DEBATT – av Magnus Åhammar, rådman vid Förvaltningsrätten i Stockholm
Från ansvarigt håll kommer uttalandet i rubriken i samband med presentationen av behovet av att använda vaccinationsbevis som en smittskyddsåtgärd för att begränsa smittkedjor. Tanken är att deltagarna vid vissa arrangemang ska visa upp ett vaccinationsbevis som visar att de är fullvaccinerade som förutsättning för att få delta i arrangemanget.
Den grundläggande frågan är hur långt staten kan gå när det gäller att inskränka medborgarnas mänskliga rättigheter i syfte att minska smittspridning under pandemin orsakad av ett coronavirus.
Social distansering är ett begrepp som svensken har fått vänja sig vid under året. ”Rädda liv! Håll två meters avstånd, för säkerhets skull!” Frågan är bara hur vi ska mäta den distansering som Sveriges makthavare tycks ha intagit visavi landets befolkning? Distanseringen är nämligen ett faktum, och den är ingen slump. Nej, så snart landets politiker och journalister (ty idag har de tre statsmakterna smält samman) har den praktiska möjligheten att distansera sig fysiskt från massan, så gör de det. Tendensen har varit tydlig i decennier. Redan under sent 80-tal visade undersökningar att politiker och journalister rekryterades ur samma grupper och idag bor de grannar på privilegierade adresser i områden få har råd att bosätta sig i, långt från mångkulturens utsatta områden. De vill helt enkelt inte dela förutsättningar och vardag med den befolkning vars livsvillkor man bestämmer.
Det finns ett påbud här i Spanien – alla över 6 år ska bära munskydd om de inte kan garantera distansen på 2 meter. Även i Sverige finns påbud om distans på 1-2 meter men utan munskydd. men efterlevnaden av dessa påbud är dålig.
Jag tror inte själv att jag kommer att smittas. Då hade jag nog redan blivit smittad. Men av hänsyn försöker jag undvika närkontakt med andra människor.
Jag roade mig med att studera hur människor gör med sitt munskydd. Ungefär hälften av alla människor på stan har sitt munskydd på sig. Kanske en tredjedel av dem har dock skyddet nedhasat under hakan och drar upp det vid möte med andra personer. De andra då? Ja en fjärdedel av alla människorna är sitt munskydd i handen eller spänner det runt armen eller väskan. Resten bryr sig inte ens om att ha med sitt munskydd.
Många gör alltså precis som jag gör. De bär sitt munskydd i handen och tar på det i trängsel eller när de går in i en affär. Men vi håller distansen och går åt sidan om vi möter någon – speciellt om vi möter någon äldre äldre med munskydd som ser lite skröplig ut. Vi tar helt enkelt hänsyn!
Men det retar mig att alla de som har munskydd är så hänsynslösa. De tycks anse att distans inte gäller för dem och att de äger trottoarerna! De knuffar sig fram och har inget vett att gå åt sidan!
Samma fenomen ser jag på bilder från Sverige! Trängsel och närhet istället för distans! Människor verkar inte fundera på ordet hänsyn!
Även om man själv känner sig frisk, opåverkbar av smitta och odödlig kan man ju försöka att ta hänsyn till att andra som kanske tillhör riskgrupper och är rädda för att smittas. Har verkligen betydelsen av ordet hänsyn försvunnit ur vår moderna kultur?
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
Senaste kommentarer