Hänsynsfullhet skapar kulturkrockar?

Nu när jag tjuvkikar i någons FB-flöde ser jag en diskussion om brottslighet kopplat till människor som kommer från andra länder och bor i förorten. Några som diskuterar slår nästan knut på sig själv när de hävdar att det har ingenting med invandringen att göra. Då har på sig skygglapparna och vill bara se enkla orsaker – socioekonomiska faktorer och bristen på ungdomsgårdar. Men jag ser andra orsaker. Kulturkrockar!

1970 jobbade jag på Barnpsyk i Malmö. Några av våra ungdomar kom från invandrarfamiljer. Det var egentligen inget fel på ungdomarna men de slets mellan två kulturer – den svenska och föräldrarnas. Ibland var dessa kulturkrockar alltför stora. Föräldrarna ville att de unga skulle leva som man gjorde i hemländerna. Men de unga ville leva som de svenska kamraterna. Det kunde uppstå stora konflikter med föräldrarna. Föräldrarna klarade inte av att uppfostra. Därför sökte de unga sig till gäng som ibland var kriminella och/eller använde droger. De blev problem med skolan och i förlängningen sociala myndigheter. Orsaken var KULTURKROCKAR!

Ibland är det små skillnader mellan olika kulturer men dessa små skillnader har stor betydelse.

Minnen! Ja, jag minns den sommaren, tror att det var 1965, då jag gick kring med skorna i handen och skrålade ”Ta av dig skorna …” Det var landsplågan då! Jag läser följande i Wikipedia:

”Ta av dej skorna, som spelades 1965–1966, var en revy av Povel Ramel och Beppe Wolgers i produktion av Knäppupp AB.

Povel Ramel och Beppe Wolgers skrev alla texter, och Povel Ramel skrev även musiken. För regin svarade Egon Larsson. Ingvar Danielsson stod för dekoren och Leif Asp var kapellmästare.”

Så läser jag vidare i Landguiden:

”En egenhet som många från andra länder uppfattar som udda är att svenskar ofta tar av sig skorna när de går in i någons hem. Bland äldre och i formella sammanhang är det vanligt att man har inneskor eller tofflor med sig, men det är också vanligt att i övrigt relativt uppklädda personer uppträder i strumplästen”

Varför tar vi av oss skorna? Jag tror att det beror på hänsyn. Vi vill inte smutsa ner. Vi vill inte förstöra golvet. Vi vill inte åsamka någon annan bekymmer. Det är detta som kännetecknar oss svenskar: Vi tar hänsyn! Ibland går denna hänsyn så långt att vi blir mesiga. Vi sätter inte ner foten och säger ifrån! Hur upplever invandrare denna kulturella egenhet?

Makthavarna utnyttjar i alla fall vår hänsynsfullhet! Tar regeringen av sig skorna? Det borde de lära sig! De borde inte klampa in i våra liv med stora kängor på sig! De borde ta hänsyn till att de har en hänsynsfull befolkning. De borde ta hänsyn till befolkningens trösklar: Hit men inte längre klampar du in med skorna på! De borde också vara medvetna om kulturskillnader? De borde förstå att det inte är bristen på fritidsgårdar som skapar problem!

Vet invandrare och asylsökande hur djupt rotat det är att ta av sig skorna i Sverige? Är vår hänsynsfullhet orsak till kulturkrockarna? Hur uppfattar de vår hänsynsfullhet? Tycker de att vi är mesiga?

 

 

Den svenska pålitligheten

Jakten på det äkta svenska är i själva verket motsatsen. Detta påstår Jan Guillou i sin senaste krönika. Han påstår att Jakten på det svenska är en del i att peka ut det som inte är svenskt. Ja, så är det kanske. Varför ska vi ge oss in på hårklyverier?

Jag har så många gånger tidigare skrivit om det svenska får vi med oss i vår uppfostran – från föräldrar, andra släktingar, förskola, skola, vänner, medier, samhället, … Det svenska består av många olika komponenter. När Guillou på punkt efter punkt pekar ut saker som inte är svenska eftersom de är influerade av resten av världen så har han inte förstått. Han letar efter svenska samhällsföreteelser. Men det finns svenska egenskaper som kanske finns i våra gener? De kanske inte är helt svenska utan nordiska. Men jag tror att de har uppstått pga vårt bistra klimat med fyra årstider.

Vi har fått tålamod – att invänta bättre tider, bättre väder, bättre skördar, …

Vi har lärt oss att ta hänsyn till varandra och varandras egendom – alla har jobbat för att vi behöver tak över huvudet för att skydda oss mot väder och vind, har jobbat hårt för att samla mat till de kalla årstiderna, …

Vi har lärt oss att samarbeta för att bemästra det tuffa klimatet.

Det finns mängder av andra egenskaper. Jag har tidigare skrivit om hur vi betraktas av människor från andra länder:

”Så läser jag vidare i Landguiden:

”En egenhet som många från andra länder uppfattar som udda är att svenskar ofta tar av sig skorna när de går in i någons hem. Bland äldre och i formella sammanhang är det vanligt att man har inneskor eller tofflor med sig, men det är också vanligt att i övrigt relativt uppklädda personer uppträder i strumplästen”

Varför tar vi av oss skorna? Jag tror att det beror på hänsyn. Vi vill inte smutsa ner. Vi vill inte förstöra golvet. Vi vill inte åsamka någon annan bekymmer. Det är detta som kännetecknar oss svenskar: Vi tar hänsyn! Ibland går denna hänsyn så långt att vi blir mesiga. Vi sätter inte ner foten och säger ifrån!”

Detta skrev jag här i bloggen ”Ta av dig skorna!” 26-01-2016.

När vi kommer till andra länder hittar vi det som är ”osvenskt”. Jag läser på en blogg skriven av en svensk bosatt i Nepal (min översättning från engelska):

”För några veckor sedan gick jag till skräddaren för att få ett par jeansshorts uppsydda. Det är mycket billig här i Nepal, 1000 rupies (70 sek) tyget ingår.
Efter 10 dagar jag skulle jag hämta dem. Jag gick till skräddaren efter 10 dagar och han sade ytterligare 3 dagar. Efter 3 dagar blev det 2 dagar till, sedan en dag och sedan 2 timmar. Så efter 16 dagar och 2 timmar jag äntligen fick min jeansshorts . Jag blev nöjd och passformen är riktigt bra!

Så är livet här och du får anpassa dig till det. Det har sin charm!”

Ja, vi svenskar har lärt oss att hålla tider. Vi är punktliga! Jag märkte ovanstående beteende många gånger när vi hade vår butik och importerade från t ex Nepal. Fick vi beskedet att allt skulle vara klart för leverans på måndag så kunde det lika bra innebära på måndag om 14 dar eller 3 veckor. Det krockar med vår svenska kultur. Vi är punktliga! När vi hade bokat in en guidning på en vingård i Spanien i somras och kom 10 minuter för tidigt så fick vi frågan: ”Är ni svenskar?” Guiden förklarade att det var ett svenskt beteende. Spanjorer kommer alltid 5 minuter efter guidningen har börjat.

Jag tror faktiskt att den allra svenskaste egenskapen är pålitlighet. En svensk står för sitt ord, kommer i tid, tar hänsyn, tar ansvar, har tålamod och är omtänksam. Vi vill varandra väl och vill inte göra någon illa! Men vi vill inte heller bli utnyttjade!

Hänsyn

En mängd flygresor har jag gjort genom åren. Har aldrig upplevt några problem. Men dagens resa från Spanien till Landvetter var nog den värsta som jag någonsin upplevt.

Planet startade 07,15. Vi åkte iväg till flygplatsen 03,45 och planerade att sova på planet. Men det gick ju inte! Om bord fanns minst 15 barn under 1,5 år. De flesta var ganska lugna men 2 av dem tävlade om att gallskrika hela tiden. Gången ockuperades av småbarnsföräldrar som gick fram och tillbaka med sina telningar. Toaletten var mesta tiden upptagen för blöjbyte. Jag önskade mest en uppblåsbar bubbla där jag kunde få tyst eller iallafall hörselproppar. 3,5 sömnlösa och högljudda timmar gav mig en fruktansvärd huvudvärk.

Jag och många med mig led! Jag är säker på att även småbarnen led. Så små barn har absolut ingen glädje av en utlandssemester. De har större glädje av lugn och ro och trygghet!Kan inte småbarnsföräldrar i första hand ta hänsyn till sina barns behov, i andra hand till omgivningens behov och den egna egoismen i sista hand? För nog är det så att många småbarnsföräldrar är idag stora egoister!

De tänker enbart på hur häftigt det är att festa med kompisar och sola på stranden. De är inte vuxna sin roll som föräldrar. Vi såg ett skräckexempel när vi besökte ett vattenfall. På den annars trevliga restaurangen lät föräldrar sina barn, iklädda enbart blöjor, klättra på borden där maten sen skulle serveras. Jag blev sparkad i ryggen några gånger av ett barn utan att föräldrarna brydde sig!

Små barn behöver vägledning och uppfostran. Men hur ska de få det av föräldrar som själv saknar hyfs och fason? Alltför många föräldrar saknar förmågan att ta hänsyn. Hur ska de då lära sina små telningar detta? De borde kanske stanna hemma på semestern och ägna sig åt barnuppfostran istället för att göra barnen till små monster?