Det är inte snällt

Budskapet som Ann Heberlein framförde igår kväll i Opinion live var att det är inte snällt att lägga pengar i tiggarnas muggar. Jag har tänkt denna tanke många gånger. Jag har tänkt på den förnedring de måste känna över att vara beroende av våra allmosor och vårt behov av att vara goda. Jag har skrivit om detta ett antal gånger, bl a denna text som jag skrev för ungefär ett år sedan:

”Som barn uppfostrades jag att vara en snäll, lydig och artig flicka. jag skulle sitta snällt i ett hörn och leka med min docka – skulle synas men inte höras. Det var så som flickor uppfostrades på 1940 – 1950-talet. Men ibland blev det lite fel med snällheten. Jag minns speciellt den gången när jag var ca 4 år. Vi var bjudna på middag – sill och potatis. Jag tyckte – och tycker fortfarande – att löksill smakar äckligt. När jag upp manades att ta mer av detta äckliga svarade jag artigt: ”Nej tack, jag är så blyg för sill!”  De vuxna skrattade och de skrattade och drog upp detta vid varje tillfälle som de kom på, under många års tid.

Syskon bråkar. Det gjorde även jag och min storebror. När jag var i 11-12-års åldern ville han en dag sitta i fåtöljen som jag satt i. Jag vägrade och det uppstod handgemäng. Då hände det min knytnäve hamnade i hans öga med påföljden ett blått öga. Han blev mer arg än vad det gjorde ont! ”En tjej som har gett mig ett blått öga!” skrek han. Jag fick en rejäl utskällning av mor – trots att det faktiskt var han som hade bråkat med mig!

Väninnor försöker ibland para ihop sina barn. Min mamma ville att jag skulle umgås med hennes väninnas dotter. Ganska snabbt upptäckte jag att denna dotter snattade i affärer och ville att jag också skulle göra det. Jag ville inte och vägrade att umgås med henne. Jag hade redan när jag var liten lärt mig att det var fult att skvallra så jag kunde inte prata om orsaken till mitt beteende. Mor var arg för att jag inte ville umgås med ”en så trevlig” flicka. Jag fick alltså skäll för min snällhet.

Idag talas det så mycket om att vi ska vara snälla, hjälpsamma och goda. Men är det så snällt att ha  könsuppdelad undervisning på SFI och särskilda tider i badhuset för kvinnor och män? Jag tror inte det! Det bara förminskar dessa kvinnor och bidrar till segregation.

Är det snällt att lägga pengar i tiggarens mugg? Nej, förutom att denne kan dra på sig urinvägs- och underlivsinfektioner genom att sitta på en kall trottoar så bidrar det till att hålla kvar personen i tiggarstatus.

Är det snällt att öppna våra gränser för ”flyktingar” utan att ha något att erbjuda och utan någon motprestation? Nej, Det bidrar bara till deras maktlöshet och hjälplöshet.

Varför ska vi då visa denna snällhet? Alla människor vill nog känna sig goda och snälla men … vissa människor får bekräftelse genom att vara goda. De lever genom denna godhet. Om inte det fanns några som behövde deras godhet så hade de känt sig värdelösa. De drar sig inte för att ta invandrarkvinnor, tiggare och flyktingar som gisslan i sin kamp att få vara goda. De drar sig inte för att göra dessa människor beroende av deras ”godhet”. De drar sig inte för att påstå att de som inte hänger med på deras tåg kränker, är odemokratiska och främlingsfientliga. Jag skulle vilja kalla dessa människor för ”godhetsfascister”. Deras självförverkligande är helt beroende på om de kan ta någon som gisslan, om de kan ha någon att tycka-synd-om och om de kan ha några onda att peka finger åt!

Är det inte dags att sluta vara dumsnälla?”

Idag har jag exakt samma uppfattning som jag hade då för ett år sedan. Jag kan tillägga ytterligare ett minne från barndomen. När jag var i 10-års åldern så ville min mor vara god. Hon samlade ihop mina avlagda kläder och jag fick välja ut några av mina leksaker som jag inte ville ha. Så tågade vi iväg och lämnade sakerna till barnhemmet som fanns i närheten. Mor fick känna sig god och jag fick skämmas för att ”jag hade det så bra och var bortskämd”. Jag minns fortfarande den känslan! Det var förnedrande både mot mig och mot barnen på barnhemmet. Mor upprepade detta förfarande några gånger men jag vägrade att ställa upp på det. Hon tyckte att jag var kall och känslolös! Men det var ju det som jag inte var!

Jag vill inte utnyttja andras underläge för att själv få känna mig god!

Annonser

Eget ansvar

Vi lever i ett vackert land med stora naturtillgångar från bördiga slättlandskap, lövskogar och barrskogar, kala klippor, myrar, sjöar, hav och till höga fjäll. I denna natur frodas växter och djur. En del av dessa är farliga för oss människor. Men vi har lärt oss att leva med denna natur. Vi har lärt oss av våra förfäder och kunskaperna har gått från generation till generation.

Jag har tidigt lärt mig att vare sig huggormsbett eller getingstick är att leka med.. Likaså fick jag som barn lära mig att det finns bär och svampar som är giftiga. Själv tycker jag att det är avkopplande att plocka svamp och vet att det finns gott om ätlig och god svamp. Men samtidigt skulle jag aldrig plocka någon svamp som jag inte är 100 %-igt säker på. Ändå är jag van att gå i våra skogar och att plocka svamp. När jag däremot besöker främmande platser och länder skulle jag aldrig få för mig att plocka vare sig bär eller svamp. Jag vet ju ingenting om dessa är giftiga eller ej! De kanske ser likadana ut som våra men kan vara en farlig variant av dessa. Jag – och ingen annan – har ansvar för mitt liv!

Nu läser jag om den syriska kvinnan som har plockat och ätit en av våra farligaste svampar – vit flugsvamp!

”– Det är många flyktingfamiljer som äter både bär och svamp som de plockar. De vet inte att det kan vara giftigt. Vi försöker nu sprida information så att det inte händer igen.”

Det är naturligtvis en tragisk händelse som inte skulle ha behövt hända. Men är det vårt ansvar att informera? Har inte den som plockar svampen ett eget ansvar att ta reda på om den är ätlig eller ej?

”Giftinformationscentralen har varit i kontakt med Migrationsverket för att få ut broschyrer till asylsökande om svampar som kan vara farliga, rapporterar P4 Malmöhus.

Broschyrerna kommer bland annat att delas ut på boenden, efter att en syrisk kvinna i Teckomatorp insjuknat då hon ätit vit flugsvamp. Hon har livshotande skador.

– Det är vanligt att de som blir svampförgiftade har utländsk bakgrund. Det kan vara turister, asylsökande och invandrare, som ger sig ut i svenska skogar och tycker sig känna igen svampar som de har god erfarenhet av i sina hemländer, säger Erik Lindeman, överläkare på giftinformationscentralen, till P4 Malmöhus.

Även i Tyskland har liknande problem förekommit. Förra året rapporterades mer än 50 fall då lömsk flugsvamp ätits, i de flesta fall av syriska flyktingar.” enl Aftonbladet.

Men … när man plockar svamp räcker det inte att man ”tycker sig känna igen svampar” man måste vara 100 %-igt säker. Det är en fråga om, i värsta fall, liv och död! Det är viktigt att ta ansvar för sitt eget liv och välmående – oavsett etnicitet. Hur gör de i sina hemländer? Räcker det med att ”tycka sig känna igen” även där?  Vår natur har så mycket att bjuda på så ingen behöver bli svampförgiftad om de ”tänker efter före”! Det är aldrig fel att själv söka information.

Överlevnad

SVT sänder en TV-serie som får iallafall mig att fundera – The Islands. I det här experimentet överger programledaren Bear Grylls 14 män och 14 kvinnor separerade på två olika öde öar i Stilla havet för att se om den moderna nutidsmänniskan fortfarande har vad som krävs. Utan mat, förnödenheter eller kamerateam ska de helt ensamma under sex veckor filma sig själva och sin kamp för överlevnad.

Jag har hunnit se 4 avsnitt. De har innehållit maktkamper och brist på strategier. Om jag hade gett mig in i ett sådant äventyr hade jag försökt förbereda mig mentalt men … många av deltagarna tycks sakna insikt om vilka strapatser de kommer att utsättas för. De får hemlängtan och några inser snabbt att de inte har de förutsättningar som krävs för att klara detta. Några ledargestalter utkristalliserar sig i grupperna men snabbt träder Jante-lagen in. Det som skrämmer mig mest är att de inte inriktar sig på att bygga skydd mot väder och vind, att samla regnvatten, att ta vara på växter som föda och att inte hålla den eld, som de med stor möda lyckades göra, vid liv. Kvinnorna lyckades också ganska snabbt att dela på gruppen och att gå vilse. De tycktes vara mer inriktade på att tvätta sina trosor än att hitta föda. Jag ser med spänning fram emot kommande avsnitt

Kan vi översätta detta experiment till det som händer i dagens Sverige? Flyktingar som kommer hit skickas iväg med buss till okända destinationer. Hamnar i ett flyktingboende som de inte vet någonting om. De vet ingenting om hur deras framtid ser ut. Naturligtvis uppstår konflikter och ledargestalter försöker ta makten. De uppstår också problem med att förstå och att försöka överleva i denna nya osäkra värld. Flyktingarna vet ingenting om vem de kan lita på eller hur de ska förhålla sig till alla de nya intryck som de ställs inför. De vet ingenting om den nya mat och dryck som serveras. De vet kanske inte något om hur värmesystemet i huset, tvättmaskinen, brandlarmet, mikrovågsugnen, ventilationen eller andra för oss naturliga saker fungerar. De vet ingenting om hur svenska folket tänker eller den kultur som vi lever i. Det är en helt ny kontext för dem. Alla har inte förutsättningar att klara den nya situationen. Många söker sig vidare i förhoppning om att hitta en mer begriplig kontext. Naturligtvis uppstår det då konflikter med lokalbefolkningen som förstår de nya invånarna lika lite som flyktingarna förstår ortsborna!

Det är ett grymt experiment som den humanitära stormaktens regering utsätter både flyktingar och befolkning för. Men detta experiment kan inte avbrytas efter 6 veckor! Detta experiment får alla drabbade försöka tackla under många år framöver! Vem av oss kommer att överleva?