Dag 65

Idag är det dag 65! Idag känns det som om livet är på väg tillbaka! Gatan utanför sjuder av liv! Människor promenerar, männen står och fiskar vid stranden. Några äter frukost på uteserveringen. Bilar kör fram och tillbaka. båtuthyraren har tagit fram några båtar och kollar deras status. Fullt med båtar på havet!

Allt är sig likt – nästan! Ledordet är distans och väldigt många använder munskydd och handskar. Nu efter 65 dagar i corona karantän ska vi varsamt lära oss att röra oss fritt och umgås i grupper på högst 10 personer. På något sätt känns det skrämmande – som att lära oss gå på nytt.

Igår kväll satt vi på en uppochnervänd båt på stranden. Vi började prata – med några meters distans – med en man som såg lika vilsen ut som vi kände oss. Han kom från Belgien och har bott här ett år. Även han såg fram emot ett mer normalt liv och hoppades att det inte blir någon backlash.

Alla vi som har upplevt dessa 65 dagar har förändrats på något sätt. Vi tänker annorlunda! Jag upplever det som om jag står med ett en i det spanska samhället och ett i det svenska. Det har varit hårt och tufft med ordning och reda. Samma regler för alla – gammal som ung! Många människor har drabbats hårt då de helt saknat försörjningsmöjligheter. Nu är jag glad för deras skull. När jag ser männen som fiskar på piren så hoppas jag på att deras familjer får äta sig mätta idag!

Så läser jag om situationen i Sverige. Jag läser en ledare idag:

I Sverige borde vi vid det här laget vara proffs på social distansering. Vi har haft mjukare restriktioner, en linje som både hyllats och kritiserats internationellt. Sjukvården har hittills klarat trycket, tack vare personalens hårda slit. Men vi har också ett betydligt högre dödstal än våra nordiska grannar.

Men det är egentligen nu den riktiga utmaningen tar vid.

Att kortsiktigt ingå i en krisomställning klarar många av. Det kan nästan upplevas som overkligt eller spännande i början. Sen kommer tristessen. Normaliseringen.

Inget ter sig med tiden lika farligt, trots larm från sjukvården och ständigt tickande dödstal. Mobildata visar hur svenskarnas rörelsemönster förändras. Nu tillåts vi visserligen resor motsvarande 1–2 timmar med bil. Men ingenting har egentligen ändrats. Direktiven består.
Vi måste stanna hemma vid minsta sjukdomssymtom. Vi får inte riskera att belasta sjukvården på orten vi rest till.

Tvätta händerna. Hålla distansen. Skydda äldre och riskgrupper. Undvika folksamlingar.
“Tänk inte veckor, tänk månader”, sa statsminister Stefan Löfven på en pressträff i april. “Faran är långt ifrån över.”
Det mest lovande R-talet får det land som är bäst på uthållighet.

Nej, Sverige har inte blivit proffs på social distansering – 50 st! Här i Spanien har vi ju fått se varandra från balkongen. Nej, sjukvården har inte fungerat i Sverige! Äldre människor har inte fått den vård som de har behövt. 70-plussare har förpassats hem. Tvätta händerna. Hålla distansen. Undvika folksamlingar. Skribenten vet ingenting om vilka uppoffringar vi har gjort under 65 dar. Tvätta händerna och munskydd är en helt naturlig del av vår vardag. Distans har vi blivit bra på – de få gånger som vi har handlat mat.

Idag är det spanska samhället på väg tillbaka – kanske på en slingrig väg. Men jag upplever det som att det svenska samhället klampar omkring i en gyttjepöl istället. Naturligtvis vill jag att det ska gå bra för båda länderna! Men jag vill inte resa hem till Sverige just nu. Efter 65 dar vill jag inte utsätta mig för smitta. Jag kan fortfarande inte åka hem – det går inga flyg.

Trots att jag kan göra mig något ärende och gå ut nu, så föredrar jag att sitta distanserat på balkongen och lyssna på vågskvalpet!

Är jag en etta eller nolla?

Såhär en av de sista dagarna i karantän står jag på balkongen och funderar. Om de få människorna jag ser på strandpromenaden just nu är ettor – är jag som inte får gå ut en nolla. Men vad händer då på lördag – när vi får börja gå ut? Blir jag då en etta och alla som sitter inne en nolla? Är vi alla bara en programmerbar del av livet? Tillhör vi alla det binära talsystemet?

Tankarna får flyta iväg och hamnar i vem som i så fall är våra programmerare. Inte kan det väl vara politikerna eller de sk experterna eller professorerna? Det finns ju alldeles för många av dem. Enligt SCB så fanns det 6 553 professorer vid våra svenska universitet och högskolor år 2018. Om vi för enkelhetens skull säger att det finns ca 50 st sådana lärosäten så finns det drygt 130 professorer på varje!

Så läser jag att den högsta examen man kan ta i Sverige är en doktorsexamen vilken man avlägger efter en forskarutbildning. Idag är det 1,3 procent av befolkningen i åldern 25-64 år som har en doktorsexamen. Det motsvarar 68 883 personer. Men … behöver verkligen Sverige så många människor som är professorer eller har doktorsexamen? Vad uträttar alla dessa människor? Vad är det som de har doktorerat i? Har vi någon som helst nytta av deras kunskaper? Är en professor i genusvetenskap är lika viktig som en som är professor i matematik eller fysik eller något liknande?

Politiker då? De lär vara drygt 40 000 personer som har ett officiellt förtroendeuppdrag i stat, landsting eller kommun. Jag hittade iallafall den uppgiften i en skrift från år 2014. Det innebär att de är ca 4 promille av svenska folket. Ja, då stämmer ju den uppgiften som jag läste på SCB för några år sedan. Då läste jag att ungefär 1 procent av svenska folket deltog i någon politisk aktivitet under det senaste året (lyssnade på en debatt eller ett möte eller demonstrerade eller delade ut flygblad eller något liknande).

Men 4 promille bestämmer över våra liv! Är de någon form av elit eller experter på något sätt? Nej, få av dem har ju någon längre utbildning. De är utsedda av sina partier för att de är lojala och har de rätta ideologiska åsikterna. En del av dem har klappat rätt personer på axlarna för att få klättra i hierarkin.

Så heureka – jag har funnit det! Nu förstår jag varför politikerna inte förstår konsekvenserna av den politik som de för. De saknar en mängd kunskaper men främst logik.

Mina tankar gick till professorer som jag har träffat under mitt liv. Det har varit många kloka män. Ja, jag hittar ingen klok kvinna ibland dem! Kvinnor, logik och matematik tycks inte fungera så bra ihop. Jodå det har funnits några som t ex de första datorprogrammeraren Ada Lovelace 1815-1852. Men henne träffade jag aldrig. Jag tror dock att hon och jag skulle haft mycket gemensamt. Hon programmerade ju med ettor och nollor!

Men jag träffade en man som undervisade i statistik. Han fyllde fyra stora griffeltavlor med sina hypoteser. Sen utbrast han: ”Titta är det inte vackert!” Han lärde oss också numeriska beräkningar dvs att räkna på samma sätt som datorer fungerar med t ex ettor och nollor. Vi fick också räkna med hexadecimala talsystemet dvs med basen 16.

Så fortsätter mina tankebanor till kulramen som jag hade när jag var barn. På den lärde jag mig att räkna med + och – långt innan jag började skolan. Sen blev det multiplikationstabellen, division, ekvationer, räkneregler och räknestickan. Men räknestickan var lite klurig. För att kunna använda den behövdes ett rimlighetstänkande. Den talade nämligen inte om var decimalkommat skulle hamna. Det fick vi själv sätta dit.

raknesticka

Det var alltså nödvändigt att tänka själv! Är svaret rimligt? Detta var ju långt innan det blev tillåtet att använda miniräknare i klassrummet. Vi fick lära oss att göra överslagsberäkningar – att göra snabba ungefärliga beräkningar. På så sätt kunde vi kolla rimligheten. Lär sig de unga detta i dagens skola eller förlitar de sig på miniräknaren?

Dagens politiker tycks ha stora matematiska brister. De förvandlar invandringens kostnader till lönsamhet. De säger att den svenska ekonomin är bra men fortsätter med en stor statsskuld. De satsar på samhällsbygge men drar in på välfärden. De har svårt att få ekvationen att gå ihop mellan intäkter och kostnader. Kan de inte göra överslagsberäkningar och rimlighetsbedömningar? Ibland tror jag att de inte klarade av grundskolans matematik!

Vi märker det extra tydligt nu i Coronatider. 70-plussare ska hålla sig hemma, de i äldreomsorgen räknas inte, vårdpersonal får inte de skydd som de behöver, det finns inga beredskapslager, alla som kan SKA jobba enbart för att hålla uppe den svenska ekonomin, näringsställen ska hålla öppet, vi måste leva med flockimmunitet, upplyses hela tiden om att tvätta händerna osv.

Heureka – jag har det! Dagens politiker lärde sig kanske inte att använda kulram och räknesticka! Men ändå vill de kunna programmera oss andra att göra som de vill. Helst hade de velat göra om oss till ettor och nollor! De gör oss till små obetydliga nollor som de ska kunna programmera efter behov! Men verkligheten är att det är de själv som är nollorna!

Finns det ingenting emellan älska och hata

Alla påverkas på något sätt av nuläget – oberoende av var vi bor eller i vilket skede av livet vi befinner oss. Några har varit sjuka och andra friska. Några har befunnit sig i karantän – självvald eller beordrad – medan andra har levt som vanligt. Några befann sig utomlands och försökte få flyg hem men det ombokades gång på gång. Några lyckades till slut medan andra finns kvar utomlands utan att fått tillbaka pengarna för flygbiljetterna som de har betalat för. Några tog sig hem med bil och upptäckte att de kände sig tryggare utomlands. Några … och andra …

Sex veckor är lång tid. Det är 42 dagar, 1008 timmar eller 60 480 minuter. För sex veckor sattes staketen upp här på vår spanska strandpromenad. De staket som förbjöd oss att gå ner på stranden. Idag togs de bort i samband med att barn under 13 år får gå ut tillsammans med en förälder. Nu blir jag glad av att se några barn leka på stranden. Om en vecka får vi antagligen gå ut på promenad allihop.

Grindarna som sattes upp 14 mars forslas bort idag 26 april. Idag får barnen leka där även om de inte får bada.

Men vad händer då med människor som sitter inspärrade eller drabbas av restriktioner eller hör omgivningen tala om restriktioner?

Ja, antingen kan man välja de odödliga linjen – det drabbar inte mig så jag fortsätter att leva som jag vill eller också anklaga andra för att var orsaken till att jag eventuellt blir smittad. Man kan göra som jag – följa råden och hålla sig inne – och drabbas av en eller annan dip och gråtattack. Idag hittade jag en bild på facebook utlagd av en dam som tillhör riskgrupperna (70+ och hjärtproblem). Hon bor i Sverige och har valt att lyda Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

70+ och få en gåva av sonen innehållande webkamera, latexhandskar och munskydd! Året är 2020! Det är kanske inte den gåvan som man vill ha – men kanske nödvändigt ont! Vad är det för värld vi lever i?

Så läser jag en artikel om Fernando Simón – Spaniens egen Anders Tegnell – lika kontroversiell, hatad och älskad. Lika erfaren. Säkert är att han just nu den enskilt mest omtalade personen i spansk media och på sociala medier. Vem är han egentligen, mannen bakom statistiken och presskonferenserna?

“Jag är trött, förbannad och rädd och jag behöver en syndabock som jag kan hälla alla mina negativa tankar över under karantänen. Så jag har beslutat mig för att satsa på ett säkert kort: att ansluta mig till de senaste veckornas hatstorm mot Fernando Simón.”

Så inleds en satir i tidningen El Diario som publicerades i veckan och som består av en lista med sex punkter för dem som vill lära sig att hata smittskyddsläkaren Fernando Simón. Artikelförfattaren gör klart att det handlar om hat, inte om kritik, förebråelser eller invändningar mot det arbete som utförs av chefsepidemiologen. Hat i ordets verkliga bemärkelse, det vill säga intensiv och ihållande känsla av ovilja mot någon som man önskar ont över.

Om du vill ansluta dig till hatarna erbjuds följande snabbmetod: Följ inte Fernando Simóns framträdanden. Koppla ner omedelbart, annars kommer du inte att lyckas. Han har under två månader visat upp sitt ansikte dagligen, förklarat med tålamod, enkelhet och pedagogik de komplicerade och kontroversiella frågorna för en publik i chock, erkänt och tagit på sig både egna och andras misstag samt svarat på medias frågor. Om du lyssnar på honom dagligen blir du förtrollad och du kommer tycka att han är en trevlig typ. Så håll dig så långt borta du kan. Annars kan det sluta med att du, trots felen, tycker att han gör ett bra jobb i detta svåra ögonblick. Ersätt hellre hans långa framträdanden med korta videos tagna ur sina sammanhang. Läs hela artikeln här.

Hur är det då med vår egen svenska Anders Tegnell? Det finns en grupp på Facebook med i skrivande stund 29 099 medlemmar.

Gruppen vill visa sitt stöd för statsepidemiologen som ”bär ett sällan skådat ansvar på sina axlar med bravur”. En del av fansen fokuserar faktiskt på Tegnells yrkesroll och arbetsinsats, medan andra snarare verkar mer intresserade av att diskutera mannen, myten, sexobjektet Tegnell. Frågorna luftas friskt i gruppen. Har någon mer drömt om ”A.T.” under natten och hur många friarbrev kan egentligen statsepidemiologen tänkas få?

Andra människor tatuerar sig med Anders Tegnells ansikte eller fäster gnuggisar med det på kroppen medan andra nöjer sig med en t-shirt med hans ansikte.

Vad är det egentligen för fel på nutidsmänniskor? Finns det bara hata eller älska? Kan man inte vara en tvivlare – en som håller med om vissa saker men som ifrågasätter andra. När jag tycker att Tegnell uttrycker sig vagt och icke trovärdigt innebär det inte att jag hatar honom. Jag har ju inte ens brytt mig om att fundera över hans utseende.

Hur är det egentligen ställt i huvudet på de som diskuterar sexobjektet Tegnell istället för siffrorna och prognoserna som han presenterar?

Tidigare äldre inlägg

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med bilder

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

%d bloggare gillar detta: