I går kväll meddelade jag den moderata riksdagsgruppen att jag vid dagens votering inte kommer att stödja förslaget på att förlänga den så kallade ”pandemilagen”, alltså den lag som ger regeringen rätt att ta beslut om restriktioner mm som annars borde tagits genom riksdagsbeslut. Jag kommer inte heller att stödja förslaget om utökad användning av vaccinpass.
Pandemilagen har alltså gällt i snart två år, och jag anser som jag skrivit tidigare att det är hög tid att återföra makten över dessa frågor till riksdagen. Min tre huvudargument är dessa:
1. Restriktionerna är, som exempelvis JK påpekar i sitt remissvar, sådant som berör frågor om grundlagsskyddade rättigheter, både enligt svensk grundlag (Regeringsformen) och Europakonventionen. Enligt grundlagen får sådana rättigheter undantagsvis i vissa fall begränsas, men det ska då ske genom lag, dvs beslutas i riksdagen. Att runda dessa bestämmelser genom att ge regeringen något slags ”ramlag” som ger dem omfattande mandat tycker jag inte ligger i linje med grundlagen och tankarna bakom denna. Det kunde vara rimligt under en kort tid i ett akut läge, men nu har lagen snart gällt i två år och det är redan för länge. När det gäller grundlagsfrågor bör man hellre ha lite extra marginal än tänja gränserna maximalt.
2. När pandemilagen beslutades villkorade riksdagen det med att större frågor som regeringen tog enligt denna lag skulle underställas riksdagen i närtid. Detta har inte skett en enda gång under dessa snart två år. Regeringen verkar mena att man i stället kommit överens i förväg om gränserna genom samtal med vissa utskott, men jag tycker inte det räcker. Hela riksdagen måste få debattera och vara med och ta beslut om dessa frågor i efterhand så som det var tänkt. Det är enda garantin för en demokratisk debatt och transparens kring besluten.
3. Regeringen har den senaste veckan fått hård och mycket berättigad kritik för att man försvårar coronakommissionens arbete genom att inte lämna ut det material som kommissionen behöver för att granska regeringens hantering av pandemin. Om riksdagen ger regeringen ett ovanligt starkt och tillfälligt mandat av riksdagen att hantera pandemin är full öppenhet i efterhand gentemot granskningskommissionen det minsta man kan begära. Regeringen visar att man inte förtjänar en fortsatt pandemilag, och deras beteende bekräftar att det är hög tid att besluten i framtiden hanteras av riksdagen så att de blir transparanta för allmänheten.
Alla riksdagspartier har motionerat på regeringens proposition om förlängd pandemilag, och i riksdagen har det sedan skett ett antal förhandlingar och diskussioner mellan partierna. Det finns nu majoritet för att begränsa den nya pandemilagen till två månader i stället för fyra. Detta är ett litet steg framåt, men enligt min åsikt fortfarande alldeles för länge. Liberalerna säger nej till förlängning, och det är en linje jag gärna hade uttryckt stöd för – om det nu inte var för att man i samma reservation också talar om att man vill ha utökad användning av vaccinpass. Sverigedemokraterna för en seriös diskussion i sin reservation och pekar på problemen kopplat till grundlagen, men även de står bakom en förlängning av pandemilagen. De vill även att vaccinationsbevis ersätts med covidpass (alltså vaccination, negativt test eller bevis på antikroppar efter tidigare infektion). Det är också ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt för min del. Övriga sex partier står bakom en förlängning med två månader.
Detta gör att jag inte ser något alternativ att rösta på. Ingen säger blankt nej till förlängd pandemilag. Jag är personligen något förbluffad över att partierna (möjligen med undantag för L) efter de senaste händelserna fortsatt verkar ha förtroende för regeringens fortsatta hantering av pandemin. Jag kommer i detta läge att avstå vid de voteringar som gäller förlängning av pandemilagen. Vilka punkter det blir votering om vet vi inte förrän efter dagens debatt, det beror på vilka reservationer partierna yrkar på.
När det gäller det moderata förslaget att ge regeringen i uppdrag att öppna för en bredare användning av vaccinpass, i stället för bredare restriktioner, säger övriga partier nej och menar att regeringen redan har förberett för detta om det skulle bli aktuellt. Det betyder att det moderata förslaget faller. För min del blir det återigen ett val mellan två omöjliga alternativ, eftersom jag säger blankt nej till all användning av vaccinpass inom landet, och båda alternativen öppnar för detta. Att inte något av de åtta riksdagspartierna tydligt säger nej till införande av vaccinpass förvånar mig.
Min kritiska inställning till vaccinpass är väl kända. Jag skiljer på frågan om vaccin och vaccinpass. Att vara emot vaccinpass innebär inte att vara emot vaccin. Mitt motstånd mot vaccinpass handlar både om principer och rena sakskäl. Rent principiellt anser jag det är fel att dela upp friska människor efter medicinsk status. Det är också fel att staten utövar påtryckningar (vissa kallar det rent av utpressning) mot människor bara för att de åberopar sina grundlagsskyddade rättigheter att säga ja eller nej till vaccin. Man har sin fulla rätt att tycka att människor gör fel val, men om man inte gillar grundlagen får man diskutera förändringar av den, inte straffa människor genom begränsade rättigheter för att de åberopar grundlagen. I sak vet vi nu också att vaccinerade och ovaccinerade smittar och smittas lika mycket (i vart fall när det gäller omikron), och vi vet samtidigt att väldigt få blir allvarligt sjuka av omikron – oavsett vaccinationsstatus. Covidpatienterna utgör en liten minoritet på IVA och inom den övriga vården ligger det fler inne för säsongsinfluensa än covid. Det betyder att det inte heller finns några sakliga skäl till vaccinbevis – vare sig för att motverka smitta eller motverka överbelastning i vården.
Alla partier håller öppet för olika typer av vaccinpass eller covidpass inom landet. För att markera mitt motstånd mot vaccinpass ser jag därför ingen annan möjlighet än att avstå även i denna fråga.
Den som nu instinktivt säger att det är ”fegt att rösta gult” får gärna tala om vilket alternativ jag ska rösta på när jag säger nej till fortsatt pandemilag och nej till vaccinpass. Ibland är det bara den gula knappen som återstår. Och med min röstförklaring här blir det tydligt för var och en varför jag avstår. Helt kort är min huvudmotivering att om inte jag som både jurist och riksdagsledamot försvarar tankarna bakom Sveriges grundlag och grundläggande principer för mänskliga fri och rättigheter för friska människor, vem ska då göra det?
Ett frågetecken kvarstår dock. Det är inte ens är säkert att jag får möjlighet att rösta – vi har nu återigen en mycket decimerad riksdag där bara en mindre del av ledamöterna kommer att delta vid voteringen. Det hade såklart varit ett värde i om alla deltagit vid just denna votering, med tanke på att den rör så grundläggande och uppmärksammade frågor, men läget är som det är och jag har full förståelse för gruppledarnas överenskommelse om att minska antalet tjänstgörande ledamöter. Jag hoppas delta vid voteringen för att visa alla de många moderater runt om i landet som har hört av sig till mig och delar min kritik mot vaccinpassen att de också har en röst i riksdagen. För det fall jag inte blir en av dem som röstar vet i vart fall alla nu vilket besked jag gav den moderata riksdagsgruppen igår.
Jan Ericson (Ubbhult)
Bygg ut IVA-kapaciteten till ett Europeiskt normalläge – och sluta skyll på Covid
ulsansblogg 
Senaste kommentarer