En historiebeskrivning

Att skriva har alltid varit en del av mitt liv. Det har blivit mitt sätt att sortera mina tankar. Men ibland vill det sig inte. Huvudet känns som en uppblåst ballong med mängder av stoff att skriva om. Som skjutningarna i går kväll i Arlöv eller om krav på folkomröstning i Katalonien eller det kära ämnet med medierapportering eller Telia eller Nordkorea eller Trump. Men där blir det stopp!

Det är en sådan dag då hjärnan tycks ta semester. Den vill inte! Det som jag helst vill skriva om – kan jag inte kommentera just nu av olika skäl. Det som jag kan skriva om – vill jag inte skriva om.

Så idag väljer jag en annan linje på skrivandet. Tänk om vi fik möjligheten att skriva en historiebok som ska läsas i skolorna om 50 eller 100 år. Vi ska beskriva 2000-talets början. Vad skulle vi då skriva?

För en tid sedan hade vi en diskussion här på Silvergen angående historieundervisning i skolan. Vi var ganska eniga om att den inskränkte sig till kungarnas, adelns, prästernas, borgarnas och böndernas historia. Den handlar inte om kvinnornas  och arbetarnas historia.

En sak vet jag! Jag skulle inte nämna hovet, prinsessbröllop, Reinfeldt, Löfven med följe eller Tobleroneaffären eller Mona Sahlins andra affärer. Inte heller skulle jag beskriva om alla ministerbyte.

Kanske jag skulle nämna SAAB-affären – nu har vi ingen svensk personbilstillverkning mer. CERN  och antimateria borde få ett omnämnande. IKEA och H&M skulle få en rad i min historia.

Men sen … skulle jag berätta om året då alla går omkring och pratar i mobiltelefon på offentliga platser och 33% av svenska folket har ett Facebook konto. Många svenskar lever som singlar. Ock året då 40% av de som finner en partner finner henne/honom  på en dejtingsajt och året då en stor del av svenska folket bloggar.

Sen … har vi jämställdheten! Fortfarande 2010 ligger kvinnolönerna några tusenlappar under männens och det är fortfarande mest kvinnor som jobbar inom vård och omsorg! Det är fortfarande till stor del kvinnorna som ”vabbar” (vård av sjukt barn) och tar hand om sina gamla föräldrar. Kvinnorna står för en stor del av långtidssjukskrivningarna. Kvinnorna har högst utbildning men väljer de lägst betalda jobben och är mest missnöjda.

Jag skulle skriva om det eskalerande våldet, skjutningarna, migrationen, utanförskapet, hedersvåld, dåliga skolresultat, … Jag skulle också skriva om mediernas dilemma och svårigheter i att bli tagna på allvar och hur våra skattepengar används av politiker till helt andra saker än vad som var syftet.

Kommuner och landsting skär i sina budgetar och försämrar sjukvård, äldreomsorg och skola. Många barn går ur skolan utan godkända betyg i basämnena svenska och matematik. Pensionerna minskar och det pratas om höjd pensionsålder. Vi blir äldre och äldre – många upplever både 90-årsdagen OCH 100-årsdagen.

Ja, jag skulle kunna skriva en hel del svensk 2010-års historia utan att nämna makthavare, pedofilerna inom katolska kyrkan och präster som vill bränna Jonas  Gardells böcker på bål. Skulle vara roligt att veta vad andra vanliga människor skulle beskriva i sin historia!

Men … finns det ingenting positivt att skriva? Jo, skillnaden mellan storstäderna och resten av landet. Vi som håller oss långt ifrån storstäderna lever fortfarande ganska lugnt och tryggt.  Många av oss åker utomlands på semester eller skaffar en extra bostad i ett annat land.

Min historiebeskrivning är nog färgad. Men är inte all historiebeskrivning det? Är den inte färgad av skrivarens egna erfarenheter?

 

Annonser

Kan aktivister vinna något?

Under våren 2011 pågick stora folkliga uppror mot myndigheterna i många länder i Mellanöstern och Nordafrika. Proteströrelserna under det som kallas ”Den arabiska våren” hade som främsta krav att den regerande diktatorn i de olika länderna skulle avgå. Upproren inspirerade varandra, men utvecklades var för sig. I samband med detta plundrades Egyptiska museet i Kairo och två mumier förstördes. Men förändrar det något? Egyptiska museet innehåller fortfarande världens största samling arkeologiska antikviteter, huvudsakligen föremål från faraonernas tid. Ingen kan ändra på dessa skeende genom att plundra och förstöra!

Nu upplever vi det igen!

”Våldsamheterna i Charlottesville snabbar på bortrensningen av statyer av sydstatssoldater i USA.
På samma sätt fick den rasistiskt motiverade masskjutningen i en kyrka 2015 som följd att sydstatsflaggan slutade hissas på offentliga byggnader.” läser jag.

Att rensa bort statyer av sydstatssoldater ändrar väl knappast de historiska skeendena. De sopas istället in under mattan. Det som har hänt har verkligen hänt och vi kan dra lärdom istället för att sopa under mattan! För mig är det viktigt att ha hela bilden från egyptiska arkeologiska fynd till statyer av sydstatssoldater. Det är också viktigt att känna till Sveriges historia med en mängd mindre vackra tillfällen. Det har förekommit en mängd episoder som aldrig borde ha skett. Men de har skett! Vi kan inte sudda ut dem – även om vi skriver om läroböcker, pekar finger åt vissa politiska grupper eller gömmer undan dokument. De finns i våra minnen!

Men aktivister gillar att skriva om historien på sitt eget sätt – genom att förstöra. De vill påverka genom aktivism! Så gör de nu i t ex Spanien:

”Den utländska turismen bidrar till att stärka den spanska ekonomin. Under årets sex första månader inbringade turismen 37,2 miljarder euro under det första halvåret vilket var en ökning med 14,8 procent jämfört med 2016.

Men i Barcelona är vänsterradikala ungdomsrörelser trötta och deras avsky vänder sig mot turistbussar vars däck skars sönder och vindrutor klottrades ner. Hyrcyklar har fått däck punkterade (bilden). Busschaufförer och passagerare har hotats med kniv. Det är en våldsspiral som har trissats upp.

”Försvinn, turismen dödar våra kvarter. Massturism och kapitalism är skadliga” är budskapet.

Ungdomsrörelsen Arran har också slagit till på Mallorca genom att skjuta upp raketer bland turister i hamnrestauranger.

Arran har nära band till antikapitalistiska, anarkistiska CUP-partiet som vill bryta loss Katalonien från Spanien och EU. CUP vill också slippa marknadsekonomin och kapitalismen. De är kända för att hålla högst tonläge i kongressen. ” enl en nättidning.

Vi upplever samma sak i vårt land. För snart 2 år sedan var det tiggarna i det sk ”Sorgenfri-lägret” som engagerade aktivisterna. Nu är de bortglömda och afghanerna på Medborgarplatsen har kommit i fokus. Beslutet om att utvisa afghaner som saknar asylskäl har upprört många. Ministrar, riksdagsmän, partiledare, borgarråd och en mängd aktivister har engagerat sig. De vill riva upp tagna beslut.

”Migrationsverket har fattat beslut, helt i enlighet med politiska riktlinjer och med hänsyn till säkerhetsläget i Afghanistan. Dessa beslut bör respekteras – inte minst av dem som är ansvariga för de riktlinjer Migrationsverket arbetar efter. ” skriver Ann Heberlein.

Jag håller med henne. Beslut som har fattats ska följas. Varför har vi annars lagar att följa? Men aktivister vill ändra och påverka! Förändras något om de får rätt? Nej de hittar alltid på nya saker som de vill förändra! De vill rasera och förstöra allt som kommer i deras väg!

 

 

Välfärd eller klansamhälle

Välfärd är en samlande benämning på våra levnadsförhållanden. Det handlar om vår ekonomi, hälsa, utbildning, bostadsförhållande samt social trygghet. En del av detta har den offentliga sektorn tagit ansvar för. Vi betalar skatt för att den offentliga sektorn ska ta hand om oss då det gäller utbildning, sjukdom, ålderdom samt se till att vi lever i trygghet, har gemensamma lagar/ordning och att infrastrukturen fungerar.

Så har det emellertid inte varit alltid. Vi levde för många hundra år sedan i ett klansamhälle. Vi frigjorde oss från detta  i en utdragen process mellan 1300– och 1600-talen. Samtidigt har vi naivt trott att alla andra samhällen har genomgått samma process. Nu har vi tappat förmågan att se och förstå skillnaderna.  Vi anser att det är självklart att alla förstår hur vi tänker och hur en demokratisk välfärdsstat fungerar.

I ett klanbaserat samhälle är det släkten/klanen som betyder något. Det är släkten som står för välfärden och skipar rättvisa.  Släktfejder och hedersbegreppet har stort utrymme. I klansamhället finns inte  byråkrati, myndighetsutövning och offentliga institutioner. Klanhövdingen bestämmer över sin klan!

Per Brinkemo har skrivit om detta i sin bok: ”Mellan klan och stat”.

När flyktingar/migranter som kommer från ett klansamhälle anländer till Sverige så uppstår det naturligtvis svårigheter. Naiva svenskar tror att alla vill leva som vi gör. Migranterna tror att det är klanen som gäller. De vill ha hit resten av klanen så fort som möjligt så att de kan fortsätta att leva i sitt klansamhälle. Tills dess bjuder vi ut vår välfärd till dem. Jag hörde nationalekonomen Hans Jensevik, som jobbade i Zimbabwe efter landets självständighet i början av 1980-talet:

Klansamhället förstörde  en nationell välfärdsstat och nu ser jag att detta sker även i Sverige.

Ja, precis de orden sa han Han menade att varje svensk måste ”se om sitt eget hus”. Välfärden dräneras mer och mer. Den kommer inte att räcka till. Varför betalar vi då skatt om vi inte får någon välfärd tillbaka? Ska vi verkligen, med öppna ögon, gå tillbaka till ett klansamhälle?

Lyssna gärna på Hans Jensevik. Det är många kloka ord. Han förutspår t ex att de flesta kommunerna kommer att hamna i Malmös ekonomiska situation inom 8 år!

Tidigare äldre inlägg

beppe852

Hellre död än röd

Micke K - En Röst i Sverige

Sunt förnuft, svenska värderingar i ett sekulärt samhälle

Helt apropå

En blogg om tro, hopp och kärlek. Om livet och om lite till.

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

%d bloggare gillar detta: