Om hållbara projekt, elbilar och Vattenfall – professor Jan Blomgren

I detta program samtalar Mikael Willgert med professor i tillämpad kärnfysik Jan Blomgren om s.k. hållbara projekt. Siffrorna går inte ihop när ”grönt stål” ska tillverkas samtidigt som elbilar ska byta ut de fossildrivna samtidigt som kärnkraft läggs ner. Det viktigaste just nu verkar vara att allt ska vara ”hållbart”, men vad innebär det egentligen. Jan Blomberg omsätter de vackra slagorden till siffror och fram kommer en falsk verklighet som inte kommer att kunna realiseras. Även om tillverkningen av ”grönt stål” skulle kunna ske, så skulle det ökade priset leda till sjunkande efterfrågan. Redan idag finns ”grönt stål” i form av återvunnen metall. Det är dock ingen på marknaden som är beredd att betala extra för att detta stål är återvunnet.

Nedläggningen av Ringhals reaktorer 1 och 2 hävdas fortfarande vara baserade på marknadsmässiga bedömningar. Detta är dock en lek med ord eftersom politiska beslut som fattades innan var skräddarsydda just för att försämra lönsamheten för kärnkraftsverk.

Det kommer besked i dagens industri att elbilsbolagen ”blöder”. Tesla dumpar priserna ordentligt på sina bilar. Hur kommer Volvo att klara detta, kommer lönsamhetskalkylerna att stämma?
——————-
Stöd Swebbtv:

Swish 123 535 86 92
Bankgiro147-0558
Bankkonto (månadsgivare) 9235-229 11 86

Var ska vi lägga resurserna?

”Lögn, förbannad lögn och statistik” är en bevingad fras som beskriver användning av statistik – inte sällan felaktig eller överdriven – för att stärka svaga argument. Idag tänker jag på denna fras när jag läser en artikel där författaren försöker vända på fakta och verkligheten.

”Av de 419 allvarliga händelser om hot och våld som anmäldes av blåljusverksamheterna mellan 1 januari 2017 och 31 maj 2018 inträffade bara 6,4 procent i särskilt utsatta områden.

Det här är alltså en statistik som sträcker sig över de senast 17 inrapporterade månaderna. Det kan även beskrivas på ett annat sätt: Av de allvarliga händelser om hot och våld som anmäldes av blåljusverksamheterna under dessa 17 månaderna så avsåg 93,6 procent andra områden än de som betraktas som ”särskilt utsatta” enl artikeln.

Kan man överhuvud taget dra några slutsatser av detta? Att bara 6,4 % av de grova brotten inträffar i dessa utsatta områden innebär ju inte att alla andra brott begås av människor som inte bor i dessa områden. De begår kanske brotten i andra områden än de bor? Blåljuspersonalen kanske inte prioriterar brott inom dessa områden? Mer bevakning – av bevakningsbolag  och liknande – samt kameraövervakning bidrar kanske till att brotten sker utanför dessa områden? De flesta brott i dessa områden kanske aldrig anmäls? Det är inte lönt! Här råder andra lagar och rättvisa! Dessutom har vi kod 291 – koden som polisen har använt för intern rapportering.

Om vi tittar på ett enskilt fall – skjutningen i Malmö mot ett internetcafé – så skedde detta i ett område som inte kallas för ”särskilt utsatt”. Tvärtom – det skedde i centrala delarna av stan! Men … de som utförde det och de som blev beskjutna var kriminella och hörde hemma i ett ”särskilt utsatt” område.

”Men – varför har vi då via olika stora etablerade medier fått uppfattningen att det här med stenkastning och hot mot blåljuspersonal bara är något som förekommer i så kallade utsatta och särskilt utsatta områden? Underförstått, områden som till stor del befolkas av invandrare.

Är det på grund av fördomar som denna vilseledande rapportering är så vanlig?”

”Eller har helt enkelt stora etablerade medier gått på den myt som Sverigedemokraterna och andra högerextremister sprider om att snart sagt all brottslighet utförs av invandrare? Gått på det som Jimmie Åkesson och andra framträdande sverigedemokrater upprepar som ett mantra, att ”brottsligheten är ett importerat problem”?”

Myt eller ej! Vem är det som odlar myter? Den person som skrev artikeln och de som delar den på FB tillhör den grupp som ständigt kräver mer resurser till socioekonomiska områden, utanförskapsområden, särskilt utsatta områden, invandrarområden, invandrar ungdomar, … De har en agenda!

Om vi använder denna debatteknik – och konstaterar att det bara handlar om myter som sprids av SD – så är alla extrainsatser i dessa områden helt onödiga! Alla dessa extra resurser kan vi dra in. Hädanefter lägger vi alla resurser på de 93,6 % av områden där de flesta brott begås. Det är alltså alla vi som bor i helt normala områden som behöver alla extra resurser i framtiden. Eftersom större delen av befolkningen aldrig begår brott behövs inte blåljuspersonal eller domstolar. Eftersom de flesta inte är sjuka behövs ingen sjukpenning. Eftersom de flesta inte är föräldralediga så behövs inte föräldrapengarna. Eftersom medier sprider myter så behöver vi inga medier. Osv. Det går att dra vilka slutsatser som helst utifrån statistik.

Myter är lätta att odla från alla håll. En ”sanning” som upprepas tillräckligt ofta betraktas snart som en ”riktig sanning”. Statistik kan tolkas så att den egna sanning blir den riktiga. I en del faktaresistenta bubblor frodas denna typ av bevisföring. De använder statistiken utifrån de egna behoven och sammanhangen. 

Finns all ondska?

Jag vaknar tidigt och tar en sval morgondusch. Sitter på balkongen med lite yoghurt och lyssnar till alla morgonljuden. Fåglarna håller serenad och vattnet kluckar mot stranden. Ser några bilar och några morgonjoggare. Jag blir filosofisk.

Det känns som om jag lever i en bubbla skyddad från omvärlden. I min lilla goda värld finns ingen ondska. Jag behöver inte bry mig om allt som händer runt om i världen. Jag kan fortsätta att leva i min trygga bubbla. Eller …

Det räcker att jag slår på datorn så kommer all ondskan  och allt elände över mig. Men … vilken verklighet är den riktiga? Den som jag upplever i min bubbla eller den som olika medier tävlar om att tala om för mig? Är ondskan så stor som de påtalar eller har de något syfte med detta?

Varför väljer medierna att fokusera på vissa saker och att överdriva dem? Tänkte på det för några dagar sedan. Våra kvällstidningar skrev om en skogsbrand. De skrev att 1000-tals personer hade evakuerats. Tja, det bor kanske några 100 personer på platsen! De skrev också om storstaden intill som hotades. Vi befann oss just då i den storstaden 4-5 mil bort. Vi såg lite rök men luktade definitivt ingen brandrök. Jag tror inte att någon kände sig speciellt hotad!

Samtidigt förekommer en stor del våldsrelaterade händelser. Men det passar ju inte att skriva om! Varför? Vill medierna att jag ska fokusera på en brand som absolut inte var något hot istället för våldet i förorterna? Eller vill de kanske med en omvänd logik påtala att om jag inte behöver oroa mig i ena fallet så behöver jag inte oroa mig i de andra fallen heller? Ska jag nöja mig med att sitta och lyssna på fågelsången?