Jag trivs där jag bor

När man har flyttat så många gånger i sitt liv som jag har gjort så gör man det trivsamt där man bor. Man njuter av vardagen och tar ut det bästa av den. Just nu bor jag i Sverige och regnet smattrar på fönsterblecket. För tre veckor sedan bodde jag i Spanien och njöt av sommarvärmen.

Valet är både lätt och svårt. Jag trivs i båda miljöerna. I Spanien längtade jag efter den svenska våren och sommaren. Den ljusgröna skira färgen på gräset och bladen finns inte i Spanien. Fruktträden som alla lommar samtidigt finns inte heller i Spanien. Här i Sverige går jag omkring och pekar på gräs, blommor, träd, fjärilar, fåglar, himlen, lyssnar på fågelsången och njuter samtidigt som jag känner en längtan till Spanien. Samma saker gjorde jag i Spanien medan jag längtade till Sverige. Jag har fått starka band till båda länderna!

Det gör också att jag kan kritisera båda länderna. Jag har levt i ett land med stränga restriktioner över ett år. Ibland har jag upplevt dem alltför stränga men oftast tydliga och bra. Landet har drabbats av hög arbetslöshet och butiker och näringsidkare har fått slå igen eller satsa på annan verksamhet. Landet har lyckats vända smittorisken. Från att ha varit ett av de värst drabbade i Europa till ett ha en framtidsvision att ha återhämtat sig om ett år eller så. Spanjorerna har bevarat sitt goda humör och sin överlevnadsförmåga.

Sverige var sena på bollen. Den heliga produktionen var viktigare än medborgarna. De äldre fick ensamma ta ansvaret under mycket lång tid. Regeringen vågade inte sätta in restriktioner som gällde alla – gamla och unga. De vågade inte införa restriktioner utan kallade det för rekommendationer. De vågade inte … Överhuvudtaget har jag upplevt agerandet under pandemin i Sverige som mesigt! I Sverige fattades mediciner, sjukvårdsmaterial men framförallt personal och raka linjer att jobba efter. Åldringsvården var katastrofal. Regeringen har inte vågat ta beslut utan trott att allting skulle lösa sig av sig själv. Nu ser vi resultatet!

Den spanska staden som vi bor i har ungefär samma invånarantal som den svenska som vi bor i. Sedan pandemin startade i mars 2020 är det totalt 1 060 konstaterade fall av Covid-19 Almuñécar medan motsvarande siffra för Oskarshamn är 2 286!

Jämför vi sedan konstaterade fall av Covid-19 per 100 000 invånare de senaste 14 dagarna: Spanien 174 smittade och Sverige 679 smittade.

Medan Spanien pressar ner antalet smittade, kanske pga hårda restriktioner, så ligger Sverige kvar med samma höga smittotal som har funnits under hela våren!. Långt efter omvärlden har regeringen backat och kommit med små rekommendationer som befolkningen inte tycks ha tagit på allvar.

Jag blir lite rädd när jag rör mig i offentliga miljöer här i Sverige – vilket jag gör ytterst sällan. De enkla råden distans och munskydd är det få människor som bryr sig om. Det är väl därför som jag hellre stannar hemma i trädgården eller promenerar i skogen.

Jag har skrivit mycket om skillnaderna mellan Spaniens och Sveriges pandemihantering i min bok. Boken handlar om vad man gör när friheten är beskuren, om tacksamhet över alla resurser som sätts in, om små utflykter i närområdet, om hur svenska regeringen har åldersdiskriminerat och misskött åldringsvården, näringsbrist, luftföroreningar och mycket mer.. En del av min sista tredjedel – spansk/svenska funderingar under ett pandemiår håller på att tryckas och beräknas vara klar om tre veckor. Den kommer att finnas som pappersbok, e-bok och som ljudbok. Alltså finns ett alternativ för alla.

Egentligen är de problemen som har kommit till ytan under pandemiåret varit gamla försyndelser. Sverige landet som jag tycker om och vill leva i (under sommarhalvåret), har stora visioner av att vara bäst. Men de regerande glömmer bort att vårda det som är bra! De glömmer bort och offrar sin befolkning bara för att få glänsa och vara bäst! men någon måste ju laga och reparera det land som krackelerar. De regerande vill inte se de stora sprickorna i välfärdslandet!

Restriktioner Covid-19

Efter att ha levt med restriktioner i Spanien ett år återvände jag till Sverige igår. Trots att jag var förberedd så upplever jag en otrolig slapphet. Regler som finns för att flyga till Sverige tycks tillämpas. Väl i Sverige märker vi litet av säkerhetstänk.

På flygplatsen i Málaga fungerade allt med säkerhetsavstånd och munskydd. Samma noggrannhet som vi är vana vid. Inne i flygplanet märker vi att det är lika fullsatt som vid en resa utan virus. Vissa skillnader fanns: bara ett handbagage inga alkoholhaltiga drycker, inget kaffe, bara några torra förpackade mackor, alla använde munskydd hela resan, avstigning endast fem rader i taget.

På flygplatsen på Arlanda kom mitt stora frågetecken! Jag hade ju läst på. Svenska medborgare gick i en kö och övriga i en annan. Vi fick visa upp passet och sen var det klart! Men jag hade ju läst på och förväntade mig antingen muntlig eller skriftlig information. Men ingenting!!! På FHM:s sida står det ju:

Däremot bör även svenska medborgare, och övriga personer som undantas från testkravet, följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att minska smittspridningen vid inresa i Sverige. Det innebär följande:

Testa dig för covid-19 så snart du kan efter ankomsten till Sverige, helst samma dag. Ta reda på hur du testar dig där du befinner dig genom att besöka webbplatsen 1177.se. (Om du har testat dig senast 48 timmar före inresan till Sverige, behöver du inte testa dig igen i samband med att du anländer till Sverige.)

Testa dig igen på dag 5 efter ankomsten till Sverige. Exempel: Reser du in i Sverige på en fredag bör du alltså testa dig igen kommande onsdag.

Stanna hemma och undvik nära kontakter i sju dagar efter ankomsten till Sverige. Det gäller även om testerna visar att du inte har covid-19. Om testerna visar att du har covid-19 kommer du att få särskilda instruktioner om vad du ska göra från hälso- och sjukvården.

Observera att barn som är födda 2015 eller senare, dvs. som är 6 år eller yngre, inte behöver testa sig för covid-19. Däremot bör barn, oavsett ålder, följa rekommendationen om att stanna hemma och undvika nära kontakter.

Om du av någon anledning inte har möjlighet att testa dig för covid-19 är det extra viktigt att du stannar hemma och undviker nära kontakter i minst sju dagar efter din ankomst till Sverige.

Men på Arlanda fick jag ingen som helst information om detta! Väl utanför terminalen var det bara vi som använde munskydd. Transferbussen till biluthyrningen hade i och för sig spänt upp band för säkerhetsavstånd till föraren. biluthyrningen hade plexiglas framför disken. Men de som jobbade där använde inga munskydd. De förhörde sig om hur det var i Spanien och var mycket förvånade över utegångsförbud, användande av munskydd för alla över sex år samt böter för den som inte följer bestämmelserna!

När vi åkt en bit med bilen så stannade vi på ett matställe. Ingen använde munskydd – mer än vi – men borden stod lite glesare och en liten tryckt broschyr upplyste att borden inte fick flyttas och att vi skulle tänka på avstånd. Annars var det precis som vi kommer ihåg det. Vi köade för maten utan att tänka på avstånd och personalen använde inga munskydd.

Nästan hemma stannade vi på en bensinmack. Ett plexiglas, självskanning var allt säkerhetstänk. Bara vi använde munskydd!

Nu sitter vi alltså hemma i vår bostad och funderar. I Spanien gör man allt för att trycka ner smittan. Vi har inte frotterat oss med så många människor och så nära under det senaste året – som vi gjorde på flygplanet.

I Sverige sprider sig smittan raskt, men här tycks allt personligt ansvar vara borta. Man förlitar sig på plexiglas, avstånd mellan bord och självskanning! Inte ens passpolisen bryr sig om att informera om testning och undvikande av kontakter.

Vi kan ju ha blivit smittade i taxin på väg till flygplatsen, på flyget, på transferbussen, på biluthyrningsfirman, på matstället eller på macken. Vi kan ha smittat andra på vår väg hem. Men ingen tycks bry sig!

Nu måste vi åka och handla samt återlämna hyrbilen – med munskyddet på och säkerhetsavstånd. Sen sätter vi oss i självkarantän i två veckor. Hoppas att vi inte har blivit smittade och/eller smittat någon annan!

Jag känner mig ledsen över att säkerhetstänket angående ett virus, som sprider sig i rask takt i Sverige, inte fungerar! Informationen fungerar tydligen inte. Dagliga presskonferenser och/eller luddiga rekommendationer hindrar inte något virus. Endast klara direktiv med kontrollsystem och upprepad information hjälper. Hemkomsten var inte så rolig som vi trodde att den skulle bli! Jag ser inte ens fram emot vår dagliga promenad – på vägar där vi möter få människor och med munskydd.

Ett år med pandemi

Någon skrev idag att ett år egentligen inte är så långt när man är mitt i livet det är värre för ungdomar. Men är det så? Finns det några åldrar som har drabbats hårdast av pandemin?

Under barnets första år händer det mycket. Från det hjälplösa lilla knytet till ett barn som lärt sig att sitta, krypa och gå. Från att leva på röstmjölk till att äta vanlig mat. Barnet får tänder, lär sig hur då ska få vuxna i sin närhet att reagera, de jollrar, skrattar, lär sig att ljuda ord som lampa, lär sig att vuxna blir glada eller arga, lär sig att känna igen vissa vuxna, vissa platser, vissa lukter, vissa smaker och vissa situationer. Det lilla barnet hinner att lära allt detta och mycket mycket mer under sitt första år. Men vad händer med ett barn som ständigt möter vuxna med som här i Spanien munskydd på alla över 6 år och som i Sverige aldrig får träffa sina mor- eller farföräldrar och 70-plussare inte finns i det officiella samhället? Vad händer med barnet när föräldrar och andra vuxna hela tiden är upptagna av att prata om pandemi, covid-19, corona, vaccin, vaccinpass, distansarbete och smittrisker. Om föräldrarna är rädda och kanske deprimerade så blir ju barnet och dess utveckling lidande!

De lite äldre barnen har kanske redan tidigare ägnat en stor del av sin tid framför datorn eller med mobilen så de kanske inte har drabbats så hårt. Men naturligtvis drabbas de av ofriheten och av de vuxnas sätt att handskas med pandemin.

Det finns nästan 2 miljoner människor i Sverige som bor i ensamhushåll. Normalt är en del av dessa redan tidigare ensamma och isolerade. Men detta senaste året har inte varit normalt. En av dessa som lever i ensamhushåll skrev idag:

Jag bor själv och har jobbat hemifrån i över ett år nu. Över en natt blev allt jag värdesatte i livet fult och förbjudet. Jag älskar att jobba med människor, älskar att gå på events och träffa många vänner, bekanta och totalt okända ute i ett sorl.
Höll ärligt talat på att tappa förståndet helt ett tag. Efterhand tröttnar man på de hobbys man en gång roade sig med hemma. Kom på mig själv med att sitta i soffan och stirra tomt framför mig. Min räddning har tyvärr varit att inte följa alla rekommendationer. Det är en balansgång mellan social frustration och Barnfamiljer och sambos har inte haft det lätt i år heller, men en gnutta förståelse för dåligt samvete varje dag Sveriges nästan 2 miljoner ensamhushåll hade varit trevligt.

Andra har skrivit idag:

* Barnfamiljer och sambos har inte haft det lätt i år heller, men en gnutta förståelse för dåligt samvete varje dag Sveriges nästan 2 miljoner ensamhushåll hade varit trevligt.

* Snålt för att spara de pengar som jag nu ser försvinna. Min framtid skjuts upp 5-10 år extra när jag behöver börja om från början igen. Alla drömmar är så långt bort.

* Tycker det är skönt med isoleringen, slipper träffa en massa folk. Jobbar hemifrån, är väldigt skönt och man blir mer produktiv.

* Det mest nedslående med pandemin har varit det utspridda hatet mot och ifrågasättandet av regeringen och myndigheterna. Pandemin har blottat de sämsta sidorna hos många medmänniskor.

* Vi vuxna mår helt okej, visst saknar man mycket, men det funkar ju ändå. Ett år för en femtioåring är inte så mycket! Det är tråkigt att inte kunna gå ut och äta eller resa, men det går ändå bra.
Men att se sina barn gå under, det är det värsta! Mina går på högskola respektive sista året på gymnasiet och de mår verkligen jättedåligt! Det är helt mot naturen att ungdomar i 20-årsåldern ska sitta isolerade utan sociala kontakter, det är ju den viktigaste sociala tiden i hela livet. Den har tagits ifrån dem. Min högskolestudent har varit HELT hemma i ett helt år. En enda tenta har skrivits på universitetet, resten av tiden hemma ensam. Ett helt år. Gymnasieeleven har varit i skolan något mer, men alldeles för lite för att må bra. Det pratas om att ungdomar ses ändå, men det är bara en liten klick som gör det, de flesta är hemma ensamma. Det är dax att denna grupp som tagit så stort ansvar prioriteras nu, INNAN de helt dukar under psykiskt. Vi föräldrar har signalerat detta länge, men ingen lyssnar! Man säger ”skolan är det sista som ska stängas och det första som ska öppnas” men det är ju lögn, det FÖRSTA man stängde var gymnasiet och det är fortfarande väldigt väldigt lite öppet. Vi behöver ge ungdomarna framtidshopp och det omedelbart.

* Har trivts väldigt bra med att arbeta hemifrån, men arbetsbelastningen och stressen i arbetet har ökat vilket har påverkat negativt. Det som tärt mest har varit bristen på umgänge med vänner och möjligheten att göra något annat än att bara vara hemma. Vi har ingen bil och därför mycket begränsade möjligheter att göra utflykter eller resa bort om man ska följa restriktionerna. Hela livet blir vardag och det blir man till slut väldigt less på. Vintern har varit betydligt värre när man inte kan träffas ute eller ta cykeln på samma sätt.

* Helt klart negativ påverkan på det mentala. Helt ok att jobba hemifrån några dagar i veckan, men hela tiden? Hemskt. Har även 15 åring hemma som vi kämpar med att hålla uppe motivationen i distansundervisningen. Media bör även lyfta positiva nyheter i samma omfattning som man rapporterar negativa….Fundera på det lite grann. Politikerna har också lovat för mycket betr vaccinleveranserna att de ska komma då eller då. Vi lever på hoppet och blir extremt frustrerade då vaccin hela tiden försenas och kommer för lite. Där hade man behövt tänka till vilket budskap man skickar till svenska folket.

Ja, alla har vi drabbats på olika sätt. Ett år är lång tid för de flesta av oss. Några har skaffat nya vanor och äter mer chips och godis och går upp i vikt.

En ny enkät från företaget Thyssenkrupp Home Solutions visar att 33 procent av spanjorerna sov siesta varje dag 2019, medan 42 procent tog sig tid för denna lyx enbart på helgerna. Pandemin har dock ökat antalet till 47 respektive 55 procent under fjolåret.

Det har gjorts många studier kring siestans fördelar och även om det inte finns några entydiga resultat, finns många indikationer på att en rutinmässig, daglig siesta minskar risken för ischemisk hjärtsjukdom, särskilt bland män. Även att den har positiva effekter på prestationsförmågan, minnet och koncentrationen.

Men det finns många -både i Sverige och Spanien och i övriga världen – som har mist en anhörig eller en vän. Naturligtvis har det på verkat oss alla på något sätt.

Nästan 30 procent av spanjorerna har en anhörig eller bekant som avlidit till följd av Covid-19. Nära nio procent har förlorat en familjemedlem och lika många en nära vän. Det visar den senaste opinionsmätningen från det statliga institutet CIS.

Ett år har tagit en bit av våra liv! Den biten får vi aldrig tillbaka! Politiska beslut har inskränkt våra liv. De politiska besluten har ibland varit bra men ofta har de varit dåliga. Ibland undrar jag vad som är värst – Covid-19 eller politiska restriktioner som stjäl stora delar av våra liv. Det stulna året får vi ju aldrig tillbaka! Hur lång tid ytterligare? Mitt liv vill jag själv bestämma över!

Mitt liv

Tidigare äldre inlägg

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

Dagar ur mitt liv

Här kommer jag att skriva om vardagliga händelser ur mitt liv. Ibland kommer jag nog att skriva om en del andra saker också, som till exempel om den tro jag har

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Kreativ text, annorlundaskap, dikter, bipolaritet, aspergers syndrom, samhällsdebatt

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life My Story

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

%d bloggare gillar detta: