En och en i bunkavis

Mitt skånska uttryck passar bra i många sammanhang. Det betyder ungefär att trots vi tror att vi är individualister som gör vad vi vill – så följer vi flocken och flockens regler.

Nu när karantänen är bruten här i Spanien så gäller fortfarande några regler – avstånd är nog den viktigaste av dem. Det är tillåtet att motionera morgon och kväll – men ingen gruppmotion, bara t ex promenad med den som man bor tillsammans med. Men igår kväll plockade jag fram mitt skånska uttryck när jag tittade på motionärerna från vår balkong. Flocken betydde mer än reglerna och avstånden krympte! Det betydde mer att prata med goda vänner som man mötte än att hålla distansen. Emellanåt blev det faktiskt lite folksamlingar – men med munskyddet på och några använde handskar ihop med kortbyxor och linne.

När våra svenska företrädare säger: ”Håll avstånd!” så är kompistrycket mycket större än vare sig Stefan Löfvens ord eller Anders Tegnells. När Stefan Löfven skriver självklarheter på sin Facebook kommer genast kommentarer från hans flock: ”Tack för kloka ord och ett bra ledarskap genom denna kris.” Jag undrar: ”Vilket ledarskap?” Det är ju precis det som jag saknar! Men fårflocken följer sin fåraherde.

När medierna dagligen fylls med antalet döda, smittspridning, kändisar som smittats, skräckhistorier om hur sjuk man kan bli och om att 70-plussare måste skydda sig själv – då följer naturligtvis flocken, deras läsare/lyssnare/tittare, varje rapportering och tror på varje ord. Idag tar jag själv till mig följande text:

Dagens Nyheter rapporterar om att en första analys från KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, visar att Stockholms avloppsvatten innehåller tydliga spår av det nya coronaviruset.

Högst koncentrationer återfanns vid Bromma reningsverk, som tar hand om avloppsvattnet från nordvästra Stockholm.

Virusanalyserna ska nu jämföras med internationella testdata på avloppsvatten i flera andra länder i världen, skriver DN.

Det känns lite onödigt med utomhusbad just nu om uppgiften stämmer! Det är ju inte otroligt på något sätt. Sjuka och smittade människor tvättar sig och besöker toaletten. Detta rinner ju ut i våra avlopp. Så jag kommer nog att vara försiktig!

Vi har upplevt ungefär samma fenomen i varje debatt i sociala medier under de senaste 10-15 åren. Alla måste ha samma uppfattningar annars anfaller de en och en i bunkavis. PK-flocken bestämmer vad som får yttras om coronavirus, klimat, invandring, kultur, kriminalitet, feminism, kön, vaccin, politik, globalism, … Ett argument som alltid kommer fram är: ”Lyssna på experterna/vetenskapen/forskarna!” Men …

Jag vill gärna kunna tro på vetenskapen, och att den är vederhäftig, inte ägnar sig åt att förlöjliga meningsmotståndare utan nyfiket studera olika alternativ som läggs fram. Det betyder INTE att de nödvändigtvis måste bli överens, men att de respekterar varandras ståndpunkter tills något blivit antingen bevisat eller motbevisat.

Tyvärr är det inte alltid så i verkligheten. Ibland undrar jag om det kanske är vanligare att det är tvärt om? Jag kommer att tänka på fem vetenskapsmän som verkligen fått känna på kollegors och motståndares totala sågning och förlöjligande av de teorier de lagt fram. Det finns många, många fler men dessa kommer jag på direkt och det får räcka.

1. Charles Darwin är väl bekant för de flesta och hur han motarbetades och förlöjligades är också välkänt.
2. Ignaz Semmelweis är känd av många men okänd för väldigt många. Det var han som kom på att läkarna kanske borde tvätta händerna när de gick från obduktion till operation eller barnaföderskor. Han blev totalt motarbetad av omgivningen.
3. Alfred Wegener var den som – inte först av alla men först att göra det på allvar – pratade om kontinentaldrift. Han mötte också mycket stort motstånd. Forskningen har gått vidare och numera kallas det plattektonik.
4. Dan Shechtman kom på det där med kvasiperiodiska kristaller som de flesta nog vet lika mycket om som jag, dvs i stort sett ingenting. Det gjorde inte hans kollegor heller, så han blev förlöjligad, hans chef vägrade titta på hans resultat och gav honom en nybörjarbok om kristaller, han verkade ju behöva en sådan. Han ombads dessutom att sluta sitt jobb för att inte besudla arbetsplatsens namn. Jag kan inte låta bli att undra hur hans motståndare såg ut i ansiktet när han fick Nobelpriset, eller var de gick och gömde sig.
5. Klimatforskare på DMI kunde visa forskningsresultat om hur solfläckar påverkar temperaturen i atmosfären här på jorden. När de skulle redovisa sina resultat på en klimatkonferens blev de nedtystade och utfrusna. Resultaten kunde störa synen på koldioxidens inverkan. Det hör till saken att forskarna på DMI säger att solfläckarnas inverkan – eller rättare sagt avsaknaden av dem –  ger lägre temperatur i atmosfären och på så sätt döljer eventuell inverkan från koldioxiden. Många solfläckar ger mer värme och ökar på den. Det finns gott om artiklar i ämnet på DMI:s webbplats.

Jag vill gärna tro på vetenskapen men blir tveksam när de själv dissar varandra för att resultaten inte överensstämmer med de egna, då blir jag tveksam. Jag blir också tveksam när penningstarka personer driver denna forskning i en riktning som de själv kan tjäna pengar på. När de nu tävlar om att hitta vaccin mot coronaviruset är jag ytterst tveksam. Behöver vi detta vaccin eller har de lyckats att lura med sig politikerflocken? Hela världens politiker har ju anammat detta och ser vaccinet som något som löser alla problem!

Jag önskar att vi kunde slippa ”en och en i bunkavis” – mentaliteten! Men tyvärr! De som ska företräda oss och är politiker är inga solo-människor. även de följer sin fåraherde och om denna fåraherde strör sina pengar omkring sig så följer flocken utan att tänka självständigt!

Finns det inga självständiga människor?

Människan är ett flockdjur som gillar att göra saker tillsammans med andra. Det är absolut inget konstigt med det. Men ibland undrar jag ändå … Måste allting vara organiserat?

Varför måste människor betala för att t ex motionera. Varför måste de ha speciella träningskläder, pulsmätare, stegräknare, ha gymkort och en PT för att utföra sin motion? Det är ju bara någon annan som tjänar pengar – mycket pengar – på detta. Går det inte att motionera utan att det är sanktionerat av någon annan?

Själv går jag aldrig på gym. Men vi har ingen bil så vi går mycket istället. Vi utför hushållsarbete, trädgårdsarbete, går i trappor och bär hem tunga matkassar. Det ger faktiskt bra motion.

När jag ser människor står och snurrar på ett hjul eller drar i en spak på utegymmet så känner jag mig skrattlysten. Kan de inte röra på sina armar och händer utan dessa hjul? Ibland får jag en känsla av att de bara vill visa att de faktiskt är aktiva och använder gymredskap. Kanske har jag fel men …

Jag som är obstinat och vägrar att gå i ledband rör mina armar när jag sitter hemma i solstolen eller framför TV:n. Jag rör på mina ben och fötter när jag väntar på bussen, står i matvarukön eller hemma framför spisen. Jag rör mig hela tiden även när jag vilar byter jag ställning och sträcker på mig då och då.

Det är svårt att förstå varför många människor låter sig ledas likt en hund i band och att en del till och med betalar för det. Men vi ser ju samma fenomen på så många andra områden t ex matvanor, miljöfrågor, fritid, statusprylar, semestrar osv. Alla ska göra samma sak!

Värst är det kanske inom politiken. Alltför många låter politiker besluta över deras liv utan någon som helst eftertanke. Vi har ju bara ett liv! Det livet anser jag vara alldeles för värdefullt för att låta andra styra det. Det är mitt liv och jag väljer själv vad jag vill göra med det. Samtidigt måste jag också ta ansvar för det som jag gör. Detta ansvar kan jag aldrig lägga i någon annans händer. Det är därför som jag ofta protesterar mot den förda politiken, tagna beslut och politiska lekstugor. Jag vill vara självständig!