Efter att ha läst några 5 år gamla repriser skrivna av andra författare och att ha lyssnat på ett kulturprogram om barnuppfostran och att ha tittat på intervjun med statsminister Magdalena Andersson började jag leta i bloggen. Jag letade efter vad jag själv skrev för 5 år sedan om mångkultur. Jag hittade bl a detta om hur svenska folket tar av sig skorna. Det förtjänar en repris och en eftertanke. Har något förändrats under dessa 5 år – till det bättre eller till det sämre?
Nu när jag tjuvkikar i någons FB-flöde ser jag en diskussion om brottslighet kopplat till människor som kommer från andra länder och bor i förorten. Några som diskuterar slår nästan knut på sig själv när de hävdar att det har ingenting med invandringen att göra. Då har på sig skygglapparna och vill bara se enkla orsaker – socioekonomiska faktorer och bristen på ungdomsgårdar. Men jag ser andra orsaker. Kulturkrockar!
1970 jobbade jag på Barnpsyk i Malmö. Några av våra ungdomar kom från invandrarfamiljer. Det var egentligen inget fel på ungdomarna men de slets mellan två kulturer – den svenska och föräldrarnas. Ibland var dessa kulturkrockar alltför stora. Föräldrarna ville att de unga skulle leva som man gjorde i hemländerna. Men de unga ville leva som de svenska kamraterna. Det kunde uppstå stora konflikter med föräldrarna. Föräldrarna klarade inte av att uppfostra. Därför sökte de unga sig till gäng som ibland var kriminella och/eller använde droger. De blev problem med skolan och i förlängningen sociala myndigheter. Orsaken var KULTURKROCKAR!
Ibland är det små skillnader mellan olika kulturer men dessa små skillnader har stor betydelse.
Minnen! Ja, jag minns den sommaren, tror att det var 1965, då jag gick kring med skorna i handen och skrålade ”Ta av dig skorna …” Det var landsplågan då! Jag läser följande i Wikipedia:
”Ta av dej skorna, som spelades 1965–1966, var en revy av Povel Ramel och Beppe Wolgers i produktion av Knäppupp AB.
Povel Ramel och Beppe Wolgers skrev alla texter, och Povel Ramel skrev även musiken. För regin svarade Egon Larsson. Ingvar Danielsson stod för dekoren och Leif Asp var kapellmästare.”
Så läser jag vidare i Landguiden:
”En egenhet som många från andra länder uppfattar som udda är att svenskar ofta tar av sig skorna när de går in i någons hem. Bland äldre och i formella sammanhang är det vanligt att man har inneskor eller tofflor med sig, men det är också vanligt att i övrigt relativt uppklädda personer uppträder i strumplästen”
Varför tar vi av oss skorna? Jag tror att det beror på hänsyn. Vi vill inte smutsa ner. Vi vill inte förstöra golvet. Vi vill inte åsamka någon annan bekymmer. Det är detta som kännetecknar oss svenskar: Vi tar hänsyn! Ibland går denna hänsyn så långt att vi blir mesiga. Vi sätter inte ner foten och säger ifrån! Hur upplever invandrare denna kulturella egenhet?
Makthavarna utnyttjar i alla fall vår hänsynsfullhet! Tar regeringen av sig skorna? Det borde de lära sig! De borde inte klampa in i våra liv med stora kängor på sig! De borde ta hänsyn till att de har en hänsynsfull befolkning. De borde ta hänsyn till befolkningens trösklar: Hit men inte längre klampar du in med skorna på! De borde också vara medvetna om kulturskillnader? De borde förstå att det inte är bristen på fritidsgårdar som skapar problem!
Vet invandrare och asylsökande hur djupt rotat det är att ta av sig skorna i Sverige? Är vår hänsynsfullhet orsak till kulturkrockarna? Hur uppfattar de vår hänsynsfullhet? Tycker de att vi är mesiga?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer