Ska demokratiskt fattade beslut följas?

En manifestation, först på Mynttorget och nu på Medborgarplatsen. Jag vill inte ta ställning vare sig för eller emot eftersom jag vet för lite om läget i Afghanistan. Därför bortser jag ifrån orsakerna till manifestationen. Mina funderingar uppehåller sig mer kring regler och lagar och om beslutsfattarna anser att dessa ska följas.

Jag såg att Gustav Fridolin besökte Medborgarplatsen. Han sitter i regeringen – den grupp av människor som har mest makt i Sverige! Han är en av de som ansvarar för de lagar som finns angående utvisningsbeslut. Han ska inte delta i manifestationer. Han ska inte gå emot beslut som är tagna. Om han har en uppfattning som går emot fattade beslut så bör han ta upp detta inom regeringen eller riksdagen. Det är där han har sitt forum att påverka. Att visa sig på Medborgarplatsen är enbart populistiskt.

Samma sak gäller Rossana Dinamarca som även hon har en riksdagsplats. Det är den platsen som hon bör utnyttja för att ändra på fattade beslut. Det är ju där som de demokratiska besluten tas!

Det blir lite annorlunda när Gudrun Schyman visar sig. Han har inte samma politiska plattform eftersom hennes parti inte är representerat i riksdagen. Men även hon vill vara populistisk – visa sin godhet och eventuellt få nya röster till sitt parti.

En del socialsekreterare har anslutit sig till manifestationen. Det kan de kanske göra – men då som privatpersoner. Dock ser jag stora svårigheter i att skilja på yrkesrollen och privatpersonen. De ska i sin yrkesroll följa de lagar, regler och beslut som är fattade. Gör de inte det så gör de sig skyldiga till tjänstefel.

”Med tanke på att många folkvalda politiker är där och stödjer manifestationen så saknas nog den politiska viljan nu.”

Så skrev en polis på twitter igår om manifestationen! Men … hur kan folkvalda politiker sakna politisk vilja att följa tagna beslut?. Om inte de som har tagit besluten är villiga att följa dem så undrar jag om de är så demokratiska och om de ska finnas med i beslutande organ.

Sverige har varit ett tryggt och stabilt land just pga att det absoluta flertalet av medborgarna har följt stiftade lagar och beslut. När politikerna själv går emot besluten så funderar jag på vart vårt land är på väg – med virrpannor vid rodret?

Sommarkollot som vi skulle klara oss utan.

Hur långt ifrån ursprunget har årets jippovecka i Almedalen hamnat? Det började ju med att Olof Palme höll tal tillsammans med Krister Wickman på ett lastbilsflak vid Kruttornet intill Almedalen den 25 juli 1968. Detta blev en tradition men 1991 ville även de andra riksdagspartiledare finnas på plats.

Nu har det vuxit till ett kommersiellt jippo som i år har 4 000 godkända och publicerade evenemang! Det är drygt 200 fler än i fjol.. 71% av de hundratals svenska myndigheterna ska närvara.Det är så de använder våra skattepengar! Till vilken nytta?

Men … enligt statistiken från förra året så var det företagen som dominerade då det gällde antalet arrangemang. Nästan hälften av alla evenemang var arrangerade av företag eller intresseorganisationer.Varför? Jo, de vill naturligtvis lobba och göra reklam för sin verksamhet. De hoppas på att kunna påverka politikerna till beslut som gynnar deras verksamhet.

När jag tittar på de ämnen som dominerade föregående år så förstår jag varför politikerna under senaste året har fokuserat på dessa ämnen. Men ingenstans hittar jag de stora viktiga frågorna segregation, brist på bostäder, ökad otrygghet, hederskultur, radikalisering, sexuellt våld, dödligt våld, bilbränder, stenkastning, …  Allt bygger istället på en idealiserad värld som handlar om större saker än om människorna som lever i vårt land.

Det är kanske inte konstigt att politikerna efter denna kollovecka tror att vi lever ett tryggt liv och att hållbarhet är viktigare än de som blir utsatta för våldsbrott eller de människor som måste betala deras politiska projekt

Almedalen har vuxit till ett jippo som vänder sig till den självutnämnda eliten bestående av företag, intresseorganisationer, politiker, myndighetspersoner och medier. Allmänheten är måttligt intresserad av deras minglande och ryggkliande. De som gnuggar händerna är entreprenörerna på Gotland som ger minglarna tak över huvudet, mat, dryck och andra mer eller mindre nödvändiga saker. Visby med omnejd gör stora förtjänster denna vecka. Båtar och flyg till och från Gotland är fullbokade. Ja, Gotland är den stora vinnaren!

Men vi andra? Vi fortsätter med våra egna liv, jobbar eller har semester, badar, solar, umgås och några av oss ser kanske på partiledarnas tal på TV:n . Men vi klarar oss utan alla försök till analyser och försök till att tala om vad partiledarna egentligen menade. Vi kan göra våra egna analyser – om vi vill.

En sak är iallafall säker: Almedalen är ett dyrt meningslöst mingel som skattebetalarna bekostar! Vi bekostar den fysiska närvaron i Almedalen men också alla politiska projekt som kanske föds i Almedalen. All politisk verksamhet  bekostas av oss. All offentlig verksamhet bekostas också av oss. 

 

Känslostyrda eller rationella beslut

Idag på morgonen ser jag åter på TV:n att världen står inför en kommande svältkatastrof där 20 miljoner människor i fyra länder riskerar att dö. 1,4 miljoner barn kan komma att svälta ihjäl redan i år – och nu vädjar FN om hjälp. Detta lär vara den värsta krisen sedan 1945. Detta berättar Programledarna med låg, ledsen och vädjande röst. Nu måste vi åter bli känslomässiga och skänka pengar.

Men … är detta sant? Värsta situationen sedan 1945? Då levde inte jag men jag har hört det förut. Över två miljoner människor dödades under inbördeskriget i Nigeria åren 1967-70. Bilderna av de svältande, skelettliknande så kallade Biafra-barnen chockade en hel värld.

Jag läser vidare på Unief:s hemsida:

”Varje dag dör 16 000 barn under fem år i världen. Nästan hälften dör redan under sin första månad i livet. En hel miljon barn dör redan under sin första dag i livet. De flesta dör av sjukdomar som går att förebygga som lunginflammation, diarré och malaria. Undernäring och brist på rent vatten och sanitet bidrar till mer än hälften av dödsfallen.”

16 000 barn per dag innebär 5,84 miljoner per år! Hur kan då 1,4 miljoner vara den värsta katastrofen sedan 1945? Visst tycker jag att det är hemskat att något barn ska lida. Men jag vill inte bli lurad! Jag vill inte bli förledd av en mängd känsloargument!

Men det har blivit så att politiker och medier hela tiden vädjar till våra känslor. Vi har minnet av bilden med Aylan Kurdi som manglades ut i alla medier runt om i världen. Han utnyttjades cyniskt för att vi skulle bli goda och skänka mycket pengar till olika insamlingar. När insamlingsorganisationer inte kan rida på ”Aylan Kurdi vågen” så måste de hitta på något nytt.

Att hjälpa och vara goda ger många människor en kick – det bidas endorfiner som gör att vi mår bra. Det är speiellt  kvinnor som får en höjd endorfinhalt av att vara goda. Många av dem blir beroende av sin godhet – utan den höga endorfinhalten kan de bli deprimerade. Vi såg fenomenet att det var mest kvinnor som visade sin godhet i ”flyktingkrisen”. Kvinnor tycks drivas av sina känslor – att ta hand om och vara goda.

Vad händer då med en feministisk regering? Är den känslostyrd eller tar den rationella beslut? Hade vårt land styrts bättre av män eller iallafall rationellt styrda människor? Vilka ”fakta” har blivit riktiga idag – de känslostyrda eller de rationella?

Politiker – sluta käbbla, och sluta vränga till fakta utifrån egna upplevelser eller rykten. Använd i stället den kunskap som finns. Det är fyra välkända professorer vill nu hyfsa debatten i ett klimat som de ser som alltmer oroande. Staten bör tillsammans olika organisationer lansera en folkbildningskampanj för att hamra in kunskap om demokrati och källkritik. Hur känslostyrda är dessa professorer? När jag tittar på deras partifärg inser jag ganska snabbt vad deras folkbildningskampanj går ut på och vilka ”fakta” som de vill förmedla.

Vi är nog allihop både känslomässigt styrda och rationellt styrda. Men kan vi låta vårt land och vår värld styras av känsloargument? Ibland behövs väl också rationella beslut?

Jag såg  en video igår om känslotänkande. Mycket intressant!