Kan smittspridning på äldreboende bero på D-vitaminbrist?

Mainstreammedia stoltserar i dagarna med en ny rapport som visar att de som har drabbats hårdast av Covid-19 har haft D-vitaminbrist. Vad var det jag sa? Jag har skrivit om detta för nästa två år sedan! Medierna och FHM och deras sk experter har ju förnekat detta. Men nu kryper de till korset! Kan vi förvänta oss en ursäkt? Knappast!

---

Repris från 14 april 2020

Det kommer allt fler uppgifter om smittspridning på landets äldreboenden. I Stockholm finns coronaviruset på vart tredje vård- och omsorgsboende. Behöver man vara någon Einstein för att inse att de boende på institutioner runt om i landet är mer mottagliga för viruset?

Men varför är de mer mottagliga? Mediciner, föda, dålig miljö eller brist på solljus? För mig är det självklart att solljuset påverkar. Nu när jag sitter i karantän i Spanien – och inte får gå ut – tillbringar jag mycket tid på balkongen.

Jag läste att vissa sjukdomar ökar ju längre från ekvatorn vi kommer norrut. Det kallas latitudsjukdomar. Vissa cancerformer och till exempel MS blir vanligare ju längre norrut vi kommer. Det pågår forskning kring sambanden mellan låga D-vitaminnivåer och hjärt- & kärlsjukdom, diabetes, MS, schizofreni samt depression hos äldre. D-vitamin påverkar immunförsvarets celler, de vita blodkropparna. Det kan ha viktiga effekter både för infektionsförsvaret och för undvikande av skadlig inflammationer.

D- vitamin får vi i oss på två sätt: dels via maten, dels bildas D-vitamin i huden när vi är ute i solen. Eftersom 80-85% av vårt D-vitamin kommer från solen är det viktigt att fundera över hur vi får i oss D-vitamin under vintern och våren. Om du inte vistas i solen eller skyler dig med kläder/solkrämer under sommaren är det också viktigt att titta på hur du får i dig D-vitamin.

Har svenskar generellt brist på D-vitamin?

Det saknas breda, representativa studier om D-vitaminnivåer i blodet hos svenskar, men de studier som finns pekar på att nivån för vissa grupper är otillfredsställande, till exempel hos vissa invandrargrupper – i en holländsk studie rapporterades att 90 procent av de barn som fötts av kvinnor som burit slöja hade D-vitaminbrist – och äldre som tillbringar lite tid utomhus.

I samband med Livsmedelsverkets nationella undersökning av vuxna svenskars matvanor, Riksmaten vuxna 2010-11, mättes nivåerna av D-vitamin i blodet hos en undergrupp av deltagarna. Mätningarna visade att cirka 20 procent av deltagarna hade D-vitaminstatus under optimal nivå (<50 nanomol per liter). Livsmedelsverket har sedan dess höjt kraven för D-vitaminberikning av olika livsmedelsgrupper. De nya reglerna trädde i kraft den 16 maj 2018 med en övergångstid på två år. Resultatet av de nya berikningsreglerna förväntas minska andelen i befolkningen som har för låga intag från maten.

Allt detta googlar jag fram enbart för att jag instinktivt känner att solljuset är bra för min hälsa. Det var kanske därför som jag blev så arg när Anders Tegnell och Stefan Löfven unisont sa att 70+ ska hålla sig hemma. Efter vintern längtar även 70+ ut i vårsolen och alla har inte en balkong.

Hur är det då på våra vård- och omsorgsboende? Hur ofta kommer de boende ut i solen? Om de inte kommer ut så ofta så blir de ju infektionskänsliga! Då drabbas de boende lättare av ett elakt virus!

Men Anders Tegnell och Stefan Löfven fortsätter att peka ut hela kollektivet 70+ istället för att inrikta sig på institutionerna. Det finns egentligen ingenting farligare för människors hälsa än institutioner.

---

Ännu en repris från 14 september 2020

Coronaviruset: Låga nivåer av D-vitamin riskfaktor

D-vitamin pekas av forskare ut som en nyckel till att bekämpa coronaviruset. ”Låga nivåer av innebär riskfaktor. Däremot så stärker D-vitamin immunförsvaret”. Brist på D-vitamin kan orsaka komplikationer hos de som är smittade av coronaviruset SARS-CoV-2. Experter rekommenderar att du utsätter dig i solen minst 20 minuter om dagen.

Läs artikeln här.

Så har vi förändrats under coronapandemin

Jag läste en lång artikel om hur livet har förändrats för spanjorerna under coronapandemin. Jag tror egentligen inte att förändringen är så värst mycket större i Spanien än vad den är i Sverige. Jo, på vissa punkter kanske men visst har mycket förändrats för oss alla!

Vi har dumpat pengar för kort, vi köper fler varor online men färre kläder, vi röker mindre och adopterar fler djur. Uppgifterna speglar hur vardagen i Spanien har förändrats på ett sätt som kan vara här för att stanna, står det i artikeln.

Masker som ett viktigt tillbehör, handsprit vid varje tur, videosamtal med mormor som knappt visste hur man använder en mobiltelefon för ett år sedan: coronapandemin har vänt upp och ner på våra dagliga vanor.

En del av förändringarna är mycket synliga, som ansiktsmasker och videosamtal, men en statistisk analys av olika sektorer under 2020 flaggar för andra justeringar som vi kanske inte är så medvetna om, till exempel det faktum att vi till stor del har slopat användningen av kontanter, eller att vi köper 40% färre kläder med tanke på att vi har mindre anledning att visa upp dem. De som har jobb har ökat sina besparingar men investeringarna i fastigheter har minskat när framtiden är osäker. Vi studerar och arbetar på distans, vi går mindre till gymmet och gör mer utomhussport; vi röker och dricker mindre i allmänhet, men vi gör båda lite mer hemma. Restaurangmat har ersatts av takeout-måltider och vi reser naturligtvis mycket mindre. Dessa nya vanor håller på att bli så inrotade att det är troligt att många av dem är här för att stanna även när restriktionerna äntligen har hävts.

– Det har skett en övergång från kontanter till kreditkort. En ny studie av Minsait visar att 70% av spanjorerna har minskat sin användning av kontanter eller slutat betala med det helt och hållet, och 60% har varit motvilliga till att röra kontanter eller gå till en bankomat, säger José Luis Nueno, Intent HQ Chair on Changing Consumer Behavior på IESE Business School. Under andra kvartalet 2020 uppger Spaniens centralbank att vi tog ut nästan 52 procent mindre kontanter från bankomater och under tredje kvartalet 26 procent mindre.

Livet har förändrats. Det sociala livet har fått vika för det digitala. Jag tänker mycket på att så många spanjorer har övergått från kontanter till kreditkort. Det känns skrämmande. Eftersom jag bor halva året i Spanien så vet jag att få småbutiker har kortterminaler. Vi betalar nästan alltid med kontanter när vi är i Spanien. Det påminner oss lite om det gamla Sverige och vi får en liten social samvaro i butiken samtidigt som vi betalar.

I en annan artikel läser jag om Eduardo som jobbar på en restaurang:

Eduardo och hans kreditkortsterminal har fått sällskap vid höften det senaste året. Innan coronapandemin tog vår värld med storm var det bara den udda kunden som betalade med kort på Cantalejo-baren i La Latina-distriktet i Madrid, där han arbetar som servitör. Men som i så många andra sektorer har hälsokrisen förändrat spanjorernas sätt att konsumera. Och de allra flesta av dem är mindre knutna till kontanter nuförtiden. 

– Nu har jag alltid med mig min kreditkortsmaskin så att jag inte behöver göra gå två gånger, säger han.

I Spanien finns det gott om ”kinesbutiker” dvs butiker som säljer nästan allt och ägs av kineser. I vår spanska stad kan jag nog räkna till ett 10-tal. Där köper man hem- och hushållsartiklar, kläder, fritidsartiklar och småprylar. När något saknas så besöker jag någon av dessa butiker och hittar för det mesta det som jag söker. nu läser jag i en annan artikel:

Det brutala slag mot konsumtionen som utlöstes av coronapandemin har haft en enorm inverkan på asiatiska handlare som driver kinesiska basarer i de största spanska städerna. Många av dessa stora butiker är nu antingen tomma eller håller på att stänga butiken när deras ägare återvänder till Kina i betydande antal.

Många av stängningarna är av handlare som lämnade i början av pandemin och inte kan återvända eftersom de inte längre har besparingarna att börja om. Siffror från Spaniens nationella statistikinstitut (INE) visar att befolkningen på 232 807 kineser 2020 sjönk till 228 564 den 1 januari 2021 (inklusive 170 dödsfall).

Ojdå, tänker jag. Var ska jag nu köpa nya dricksglas, diskborstar, synålar, shorts, snören, servetter, pennor, kuddar, glödlampor eller liknande till ett lågt pris. Hoppas att våra ”kinesbutiker” finns kvar!

Digitalisering, on-line-shopping, kortköp och social distansering har verkligen förändrat samhället! Även i Sverige ser jag dessa tendenser. Det är färre människor i butikerna, de flesta håller avstånd OCH de flesta betalar med kort. Många affärer tar inte kontantbetalningar! Jag kan inte betala med kontanter på bussar! Idag läste jag ett inlägg på FB:

Jag är så trött på det numera helt digitala samhället. Verkar som Sverige ligger i förkant som vanligt. Vad gör vi som fyllt 65 och där över. Hur ofta säger de inte på TV ladda ner duoappen. Jag fick Ica och Coop tidningarna i dag. Man läser i Coop. Scanna QR-koden med mobilen i samtliga erbjudande, poäng mm. På Icabladet står det. Ladda ner ICA appen för recept, inköpslistor, utvalda erbjudande. Går inte ringa varken försäkringsbolag, banker, myndigheter mm mm utan lämna ID på mobilen eller datorn. Bankerna vill inte ens se en längre på kontoren. Man skall trycka in koder både här och där. Vad är det som hänt. Vill ingen se någon person längre utan bara titta på sin dator och mobil. Nä, jag tycker det har gått alldeles för långt. Jag hänger med till en del men känner mig helt nollad på annat. Ungdomar är födda med detta men vi äldre är nog ganska trötta på det. Jag är det i alla fall. En annan sak är dessa eviga koder man skall ha i minnet hela tiden. Hur många kort är inte i plånboken och alla har sina egna koder.

Jag känner igen mig! Många har utnyttjat coronaviruset för att kunna digitalisera. Kommer alla dessa förändringar att vara kvar efter pandemin?

Jag är inte rädd för appar, men har svårt att inse att jag har någon nytta av dem. Appar och plastkort kan inte ersätta sociala kontakter! Nu vill de ju att jag ska ha ytterligare en app – ett Covidpass! Jag vill inte vara klistrad vid min mobil! Jag vill vara fri som en fågel och ha kontanter i fickan!

Före och under pandemin.

De sista ljuva åren

Blir våra sista år så ljuva? Just nu känns det som att politiska krafter gör allt vad de kan föra att ta bort allt det ljuva så att vi dör bort av tristess! Endast ett av våra svenska riksdagspartier har ”alla människor ska kunna åldras med värdighet” i sitt partiprogram. De andra partierna har tydligen inte kommit så långt i sin tankeverksamhet!

Vad är det då som förgyller tillvaron över våra sista år? För mig handlar det egentligen mest om frihet att leva som jag vill utan en mängd skapade hinder. Politiker ska inte bestämma över min eller andras vardag! Men det gör de!! Vi märker det tydligt i dessa coronatider när politikerna hindrar oss från fri rörlighet och ett normalt liv.

Jag läste en text skriven av Dagny Carlsson 108 år, vår äldsta bloggare:

Det har inte hänt det minsta som är intressant att blogga om. Läget har varit detsamma nämligen horisontalt. Jag har inga förväntningar på att läget skall förbättras . Hemtjänsten som är mitt stöd i bedrövelsen kommer och går och håller mig vid liv genom att servera närande födoämnen. Kosten är föga omväxlande och av Findus fabrikat. I min ungdom var Findus mest känt för sina gröna ärtor som fanns på plåtburk och odlades på stora fält i Skåne Findus köttbullar är närande  och trillas maskinellt. Det finns lite variationer på den färdiga maten men inget särskilt omväxlande sortiment. Det är inte roligt att laga mat till en ensam person så jag avstår från matoset. Jag lever under förhoppningen att coronaepidemin skall ta slut så man åtminstone kan gå ut. Lite hopp har jag att tiderna ska normaliseras. Fromma önskningar  men jag lever på hoppet.     28/3    2021

Hon hoppas alltså på att kunna gå ut igen! Hon vill ha roligt och äta varierad kost. Det är inte så stora krav som hon har. Är det för mycket begärt att under de sista ljuva åren själv få bestämma om man ska gå ut eller ej? Även den som är 108 år kan njuta av väl tillagad mat på en restaurang. De kan behöva intellektuell stimulans – vilket de knappast får av en hemtjänst som kommer och går, 5 minuter i taget! Var finns livskvalitén och värdigheten?

Jag läste en text skriven av en annars mycket karsk dam:

Nu ringde en sjuksyster! Paradisets portar öppnar sig på glänt. På måndag kväll vaccinerar de mig!

Denna kvinna har isolerat sig i över ett år! Hon bor ensam, träffar barnen via internet. Grannen handlar och ställer varorna utanför dörren. Normalt är hon en viljestark dam full av idéer som ingen kan sätta sig på. Nu efter ett år har hon blivit en rädd kvinna. Hon är livrädd för coronaviruset! Hennes liv har blivit tråkigt men hon vågar inte göra något åt det! Hon är nedbruten och tror att vaccinet leder till paradiset!

Det är ju politikerna som sprider denna skräck! Det är de som har inpräntat i alla att äldre människor är sköra och har inte förmågan att ta vara på sig själv. Vi ska lyssna på politikerna och göra som de säger. De har fått ett psykiskt övertag över alltför många äldre personer – ja även över många yngre. Med vilken rätt tar de ifrån oss de sista ljuva åren som ska vara de bästa av vårt liv?

Då det gäller coronan så vet de inte mer än vad vi gör. Lyssna på experterna – som erkänner att de inte vet heller. Alla hoppas och tror att vaccinet ska lösa alla problem – men ingen vet. Politikerna kan dock aldrig erkänna att de inte vet! De fortsätter och hoppas att de får rätt! Det kan de göra hur länge som helst. Det är fascistiskt att påtvinga befolkningen isolering, vaccin, vaccinpass och allt annat som de kommer på. Vi är inte några viljelösa nickedockor som vill göra avkall på våra liv.

Jag vill ha roligt och kunna njuta av mina sista år utan restriktioner, träffa vem jag vill, resa vart jag vill, äta vad jag vill, umgås, göra utflykter och ha trevligt! Jag vill själv välja vad ordet livskvalité innebär för mig! Jag vill själv välja om jag ska vaccinera mig eller ej! Livskvalitén och värdigheten ska inga fascistiska politiker ta ifrån mig via reella eller psykiska förbud!