En regering är inte god. En regering vill ha makt.
När nu regeringen vill hindra oss medborgare från insyn i rättssystemet digitalt, är det första steget på en vandring mot en odemokratisk maktutövning.
Pressmeddelandet från regeringskansliet om att på nytt utreda grundlagsändringar kom lägligt till skolavslutningar och sommarlov. Den tiden när svenska folket helst vill sitta ute och grilla, dricka rosé och bara njuta.
Nåväl regeringens förslag innebär än mer omfattande inskränkningar av offentlighetsprincipen och yttrandefriheten än det förslag som stoppades i riksdagen förra året, påpekar kampanjen Stoppa Grundlagsändringen och fortsätter:
”Nu kan alla former av databaser där det går att söka i offentliga handlingar om olika rättsliga prövningar komma att förbjudas.”
Detta kommer att drabba bland annat journalister som använder de digitala databaserna i sitt arbete.
Sverige har världens första feministiska regering. Det innebär att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar – i beslut och tilldelning av resurser. En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga.
Ingressen är hämtad från regeringens websida. Men hur står det då till med jämställdheten i regeringen? Vilken makt har statsråden som män respektive kvinnor – och vilka befordringsmöjligheter finns det? Ja, hur det går till på regeringskansliet och vem som bestämmer mest har jag svårt att avgöra. Men om jag tänker på alla högröstade feminister i allmänhet så kan jag nog föreställa mig att feministerna bestämmer ganska mycket! Då jag tittar på befordringsgången ser jag att feministerna inte nöjer sig med att sitta i regeringen – vill klättra vidare i karriärstegen.
Åsa Regnér var jämställdhetsminister fram till 2018 och därefter blev hon assisterande generalsekreterare vid Förenta Nationerna samt biträdande högsta chef för UN Women sedan 2018.
Margot Wallström var utrikesministern som blev känd för sina odiplomatiska uttalande. Hon lämnade regeringen hösten 2019 För att våren 2020 meddela att hon blev en del av en rådgivande grupp till FN-toppen António Guterres.
Ylva Johansson var etableringsminister och senare arbetsmarknadsminister med för mig okänt resultat. 1 oktober 2019 blev hon EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor.
Magdalena Andersson är finansminister men har nu också blivit den första kvinnan som blivit vald till ordförande för Internationella valutafondens högsta rådgivande organ IMFC.
Fyra kvinnor och feminister som inte har nöjt sig med att sitta i Sveriges regering. De har haft högre ambitioner än så! De är karriärsugna och vill ha mer makt!
Hur många män i regeringen har gått vidare på karriärstegen? Jag hittar ingen i den feministiska regeringen! De byter kanske ministerposter med varandra eller avgår. Men de verkar på det stora hela vara ganska nöjda med att steppa runt på regeringskansliet! Är män och kvinnor så olika då det gäller makt?
Idag läste jag om Annie Lööf som kom ut med sin första bok våren 2018, i valåret. Men hur var det egentligen? Skrev hon boken själv? Enligt Rebecca Weidmo Uvell skrevs större delen av boken av hennes talskrivare Charlotta Helge. Syftet var att få det att framstå som att Annie hade “fått lite hjälp med input” men i övrigt skrivit själv. Men det var tvärtom!
Att partiledare får hjälp att skriva böcker, och även kändisar, är inget nytt men det ärliga är att medge det och ge den som skrivit cred. Spökskrivare är varken nytt, hemligt eller klandervärt. Men det handlar om attityden, att låtsas som om man skrivit själv, som är otrevligt.
Istället valde Lööf inte bara att låtsas som om det är hon som skrivit och korrat och gjort allt utan hon lyckas också osynliggöra den verkliga författaren på ett synnerligen härskarteknik-fulländat sätt i den torra meningen längst bak av tacken längst bak i boken på sista sidan.
Ännu en maktgalen feminist! Hon ljuger om det mesta och är beredd att manipulera sig fram! Jag får bekräftat att feminister aldrig nöjer sig med makt. De vill ha mer makt och är beredda att trampa på både män och medsystrar när de klättrar på sin karriärtrappa!
Hederskultur har inte någon plats i det svenska samhället. I vårt land ska alla individer ha samma grundläggande fri- och rättigheter. Om detta får det inte råda någon tvekan. Inte heller får olika måttstockar gälla för olika grupper. Vi sänder en tydlig signal till myndigheter, kommuner och regioner att aldrig visa tolerans för intolerans.Så skriver de i en debattartikel idag.
Men … jag blir mållös när jag läser den. Läser gång på gång och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har debatterat frågan under hela 2000-talet. Jag har fått höra att jag ljuger, överdriver och är rasist. Feministerna har varit värst! De har vägrat att erkänna att det finns ett hedersförtryck. Men nu … en feministisk regering som företräder en humanitär stormakt … Nu skriver de exakt samma saker som jag hävdat under 20 års tid. Men … kommer det att hända något?
I april 2017 sa Åsa Regnér i TV-programmet Kalla fakta att ”Vi har en plan …” Hon avsåg då hur man ska bekämpa hederskultur, förtryck i förorterna, barn- och kvinnomisshandel, könsstympning osv. Då undrade jag här i bloggen (5 april 2017, Arg, ledsen, trött, förtvivlad, …) som har funderat över dessa frågor de 10 senaste åren:
”Varför blev det mer avskyvärt bara för att Kalla fakta visade programmet? Varför har inte politiker velat ta i frågan ens med tång tidigare? Åsa Regnér sa efter programmet att regeringen har en plan. Vadå för plan? Varför har de och tidigare regering inte gjort något åt problemen i förorterna? Vi är många som har påtalat problemen och då blivit överösta en mängd invektiv samt blivit nertryckta i åsiktskorridoren. Vi är många som har undrar om politikerna har varit dumma och naiva eller enbart cyniska. Om det handlar om ren cynism och maktbegär så borde de avgå hela bunten! Jag har inget förtroende för dem som förnekar uppenbara fakta tills de blir överbevisade i ett TV-program!”
Vad har hänt med planen?
”Regeringen fattade i dag beslut om att skärpa Socialstyrelsens uppdrag att arbeta mot könsstympning.
En utredning ska gå genom vad som redan görs, vilka stödbehov utsatta flickor och kvinnor har samt ta fram förslag på hur kunskaperna kan öka hos personal som möter könsstympade, till exempel inom sjukvård och skola.
En handlingsplan för nya eller ökade insatser ska läggas fram senast i mars2018.
– Utöver att det här är en väldig kränkning och ett tydligt uttryck för kvinnoförtryck, så innebär det också ett väldigt starkt lidande av de flickor och kvinnor som är utsatta, säger Annika Strandhäll.”
Handlingsplanen ska alltså läggas fram nästan ett år efter ”Vi har en plan …” Jag närmar mig kokpunkten när jag läser detta. Har de inte förstått? Det handlar om människor som får sina liv förstörda. Men de tror att allt löses med att lägga fram planer.
Jag tänker på t ex en somalisk kvinna – boende i Sverige – som jag diskuterade könsstympning med för 5-6 år sedan. Hon berättade att hon har haft stora problem med långvariga och smärtsamma toalettbesök, mens, sex och barnafödande. Allt pga ärrbildning efter att hon könsstympats som flicka. Hon har fått hjälp via svensk sjukvård. Nu vill hon att RFSU ska upplysa om denna hjälp ute på skolor och ungdomsmottagningar. Men hon har fått kalla handen. Jag frågade henne om vad de anhöriga säger om att hon går ut med denna fråga offentligt? Svar: Mamma tycker att det är bra men övriga säger ”Du ska inte prata med de vita om detta!”
”Uppskattningar har visat att det finns cirka 38 000 flickor och kvinnor i Sverige som är könsstympade. Av dessa beräknas cirka 7000 vara under 18 år. De flesta kommer från länder som Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia.”
Men varför nöjer regeringen sig med att göra planer? Vad hjälper en plan de kvinnor som har problem pga att de är könsstympade? Förstår den feministiska regeringen vad det innebär att ha ”stora problem med långvariga och smärtsamma toalettbesök, mens, sex och barnafödande”?
Bryr de sig om dessa kvinnor? Jag tror inte det! Jag tror att de är mer intresserade av att behålla makten! Annika Strandhäll anklagar ju SD-ledaren för att inte ”förstå vårdens problem”. Jag anklagar henne, Åsa Regnér och resten av regeringen för att inte se förortens problem!
Men … de har ju en plan!
Socialstyrelsen fick alltså 2017 uppdrag av regeringen att kartlägga omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck i alla åldersgrupper i Sverige. Man skulle även redovisa hur vanligt det är med barnäktenskap och tvångsäktenskap
Men Socialstyrelsen konstaterade i sin rapport att uppdraget ”inte har varit möjligt att genomföra inom ramen för föreliggande rapport”. De uppgifter som finns om hedersrelaterat våld kan inte läggas till grund för en säker beskrivning av omfattningen nationellt, enligt myndigheten.
Vad har hänt sedan dess?
Jag läste ett FB-klipp för drygt ett år sedan. Klippet handlade om en mängd ord som skribenten tyckte att debatten har fastnat i och att det finns viktigare saker att diskutera. Orden var: hedersvåld, könsstympning, barnäktenskap, hijab, niqab, separata badtider, könssegregering, segregation, moralpolis m fl. Ja! Jag har skrivit spaltkilometer om dessa ord. Jag har anklagat de politiska partierna, regeringsmedlemmar, riksdagsledamöter, kvinnoförbund och medier för att de inte vill diskutera och för att de har beröringsskräck. Jag känner att jag stampar på samma fläck. Vi kommer inte längre eftersom viljan saknas.
När nu Jök-partierna skriver en debattartikel så rycker jag på axlarna och undrar varför jag ska tro på dem när de skriver!
Våra partier har därför enats om att ta fram en nationell strategi mot våld mot barn, som inbegriper hedersrelaterat våld och förtryck.
Strategin ska anlägga ett helhetsperspektiv och möjliggöra en sammanhållen politik, bland annat genom att tydliggöra olika aktörers ansvar, identifiera brister och föreslå insatser för att förebygga att barn utsätts och stärka förmågan att stödja dem som utsatts. En utredare kommer i höst att ges i uppdrag att ta fram en sådan strategi.
Så tar vi politiker ansvar och förbättrar samhällets stöd till de barn som far illa. Och så värnar vi lika fri- och rättigheter för alla barn och unga i Sverige.
Vilket ansvar tar de? Vill de överhuvudtaget lösa problemet? Tror de själv på lika fri- och rättigheter? De skulle nog helst vilja lägga på locket en gång för alla. Men det finns en mängd människor som, precis som jag, anser att en humanitär stormakt inte är humanitär så länge som den accepterar hedersförtryck!
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer