Vad är bäst – en cykelhjälm eller privatjet?

Det är svårt att nå ut med sitt budskap och att bli synliggjord. Det vet alla som har försökt. Vi måste hitta ett sätt att sticka ut och skilja oss från mängden. Vi ser artister, författare, influencers och en mängd andra gapiga människor som försöker. En del slåss ut på vägen och andra gnäller om orättvisor. Rika människor kan köpa sig makt.

 I det antika Grekland var lilafärgade kläder och dagliga måltider av färsk fisk tecken på rikedom och lyx. Under de egyptiska faraonernas dagar spenderade de rika sin rikedom på strutsägg och parfymer gjorda av saffran, kanel och andra exotiska kryddor. Under medeltiden spenderade välmående Londonbor överdådigt på peppar, sammetsplagg och citroner. På 1920-talet visade välbärgade New York-bor upp pälsrockar, cabrioleter och pärlarmband.

Dagens miljardärer är nutida faraoner som styr näringslivet med nästan allmakt. De är bara 3 311 personer över hela världen enligt Wealth-X extreme wealth index som årligen sammanställs av konsultföretaget Altrata. Dessa miljardärer står för 13,9% av världens BNP, en historiskt oöverträffad koncentration av rikedom.

Men når man lycka och framgång genom rikedom? Elon Musk har tillräckligt med pengar för att köpa Twitter och är ledande inom privat rymdturism, men säger att han inte äger ett hem och sover på vänners soffor. Han värdesätter alltså vänskapen högre än sina rikedomar!

Men andra ultrarika köper definitivt sällsynta varor som Rolls-Royce Boat Tail på 30 miljoner dollar, 50 miljoner dollar Graff Diamonds Hallucination armbandsur och guldpläterade yachter som Yacht History Supreme, köpt av en anonym malaysisk miljardär för 4.8 miljarder dollar. Andra föredrar mer blygsamma prydnadssaker som 48 miljoner dollar Falcon iPhone 6 Supernova med en stor rosa diamant på baksidan, eller en Baldacchino Supreme-säng på 6.5 miljoner dollar designad av Stuart Hughes och utsmyckad med aska, körsbär, kastanj, diamanter, safirer och 24-karat guld.

Men når de makt genom sina rikedomar och statusprylar? Vi kunde läsa om klimatmöte i Sharm el Sheikh. Ca 400 privatjet anlände dit. Men vilka var det som blev synliggjorda? Jag läste i alla fall om en man med en grön cykelhjälm som många lyssnade till!

Sedan konferensens början blev han en av huvudpersonerna i Sharm el-Sheikh – lika fotograferad som de politiska ledare som samlades i Egypten för evenemanget. Men vem var personen i cykelhjälm som satt vid delegationernas bord och småpratade med statschefer som Frankrikes president Emmanuel Macron? ”Hej! Hur mår du?” hälsade den ivorianska aktivisten Andy Costa med en stor kram. Han är en uppmärksam och älskvärd man, som ibland kompletterade sitt utseende med en ljusblå afrikansk tunika, men mest bar kostym och slips.

Resonemanget bakom hans ljusgröna hjälm är enkelt: det är omöjligt att passera obemärkt. Det är därför han till och med bär den i sin WhatsApp-profilbild. Det är hans personliga varumärke, förklarar Costa, som är medlem i My Dream for Africa Foundation.

– Å ena sidan förespråkar jag cykelrörlighet, men å andra sidan är hjälmen ett skyddsobjekt och symboliserar hur vi måste skydda miljön, säger han.

Som ett resultat av all uppmärksamhet som hans hjälm har väckt har Costa fått ett rykte som Afrikas cykelambassadör, en viktig roll på en kontinent som gradvis införlivar motorvägar i sin layout, men som saknar ett omfattande järnvägsnät och har allvarliga trafikproblem, otaliga vägar i dåligt skick och avlägsna områden som är svåra att komma åt eller farliga. I detta sammanhang föreslår Costa att använda cykeln. Först och främst för miljön; för det andra för att undvika trafikkollapser i städerna, och för det tredje för hälsan. Det är ett bra sätt att undvika hjärt-kärlsjukdom, som är ett folkhälsoproblem, påpekar han.

Ja, han lyckades verkligen med att få prata med potentaterna som fanns med på konferensen. Han lyckades nog också att få dem att komma ihåg honom och hans budskap! En cykelhjälm fick större betydelse än privatjet eller några lyxvaror! Jag funderar över vilken färg jag ska ha på cykelhjälmen!

Glöm budskapet – fokusera på smådetaljer

Veckans snackis blev fd Scaniachefen Leif Östling och Swebbtv. Nu försöker vissa krafter att glömma bort hans budskap och fokusera på brunmålningen. De hoppas på att kunna krossa både Östling och Swebbtv i samma slag. Men egentligen bryr de sig inte om vare sig Östling eller Swebbtv. Det är budskapet som ska förtigas!

Obehagliga sanningar är aldrig välkomna! Obehagliga sanningar svider!

Leif Östling tilldelas Gustaf Dalénmedaljen den 28 april 2012.

Om vi börjar med Swebbtv som varje vecka producerar svidande sanningar om det mesta. Lögner avslöjas. Människor som lever gott på lögnerna avslöjas. Felanvändning av våra resurser avslöjas. Allt som har sopats under mattan sopas fram igen. En mängd välutbildade och kunniga människor medverkar i programmen. Inget ämne undviks. Naturligtvis finns det många krafter som vill brunmåla och tysta. Avslöjande är aldrig välkomna!

Leif Östling är en av de välutbildade och kunniga som har låtit sig intervjuas i Swebbtv. Han talade om sina erfarenheter som företagsledare. Men … nu anklagas han för att han har låtit sig intervjuas av en kanal som ska krossas och brunmålas. Han sade några sanningar i programmet och blev i samma stund rasist.

”Vi har tagit in alldeles för mycket folk utifrån” och ansåg att samhällen i Afrika och Mellanöstern låg ”hundra år” bakåt i tiden. Han berättade också om ett projekt med nyanlända på Scania i Oskarshamn där 80 av 100 personer slutade efter några veckor för de orkade inte med den stora omställningen trots stöd.

Men detta var bara en liten del av programmet och definitivt inte budskapet! Budskapet handlade snarare om ineffektiviteten inom den offentliga sektorn – om att den offentliga sektorn behöver reformeras på samma sätt som näringslivet har gjort.

Leif Östling säger att han anser att den offentliga sektorn i Sverige är mycket ineffektiv och att politikerna inte är nog försiktiga i hur de använder skattepengarna. 

”Under mina 45 år i näringslivet har jag upptäckt att vissa affärsmän, men framför allt politiker kan vara riktigt slarviga med pengar, när det inte är handlar deras egna privata pengar. Då åker spenderarbyxorna lätt på”, säger han. 

”Inom näringslivet slås vi ofta av bristen på effektivitet i Sveriges offentliga verksamheter, även när det kommer till kommunerna ser vi en stor variation på kostnader för jämförbara verksamheter” .

Leif Östling sommarpratade i P1 och tog som ett exempel på detta upp en OECD-undersökning som visar att en svensk läkare i regel behandlar ungefär 650 patienter per år, medan en tysk läkare hinner med bortemot 2.400 patienter på ett år, samt att Sverige och Tyskland har lika många läkare per 1.000 invånare. 

”Så stor skillnad pekar på ett rejält systemfel i vår sjukvård och det löser man inte genom att skicka in mer pengar”, sa han. 

”Befria sjukvården från politiker och deras administratörer som tydligen inte förstår hur vårdsystem bör fungera. Tänk vilken besparing det vore att skrota alla landsting i vårt land och låta en nationell kompetent administration ta hand om sjukvården”, fortsatte han i sommarpratet. 

Den offentliga sektorn finansieras till största del av skatter. Skatter som politiker och deras administratörer fördelar enligt godtycke och med bristande kunskaper. Det rör sig om mycket stora belopp, motsvarande nära halva Sveriges BNP. Den största andelen av dessa utgifter går till socialt skydd men en stor del går också till offentlig förvaltning, sjukvård och utbildning.

Här finner vi budskapet i intervjun med Östling. Slarvet och slöseriet med offentliga medel dvs våra skattemedel! Han påtalar det dåliga resursutnyttjandet ”Politikerna är riktigt slarviga med pengar”. Han kräver helt enkelt en mer effektiv styrning på alla plan och Leif Östling berättade också om sina farhågor för ett inbördeskrig om man inte får stopp på gängskjutningar, sprängattentat och bränder.

– För om det här fortsätter, då kan vi hamna i ett okontrollerat läge där vi kanske till och med får ta in vår militär och det blir krig inne i landet, i de här utsatta områdena, som det kallas. Vi har inte så lång tid på oss att ta i de här frågorna, sa Leif Östling till Swebbtv .

Det var där som hans budskap blev farligt! När han talar om att politikerna har tappat kontrollen och har ett ansvar som de inte kan axla – då blev han brunsmetad! Allt som han har gjort som näringslivstopp ska nu glömmas bort och förringas.

Under valrörelsen 2018 gjorde Östling ett uppmärksammat uttalande om att Sverige fastnat i en socialistisk tankemodell och att planekonomi och byråkrati styr landet.

Östling har uttryckt att han tror att hotet från den globala uppvärmningen är överdrivet samt eventuellt orsakat av naturliga processer, vilket går emot den konsensus som finns inom forskarvärlden kring att de pågående klimatförändringarna är orsakade av mänsklig aktivitet. Han har även sagt att han tror det är ”genetiskt betingat” att så få kvinnor söker sig till teknikyrken, samt påstått att den ekonomiska ojämlikheten i samhället beror på att vi har ”olika genetiska förutsättningar” som ”naturen utrustat oss med”.

Det är helt klart att Leif Östling är obekväm för etablissemanget! Han slår ju mot politikerna, klimataktivisterna, feministerna och alla de som hellre tror på sociala konstruktioner än på generna. Han ska tystas – helst tillsammans med Swebbtv. Sanningar ska sopas under mattan och politiker vill inte tappa den maktposition som de har nått!

Är budbäraren viktigast?

De flesta tankar är redan tänkta och framförda antingen skriftligt eller muntligt. Det finns ju ett talesätt ”Inget nytt under solen”. Alla vi som vill påverka i någon riktning funderar ganska ofta p¨å hur vi ska kunna nå ut med vårt budskap.

De stora medierna når naturligtvis en större publik. Men vilken nytta gör det att nå ut till så många? En del människor är ju inte mottagliga för budskapet som jag vill förmedla. Andra människor tycker inte om mitt budskap – blir arga, sura eller slår bakut. De är ju inte heller  mottagliga för det som jag skriver eller säger. En grupp når jag ut till – läsarna av denna blogg – men de har redan tagit till sig många av mina tankar.

Jag funderar ofta över hur man ska bära sig åt för att nå nya människor som man kan dela sina tankar med eller iallafall diskutera tankarna med. Vad ska man göra för att få människor att reagera?

Jag borde kanske bli kändis! Idag skriver Marcus Oscarsson om näthat på sin FB-sida. Han framför exakt samma tankar som jag har framfört i snart 10-års tid. Jag är definitivt inte avundsjuk på honom men undrar varför han når ut med samma budskap som jag har framfört i så många år? Varför får han 5500 gillningar, 569 kommentarer och 2 441 delningar för sin upprepning av mitt gamla budskap? Tanken är ju inte hans utan den har tänkts tidigare av alla de som gillar, kommenterar och delar. Vad är det som gör att det är roligare att läsa vad Marcus tycker än att läsa Ulsansblogg?

Den enda skillnaden som jag hittar är att han är kändis från TV. Men är han mer tillförlitlig enbart för att han är en kändis? Framför han budskapet på ett bättre sätt?

Han är ju inte den enda kändisen som yttrar sig. Medierna är snabba att haka på. Men bara för man är kändis så behöver man inte ha ett gångbart budskap! Ändå framställer ofta medierna dessa kändisar som någon form av experter eller orakel. Många människor tar till sig dessa budskap som om de är fakta. Har X sagt en sak och det har stått i MSM så är det en orubblig sanning.

Men om jag skulle yttra mig i MSM – hur skulle det uppfattas? Bloggen skulle naturligtvis ses som en konkurrent. Jag skulle framställas i medierna som en främlingsfientlig, feministhatande högerpopulist. Ingen av de som känner mig skulle känna igen någonting som de skrev om mig. Mitt budskap skulle framställas som fakenews även om det var samma som Oscarsson skrev idag och samma som jag har upprepat under en 10-års period. Jag skulle inte vara trovärdig!

Med den insikten har jag lärt mig att tänka mig för. Varje ord, varje mening och varje ordföljd analyserar jag till max innan jag publicerar bloggen eller i något kommentarsfält. Jag har lärt mig att mitt budskap ska vara genomtänkt, korrekt och trovärdigt om jag ska ha en chans att nå nya läsare. Det är det som gör mina texter läsvärda! Det är så som jag vill motverka näthat!

Jag vill vara budbärare för viktiga budskap!