Vem vinner på jämställdheten?

Det är självklart att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar att utbilda sig och skaffa arbete. Det är självklart att båda könen ska ha samma möjligheter och skyldigheter. Men så har det inte alltid varit. Vi behöver bara blicka hundra år tillbaka i tiden för att märka enorma skillnader. Har den svenska jämställdheten varit positiv och för vem?

En av mina historielärare yttrade på 60-talet ungefär dessa ord: ”Kvinnor har alltid utnyttjats som arbetskraft. När deras arbete har behövts utanför hemmet så har de drivits ut på arbetsmarknaden. När det har blivit brist på arbete så har de drivits tillbaka till hemmet.” Nu tänker jag ännu en gång på S-mantrat: ”Alla som kan jobba, ska jobba!”

Är det medvetet som kvinnor har utsetts som de förtryckta och som offer för patriarkatet? Är det medvetet som man bortser från kvinnors biologiska klocka i sammanhanget? Kvinnor i fertil ålder drivas ut på arbetsmarknaden. De ska inte vilja ta hand om sina barn och hemmet. Könsrollerna är ju enligt moderna rön enbart en social konstruktion.

En liten historisk tillbakablick:

  • 1900 lagstadgades det om att industriarbetande kvinnor fick rätten att vara hemma med sitt nyfödda barn i 4 veckor utan lön i samband med förlossningen.
  • 1930 infördes moderskapspenningen för kvinnor som varit anslutna till sjukkassan i minst 270 dagar.
  • 1937 utökades denna försäkring till att gälla alla mödrar. De fick ett engångsbelopp men sjukkasseanslutna fick ett högre belopp. Dessutom kom en behovsprövad mödrahjälp.
  • På 1950-talet inskränktes genom lagstiftning arbetsgivarens fria uppsägningsrätt.Genom denna reglering skyddades kvinnan mot
    uppsägning och försämrade anställningsvillkor på grund av omständigheter som kunde härledas till graviditet eller födsel.
  • Under det senare 60-talet,fick vi en generösare försäkring i form av en allmän moderskapspenning till ett värde av 1 080 kr.
  • 1974 ersattes moderskapsförsäkringen av en föräldraförsäkring. Den tidigare kallade moderskapspenningen översattes till föräldrapenning och hade syftet att utgå till den förälder som huvudsakligen vårdade barnet, med undantag för tiden närmast förlossningen då ersättningen alltid tilldelades modern.
  • 1995 infördes 1 pappamånad.
  • 2002 infördes 2 pappamånader.
  • 2016  har vi fått 480 dagars föräldraledighet varav 90 dagar är vikta till var och en av föräldrarna.

Med denna historiska bakgrund så tycker jag att vi har uppnått mycket. Hela tiden har mammornas ställning stärkts. Ändå känns det som om en del mammor inte vill ha den lagstadgade samvaron med barnet och jag har svårt att förstå varför. Jag blir lite trött på alla krav om kvoteringar och att båda föräldrarna ska vara hemma samtidigt. Om vi sen lägger till kravet om 6-timmarsdag så undrar jag varför de yngre generationerna har så svårt att få ihop ”vardagspusslet”. Det har ju fungerat så länge som mänskligheten har funnits!

En del tror att syftet med föräldraförsäkringen är att ta hand om sitt eget  barn när det är riktigt litet men att detta mynnar ut i en kvinnofälla!

Nej, syftet var inte att ta hand om sina barn. Det har nämligen föräldrar och främst kvinnor gjort så länge som det har funnits människor. Syftet var att stärka kvinnors rätt till att återhämta sig efter graviditet och förlossningen, kunna amma sitt barn samt rättighet att komma tillbaka till jobbet efter barnledigheten.

Varför ses mammarollen som en kvinnofälla? Jag anser att föräldraförsäkringen ger kvinnor förmånen att umgås med sina barn, se sina barn växa och utvecklas samt uppfostra sina barn till trygga medborgare. Det är en förmån och inget annat!

För drygt 100 år sedan fick kvinnor rätten att stanna hemma med sitt nyfödda barn i 4 veckor utan lön. Mycket har hänt sedan dess. Feminismen har tyvärr fått sitt fäste. Nu prioriteras befordringsgångar framför barnen! Varför sätter man barn till världen om de räknas som en kvinnofälla? Barnen är viktiga för framtiden! Barnen glöms bort i debatten om delad föräldraledighet.

Men, jag måste ställa mig frågan: Vem har vunnit på jämställdheten och de politiska reformer som har krattat manegen för att kvinnor ska välja arbetslivet framför barn och familj? Idag är det ju problematiskt att vilja sätta barn och familj i första rum. Få familjer klarar sig på en lön. Alltså måste kvinnor förvärvsarbeta!

Men … våra könsroller då? Kvinnor är ju oftast mer omhändertagande, vårdande och sociala. Varför är då kvinnors arbete med att vårda andra icke närstående mer uppskattat än om hon vill vårda sin familj? Många kvinnor slits ju mellan att vilja ta hand om sin familj och att utföra sin samhällsplikt: ”Alla som kan jobba, ska jobba!”

Många familjer splittras pga att vardagspusslet inte fungerar. Många drabbas av psykisk ohälsa. Många barn far illa inom barnomsorgen. Bokstavsdiagnoserna haglar. Alltför många har svårigheter i att hitta sin könsidentitet. Alltför många väljer abort istället för att fullborda sina graviditeter. När den biologiska klockan klämtar på sista dagarna så väljer alltför många kvinnor inseminering.

Är det jämställt att bortse från att män och kvinnor är olika och har olika behov? Knappast! Det hjälper inte att vi har en feministisk regering när vi bortser ifrån hur vi människor är skapade.

Jämställdheten är ett politiskt misslyckande! Naturligtvis ska alla oavsett kön ha samma rättigheter och samma skyldigheter. Men dagens politiker vill inte att mammarollen ska vara stark. De vill att samhället ska vara starkare. Men inte ens politiker kan laborera med mänskliga gener och behov.

Vi är olika och kommer att förbli olika – oavsett politiska beslut!

kvinnofallan

Mitt liv – eller politikernas?

Ett liv efter detta? Nej, det tror jag inte på! Tvärtom så är jag övertygad om att jag bara har ett liv. Det livet vill jag själv bestämma över. Det ska vara ett bra liv – för mig och mina närstående. Bara jag kan avgöra vad som är bra för mig. Bara jag vet vilka behov jag har.

Den filosofiska biten i mig har de senaste 50 åren – tidigare var jag nog för ung för sådana svåra spörsmål – funderat på vem som har gett politikerna rätt att bestämma över mig och resten av befolkningen. Varför anser sig vissa personer ha kunskap om mina behov.

När jag läser om deras krumbukter så funderar jag ofta på om de inte slår knut på sig själv. De tar ett beslut som ger följdverkningar på ett annat område och då måste de ta ett annat beslut som leder till ett tredje och ett fjärde och ett femte beslut. Vart och ett av dessa beslut kräver nya följdbeslut i en aldrig sinande ström.

Så är det med arbetslösheten. Kvinnor har alltid jobbat – iallafall kvinnor i allmogen. De har skött familjen, ”hjälpt finare folk” med tvätt, städning, matlagning, bakning, mjölkning osv. När männen har varit ute i krig så har kvinnorna tvingats att sköta även männens jobb med djuren och ute på åkrarna. När sedan männen återvände så delades åter arbetsuppgifterna upp efter lämplighet.

När industrialiseringen gjorde intåg så var det först männen som jobbade på fabrikerna. Efterhand som många män deltog i krig så kom kvinnorna in på dessa arbetsplatser. Efter våra 2 världskrig så blev det ett stort sug efter allt som vi kunde producera och kvinnorna kunde stanna kvar inom industrin. Men i takt med att vårt välstånd ökade kunde många fabriksarbetande kvinnor bli hemmafruar och ägna sin tid åt familjen istället.

Men … Grupp 8, Rödstrumporna och nu senast Feministerna ville något helt annat! De var inga arbetarkvinnor. De bestod av överklasskvinnor som ansåg sig veta att ingen kvinna egentligen ville vara ”kedjad vid spisen”. De var missnöjda med sina egna liv, ville förverkliga sig själv och gjorde det genom att bli talesman för ALLA kvinnor.

I takt med högt löneläge för industrin så tvingades man att effektivisera, låta maskinerna göra jobbet och robotisera. Färre människor jobbar nu inom industrin. Arbetslösheten är stor – om vi räknar in alla de som deltar i sysselsättningsåtgärder. Regeringen sliter sitt hår för att hitta sysselsättning åt alla.

Ändå envisas regeringen med att utöka vår befolkning med migranter – som inte är placerbara i den svenska arbetsmarknaden. Dessutom är det ju kvinnorna som inte ska knuffas tillbaka till spisen. Högskolorna fylls med människor som läser genustrams. Kunskaper förringas. Det viktiga är sysselsättning.

Men … familjen då? Är inte den viktig längre? Vet politiker bättre än vanliga människor? Är det inte viktigt att ta hand om och uppfostra sina egna barn längre?

Jag har 4 barn. Småbarnsåren var viktiga och gick alltför fort. Under de åren hade vi kanske inte råd med en mängd lyxprylar men … vi hade varandra och var nöjda med det. Jodå, jag jobbade deltid och ansåg att jag förverkligade mig själv  genom att ägna mig åt det som jag helst ville. Jag ägnade mig åt familjen, läste mycket -då som nu – och följde med i nyhetsflödet och i debatter. Större delen av min tid disponerade jag själv – då som nu. Jag var nöjd med min lott. Jag har ALDRIG känt mig kedjad vid spisen. Var sak har sin tid!

Annika Strandhäll skrev på twitter:

”Här är alternativet till att knuffa kvinnor tillbaks in i hemmen. Lär av vårt exempel. När barnafödande jämförs i Europa har Sverige ofta en pallplats, samtidigt som vi som land ligger i topp vad gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.”

Men nu när feministerna vill att kvinnor ska jobba och förskolan ska ta hand om barnen så förstår jag ingenting.  ALLA SOM KAN JOBBA SKA JOBBA, sa statsministern. Var finns jobben? Varför ska vi jobba – för att politikerna vill det eller för att vi själv vill det? Svenska kvinnor väljer bort barn och toppar abortlistorna – trots Strandhälls uttalande. Vill svenska kvinnor liga i topp när det gäller deltagande i arbetsmarknaden? Varför är det så många kvinnor som lider av psykisk ohälsa?

Kan politiker förstå andra människors behov? Vilken rätt har de att lägga sig i vanliga människors liv? De kan ju leva sitt liv så kan vi andra få leva vårt – på vårt sätt!

Ett barn har fötts …

Julens budskap handlar till stor del om ett litet barn som föds. Men vad händer med ett litet barn som föds i den humanitära stormakten Sverige 2018?

Hmmm … det finns ju stor risk att barnet aldrig hade blivit fött! Det utförs ju ca 38 000 aborter per år i vårt land. Detta trots alla preventivmedel. Men om barnet trots allt hade fötts – vilket liv hade mött det barnet?

Barnet kunde ju ha haft en ensamstående mamma eller en kärnfamilj eller en HBTQ-familj. Det skulle kanske lära känna sitt ursprung med mamma och pappa eller vara inseminerat. Kanske barnet aldrig får reda på sina rötter pga konstiga familjebildningar med bonusföräldrar och syskon. Men det behöver ju inte vara så underligt – själv har jag två halvsyskon och det har fungerat bra.

I vårt jämställda Sverige så säger statsministern ”Alla som kan arbeta ska arbeta”. Barnets mamma skulle alltså tvingas ut i arbetslivet så snart som möjligt. Det är ju det som är jämställt att alla ska försörja sig själv. Men det finns ju en mängd människor som undantas från detta – bidragsberoende människor. De människorna bor oftast i sk utanförskapsområden och vi ska tycka synd om dem pga socioekonomiska faktorer. De får lov att själv ta hand om sina barn. De tvingas inte att jobba och lämna barnen i förskola.

Egentligen hade det kanske inte varit några större problem med förskolan – om inte den hade fört en genuscerifierad pedagogik. Om flickor hade fått vara flickor och pojkar hade fått vara pojkar. Men usch fy! Barn ska hållas ifrån könsstereotypa strukturer – annars blir de inga sanna socialister.

Föräldrarna jobbar oh klagar över vem som diskar, stryker tvätten och lagar mat flest gånger eller hämtar barnen från förskolan eller tvättar bilen eller umgås med vännerna. Barnen förstår att genusfröken kanske har rätt. Jämlikhet är svårt! Pappa är kanske inte intresserad av att stryka tvätt oh mamma gillar inte att tvätta bilen. Ingen av dem vill ju kvotera eller lita på att den andre kan göra det lika bra. De bara tjatar. Vardagspusslet fungerar inte!

”Var fjärde anställd kvinna i Kalmar län, 24 procent, har problem med att sova. Det är betydligt fler än bland männen, där 17 procent lider av sömnbesvär.

Det visar företagshälsan Avonovas kartläggning av nära 1 600 anställda på arbetsplatser i länet.

Kartläggningen visar på stora skillnader mellan könen. Bland kvinnorna i Kalmar län svarar 24 procent att de ofta eller mycket ofta har sömnbesvär, jämfört med 17 procent av männen. Omvänt uppger 36 procent av männen att de aldrig har svårt att sova, jämfört med 23 procent av kvinnorna.”

”Allt tyder på att yrkesverksamma kvinnor är extra utsatta för sömnproblem, eftersom de ofta drar ett tungt lass även utanför jobbet. När vardagen är stressig blir återhämtning i form av vila, motion och socialt umgänge ännu viktigare.” enl en artikel.

Vardagspusslet tär på hela familjen. Har mamma eller pappa sömnproblem och kanske riskerar psykisk ohälsa så kanske det smittar av sig på barnet också. Detta är kanske en av orsakerna till att allt fler unga lider av ohälsa.

Ett barn är fött … Jag är glad för att mina barn inte föddes i den humanitära stormaktens tid. Jag är glad att de slapp undan den genuscertifierade förskolan. Jag är glad för att de fick växa upp i det gamla Sverige med en normal familj. 

 

Tidigare äldre inlägg

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

%d bloggare gillar detta: