Är det orättvist att vara rättvis?

Dagens funderingar kom efter att ha läst en kommentar ”Detta beslut är orättvist för oss. Ni tar bort vårt hopp att nå våra drömmar!”

Naturligtvis ska vi vara rättvisa. Men vad är rättvisa? Begreppets  definition kan ju diskuteras. Ordet kommer ju från rätt. Men vad är rätt och vad är fel. Rättvisa kan ju vara att fördela resurser på ett rättvist sätt. Men är det rättvist att ge mer resurser till vissa grupper eller att fördela lika? Är det rättvist att ta från de som jobbar mest och ge till de som bidrar minst? Är det rättvist att låta någon få större fördelar än andra?

Artikeln som jag läste denna kommentar i handlade om det nya systemet för intagning till högskolan som börjar gälla i maj 2019 och tillämpas höstterminen samma år.

”Inför höstterminen 2019 gör Universitets- och högskolerådet om sitt system för värdering av utländska betyg. Beslutet gör att flera studenter får sina meritvärden sänkta och därför kan ha svårare att komma in på utbildningar. På sociala medier är rådet överrösta av kritik.”

”När Sverige fick ett nytt betygssystem, A-F, blev det svårare att få högsta betyg. Eftersom man konkurrerar i samma grupp som utländska betyg behöver man se över så att de är mer likvärdiga och jämställda.”

Det handlar alltså om studenter med utländska betyg som får sina betyg omvärderade för att inte de med svenska betyg ska missgynnas. Vari ligger orättvisan? Fram till hösten 2019 är det ju de med svenska betyg som missgynnas. Ska vissa grupper i det svenska samhället ”glida in på en räkmacka”? Har inte svenska ungdomar ”hopp och drömmar”.

Den svenska högskolan har ju under mycket lång tid brottats med att få in studenter som inte klarar av studierna kraven på högskolor. Att omvärdera utländska betyg är nog ett steg i rätt riktning.

Vad är sund konkurrens?

Av en slump hamnade vi mitt i en tävling. Det var alla åldrar som tävlade. De allra minsta sprang runt kvarteret. De äldre kunde välja mellan att springa 2,5 km, 5 km eller 10 km. Vinnare utsågs och medaljer delades ut. De tävlade och konkurrerade. De flesta var glada och det var en folkfest.

Den yngsta åldersklassen som sprang var 6 år eller yngre. Mammor och pappor sprang bredvid och hejade på. De små benen pinnade på. Alla hade en nummerlapp på bröstet och fick en medalj och en banan vid målgång. Jag undrade lite om vem som hade roligast – barnen eller föräldrarna. En liten pojke föll i gråt för att han inte kom först i mål. Men annars så var de flesta glada. Barnen lärde sig att tävla och att konkurrera!

Små barn gillar utmaningar. De vill springa, gå balansgång, klättra, kasta boll, stå på ett ben, slå kullerbyttor, träna motoriken, knäppa knappar, knyta skosnören, rita och forma bokstäver. Jag kan – är viktigt. Men minst lika viktigt är beröm och bekräftelse. Småbarnsåren handlar om konkurrens och bekräftelse.

Men sen … när barnen börjar skolan … Då ska barnen vara jämlika. Alla ska vara lika duktiga … eller … lika dåliga. Ingen får vara bättre än någon annan. Konkurrens får inte förekomma och betyg saknas de första åren. Om barn saknar konkurrens och inte får tävla så tappar de motivationen!

Jag minns guldstjärnorna som fröken klistrade in i min bok när jag var duktig. Jag minns också den förargliga röda bocken när jag hade gjort fel. Jag vet att det fanns klasskompisar som sällan fick några guldstjärnor men desto fler röda bockar. Men när de fick sin guldstjärna så berömde resten av kompisarna. Vi visste alla att vi hade olika förmågor och några hade problem med att tillgodogöra sig vissa kunskaper. Jag var dålig i gymnastik – eller som det heter nu idrott – och kom aldrig över bocken och blev alltid sist vald till brännbollslaget. Men jag visste mina begränsningar och insåg att jag inte kunde konkurrera  med de som var duktiga i detta ämne.

Varför har dagens skola tagit bort konkurrensmomentet? Nu går ju alla elever vidare till gymnasiet och alla kan söka vidare till högskolan. Men har alla elever samma förutsättningar att klara gymnasiestudierna eller har skolan enbart blivit en förvaringsplats? På den tiden då eleverna fick konkurrera om sin gymnasieplats var det bara de bästa som läste vidare. de andra gick på en yrkesskola istället. Gymnasiet i sin tur levererade de bästa eleverna till högskolan. Alla hade inte kunskaper för att läsa vidare.

Nu när konkurrensen är borta så måste högskolorna sänka inträdeskraven. Det är inte de bästa som läser vidare. En del har fuskat sig till poäng i Högskoleprovet. De inser inte att detta prov finns för att kontrollera om man har tillräcklig kompetens för att klara av högskolestudier. Högskolan tappar i kvalité eftersom många som läser där inte är självgående. De behöver mängder med stöd för att klara studierna. Vad händer sen när dessa individer kommer ut i arbetslivet?

Varför är det tillåtet att konkurrera hela livet i idrottssammanhang – men inte inom skolans värld? Varför satsar idrottsvärlden på de som är bäst – medan skolan lägger alla resurser på dem som är sämst?

 

 

Hur mycket är en grundutbildning värd?

Grundskolan har som uppgift att förbereda eleverna för fortsatta studier, arbetslivet och vuxenlivet. Vad händer då när så många avslutar grundskolan utan fullständiga betyg och varför lyckas inte grundskolan att uppfylla dessa uppgifter? Det är två svåra frågor som är ännu svårare att besvara.

SCB bekräftar att 4 av 5 utrikesfödda barn inte får fullständiga grundskolebetyg och är därmed inte behöriga till gymnasieskolan.

 

statistik

 

”Oberoende av skälen till invandring och vilken del av världen man kommer ifrån klarar sig ungdomar som invandrat i tonåren sämre i skolan än deras klasskamrater. De med sämst resultat är flyktingungdomar och flyktinganhöriga. Av de flyktingungdomar som kommit till Sverige efter 12-års ålder lyckades bara omkring 20 procent av de som gick ut grundskolan mellan 2011 och 2015 få behörighet till gymnasiet. 80 procent av ungdomarna uppnådde alltså inte behörighetskraven till gymnasiet. I jämförelse med inrikes födda ungdomar och unga som invandrat till Sverige i tidigare åldrar är denna andel mycket låg. Av inrikes födda klarar 90 procent grundskolan, av de flyktingar som invandrat innan de börjar skolan går drygt 80 procent ut med godkända betyg och av de som kommit till Sverige mellan 7 och 12 års ålder är andelen som går ut skolan med behörighet till gymnasiet ungefär 65 procent.”

Ovanstående läser jag på Ekonomifakta. Det är beklämmande fakta! Men det är många som har påpekat det i samband med PISA-undersökningar genom åren. Då har ingen velat ta det på allvar! Skolan klarar inte sina uppgifter. Vad ämnar regeringen göra åt det? Har de någon plan – mer än fler resurser? Kan de se att det är något fel med undervisningen? Något måste ju göras åt problemet om vi inte ska acceptera A-, B- och C-lag. Ingen arbetsgivare vill anställa någon som inte ens klarat av grundskolan. Regeringen borde nog börja med att titta på orsakerna till att undervisningen inte klarar målen. Kan det bero på bristande disciplin? Ger inte den svenska skolan eleverna en trygg studiemiljö?

Finns orsakerna till utanförskapsområden, no-go-zoner , drogmissbruk och brottslighet just i ofullständiga betyg i skolan? Hittar vi även brist på integration som resultat av den svenska skolans misslyckande. När 4 av 5 invandrarungdomar inte klarar den svenska skolan så ger jag skolan betyget ”Ej godkänd”!

Men det är ju värre än så! Det kommer ju hit vuxna människor – människor som måste lära sig svenska språket och svenska normer innan de kommer ut i arbetslivet. Men vad lär sig kursdeltagarna i svenska för invandrare? I Skolverkets kvalitets- och resultatdatabas Siris redovisas bara personalen i svenska för invandrare, inte betyg eller provresultat. Men man kan få fram att kostnaden för SFI är drygt tre miljarder kronor för hela riket 2016, varav en miljard bara i Stockholms och Skåne län tillsammans.

3 Miljarder! Det borde väl innebära kvalitet? I mitt kvalitetssökande hittar jag att mindre än hälften av lärarna som undervisar på SFI har lärarlegitimation. I genomsnitt tre av tio lärare saknar pedagogisk högskoleexamen. Hur många är det då som klarar hela sin SFI-utbildning på 2 år och är rustade för att gå ut i samhället och söka jobb? Resultaten är olika – i Kalmar slutför 54 procent av eleverna sin studieväg inom två år, bättre än både Örebro (43 procent) och Malmö (35 procent)!

Vi kan säga att i snitt klarar knappt hälften sin SFI-utbildning som kostar oss ca 3 miljarder per år. De andra vad händer med dem? Ylva Johansson poängterade så sent som igår att:

”… den svenska modellen förutsätter att alla som kan arbeta gör det och bidrar till välfärden. ”Så har vi byggt vårt land och vår välfärd, och så ska vi fortsätta bygga det”.”

”Regeringen ser nu över hur man kan ge nyanlända bättre möjlighet att förstå hur samhällets stöd och förväntningar ser ut för att främja etablering och integration.”

Men hur ska de nyanlända komma ut på arbetsmarknaden, lära sig ett yrke och få förståelse för våra värderingar om de inte ens klarar av den grundläggande SFI:n? Hur ska de kunna integreras?

När ska regeringen inse att allt blir inte som de har tänkt sig?

 

Tidigare äldre inlägg

پیک زمستان

Vinter blad ❄

Solvindens

This WordPress.com site is the bee's knees

Malamute6's Blog

Just another WordPress.com site

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Naturen kallar

Today is gonna be a good day

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

SVERIGE & BROTT

HAR DU VERKLIGEN EN ÅSIKT?

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Josefin Utas blogg

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

Dagar ur mitt liv

Här kommer jag att skriva om vardagliga händelser ur mitt liv. Ibland kommer jag nog att skriva om en del andra saker också, som till exempel om den tro jag har

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

%d bloggare gillar detta: