Förstå varandra eller övertyga varandra?

Att försöka förstå sina medmänniskor gör livet en smula lättare att leva. Så är det för mig i alla fall. När jag försöker förstå så lär jag mig nya saker hela tiden. Min nyfikenhet blir aldrig mättad. Samtidigt reviderar jag mina egna tankar och kunskaper hela tiden. Men alla vill ju inte försöka förstå – de vill övertyga andra människor om att de har fel och måste byta uppfattning.

Om du har en meningsmotståndare framför dig – en sån där som kanske inte riktigt bestämt sig, men som lutar åt ”fel” håll – och du har en enda chans att övertyga den om att, i detta fall, ett visst parti är ett dåligt parti, vad skulle du säga då?

Ovanstående rader läste jag på FB idag. Den som skrev raderna är övertygad om sin egen förträfflighet och har rätt. Den som har en annan uppfattning har fel och ska övertygas om detta. Men, om båda har både rätt och fel? Ingen är ju fullkomlig och ingen vet egentligen vad som är helt rätt eller helt fel! Men vi tolkar verkligheten utifrån våra egna erfarenheter.

Vi föds med en uppsättning medfödda egenskaper, uppfostras av föräldrar, syskon, skola, kamrater, medier, arbetsliv osv. Men dessa parametrar är ju helt olika från individ till individ beroende på föräldrar, bostadsort och miljö.

Jag minns barndomen. En del klasskompisar trivdes jag bra ihop med eftersom vi tänkte ungefär lika. Andra umgicks jag aldrig med pga en mängd olikheter. Så är det även nu i vuxenlivet. Vi är olika och tänker olika. Kan vi inte förstå det?

Retoriken i medier och politiken bygger dock på att polarisera – fel mot rätt! Den som har fel måste övertygas om detta. Vi ska inte diskutera för att kunna förstå varandras åsikter – bara övertyga om att vi själv har rätt!

Det känns som om vi lever i dataspelens värld. Allt är styrt med algoritmer. Ja eller nej – aldrig kanske, i vissa fall, eventuellt, du kan ha lite rätt eller det måste jag fundera över! Istället har det blivit att den som inte håller med, har tappat förståndet. Den som ifrågasätter är en idiot. Konsensus och massformation styr. Alla ska tänka lika.

Vi vanliga människor förvandlas till robotar – om vi inte envisas med att ha fel tankar och ifrågasätter! Leder detta till utveckling eller avveckling? Vem har rätt och vem har fel?

Kan hatet biläggas?

Bild vald av Ulsans

De är med viss förvåning och mycket stor besvikelse jag noterar att tillmälen av olika slag blivit mycket vanligt förekommande i allmän debatt, politisk debatt och inte minst på internet. Ofoget har spritt även till möten IRL människor emellan.

Det jag talar om är anklagelser och påståenden som: rasist, nazist, fascist, pedofil, horunge, brun, blåbrun, förnekare, plattjording, med flera. I de allra flesta fall helt grundlösa beskyllningar.

Dessa ord kommer fram mycket snabbt när någon saknar argument. Det är tyvärr väldigt vanligt att människor som inte har några argument ens till att börja med ger sig in i en ordväxling enbart med en åsikt eller en känsla. Då kan man förstå att argumenten snabbt tryter. Men argumentationen eller uppnående av samsyn blir inte bättre av att okvädingsorden kommer fram som första försvar.

Läs hela artikeln HÄR.

Dags att avsluta dialogen

Det är verkligen det tristaste som finns att behöva säga ”vad var det jag sa”. Men efter påskens koranupplopp med dess övervåld mot poliser och försöken att underkasta vårt land intifadornas tillstånd är det dags att tala klarspråk om att den omhuldade ”dialogen” har varit bortkastat som metod. Det går nämligen inte att resonera med en stenkastande mobb som man inte delar människosyn och världsbild med.

Se bara på Svenska kyrkan. I decennier har avsevärda resurser satsats på olika religionsdialogprojekt med islam. Religionsdialogen har dock i huvudsak förts med islamister, en inriktning inom islam som står i motsatsförhållande till den teologiskt liberala lutherska trostolkning som är Svenska kyrkans. Islamisternas ärende är att motarbeta vårt öppna, demokratiska och jämlika samhälle.

Vi som kritiserat valet av islamistdialogpartner och velat tillföra kunskaper om riskerna och dra i nödbromsen har inte haft det så lätt, för att uttrycka det milt.

Men, hade vi rätt – eller hade vi rätt? Dialogprojekten har visat sig vara det haveri vi varnade för, såväl för Svenska kyrkan som för samhället i stort. Svenska kyrkans representanter har uppenbarligen inte varit starka nog i sin egen kristna identitet och lotsat sina dialogpartner i och in i det svenska samhället och vår kulturs normer och värderingar. Det är synbarligen något helt annat de sysslat med, som snarare förstärkt misstron mot Sverige och våra myndigheter, mot våra normer och värderingar.

Annika Borg

Läs hela artikeln HÄR.