Så har vi förändrats under coronapandemin

Jag läste en lång artikel om hur livet har förändrats för spanjorerna under coronapandemin. Jag tror egentligen inte att förändringen är så värst mycket större i Spanien än vad den är i Sverige. Jo, på vissa punkter kanske men visst har mycket förändrats för oss alla!

Vi har dumpat pengar för kort, vi köper fler varor online men färre kläder, vi röker mindre och adopterar fler djur. Uppgifterna speglar hur vardagen i Spanien har förändrats på ett sätt som kan vara här för att stanna, står det i artikeln.

Masker som ett viktigt tillbehör, handsprit vid varje tur, videosamtal med mormor som knappt visste hur man använder en mobiltelefon för ett år sedan: coronapandemin har vänt upp och ner på våra dagliga vanor.

En del av förändringarna är mycket synliga, som ansiktsmasker och videosamtal, men en statistisk analys av olika sektorer under 2020 flaggar för andra justeringar som vi kanske inte är så medvetna om, till exempel det faktum att vi till stor del har slopat användningen av kontanter, eller att vi köper 40% färre kläder med tanke på att vi har mindre anledning att visa upp dem. De som har jobb har ökat sina besparingar men investeringarna i fastigheter har minskat när framtiden är osäker. Vi studerar och arbetar på distans, vi går mindre till gymmet och gör mer utomhussport; vi röker och dricker mindre i allmänhet, men vi gör båda lite mer hemma. Restaurangmat har ersatts av takeout-måltider och vi reser naturligtvis mycket mindre. Dessa nya vanor håller på att bli så inrotade att det är troligt att många av dem är här för att stanna även när restriktionerna äntligen har hävts.

– Det har skett en övergång från kontanter till kreditkort. En ny studie av Minsait visar att 70% av spanjorerna har minskat sin användning av kontanter eller slutat betala med det helt och hållet, och 60% har varit motvilliga till att röra kontanter eller gå till en bankomat, säger José Luis Nueno, Intent HQ Chair on Changing Consumer Behavior på IESE Business School. Under andra kvartalet 2020 uppger Spaniens centralbank att vi tog ut nästan 52 procent mindre kontanter från bankomater och under tredje kvartalet 26 procent mindre.

Livet har förändrats. Det sociala livet har fått vika för det digitala. Jag tänker mycket på att så många spanjorer har övergått från kontanter till kreditkort. Det känns skrämmande. Eftersom jag bor halva året i Spanien så vet jag att få småbutiker har kortterminaler. Vi betalar nästan alltid med kontanter när vi är i Spanien. Det påminner oss lite om det gamla Sverige och vi får en liten social samvaro i butiken samtidigt som vi betalar.

I en annan artikel läser jag om Eduardo som jobbar på en restaurang:

Eduardo och hans kreditkortsterminal har fått sällskap vid höften det senaste året. Innan coronapandemin tog vår värld med storm var det bara den udda kunden som betalade med kort på Cantalejo-baren i La Latina-distriktet i Madrid, där han arbetar som servitör. Men som i så många andra sektorer har hälsokrisen förändrat spanjorernas sätt att konsumera. Och de allra flesta av dem är mindre knutna till kontanter nuförtiden. 

– Nu har jag alltid med mig min kreditkortsmaskin så att jag inte behöver göra gå två gånger, säger han.

I Spanien finns det gott om ”kinesbutiker” dvs butiker som säljer nästan allt och ägs av kineser. I vår spanska stad kan jag nog räkna till ett 10-tal. Där köper man hem- och hushållsartiklar, kläder, fritidsartiklar och småprylar. När något saknas så besöker jag någon av dessa butiker och hittar för det mesta det som jag söker. nu läser jag i en annan artikel:

Det brutala slag mot konsumtionen som utlöstes av coronapandemin har haft en enorm inverkan på asiatiska handlare som driver kinesiska basarer i de största spanska städerna. Många av dessa stora butiker är nu antingen tomma eller håller på att stänga butiken när deras ägare återvänder till Kina i betydande antal.

Många av stängningarna är av handlare som lämnade i början av pandemin och inte kan återvända eftersom de inte längre har besparingarna att börja om. Siffror från Spaniens nationella statistikinstitut (INE) visar att befolkningen på 232 807 kineser 2020 sjönk till 228 564 den 1 januari 2021 (inklusive 170 dödsfall).

Ojdå, tänker jag. Var ska jag nu köpa nya dricksglas, diskborstar, synålar, shorts, snören, servetter, pennor, kuddar, glödlampor eller liknande till ett lågt pris. Hoppas att våra ”kinesbutiker” finns kvar!

Digitalisering, on-line-shopping, kortköp och social distansering har verkligen förändrat samhället! Även i Sverige ser jag dessa tendenser. Det är färre människor i butikerna, de flesta håller avstånd OCH de flesta betalar med kort. Många affärer tar inte kontantbetalningar! Jag kan inte betala med kontanter på bussar! Idag läste jag ett inlägg på FB:

Jag är så trött på det numera helt digitala samhället. Verkar som Sverige ligger i förkant som vanligt. Vad gör vi som fyllt 65 och där över. Hur ofta säger de inte på TV ladda ner duoappen. Jag fick Ica och Coop tidningarna i dag. Man läser i Coop. Scanna QR-koden med mobilen i samtliga erbjudande, poäng mm. På Icabladet står det. Ladda ner ICA appen för recept, inköpslistor, utvalda erbjudande. Går inte ringa varken försäkringsbolag, banker, myndigheter mm mm utan lämna ID på mobilen eller datorn. Bankerna vill inte ens se en längre på kontoren. Man skall trycka in koder både här och där. Vad är det som hänt. Vill ingen se någon person längre utan bara titta på sin dator och mobil. Nä, jag tycker det har gått alldeles för långt. Jag hänger med till en del men känner mig helt nollad på annat. Ungdomar är födda med detta men vi äldre är nog ganska trötta på det. Jag är det i alla fall. En annan sak är dessa eviga koder man skall ha i minnet hela tiden. Hur många kort är inte i plånboken och alla har sina egna koder.

Jag känner igen mig! Många har utnyttjat coronaviruset för att kunna digitalisera. Kommer alla dessa förändringar att vara kvar efter pandemin?

Jag är inte rädd för appar, men har svårt att inse att jag har någon nytta av dem. Appar och plastkort kan inte ersätta sociala kontakter! Nu vill de ju att jag ska ha ytterligare en app – ett Covidpass! Jag vill inte vara klistrad vid min mobil! Jag vill vara fri som en fågel och ha kontanter i fickan!

Före och under pandemin.

De sista ljuva åren

Blir våra sista år så ljuva? Just nu känns det som att politiska krafter gör allt vad de kan föra att ta bort allt det ljuva så att vi dör bort av tristess! Endast ett av våra svenska riksdagspartier har ”alla människor ska kunna åldras med värdighet” i sitt partiprogram. De andra partierna har tydligen inte kommit så långt i sin tankeverksamhet!

Vad är det då som förgyller tillvaron över våra sista år? För mig handlar det egentligen mest om frihet att leva som jag vill utan en mängd skapade hinder. Politiker ska inte bestämma över min eller andras vardag! Men det gör de!! Vi märker det tydligt i dessa coronatider när politikerna hindrar oss från fri rörlighet och ett normalt liv.

Jag läste en text skriven av Dagny Carlsson 108 år, vår äldsta bloggare:

Det har inte hänt det minsta som är intressant att blogga om. Läget har varit detsamma nämligen horisontalt. Jag har inga förväntningar på att läget skall förbättras . Hemtjänsten som är mitt stöd i bedrövelsen kommer och går och håller mig vid liv genom att servera närande födoämnen. Kosten är föga omväxlande och av Findus fabrikat. I min ungdom var Findus mest känt för sina gröna ärtor som fanns på plåtburk och odlades på stora fält i Skåne Findus köttbullar är närande  och trillas maskinellt. Det finns lite variationer på den färdiga maten men inget särskilt omväxlande sortiment. Det är inte roligt att laga mat till en ensam person så jag avstår från matoset. Jag lever under förhoppningen att coronaepidemin skall ta slut så man åtminstone kan gå ut. Lite hopp har jag att tiderna ska normaliseras. Fromma önskningar  men jag lever på hoppet.     28/3    2021

Hon hoppas alltså på att kunna gå ut igen! Hon vill ha roligt och äta varierad kost. Det är inte så stora krav som hon har. Är det för mycket begärt att under de sista ljuva åren själv få bestämma om man ska gå ut eller ej? Även den som är 108 år kan njuta av väl tillagad mat på en restaurang. De kan behöva intellektuell stimulans – vilket de knappast får av en hemtjänst som kommer och går, 5 minuter i taget! Var finns livskvalitén och värdigheten?

Jag läste en text skriven av en annars mycket karsk dam:

Nu ringde en sjuksyster! Paradisets portar öppnar sig på glänt. På måndag kväll vaccinerar de mig!

Denna kvinna har isolerat sig i över ett år! Hon bor ensam, träffar barnen via internet. Grannen handlar och ställer varorna utanför dörren. Normalt är hon en viljestark dam full av idéer som ingen kan sätta sig på. Nu efter ett år har hon blivit en rädd kvinna. Hon är livrädd för coronaviruset! Hennes liv har blivit tråkigt men hon vågar inte göra något åt det! Hon är nedbruten och tror att vaccinet leder till paradiset!

Det är ju politikerna som sprider denna skräck! Det är de som har inpräntat i alla att äldre människor är sköra och har inte förmågan att ta vara på sig själv. Vi ska lyssna på politikerna och göra som de säger. De har fått ett psykiskt övertag över alltför många äldre personer – ja även över många yngre. Med vilken rätt tar de ifrån oss de sista ljuva åren som ska vara de bästa av vårt liv?

Då det gäller coronan så vet de inte mer än vad vi gör. Lyssna på experterna – som erkänner att de inte vet heller. Alla hoppas och tror att vaccinet ska lösa alla problem – men ingen vet. Politikerna kan dock aldrig erkänna att de inte vet! De fortsätter och hoppas att de får rätt! Det kan de göra hur länge som helst. Det är fascistiskt att påtvinga befolkningen isolering, vaccin, vaccinpass och allt annat som de kommer på. Vi är inte några viljelösa nickedockor som vill göra avkall på våra liv.

Jag vill ha roligt och kunna njuta av mina sista år utan restriktioner, träffa vem jag vill, resa vart jag vill, äta vad jag vill, umgås, göra utflykter och ha trevligt! Jag vill själv välja vad ordet livskvalité innebär för mig! Jag vill själv välja om jag ska vaccinera mig eller ej! Livskvalitén och värdigheten ska inga fascistiska politiker ta ifrån mig via reella eller psykiska förbud!

Vad händer med oss i coronatider?

Ett år har vi nu levt med detta lilla virus! Under ett år har friheten att bestämma över våra liv beskurits! Hur påverkar det oss? Ingen kan väl säga att de är totalt opåverkade?

Varje dag har medierna fyllts med senaste nytt om coronaviruset, antalet döda, antalet smittade, regionernas rapporter, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Regeringen, vaccin, restriktioner i Sverige och andra länder, hur barn och unga påverkas, att arbeta hemma, att hålla avstånd, munskydd osv osv. Jag lir så trött på detta och undviker att läsa om allt detta! Jag är säker på att många känner likadant! Vi orkar helt enkelt inte med det Jag vill ha lite positivare nyhetsförmedling – något att glädjas över och se fram emot.

Många har blivit så rädda! Jag läser om de som håller andan när de går förbi andra människor av rädsla för smittorisken. Jag läser om de som helt enkelt inte går ut och som får maten levererad utanför sin dörr. Jag läser om människor som skriker åt varandra i affärer att de ska hålla avstånd. Jag ser med egna ögon människors undanglidande manövrar vid möte och gör kanske likadant själv. Rädsla, rädsla!

Igår såg vi ett barn, kanske 3-4 år, som promenerade med sin mamma. Utanför en restaurang stod en bil – en sådan som barnen kan åka i om de stoppar i ett mynt. Pojken rusade dit ”Jag vill åka”. Men mamman rusade dit och slet honom därifrån. Han hade rört vid bilen och hon plockade upp handspriten ur väskan och tvättade både pojkens och sina egna händer mycket noga!

Så tänker jag på mina egna, nu vuxna, barn som brukade vilja peta på och undersöka det mesta som kom i deras väg. De fick tvätta händerna innan de fick mat men däremellan var händerna ganska smutsiga. De var sällan sjuka! Barn behöver leka och undersöka. Även i coronatider!

Vad händer när människor blir så rädda för varandra och för att bli smittade att deras vardag blir begränsad? Hur lång tid ytterligare måste vi begränsa oss? Hur lång tid tar det sen att återgå till ett ”normalt” liv? Kommer rädslan att leva kvar inom oss under mycket lång tid? Kommer vår hälsa att påverkas av denna rädsla? När ska människor kunna känna livsglädje igen? Vet politikerna vad deras restriktioner gör med människor?

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Tidigare äldre inlägg

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Naturen kallar

Today is gonna be a good day

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

Dagar ur mitt liv

Här kommer jag att skriva om vardagliga händelser ur mitt liv. Ibland kommer jag nog att skriva om en del andra saker också, som till exempel om den tro jag har

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter och sunt förnuft

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

%d bloggare gillar detta: