Som politiker ser jag som min uppgift att motverka splittring och hålla samman landet under en kris, exempelvis den pandemi vi genomlevt under snart två år. Just nu går tyvärr utvecklingen i en helt annan riktning. Jag är djupt bekymrad över vart vårt land är på väg. Diskussionerna om för eller mot vaccin och för eller mot vaccinpass sliter just nu sönder vårt land, och tonen i både sociala medier, tidningarnas debattsidor och i fikarummen på våra arbetsplatser är stundtals mycket hård och oresonlig. Följderna av detta är svåra att överblicka, men jag tror det kommer ta lång tid att läka såren.
En samhällskris möter vi gemensamt. Inte uppdelade i två läger. Inte polariserade, rädda och hatiska mot varandra. Just nu är de vaccinerade rädda och de ovaccinerade är rädda. Alla för olika saker. Och de flesta politiker verkar dessutom ha gripits av panik.
Rädsla och panik är ingen bra grund för beslut, vare sig om man är politiker eller invånare i Sverige.
I ett allvarligt läge är det politikens uppgift att vara samlande, att förebygga rädsla och panik, och ta ledning av de lagar vi har beslutat om i demokratisk ordning. Grundlagen är en av dem. Politiken inte ska verka på ett sätt som splittrar människor och skapar misstro och misstänksamhet i samhället.
Politiken ska inte heller förstärka medias och andras försök att skapa panik och oro. Vi ska tvärtom motarbeta detta. Exempelvis kan det vara skäl att påminna om att vare sig ovaccinerade eller vaccinerade smittar om de är friska. Och inte heller om de vid symptom håller sig hemma.
För mig är det självklart att politiker och myndigheter kan komma med tydliga rekommendationer, redovisa fakta och beskriva effekterna av vaccin. Men det är alltid den enskilda människan som sedan väljer, och oavsett val förtjänar man respekt. Även om man självklart kan tycka att vissa gör fel val.
För mig är det solklart att politikerna i ett krisläge har som sin allra viktigaste uppgift att värna grundlagen och tankarna bakom denna – det är i en kris det är allra viktigast att stå upp för grundläggande principer som medborgerliga fri och rättigheter, yttrandefrihet, demonstrationsfrihet, åsiktsfrihet och fria val. Detta betyder för mig bland annat att politiker inte ska runda grundlagens regler om att medicinska ingrepp (inklusive vaccination) förutsätter frivillighet. Om man inför sanktioner och använder utpressning mot sitt eget folk för att de utnyttjar sina grundlagsskyddade fri och rättigheter passerar man enligt min åsikt en röd linje. Dessutom har FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter uttalat att tvångsvaccinering strider mot de mänskliga rättigheterna. Att pressa sin befolkning genom att inskränka deras rättigheter om de inte vaccinerar sig är för mig precis samma sak.
Jag har full respekt för att andra kan landa i en annan ståndpunkt. Men för mig är ingen annan politisk fråga så viktig som denna. Att värna svenska folkets grundläggande fri- och rättigheter är den viktigaste uppgiften för en riksdagsledamot. För mig är mitt eget politiska uppdrag i övrigt helt underordnat denna fråga.
Jan Ericson i Ubbhult
ulsansblogg 
Senaste kommentarer