Swebbtv Krönika nr 3 med Askestad – I barnböckerna idag är barnen under attack.

Se videon här.

I en närläsning av samtidens barnböcker öppnar sig allvarliga frågor. Vad gör vi med våra allra minsta? Hopplöshet, rädslor och mörker går igen i bok efter bok. Upplösning av könsroller, av familjen som sådan, av fadern som en god gestalt. Einar Askestad ger en jämförande historik och ställer med Ellen Key frågan på nytt: Vad innebär det att ge barnen sitt fokus? Vad nytta har barnen av fakta, om vi berövar dem vetgirigheten, lusten och glädjen?
——————-
Stöd Swebbtv:

Swish 123 535 86 92
Bankgiro147-0558
Bankkonto (månadsgivare) 9235-229 11 86

Den endimensionella moderniteten

Mina soldyrkande skarabéer:

Ett bärande tema i den kinesiske författaren Liu Cixins romansvit om trekropparsproblemet är att vårt eget universum tidigare spänts upp av fler dimensioner än idag, och att den som personligen får erfara någon av de få kvarvarande fickorna av rum av högre dimension i sådana också inte bara möter någonting underbart, utan framför allt en plats på vilken han instinktivt känner sig mycket mer fri och hemtam än i det tredimensionella rum i vilket han hela sitt liv fått höra att han hör hemma. I detta ständigt mer dimensionsfattiga universum finner vi inte bara en mycket intressant metafor för det krälande kaos som i dagligt tal kallas ”vänstern” och dettas mycket destruktiva tendens att ständigt flytta fram sina positioner¹, utan intressant nog också för det mänskliga tillståndet så som det utvecklats sedan upplysningen². När själlösa teknokrater väljer bort det mycket vackra och suggestiva namnet ”Kungliga myntkabinettet” för att i stället ge en anrik institutionen det förnuftiga men också helt intetsägande namnet ”Ekonomiska museet” bör detta inte förstås som ett olycksfall i arbetet, utan som ett symptom på samma trend fått bilen att gå från ett faustiskt konstverk till en anonym tingest på hjul, och som fått en fradgatuggande arkitektkår att som subversiv extremist fördöma varje byggherre med ambitionen att uppföra någonting vackert.

Läs hela artikeln HÄR.

Får barn fantisera?

Barn är fantastiska konstnärer ända tills vi vuxna lägger oss i och säger vad de ska måla. Barn fantiserar kring böcker ända tills vi vuxna talar om hur de ska tolka böckerna. Barn ägnar sig åt meningslösa rim och ramsor enbart för att leka med orden som t ex ”Dinkelidunkeli doja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja” eller ”ambulansen for till Skansen och drog en apa i svansen” eller ”Kristian tyrann sket i en spann, så det det rann i hela Köpenhamn, efter kom Gustav Vasa och torka med en trasa”.eller ”I Kina går kineserna med långa bamburör och fångar missionärerna och steker dem i smör”.

Men .. jag har aldrig trott att munkar bor i pepparkakskojor, ambulanser drar apor i svansen, Kristian Tyrans avföring kan rinna över hela Köpenhamn eller att kineser steker missionärer i smör! För mig är det bara fantasi, ordlekar och barnramsor.

Jan Lööfs barnböcker har ifrågasatts. För ca 1 år sedan ville Förlaget Bonnier Carlsen att han skulle rita om några teckningar för en fortsatt utgivning:

”– Det handlar om stereotypa skildringar av andra kulturer, något som inte är konstigt eftersom alla bilder skapas i en kontext, i sin tid, vilken är föränderlig. Har man till exempel sitt ursprung i Mellanöstern kan man vara trött på att sällan vara på den goda sidan i litterära skildringar. Barnboken har en särställning eftersom man läser böckerna över en längre tid och äldre tiders synsätt lätt lever kvar okommenterat. Som vuxen har man kanske sina nostalgiska glasögon på sig och missar saker som kan upplevas problematiska för andra. Vi har fått reaktioner från läsare på hans böcker, men det är inget som vi har påverkats av. Diskussionen har funnits internt under en längre tid.”

Nu bränner kommuner barnböcker som inte är politiskt korrekta, enl Janne Josefsson. Men i Resumé kan man läsa:

”Botkyrka kommun skriver också att de har gallrat bort böcker för att de är slitna, inte har lånats ut på länge eller har föråldrats. Just ”Pippi i Söderhavet” har kommunen tidigare framhållit exempel på en bok med ”föråldrade uttryck som kan uppfattas som rasistiska”. Biblioteket har därför köpt in nya, uppdaterade utgåvor.”

Vadå stereotyper och föråldrade uttryck? Barnlitteraturen vimlar av stereotyper. Det har de alltid gjort! Varför måste vuxna människor lägga lock på barns fantasi? Varför ska litterära verk omarbetas för att passa in i det politiskt korrekta?

I de gamla klassikerna fick vanliga enkla människor prinsessan och halva kungariket. Styvmödrarna var elaka häxor. De snälla människorna var alltid vackra och de elaka var fula. Den elaka vargen var svart. Prinsessorna var vita skönheter. Pippi Långstrump en vanartig flicka – men snäll. Böckerna vimlade av hjältar. De goda vann över de onda.

Barn klär ut sig till prinsessor, cowboys, indianer, riddare, popsångare, sjörövare, fantomen, poliser, läkare, balettdansöser, …, … Det är bara barnets fantasi som sätter gränser. Mina barn – både pojkarna och flickan – har vinglat omkring i mina högklackade skor med en krigsmålning i ansiktet. Sen har det vänt upp och ner på soffbordet och seglat i ”soffbåten” till främmande länder och blivit hottentotter som jagat dinosarier med ärtrör. De har använt ”hopprepsmicken” och blivit sångare innan de har satt sig på den flygande mattan och åkt till främmande länder och fångat bovar. Sen har de gjort en avstickare till  Kurrekurreduttön och hälsat på kapten Efraim Långstrump.

Jag tror inte att någon av dem har fått med sig några fördomar eller stereotyper genom att leva bort sig i en fantasivärld! Jag tror inte heller att alla de barnböcker som jag har satt i händerna på dem har påverkat dem negativt. Barnböcker ska stimulera fantasin! Barnböcker ska ge barnen lust att ta ut svängarna och leka med ord och leka med fantasifigurer. Barn ska inte manipuleras av vuxna människor som diskuterar stereotyper, normbrytande eller genus! Barn ska få vara barn!

I kommentarsfälten nämns orden censur och bokbål. Men jag anser att det är värre än så! Det handlar om illvillig omprogrammering av barns hjärnor! Psykisk barnmisshandel!