället annorlunda. Det var ett klass- och fattigsamhälle, präglat av godsägar-, bruksägar- och ämbetsmannavälde. Det var då som arbetarklassens egen frigörelseprocess tog sin början. Dagen arbetarrörelse tycks ha med sig denna tiden i sina gener. De hatar och vill ha makt över allt som händer i vårt samhälle.

Från 1886 började de svenska myndigheterna att konsekvent undertrycka den svenska arbetarrörelsen. 1888 dömdes nio socialdemokratiska ledare till sammanlagt 61 månaders fängelse och böter, bland de dömda fanns både Palm och Branting. Den svenska överklassen och högern fortsatte försöka skrämma socialdemokraterna från att kämpa för demokrati, men de lyckades knappast.

Den 1 maj 1889 kom den så kallade socialistlagen som angav nödvändigheten i att försöka få arbetarna att förstå sitt eget bästa och överge de socialdemokratiska idéerna. Det var ungefär samtidigt som den fackliga verksamheten hade tagit fart och LO hade sitt sitt ljus.

Arbetsgivarna och överklassen förhöll sig inte heller passiva utan vidtog motåtgärder. 1902 bildades SAF, Svenska Arbetsgivarföreningen, som är nuvarande Svenskt Näringsliv. De bildades som en motvikt till LO och med uppenbart syfte att tilldela den växande fackföreningsrörelsen ett avgörande slag genom att bland annat använda lockoutvapnet. Striderna på arbetsmarkanden hårdnade och LO tvingades till slut att slå tillbaka. I augusti 1909 utbröt Storstrejken. Den omfattade 300 000 människor och varade fram till i början av september, den genomfördes under lugna och disciplinerade former. Den väldiga striden slutade inte med någon seger för arbetarna och facket. I storstrejkens fotspår kom lönesänkningar, avskedanden och svartlistning. Ändå gav arbetarna inte upp kampen för en god arbetsmiljö, åtta timmars arbetsdag och en rimlig lön. Arbetsgivarna hade inte lyckats krossa facket.

Under den här tiden var det inte ovanligt att en arbetare som kommit på kant med sin arbetsgivare också blev vräkt. Arbetarna hyrde ofta sina bostäder av arbetsgivaren och ett ensidigt beroende skapades. Det gjorde att många var rädda att säga vad de tyckte på arbetsplatsen.

De flesta av oss inser att detta var en turbulent tid. Då kämpade man för rösträtt och bättre arbetsvillkor. Arbetarrörelsen gjorde många saker som var bra även i dagens samhälle. Men det var ju också tiden och symbios mellan arbetstagare och arbetsgivare som drev igenom förändringarna. Alla tjänade på förändringarna – arbetare som mådde bra gjorde ett bra jobb som arbetsgivaren tjänade på.

(S) vill gärna ta åt sig äran för välfärdens framfart. Men all utveckling har skett via gemensamma aktiviteter i alla samhällsskikt. Alla i landet lever med ungefär samma värderingar och vill att landets medborgare mår bra! Men (S) behöll sitt hat och alla som hade ”fel” åsikter blev deras hatobjekt. De fortsatte att leta efter fiender.

”Socialdemokraterna hade under slutet av 1940-talet byggt upp en egen underrättelsetjänst med hjälp av sina arbetsplatsombud, som i kampen mot Sveriges kommunistiska parti (SKP) om makten över fackföreningsrörelsen rapporterade vilka fackföreningsmedlemmar som antogs vara kommunister.” enl Wikipedia.

”Grupp B arbetade mycket nära ihop med socialdemokraterna, vars 20 000 arbetsplatsombud rapporterade vilka arbetare som hyste kommunistiska åsikter. Denna information överlämnades sedan till Grupp B, där ett omfattande åsiktsregister byggdes upp, som sedan användes vid kontroller av arbetssökande vid försvarsmakten, samt inför inkallelser och krigsplaceringar. Mer kontroversiellt var kanske att Grupp B vidarebefordrade delar av denna information till Säpo, som införde uppgifterna i sitt centrala register. Detta register användes bland annat vid personalkontroll inför anställningar vid ett stort antal företag som hade betydelse för totalförsvaret.”

Socialdemokraterna förde alltså register på dem som ansågs ha fel åsikter. Den gången handlade det om vänsteråsikter! Under början av 2000-talet kom ett nytt hot och ett nytt hatobjekt in i det maktfullkomliga (S).

År 2006 fick SD 2,93 % i riksdagsvalet. Då fick (S) stora skälvan. De bestämde sig för att göra ALLT för att SD inte skulle komma in i riksdagen. De kontaktade EXPO och tillsammans med ABF producerades studiematerialet ”Sverigedemokraterna – ett parti som andra?” 2007. Sedan satte de igång en kampanj som gick ut på att eliminera ”det främlingsfientliga SD”. Propagandan var hård inför EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. Men det lyckades ju inte! SD kom in i riksdagen med 5,7 %. Det var då som väljarna skulle straffas för att inte göra om ”dumheten” att rösta på SD. Det var då som alla som inte höll med per automatik var SD:are, främlingsfientliga, rasister, …  Allt detta var skapat av (S) – enbart för att de inte ville dela med sig av makten!

Vi som kan vår historia ser parallellerna! För snart 150 år sedan startade arbetarklassens egen frigörelseprocess. De blev motarbetade, fängslade, förlorade jobb, … Samma saker har drabbat SD:are. Många SD:are har förlorat jobb, bostad, familj och vänner. Många har dragits inför tinget.

Hatet finns djupt inne i (S)-generna. De vill ge igen för alla oförrätter som har drabbat dem. De kan inte acceptera att någon annan kan åtnjuta den makt som de anser tillhör dem. De har betalat nätverkspoliser för att tysta ”fel” åsikter. De har föreslagit en lag som förbjuder människor att ha samröre med ”extremistiska” organisationer. De har startat en ny myndighet ”Myndigheten för psykologiskt försvar” som ska skydda oss mot ”fel” åsikter. Hela den senaste valrörelsen har ägnats åt att kasta skit på andra partier och att påstå att SD är ett extremistiskt parti som är en fara för demokratin.

Den avgående statsministern kom med den oroväckande utsagan om att ”det nu finns ett starkt folkligt stöd för extremism eller till och med våld i vårt land”. Hon sa också att hon skulle hålla koll på så att inga av dessa avarter kommer att få några avtryck i det nya regeringsarbetet.

(S) anser att SD är ett extremistiskt parti som står för hat och hot och våld! Ett parti, som själv hatar andra så mycket att de sumpar sin egen valrörelse enbart för att brunsmeta och kasta skit på de som har andra åsikter, måste vara marinerat i hat! Jag anser att de är ganska extrema och besitter en stor portion av ”hat- och hot-gener”!

Statsministerns bitterhet

Nya tider, strålande tider eller tvärtom? Det kändes inte bra när jag lyssnade på Magdalena Andersson igår. Hennes tal lät mest som en domedagsprofetia. En alltför lång utläggning om att vår regering har ju gjort så mycket bra … ni är inte tacksamma … nu kommer eländet … vänta bara! Så tolkade jag hennes tal.

Som avgående statsministerns kom hon med den oroväckande utsagan om att ”det nu finns ett starkt folkligt stöd för extremism eller till och med våld i vårt land” och då tappade jag andan. Hon sa också att hon skulle hålla koll på så att inga av dessa avarter kommer att få några avtryck i det nya regeringsarbetet.

Ja, jag borde vara för beredd! Retoriken har varit osmakligt under hela valrörelsen, Jag tänkte att de var rädda för att förlora makten! Det har ju försökt allt, under hela 2000-talet som står i deras makt för att stoppa SD. En tillbakablick med hjälp av en del av en text som jag skrev 2015:

År 2006 fick SD 2,93 % i riksdagsvalet. Då fick (S) stora skälvan. De bestämde sig för att göra ALLT för att SD inte skulle komma in i riksdagen. De kontaktade EXPO och tillsammans med ABF producerades studiematerialet ”Sverigedemokraterna – ett parti som andra?” 2007.

Sedan satte de igång en kampanj som gick ut på att eliminera ”det främlingsfientliga SD”. Propagandan var hård inför EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. Men det lyckades ju inte! SD kom in i riksdagen med 5,7 %.

Det var då som väljarna skulle straffas för att inte göra om ”dumheten” att rösta på SD. Det var då som alla som inte höll med (S) per automatik var SD:are, främlingsfientliga, rasister, …  Allt detta var skapat av (S) – enbart för att de inte ville dela med sig av makten!

Men nu då? ”Det nu finns ett starkt folkligt stöd för extremism eller till och med våld i vårt land”? Vem anser hon står för extremism och våld? Hon talade mycket om hat och hot. Men vem är det som har hatat och hotat och sett till att feltänkande personer har straffats och kanske förlorat sitt arbete, sin familj, sina vänner och uteslutits ur gemenskapen genom att de har brunmålats? Men även idag när hon har begärt att bli entledigad fortsätter hon att tala om hat, hot, våld och rasism!

När Magdalena Andersson hade blivit finansminister 2014 så intervjuades hon i TV-programmet Skavlan. Jag har letat efter intervjun men har bara hittat kommentarer i alternativa medier om vad hon sa.

Hatet mot sverigedemokraterna som personer är säkert alldeles äkta. När hon var hos Skavlan tog han ju upp att hon hade installerat gardiner på sitt riksdagskontor för att slippa se Sverigdemokraterna mittemot. Det märktes ju tydligt att den annars i sina intervjuer så snälle Skavlan tyckte att det var ett jävligt konstigt beteende, och han släppte det inte när hon visade sig vara måttligt intresserad av att diskutera ämnet.

Men vad hon inte verkar ha fattat är att det, oavsett hur känslomässigt engagerad man är, är oklokt av landets finansminister att ägna sig åt politisk pajkastning. Finansministern ska lugn och värdig och lägga ut texten om ekonomi och ekonomisk politik från en auktoritetsposition. Vulgärargumentation och debattmässiga yxjobb i frågor som inte har med ekonomisk politik att göra ska h*n lämna till andra. Det ska finnas gott om andra som kan göra dem.

Gardiner för att slippa se Sverigedemokraterna? Vem är det som hatar? Magdalena säger idag att hon fortfarande är beredd att samarbeta med alla partier utom SD. Hon vill se fler öppningar och färre låsningar. Men varför låser hon för samarbete med 20 % av väljarna?

Hur länge ska (S) fortsätta med sitt hat mot SD? Hur länge ska de fortsätta att skylla SD för hat, hot, våld och rasism? När kommer (S) att se att hat, hot, våld och rasism kommer från alla håll i samhället, även från (S)? När ska bitterheten över att väljarna röstar ”fel” försvinna?