Publicera och ducka

Jämte de tusentals liv som skördats och den ekonomiska kris som följer i coronapandemins kölvatten, kommer ett av de bittraste minnena från denna tid vara de fejder som konstant pågått på sociala nätverk. Det är sedan många veckor i princip omöjligt att publicera något som helst som har med coronakrisen att göra, som inte omedelbart slits i stycken i olika forum. Det är dessutom jaktsäsong på budbäraren.

Erkänner! Idag knyckte jag rubriken och ingressen från en spansk blogg. Men den konkretiserar mina tankar om yttrandefrihet, skjuta budbärare, använda invektiv, PK-ism, ”du får inte …” och allt det andra som jag har tjatat om de senaste 15 åren. Ibland känns det som när jag satt vid min resegrammofon på 60-talet, det hade blivit ett hack i skivan och den hakade upp sig och gick runt i samma spår istället för att gå vidare. Jag har blivit en tjatkärring men har hunnit förfina mina argument och avsluta diskussioner på ett fint sätt. Ett exempel är från gårdagen när någon kommenterade med ordet ”idiot” och jag svarade: ”Tack för ditt intresse! Men jag avslutar mina inlägg i diskussionen eftersom det inte är konstruktivt att använda ordet idiot!” Jag knycker några fler rader ur bloggen:

Att skriva om coronakrisen i Spanien för skandinaver (läs: svenskar), känns som att vara förpassad till en lerig skyttegrav någonstans i norra Frankrike anno 1916. Publiceringen av vilken som helst notis, artikel, för att inte tala om opinionsinlägg, är som att sticka upp näsan ovanför sandsäckarna vid frontlinjen. Överallt ligger krypskyttar i beredskap, med fingret på avtryckaren. Det handlar om att publicera och sedan ducka, fort som sjutton!

Är svenskar så speciella? Varför klarar en del svenskar inte av yttrandefriheten? Jag har blivit mer och mer övertygad under årens lopp om att det svenska språket har utarmats och invektiven har krupit in även i vårt skriftspråk. Redan i småskolan i slutet av 50-talet tragglade vi grammatik, rättstavning och välskrivning. Vi lärde oss skillnaden mellan talspråk och skriftspråk. Talet försvinner ju – om det inte spelas in. Men det skrivna ordet finns kvar. Alltså bör man uttrycka sig på ett sätt som inte kan misstolkas då man skriver – även om meningen kanske huggs ur sitt sammanhang. Det skrivna ordet når ut till många fler människor och bör anpassas efter detta. Men Postens slogan på 70-talet ”Skriv som du talar!” har påverkat vårt språk i negativ riktning.

Det är inte bara språket som har förändrats. PK-ismen har omöjliggjort en sund debatt där alla röster får höras. PK-ism dvs politisk korrekthet kan definieras som ”ett instämmande i åsikterna hos det för tillfället ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle.” PK-ister har sunder hela 2000-talet dikterat vad som får sägas i offentligheten. Medierna har hakat på och gjort åsiktskorridoren ytterst smal. Den som har haft ”fel” åsikt har fått invektiven stämplade i sin panna.

När argumenten har trutit så har ännu fler invektiv haglat. Jag vet inte hur den svenska skolan har fungerat i att lära ut debatteknik och argumentation. Men jag misstänker att väldigt lite tid har ägnats åt detta. Man måste ju respektera motparten och dennes åsikter även om man inte håller med. Ordet ”idiot” är inget argument. Det sprider bara förakt. I det demokratiska samtalet måste man acceptera att det finns människor med andra åsikter. Att utbyta åsikter på ett konstruktivt sätt leder till utveckling! Allt annat leder enbart till tystnad eller pajkastning. Men inga åsikter har ändrats i en sådan debatt!

Jag vill hävda att de människor som inte kan uttrycka sig utan invektiv och förklenande tillmälen bör omvärdera sitt deltagande i debatten. Pajkastning ingår inte i yttrandefriheten! är en stor del av svenska folket så marinerade i PK-ismen så att de måste uttrycka sig som Annie Lööf gjorde i slutdebatten inför valet 2018:

– Men hur uttrycker du dig, Jimmie? utbrast Annie Lööf.

– Du är alltid så arg Annie Lööf, sluta skrika och gapa i varje debatt, sa Jimmie Åkesson.

– Det gör jag väl inte?, svarade Annie Lööf (C).

Jo, det var just det som hon gjorde! Hon ville diktera villkoren och vad som fick sägas och inte sägas. Hon hade anammat PK-ismen och åsiktskorridoren. Hon märkte det inte ens själv för det hade blivit en självklar vana. Hon ville ju bestämma!

Det finns människor som borde hålla sig ifrån demokratiska samtal och debatter eftersom de aldrig har lärt sig att uppföra sig väl och acceptera andra deltagare och deras åsikter. Vi andra ska inte behöva ducka för deras pajkastning!

IN SWEDEN, WE HAVE A VÄRDEGRUND.

 

Blott Sverige svenska krusbär har – och bara i Sverige finns ”värdegrunden”. ”Värdegrund” är ett ord som är lika unikt för Sverige som ordet lagom, lika omöjligt att översätta och ytterst svårt att fånga. Begreppet värdegrund används i princip inte någon annanstans i världen. Enda undantaget är Norge, som anger termerna ”vaerdigrunnlaget” och ”vaerdiplattformen” i läroplanen för den norska grundskolan. I övrigt är värdegrund ett exklusivt svenskt begrepp, utan kopplingar till en internationell diskussion och diskurs.

Nationalencyklopedin definierar ”värdegrund” som ”de grundläggande värderingar som formar en individs normer och handlingar”. Själva begreppet är alltså tomt på innehåll. En värdegrund kan alltså bestå av vilka värderingar som helst. Att hänvisa till ”värdegrunden” är alltså lika informativt som att svara ”mat” på frågan ”vad blir det till middag?”.

Vad menar människor egentligen när de hänvisar till denna mytiska storhet? Vad innebär den här värdegrunden som ska styra och vägleda oss, våra attityder och våra handlingar? En liten sondering av begreppets användning ger vid handen att det inte existerar en värdegrund i den svenska kontexten, utan hundratals. Det vimlar av värdegrunder där ute – varenda svensk myndighet, skola, vårdinrättning, förskola, äldreboende och kommun har sin alldeles egna värdegrund.

Dessa värdegrunder kan se tämligen olika ut. Arbetsförmedlingen betonar till exempel att de ”tror på människans inneboende förmåga” och ”är tydliga med vårt uppdrag och våra förväntningar för att skapa rätt förväntningar”. Energimyndigheten låter meddela att ”trovärdighet, mod och helhetssyn är de gemensamma ledord som vägleder oss i vårt dagliga arbete, hur vi agerar och förhåller oss till alla vi träffar i vår vardag”. Malmö stad har skrivit in engagemang, mod och kreativitet i sin värdegrund. I Växjö kommuns värdegrund kan man läsa att de ”kan jobbet”, vilket ju onekligen låter betryggande. Skolverkets värdegrund omfattar ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen och solidaritet mellan människor”.

Det är ingen slump att skolverkets värdegrund ter sig mer genomtänkt än de flesta andra. Det var nämligen här, i skolans värld, som begreppet föddes, närmare bestämt i Lpo 94. Enligt läroplanen ska skolan förmedla demokratiska värderingar och sträva efter att låta eleverna utveckla sin förmåga att göra etiska ställningstaganden som grundar sig på kunskaper och personliga erfarenheter, samt att respektera alla människors lika värde. Efter värdegrundens segertåg genom skolans värld har användningen av begreppet skenat. Numera tycks värdegrund användas som någon form av allmänt samlingsbegrepp för att beteckna allt som rör moral, etik, normer, relationer, demokrati och livsåskådning.

Denna otydlighet i kombination med mer eller mindre uttalade, ibland självpåtagna, krav på värdegrunder i diverse organisationer, företag, myndigheter och institutioner har skapat en stor och lukrativ marknad för diverse gårdfarihandlare i värdegrundsarbete. Det finns en uppsjö av föreläsare som erbjuder seminarier om värdegrunden; diverse studieförbund och kompetensutvecklingsföretag erbjuder utbildningar för värdegrundsledare; det vimlar av värdegrundskonsulter och värdegrundscoacher, värdegrundsspel och värdegrundsövningar. Många (ofta med tämligen oklar kompetens i ämnet) har funnit en säker inkomstkälla genom att erbjuda tjänster relaterade till ”värdegrunden”.

Sverige skulle inte vara Sverige om det inte fanns en ”Värdegrundsdelegation”. Denna delegation är tillsatt av regeringen och har den grannlaga uppgiften att vara ”ett forum för främjandet av värdegrundsarbetet i statsförvaltningen.” Värdegrundsdelegationen har resonerat sig fram till en gemensam värdegrund för de statsanställda. Ledord här är demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt för lika värde, frihet och värdighet samt effektivitet och service. Ett ganska märkligt hopkok av etiska, politiska och ekonomiska värden.

Detta mischmasch av idéer från olika sfärer får sin förklaring när man ser närmare på Värdegrundsdelegationens nuvarande och tidigare ledamöter. Här återfinns en professor i företagsekonomi, Tomas Brytting, en professor i statskunskap, Erik Amnå, en före detta biskop, Lennart Koskinen och, som grädde på moset, Advokatsamfundets ordförande, Anne Ramberg.

Kanske är det ett mått på deras kompetens i värdegrundsfrågor att samtliga är flitiga föreläsare och konsulter i ämnet. Kanske är det snarare ett bevis på att de har näsa för goda affärer? Oavsett vilket är det enkelt att konstatera att det finns starka ekonomiska intressen i att fortsätta att propagera för värdegrundens betydelse. Det är dock inte ett tillräckligt gott skäl för att klamra sig fast i ett begrepp som inte tycks fylla någon större betydelse än som inkomstkälla för ett större antal föreläsare, coacher och konsulter. Varken skolans, vårdens eller kommunernas kris löses med hjälp av en diffus värdegrund.

Mitt förslag är att vi slopar begreppet värdegrund. Låt oss istället, på allvar, diskutera vilka värderingar vi vill ska prägla Sverige. Mitt förslag är att vi utgår ifrån de klassiska humanistiska värderingarna som tror på människans värde, frihet och autonomi, som betraktar alla människor som jämlika, som värnar kvinnors rättigheter, som hyllar demokrati och yttrandefrihet och som värnar ett sekulärt samhälle.
Ann Heberlein

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med bilder

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

%d bloggare gillar detta: