Vill vi ha ett kontantlöst samhälle?

Fler och fler butiker tar enbart emot kortbetalningar. De skyller på rånrisk och på coronaviruset. Men vill vi ha ett kontantlöst samhälle? Kan verkligen ett kontantlöst samhälle fungera?

Betalningsmedel eller pengar har funnits länge. Det krävde inga tekniska genombrott. Betalningsmedel är inte enart mynt eller sedlar. Det kan vara vad som helst som människor är villiga att använda för att symboliskt representera andra tings värde, med syftet att utbyta varor och tjänster. Pengar gör det möjligt för människor att snabbt och lätt jämföra värdet av olika varor (t.ex. äpplen och skor), att lätt byta ett ting mot ett annat och bekvämt lagra rikedomar.

Det har funnits många typer av pengar. Det mest välbekanta är myntet, som är ett standardiserat präglat metallföremål. Men pengar fanns långt innan myntpräglingen, och olika kulturer har använt andra ting som valuta, till exempel snäckskal, boskap, salt, spannmål, kläde och reverser (skuldebrev). I moderna fängelser har cigaretter fungerat som pengar.

Någon form av pengar är absolut nödvändigt för att mer komplexa system ska fungera. Eftersom pengar lätt och billigt kan omvandlas, lagras och transportera rikedom så är de ett viktigt bidrag till uppkomsten av det moderna samhället.

Det verkliga genombrottet i betalningsmedlens historia kom när människor började använda pengar som var lätta att lagra och transportera. Sådana pengar uppstod i Mesopotamien vid mitten av det tredje årtusendet f.Kr. Det var silversikeln. Silversikeln var inte ett mynt utan snarare 8,33 gram silver.

De första mynten i historien präglades av kung Alyattes av Lydien i västra Anatolien (ungefär nutidens Turkiet) cirka 640 f.Kr. Dessa mynt hade en standardvikt i guld eller silver och var präglade med en stämpel som intygade två saker. För det första angav det hur mycket ädelmetall som myntet innehöll. För det andra angav det vilken makt och myndighet som hade präglat myntet och borgade för dess innehåll. Nästan alla mynt som är i bruk idag härstammar från lydiska mynt.

De första mynt som jag minns – alltså från 1950-talet – var 1-, 2-, 5-, 10-, 25- och 50-öringar samt 1-, 2- och 5-kronor. Sen fanns det förstås sedlar – men de använde jag aldrig som barn. Jag minns när jag fick en 25-öring av mor. Då köpte jag 2 småfrallor med en frasig skorpa – 12 öre styck – och en 1-öres Ahlgrens bil!

Som 10-åring gick jag till kiosken med min 25-öring. Pekade på vilket godis jag ville ha. Det kostade 1, 2,5 eller 10 öre. Kioskdamen plockade ned i påsen och jag undrade ”hur mycket jag hade kvar att handla för”. Det var så som jag lärde mig pengars värde!

Som vuxen fick jag min lön i kontanter och gick direkt till banken och satte in mina pengar. Sen hämtade jag ut pengar efterhand som jag behövde dem.Så kom tiden då arbetsgivaren satte in lönen direkt på mitt konto. men jag fick fortfarande gå till banken och betala mina räkningar och/eller hämta ut mina pengar. Det fanns inga andra möjligheter att betala i butiker än med kontanter.

Långt senare kunde jag sitta hemma och girera mina räkningar själv. Ännu senare skaffade jag ett bankkort och ännu senare kunde jag betala räkningar med hjälp av min internetbank. För kanske 5 år sedan skaffade jag mig bank-id. Idag kan jag betala mina räkningar och hämta ut mina pengar var jag än befinner mig i världen. Praktiskt och bra – när internetbanken och bank-id fungerar, annars är det kört!

Men hur gör jag när jag vill betala min granne eller koppen med kaffe på mötet eller inköp av småsaker på en loppis / marknad eller köpa kakor eller lotter av en skolklass som samlar till en resa? Det känns löjligt att ta fram bankkortet i dessa sammanhang.

I Spanien betalar vi enbart med kort i stora livsmedelshallar eller liknande. Men vi har massor av småbutiker som det inte går att betala med kort i. När vi besöker närbutiken och köper färskt bröd 70 cent ca 7 skr eller köper varsin bakelse för 1 euro per st ca 10 skr st gäller det att betala med mynt. När vi går på krogen och tar en tapas (ett glas vin med tilltugg) kostar den mellan 2 och 2,50 euro st ca 20-25 skr. Vi betalar naturligtvis kontant. I köttbutiken, grönsakshandeln, på marknaden, hos frissan, på bussen osv betalar vi kontant.

Med kontanterna har man alltid överblick på hur mycket pengar som finns kvar! Det känns bra! Det finns en grupp på FB som uppmanar till bojkott av kontantfria butiker. Jag håller med dem. Ett samhälle klarar inte sig utan kontanta betalningssätt. De som hänvisar till rånrisker vill jag uppmana att lägga sin energi på att få bort rånarna istället för kontanterna. Till de som talar om spridning av coronasmitta vill jag säga att det finns absolut ingenting som talar för att pengar är orsak till virusspridningen. Däremot är det många som inte har kontroll på sin ekonomi därför att det är så lätt att förköpa sig och ta kortlån. Kontanter ser man och kan röra vid och räkna. Men plastkortet – det lär aldrig barn och ungdomar att hushålla med sina pengar. Människor med dålig ekonomi kan fortsätta att köpa och låna trots att pengarna tryter. De har aldrig räknat 1- och 2-öringar eller betalat 70 cent för ett bröd.

Jag vill inte leva i ett samhälle som är kontantlöst. Jag ser fördelarna med internetbanker, bankkort och bank-id – och använder dem flitigt. Men jag vill bevara kontantbetalningen! Annars måste vi ju införa byteshandel igen!

Handel med människor

Det finns skrupellösa människor som utnyttjar andra människor på ena eller andra sättet. Några sätter detta i system och gör stora vinster på detta. Men egentligen handlar det väl om affärsuppgörelser – att köpa och sälja varor eller tjänster?

Tre av fyra flyktingar som tog sig till Spanien under fjolåret via Nordafrika och den så kallade västra Medelhavsrutten gjorde det genom maffialigor. Flera av dem riskerade livet på havet. Enligt Frontex tog sig, 92 procent av flyktingarna till Grekland och 90 procent av de som kom till Italien, dit via maffialigor.

Rapporten som den spanska dagstidningen ABC hänvisar till grundar sig på statistik och tillvägagångssätt som människosmugglare använder sig av. Bakom studien ligger även intervjuer av 3.525 män och kvinnor som nyligen på illegal väg har nått Europa.

Studien visar att 45 procent är ekonomiska flyktingar. Konflikter är den andra orsaken till varför de väljer att lämna sitt hemland.

Många sätter sig i skuld till människosmugglarna och blir tvungna att arbeta under vidriga förhållanden. Rapporten nämner kvinnor från Nigeria men även från Kamerun, Ghana, Guinea, Elfenbenskusten och Sierra Leone som tvingas in i prostitution. Skulden till människosmugglarna kan uppgå till 50.000 euro.

Ju svårare det är att ta sig innanför Europas gränser, desto större är risken att människor kan utnyttjas för exempelvis sexhandel. konstaterar Migrationsverket, som hittills i år har mött nära hundra misstänkta offer för människohandel.

Pengar är den enkla drivkraften hos förövarna. Ungefär hälften av dem som Migrationsverket identifierar säger att de har blivit exploaterade i Sverige. Den andra hälften att det skedde på vägen hit. Myndigheten har också sett en allt större koppling mellan människohandel och människosmuggling. När man inte har pengar att betala smugglarna med under flykten riskerar man att utnyttjas och exploateras– ofta med sin kropp som betalningsmedel.

Migrationsverket pratar om människohandel, förövare och offer. Men som vanligt har jag svårt att förstå. Som all annan handel så finns det säljare och köpare. Säljaren bistår med en resa över Medelhavet och kanske hela vägen till Sverige. Köparen förbinder sig att betala resan på ena eller andra sättet. Ingenting är ju gratis. Offren är väl vi som tvingas försörja de människor som tar sig hit?

Naturligtvis anser jag att ingen människa ska bli utnyttjad! Men i detta fallet anser jag att alla berörda blir utnyttjade – ”researrangören” som inte får sina pengar, ”köparen” som saknar pengar och betalar med sin kropp samt vi som tvingas att ta konsekvenserna av att köpare och säljare har hittat en försörjningsmöjlighet.

I den svenska kontexten är det väldigt passande att utse offer. Men är den som med berått mod ger sig av hemifrån, lurar till sig en resa och tvingas betala för denna verkligen ett offer. Hade den personen verkligen trott att den skulle komma till Europa och kanske Sverige helt gratis? I så fall är personen naiv och dum. Ingenting är gratis! Har personen medvetet lurat sig till resan? Ingick det i avtalet att betala i natura?

Nej, det är vi som tvingas betala som är offer för de cyniska affärsuppgörelserna.

Svenska politiker gör sig till åtlöje

 

 

 

Den stolta humanitära stormakten finansierad av det det svenska folkets skattemedel är endast en pappersdrake. De som måndag till fredag får kämpa i ekorrhjulet för att få ekonomin att gå ihop är hjältar men får inte lön för sin möda. Varför inte klaga på politikernas slösaktighet med de resurser som ni skapar. Att det nuvarande skattetrycket innebär att ni endast får disponera mindre än 50 % av er inkomst med  moms och olika punktskatter förutom sociala avgifter och landstings och kommunalskatt tycks inte oroa er. Vad får ni tillbaka av era surt förvärvade medel när politikerna har transfererat en stor del till migrationsverket, EU och den mer eller mindre kostsamma klimathysterin som är ett gissel ?

Ett folk i ett demokratiskt samhälle som  inte vill bli styrda av okunniga politiker tar saken i egna händer och förkastar den politiska överrock som är till mer skada än gagn.