Den ideella sektorn, det vill säga frivilligt arbete inom och utanför ideella föreningar har en lång historia och djup förankring i det svenska samhället. I Sverige finns cirka 200 000 organisationer som har cirka 32 miljoner medlemmar. Det innebär att var och en av oss är medlem i drygt 3 ideella organisationer!!!
I oktober 2019 lades en motion i Sverige om tillsättande av en ensamhetsminister:
” På sociala medier har många svenskar i dag hundratals vänner. Samtidigt visar en undersökning gjord av analys- och teknikkonsultföretaget WSP att en av tio svenskar inte har en enda nära vän. Undersökningen visar också att 63 procent aldrig har lånat något, som verktyg eller mjöl, av en granne och att 16 procent inte kan namnet på en enda granne. Fem procent av Sveriges befolkning – motsvarande en halv miljon människor – är ensamma över julen. ”
En av 10 har ingen nära vän. Men vad är en nära vän? Hur får man en nära vän i ett land som vill kollektivisera allt – även vänskap? Hur ska en ensamhetsminister kunna åtgärda detta?
Nej! Jag brukar inte låna verktyg, mjöl eller ägg av grannar! Jo, det ska medges: grannen erbjöd oss låna hans motorsåg för att fälla ett träd. Han fick veden. Men annars – grannsämja ska inte utnyttjas!
16 % känner inte namnet på en enda granne. Nej, de kanske har udda arbetstider – sover när andra är vakna och tvärtom. De känner kanske inte för att delta i någon granngemenskap. Antagligen bor de i storstan i ett höghus, har vänner som bor någon annanstans eller tillbringar mycket tid inom en av alla de ideella organisationerna.
5 % är ensamma över julen. Javisst! Det finns människor som väljer ensamheten frivilligt, som tycker att det är jobbigt med en mängd människor ikring sig! Det finns de som känner sig ensammare när de åker hem från gemensamt julfirande än vad de gjorde när de åkte dit!
En del människor föredrar gemenskapen på sociala medier. Datorn och TV:n och mobiltelefonen kan man stänga av när man vill. Man behöver bara konversera med de man vill och när man vill. Behöver inte klä upp sig eller vara nyduschad eller nykter. Man behöver inte ens visa att man är närvarande – kan surfa runt och läsa vad andra skriver, skratta åt dem, bli förb*nnad eller skämmas. Man kan få idéer, kunskaper och tips på en bra bok eller ett recept på en god middag. Umgänget bestämmer man själv över!
Behöver vi en ensamhetsminister? I organisations-Sverige – där familjer splittras, urbaniseringen ökar, segregationen ökar, polariseringen ökar, välfärden minskar – kommer det kollektivistiska tänkandet in. Vi behöver alltså en minister som ska organisera våra liv ännu mer. Eget ansvar och eget initiativ och framförallt en egen vilja får inte plats i Sverige!
Redan det lilla barnet kollektiviseras från förskola och skola. Fri och fantasifull lek får inte förekomma. Lasse måste leka med Lisa även om han tycker att hon är dum. Lotta måste bygga med klossar trots att hon hellre vill leka med en docka. När Johan ska ha barnkalas tvingas han att bjuda hela förskoleavdelningen för att ingen ska bli kränkt. Men … om han inte vill ha med Anna och Sven på kalaset? Avstå från kalaset? Går inte – eftersom alla andra har haft kalas! Sådan är socialismen!
Nu får vi inte vara ensamma heller. Nu måste en minister organisera med vem, var och när vi ska umgås! Ännu en minister med departement som vi ska försörja. Vad blir nästa steg? En statlig partnerförmedling?
Det har alltid funnits människor som har känt sig ensamma. Man kan känna sig ensam som singel – men även i tvåsamhet eller stora samlingar. Den enda som kan göra något för att motverka ensamheten är just den ensamme individen själv. Det går aldrig att påtvinga någon gemenskap! När inte ens 200 000 ideella organisationer kan motverka ensamheten så tror jag inte ens en minister klarar av det!

Senaste kommentarer