Största möjliga tystnad …!

Så brukar cirkusdirektörer yttra sig när något riktigt svårt cirkusnummer ska utföras och artisterna måste koncentrera sig! Tystnad och koncentrationsmöjligheter har blivit en bristvara i vårt land.

”Det svenska samhället uppfattas ofta utifrån som förhållandevis jämlikt, fredligt och välmående. Svenskar framstår ofta som ganska vänliga men kyliga i sin framtoning. Det är förhållandevis ovanligt att man är högljudd eller visar starka känslor offentligt i Sverige. En del kan uppfatta svenskar som blyga, andra som ointresserade eller rent av oartiga och kyliga.”

Så beskrevs svenska folket för fyra år sedan i en sajt som hette Landguiden – den guiden hittar jag inte på webben längre. Men beskrivningen stod under rubriken Sverige – seder och bruk. Vi är alltså fredliga, vänliga, kyliga och inte högljudda! Jag kan nog hålla med om beskrivningen. Men vad har då hänt med det offentliga rummet: gator, torg, bibliotek, museum, badhus, kollektivtrfik mm?

För kanske fem eller fler år sedan så debatterade jag om bibliotek. Många bibliotek har utsatts för skadegörelse och bråk. För mig har biblioteket alltid varit lugn och ro. Tystnad för att kunna sitta i ett hörn och läsa lite i en bok (för att sen låna hem den) eller en tidning. Det har varit en stund för avkoppling eller ibland studier. Jag läste en artikel 2015:

Att återställa lugnet på stadsbiblioteket i Norrköping har blivit en dyr historia. Problemet med missbrukare har gjort att biblioteket har fått anställa en ordningsvakt. 

Men jag minns också en debatt där en ung mamma var förtretad för att bibliotekarien bett henne att inte låta barnet springa och leka och stoja mellan bokhyllorna. Så läste jag en insändare:

Härom dagen besökte jag biblioteket i Sollefteå. Jag hade sett fram emot att få sitta i lugn och ro och läsa i deras tidskrifter.

Döm om min förvåning när jag upptäckte att biblioteket inte längre är en tyst plats. I ett av rummen satt två kvinnor framför en dator där en röst högt och ljudligt undervisade dem. Efter ett tag kom en grupp herrar som också högt och ljudligt samspråkade så att alla hörde vad de avhandlade.

Men det är ju inte enbart tystnaden som saknas på våra bibliotek. Skadegörelse, våld och bränder förekommer då och då. Det kändes befriande att läsa en bibliotekaries egna ord i en debattartikel 2015:

”Avståndet mellan bröliga mobilpratare och våld är såklart enormt och kanske är det två skilda diskussioner. Men som bibliotekarie, placerad på biblioteksgolvet ett antal timmar varje vecka, ser jag ändå ett samband. Det handlar om den tynande omsorg om biblioteksrummet som orsakas inte minst av biblioteksbranschen själv, en bransch med mindervärdeskomplex som sneglar mot närmsta förändringskonsult som dreglar efter att biblioteken ska likna en migränkäck lördag på Ikea. Jag blir galen om jag ser ännu en ”nydanande” kampanj av typen ”bibliotek – inte bara böcker”. Jag får krupp om jag tvingas uthärda ytterligare en konferens där slagorden ”mötesplats”, ”vardagsrum” och ”allaktivitetshus” blinkar mot mig i en powerpoint.”

Bibliotek borde självklart handla om böcker och tystnad. Syftet med ett museum är att samla och bevara objekt av betydelse för att visa för allmänheten. Men …

I rapporten ”Museerna och mångfalden”, skriven på uppdrag av regeringen 2014, slår man fast att museer radikalt måste förändra sitt sätt att arbeta för att verka inkluderande i det mångkulturella Sverige. Det betyder att man måste ifrågasätta gängse syn inte bara på kulturarvet, utan på fakta överhuvudtaget. Museerna behöver ”lämna rollen som bärare av rätt eller fel” och av vad som är ”värdefullt eller historiskt korrekt”. I stället bör de ”fokusera på att facillitera samtal” som leder fram till ”multipla synsätt”, skriver myndigheten. Men det är inte bara flummet som är slående i rapporten, utan också den auktoritära ansatsen. Den nya överideologin ska genomsyra allt arbete, skriver man. Det kräver att museerna tillämpar kunskaper i ”genusteori, rasifiering och intersektionella perspektiv”.

Museer ska alltså inte längre samla och bevara objekt av betydelse för allmänheten … om de inte kan väva in genusteori, rasifiering och intersektionella perspektiv. Även museer problem idag! Tidvis fungerar de mer som fritidsgård än som museum!

Simhallar borde väl vara till för de som vill bada, simma eller motionera i vatten. Men … även där har vi fått in problem i form av hot, stök, våld och sexuella trakasserier.

Vi fria debattörer har påpekat dessa problem under många år. Nu är problemen så stora att BRÅ har skrivit en rapport.

I stort sett alla simhallar och bibliotek har upplevt bråk och stök från besökare det senaste året. Men variationen är stor, vissa verksamheter är mer utsatta och det är ofta en liten grupp personer som ligger bakom ordningsstörningarna. På lite mindre än hälften av simhallarna har antingen besökare eller personal utsatts för våld. De allra flesta företrädare för simhallarna säger att det är samma personer som ligger bakom händelserna. Det är i huvudsak straffmyndiga pojkar och män. 

Bland biblioteken rapporterar alla om någon form av brott eller ordningsstörningar det senaste året, men precis som för simhallarna är variationen stor, bibliotek i större städer och tätorter är mer utsatta. På ungefär en tredjedel av biblioteken har det förekommit hot och trakasserier. Stölder har förekommit på tre av fyra bibliotek.  

I stort sett alla bibliotek har haft besökare som varit berusade och i vissa fall har det även förekommit narkotikaförsäljning. I flera intervjuer nämns att hemlösa ibland sover på biblioteken och använder de offentliga toaletterna som badrum. 

I första hand skapar händelserna en otrygg arbetssituation för dem som jobbar på biblioteken och simhallarna. Biblioteken behöver lägga mycket tid och resurser på att ta fram rutiner för hur personer och situationer ska hanteras.  Det innebär att scheman anpassas, att vissa rum kan stängas av och att vissa aktiviteter kan ställas in om det inte går att säkerställa att personalen är trygg. 

Även besökare påverkas av stök och oro för att utsättas för brott. Vissa väljer därför att besöka bibliotek och simhallar mer sällan, enligt rapporten.

Ja, det stämmer nog! Jag och många med mig besöker aldrig vare sig bibliotek eller simhallar längre. De är inga oaser med tystnad, lugn och ro längre.

Vi fredliga, vänliga, kyliga och inte högljudda svenskar har trängts undan från dessa offentliga rum. Istället har de övertagits av bråkstakar. Det är inget som har skett idag! Men när myndigheter och politiker under mycket lång tid har blundat för problemen så har de eskalerat!

Bibliotek - Gnesta kommun

En dag på biblioteket

Nuvarande politiker bör inse att de som företrädare för den svenska befolkningen ska ta tillvara den kunskap som vissa intelligenta personer förmedlar, Det har skett förr med ett gott resultat men nu tycks de inte ha förmågan inse att de själva inte har de bästa meriterna utan är mer propagandister. Jordan B. Peterson en mycket begåvad men liksom René Descartes på sin tid är och var väl värda att ta på största allvar.
https://ulsansblogg.wordpress.com/2017/02/07/jag-tanker-alltsa-ar-jag-descartes-min-filosof/

DET GODA SAMHÄLLET

Jan-Olof Sandgren

Jordan Peterson har lämnat Sverige, efter att ha blivit hånad och spottad på av självaste utrikesministern. En av världens främsta auktoriteter på ett område som borde ligga Sverige varmt om hjärtat, nämligen jämställdhet, genus och psykologi, avfärdas som ”Kalle Anka-forskare” av företrädare för media. Visst finns exempel på Kalle Anka-forskare i Sverige (ett av dem tas upp här) men Jordan Peterson är inte en av dem.

När René Descartes kom till Sverige 1649 för att bibringa oss de senaste rönen inom vetenskap, filosofi och religion, gjorde han det på inbjudan av drottning Kristina. Även om Sverige på den tiden inte kunde erbjuda det intellektuella eller fysiska klimat han hade hoppats på (han dog i lunghinneinflammation bara några månader senare), var det i varje fall ingen som bad honom ”krypa tillbaka under sin sten”.

Kanske var Jordan Peterson ungefär lika lättad över att lämna Sverige som Tim…

Visa originalinlägg 493 fler ord

Sagoberättaren

Vår statsminister har blivit sagoberättare! Han besökte stadsbiblioteket i Södertälje och rev bland annat av en sagostund för nio utvalda barn och ett 20-tal vuxna. Han uppgav redan  i sitt sommartal i augusti att regeringen hädanefter tänker kalla höstlovet för ”läslovet”, precis som lovet i februari/mars benämns som ett sportlov.

Tanken är att få elever att läsa mer genom olika läsaktiviteter. Enligt utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) kommer ”läslovet” främst att märkas genom att eleverna får läsuppgifter inför lovet och att fritids anordnar läsaktiviteter. Nu tror statsministern att han kan få de unga att läsa för att han läser en saga.Men han är ju bra på att berätta sagor annars också!

För drygt ett halvår sedan skrev jag i bloggen om Socialdemokraternas olika projekt genom åren angående läsning och hur de ska få barn att läsa mer.

”Nu ser jag hjulen snurrar ett varv till och politikerna hoppas på att ingen märker att det är samma hjul. Jag som har jobbat med utbildning och information större delen av mitt liv – först bland barn och ungdomar och sen bland vuxna – men jag ser att samma gamla skåpmat tas fram igen!

Jag har alltid betonat vikten av att kunna språket – både muntligt och skriftligt. Jag har alltid haft en högläsningsstund varje kväll före sängdags med mina barn – från späd ålder till början av tonåren. På så sätt har jag fått förmånen att läsa barnlitteratur samtidigt som barnen har sett fram emot sängdags och en gemenskapsstund. Vi har upplevt litteraturen tillsammans och barnen har inspirerats till att själv läsa. Jag minns min lärare från högstadiet som berättade: ”Jag läser Pelle Svanslös för mina barn. De skrattar på ett ställe och jag på ett annat!” Precis så har även jag upplevt högläsningen.

När jag har jobbat med barn har jag alltid låtit litteraturen ta stor plats och samma sak har det varit inom vuxenutbildningen. Jag har alltid försökt att inspirera andra människor till att läsa. Därför har det varit ganska naturligt att jag har blivit en aktiv del inom olika läsprojekt. ”En bok för alla – som fyller 40 år i år – var ett sådant. En bok för alla startade genom ett statligt initiativ. Litteraturutredningen, som arbetade mellan 1968 och 1974, såg som ett av sina huvudmål att skapa bättre möjligheter för flera människor att läsa god litteratur. Litteraturutredningen ville skapa ett alternativ till vad man sammanfattande benämnde ”triviallitteratur” och föreslog därför statligt stöd till ett massmarknadsförlag, som skulle ge ut prisbillig kvalitetslitteratur. Regeringen ville gärna förverkliga förslaget och vände sig så småningom till Stiftelsen Litteraturfrämjandet med en förfrågan om man där var villig att åta sig uppdraget.” enl Wikipedia.

Ett annat projekt som jag minns är ”Läs för mig pappa!” – ett projekt där barnböcker spriddes på arbetsplatser för att få föräldrarna att läsa för sina barn. Jag har varit involverad i många liknande projekt genom åren. Alla har initierats därför att lärarna har larmat om att barns läsförståelse har minskat.

Vi har också sett hur skolresultaten har rasat – kanske till viss del beroende på bristande läsförståelse. Jag tror att de flesta skolorna i landet har haft något läsprojekt genom åren. När jag googlade på ordet så fick jag 48 200 resultat. Därför kunde jag bara skratta när jag läste ”Strategin som ska stoppa Pisa-raset” (Skolvärlden 5 april 2016):

”På onsdag nästa vecka ska finansminister Magdalena Andersson (S) presentera regeringens vårbudget. Samtidigt presenterar man även det nya läsprojektet ”Hela Sverige läser med barnen”. Ett förslag som ska samla skola, kultur, idrott och föreningsliv för att, som det står skrivet i vårbudgeten, ”samla läsfrämjande insatser”.”

”Det nya läsprojektet kommer att hanteras av regeringen i ett samarbete mellan kulturdepartementet och utbildningsdepartementet. Nya eventuella pengar kommer senare under året i höstbudgeten.”

Det återstår alltså att se om det nya projektet kan åstadkomma något som de gamla projekten inte har klarat av. Varför tror politiker att projekt kan lösa alla problem? En sak vet jag och det är att alla projekt kostar pengar!”

Det känns som om vår statsminister trampar runt i samma gamla hjulspår. Men han kanske lever på hoppet – och hoppas att han i alla fall ska bli populär bland barnen? Men Stefan, det dröjer många år innan barnen får rösträtt.  Du lär knappast ha makten då! Eller hoppas du på att deras föräldrar ska rösta på dig och ditt parti?

 

Tidigare äldre inlägg

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life My Story

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

%d bloggare gillar detta: