Sanitära belastningar

Adelante Málaga efterlyser en etisk handlingsplan för att minska stammen av vilda papegojor, som blir ett allt större gissel inte bara i Málaga stad utan i hela provinsen.

Vänsterpartiet föreslår upprättandet av en panel med experter för att ta fram en plan som kan brukas av alla drabbade kommuner. Denna bör bestå av skonsammare åtgärder än skjutningen av papegojorna med hagelgevär, som en del grupper åberopar.

Det beräknas att det i dagsläget finns omkring 6 000 gröna så kallade munkparakiter i Málagaprovinsen, av vilka hälften uppehåller sig i Málaga stad. Det är fråga om en invasionsart som orsakar stor skada både på infrastruktur och lokala djurarter.
Som skonsam bekämpning anges bland annat skingrandet av bon samt sterilisering.

Munkparakiten är en sällskapspapegoja som spritt sig i det fria.

Ovanstående läste jag i dagens Svenska magasinet. Då kom jag att tänka på de vita duvorna i Benidorm som jag skrev om 2017.

De har invaderat gatorna, uteserveringarna och parkerna. Vi såg de redan förra året. Då var de inte så många. Men i år har de mångdubblat sitt antal pga mänsklig dumhet. Jag syftar naturligtvis på de vita duvorna i Benidorm.

Det finns skyltar om att man inte ska mata duvorna. Men människor bjuder frikostligt på kakor och glasstrutar. En del kommer med kassar med torrt bröd. Visst är de fina – dessa vita duvor! Men de börjar bli en sanitär belastning. Fågelträck överallt! De har sina bon i palmerna och kommer att fortsätta med att vara ett växande problem för staden och dess invånare. De har anpassat sig till stadens villkor. Eftersom människor fortsätter att ge dem mat så behöver de inte ge sig av och söka sin mat på annat håll. Det finns egentligen bara en lösning på problemet – att minska beståndet genom avskjutning.

Så tänker jag på kajorna som är en plåga hemma i Oskarshamn eller kanadagässen som skitar ner i parkerna.Eller råttor som invaderar städer.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till oss människor. När vårt land invaderas av främmande människor – och ”snälla” människor ser till att göra deras livsbetingelser enkla – så blir de ju bara fler och fler! Nu menar jag inte att vi ska använda avskjutning för att minska beståndet. Men vi måste se till att göra livsbetingelserna sämre. Vi måste minska bidragen och det allmänna omhändertagandet. Tycka-synd-om-människorna kommer dock att fortsätta med att hjälpa. Om vi gör det svårare för dem att leva i Sverige – utan egen försörjning – så kommer viljan att stanna att minska. I värsta fall måste vi köra iväg dem!

Sida – Sveriges goda samvete eller bara ett meningslöst projekt

I veckan avslöjades det att biståndsmyndigheten Sida har pumpat in över 200 miljoner av skattebetalarnas pengar i tankesmedjan International Center for Trade and Sustainable Development, som fått skarp kritik i en granskning av det brittiska biståndsdepartementet för att ha missbrukat givarländernas pengar och vars ledning levt lyxliv på skattebetalarnas bekostnad under 20 års tid.

”Det finns biståndsprojekt och biståndsprojekt och så finns det Bai Bang. Det är svensk bistånds största projekt någonsin där Sverige hjälpte till att bygga upp en pappersfabrik i det som då var en isolerad by tio mil norr om Hanoi. Det svenska bidraget till Bai Bang sträckte sig över en period på 25 år, mellan 1970 och 1995 och kom att kosta svenska skattebetalare 2,8 miljarder kronor. Mycket mer än den ursprungliga budgeten på 770 miljoner kronor.” SR

Ja, vi är många som minns detta och det är inte det enda Sida-projekt som kostar pengar. Tvärtom! För drygt ett år sedan skrev jag en artikel:

”För att ytterligare fördjupa sig i den verksamhet som SIDA bedriver vill jag rekommendera två böcker av Helena Thorfinn, ”Innan floden tar oss” och ”Den som går på tigerstigar”. Hon har varit anställd på SIDA och arbetat inom deras utlandsverksamhet i Bangladesh Böckerna lär inte ha tagits emot så väl av viss personal inom SIDA eftersom de riktar en hel del kritik mot verksamheten.

Efter det att vi tidigare har refererat till böckerna i ett kommentarsfält tog en av SIDAs anställda kontakt . Han var mycket kritisk till innehållet i böckerna och ansåg att de saknade värde eftersom de var skrivna som romaner och inte som en rapport. Den som är intresserad kan läsa dem och bilda sig en egen uppfattning. De är välskrivna och förmedlar dessutom en hel del annat matnyttigt vad det gäller livet i ett av de mer utsatta delarna av världen.”

Vi ska naturligtvis stödja utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i fattiga länder. Men då måste vi också kontrollera hur pengarna används.

Sverige har fortfarande har ett mål om att en procent av bruttonationalinkomsten ska gå till bistånd. Men det är inte rimligt att betala ut en procent av skattebetalarnas pengar varje år utan att ställa villkor, ha en plan för hur pengarna ska användas eller att följa upp om de verkligen har använts som de skulle..

I andra länder har man därför skrotat enprocentsmålet och i genomsnitt ger världens rika länder 0,3 procent av BNI i bistånd. Varför måste Sverige leka Bror Duktig?

Det är naivt att tro att alla människor drivs av ädla motiv. Det finns alltför många som tjusas av makt och pengar – även bland Sida-anställda eller anställda bland andra välgörenhetsorganisationer. Det var ju detta som Helena Thorfinn skrev om i sina böcker! Det är inte så konstigt att en Sida-anställd blev upprörd över att jag rekommenderade dessa böcker. Rapporterna som de själv skriver tar ju aldrig upp problemen eller den makt korruption som råder.

När vi skänker pengar till något ändamål så måste vi ha full insyn i hur pengarna används. Det finns alltid de som försöker få egen vinning. En god vän som bor i Nepal skrev för 2 år sedan på sin blog:

””Något stort har hänt här i Kathmandu! Sedan två månader tillbaka har vi full eleffekt.
Vi har inte riktigt trott att det skulle bli långvarigt – och ärligt vi tror fortfarande inte på det.”

”Sedan vi flyttade hit för 5 år sedan har vi levt våra liv kring planerade strömavbrott.
Under somrarna hade vi bara fyra timmar schemalagda strömavbrott, två timmar på morgonen och två på kvällen, men under den kalla, mörka vintern vi hade upp till 16 timmar och det var riktigt, riktigt hemskt.
Det var så hemskt för oss, bortskämda svenskar, att vi investerat i ett bilbatteri och en omvandlare  – så vi åtminstone kunde ladda telefoner och datorer och få lite ljus.”

”Orsaker till strömavbrotten:

1. nepalesiska regeringen sålde det mesta av kraften till Indien, som har enorma problem med strömmen i vissa distrikt, och vi fick nöja oss med resten. Det borde inte vara så för vi har gott om vattenkraft som hela tiden fylls på från Himalaya.
2. Under inbördeskriget mellan regeringen och maoisterna, 1996-2006, maoisterna bombade vattenkraftverken, så det var helt enkelt inte tillräckligt för att täcka behovet av el. Vi hörde om olika projekt som genomförs av utländska länder, till exempel Norge, som ville bygga nya vattenkraftverk, men allt var avstannade på grund av politiska beslut. Många länder vill hjälpa Nepal, eftersom Nepal anses vara ett av de fattigaste länderna i världen.
3. Korrupta politiker fick mutor från batteriföretagen.”

”Men nu har den nya energiministern förklarat, att från och med nu ska vi ha el dag och natt, åtminstone i Katmandu. Det fanns tillräckligt med ström trots allt! De hade även en fullt fungerande nödkraftverk .”

”Vi hörde om olika projekt som genomförs av utländska länder, till exempel Norge, som ville bygga nya vattenkraftverk, men allt var avstannade på grund av politiska beslut. Många länder vill hjälpa Nepal, eftersom Nepal anses vara ett av de fattigaste länderna i världen.” skrev hon.

Hjälpen nådde alltså aldrig ut till befolkningen! Så är det nog i de flesta biståndsprojekten. Hjälpen hamnar i andra fickor än den är avsedd för. Når ska naiva politiker inse detta? Hur länge ska de fortsätta att leka goda och slösa med våra skattemedel?

Remitteringar, bistånd eller insamlingar?

Vad är bäst – gåvor till insamlingsorganisationer eller att människor själva skickar pengar till sina släktingar i andra länder? Faktum är att det som kallas remitteringar är betydligt större än det samlade biståndet.

Jag har försökt att sätta mig in i vad migrationsramverket (som ska undertecknas  i samband med en högnivåkonferens i Marrakech, Marocko den 10–11 december 2018. Formellt antas migrationsramverket i form av en resolution i FN:s generalförsamling i december 2018. )  innebär. Jag hittade några punkter på regeringens websida:

  • Minska grundorsaker som ger upphov till irreguljär migration
  • Förbättra säkra, ordnade och reguljära migrationsvägar
  • Bekämpa människosmuggling och människohandel på ett gränsöverskridande sätt
  • Förbättra samarbete om gränsbevakning
  • Stärka och skydda migrerande barn och kvinnors åtnjutande av sina mänskliga rättigheter
  • Stärka internationellt samarbete och globala partnerskap för säker, ordnad och reguljär migration

Vi har hört det så många gånger förr. Det känns mest som ord utan innehåll. Migrationsramverket är inte ett internationellt avtal och är inte rättsligt bindande. Den nation som bryter mot det får inga rättsliga påföljder. Ingen nation behöver ändra i sina egna lagar, följa ramverket eller betala någonting till detta. Allt är fritt och frivilligt. Varför skriver man då ett sådant ramverk? Kanske har det med ekonomi att göra trots allt – ett dolt bistånd?

7.Vilka positiva effekter kan reguljär migration medföra?
Säker, ordnad och reguljär migration utgör en stor potential för ekonomisk och social utveckling, för den enskilda migranten och dennes familj samt för ursprungs- och destinationslandet. Det råder brist på arbetskraft inom flera sektorer på svensk arbetsmarknad. Arbetskraftsinvandring bidrar till att möta denna efterfrågan. De internationella kontaktnät som migration skapar kan även främja ökade investeringar, ökad handel och utveckling i både ursprungs- och mottagarlandet. Vidare kan migranters remitteringar bidra till viktiga inkomster för familjer i fattiga länder samt till investeringar i hälsa, utbildning och boende. Remitteringar från migranter till deras ursprungsländer uppgick till ca 600 miljarder dollar år 2017. Av det beloppet gick ca 450 miljarder dollar till utvecklingsländer, vilket är tre gånger så mycket som det totala officiella utvecklingsbiståndet.”

Remitteringar som är tre gånger större än det totala officiella utvecklingsbiståndet? För några år sedan var det knappast någon som hört talas om begreppet remitteringar dvs pengar som människor som flytt eller flyttat till Sverige, skickar hem sina anhöriga. Iallafall inte att de var tre gånger större än det totala officiella utvecklingsbiståndet!

Är det så att migranterna ska ses och utnyttjas som en mellanhand. Om riksdagen beviljar ett tre gånger så stort bistånd skulle utsatta grupper i Sverige protestera. Nu tar man istället in människor som vi ska tycka synd om. Vi ska inte ifrågasätta att de får mat, kläder, bostad, sjuk- och tandvård samt försörjningsstöd. Det är ju synd om dem!

Remitteringar handlar ofta om några hundra kronor som regelbundet skickas hem till barn och andra släktingar i det gamla hemlandet. Tack vare de pengarna kan skolgång betalas och den som blir akut sjuk få den vård som krävs. I en värld där befolkningen blir allt mer rörlig, på flykt eller som migranter, kommer sannolikt remitteringarnas betydelse att öka.

Samtidigt kan remitteringarna vara en stor börda (även asylsökande skickar av det de har). Kanske får familjen avstå från fritidsaktiviteter eller busskort till barnen för att de ska kunna skicka ”hem” pengar till sina släktingar. Då kommer naturligtvis hjälporganisationerna att känna sig nyttiga när de skriker om ”fattiga barn” och de goda som säger socioekonomiska faktorer. Då ska vi skänka pengar till insamlingar för att hjälpa ytterligare.

Svenska folket blir lurade och utnyttjade å det grövsta. Vi ska jobba tills vi blir 75 för att få ut en dräglig pension – som egentligen bara är en uppskjuten lön. Men samtidigt ska delar av våra samlade medel helt legalt skickas till andra länder. Vem har gett våra politiker rätt till att handskas så med våra pengar?

 

Tidigare äldre inlägg

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

%d bloggare gillar detta: