Valfrihet

Vi medborgare är så vana vid att ständigt välja. Vi väljer PPM-fonder, elbolag, försäkringar, bostadsort, bostadsform, partitillhörighet,  osv. Men sen är det stopp!

Staten lägger sig i vad vi ska äta, vad vi ska dricka, att vi ska använda cykelhjälm, hur mycket vi ska motionera, hur mycket skatt vi ska betala, om vi ska flyga, vilket bränsle våra bilar ska gå med, om vi ska kunna köpa en lägenhet i Spanien eller Portugal, osv.

Jag har under senaste dagarna diskuterat självförsörjandegraden med en politiker. Denne har vaknat till och anser att 50% självförsörjandegrad är på tok för låg. Men  då tänker han bara på matförsörjningen och vill framhålla närodlat. Jag kan hålla med honom om att Sverige borde ha en högre självförsörjandegrad men jag tror faktiskt att den är lägre än 50%. Vårt land har blivit sårbart genom detta. Om något händer t ex en transportstrejk står vi utan mat ganska snabbt. Många skulle inte klara sig en vecka ens. Pizzeriorna och restaurangerna och affärerna hade fått stänga.

Men … det är politiker som han som har tagit beslut i den riktningen. Det är de som har låtit EU bestämma över vår lantbrukspolitik via EU-bidrag. Genom detta har de också tagit ifrån oss valfriheten. Vi kan inte köpa närproducerad mat till rimliga priser! Vi måste hoppas på att inget otrevligt händer så att vi står utan mat eller måste införa ransonering.

Denne politiker glömde dock att självförsörjande betyder så mycket mer t ex textiler och kläder. Vi hade en blomstrande textilindustri i Sverige. Men genom politiska beslut blev det för dyrt och svårt att konkurrera med de asiatiska länderna. Svenska industrier tvingades att lägga ner sin produktion eller att flytta den utomlands. Vi förlorade valfriheten då det gäller var våra kläder produceras.

Politikern talar nu om att vi måste höja lönerna för sömmerskorna i Bangladesh. Vi är ju så rika och kan betala mer för kläderna. Det låter väl bra men … detta måste väl vara ett beslut för arbetsmarknadens parter i Bangladesh? Om lönerna höjs kanske verksamheten flyttar till ett annat låglöneland. Vilken valfrihet blir det då för sömmerskorna i Bangladesh?

Politiker vill gärna lägga sig i det mesta. Men har de kunskaper så att de klarar av detta? Hur blir det med vår valfrihet? Den försvinner bit för bit för varje beslut som politikerna tar. Det verkar som om politiker hela tiden går omkring i ett rus av naivitet!

Annonser

Var och en tolkar världen på sitt sätt!

När jag idag läste en sk mattegåta på FB blev jag bekymrad över människors sätt att lösa problem. När jag scrollade bland svaren hittade jag allt från 18 till 165!

Alla hade samma givna förutsättningar men ändå … ändå kom man fram till så skiftande svar. Vad beror det på ? Har man för bråttom? Har man inte tagit till sig mattekunskaperna från skolan? Har man glömt mattereglerna? Saknar man logiskt tänkande? Jag konstaterar iallafall att 90 % svarade fel!

 

Fungerar det likadant i resten av livet? Det är nog så att vi alla upplever livet på olika sätt beroende på våra erfarenheter. De erfarenheterna har vi samlat från föräldrar, släkt, vänner, skola, bostadssituation, kulturutbud, TV, radio, dagstidningar, fackpress, böcker, reklam, nöje, … Varje gång som vi ska bedöma en situation och ta ett beslut så använder vi erfarenheten. Men vad händer då om vi saknar någon liten erfarenhet eller har en dålig erfarenhet? Blir beslutet dåligt då? Personen själv tycker ju att beslutet är riktigt även om vi andra tycker att det är helt galet!

Av detta resonemang kan man ju konstatera att politiker och beslutsfattare saknar en mängd erfarenheter. Det är därför som de tar en mängd dåliga beslut!

 

SVAR på matteexemplet.

Det första 3 figurerna  består av en 6-, en  5- och en 4-hörning= 6+5+4=15.  15 x 3 st =45.

Den andra figuren ger svaret 23 och drar man bort (6-, 5- och 4-hörningen) så har man 8 kvar. Varje bananan representerar alltså 1.

Den tredje figuren visar 4 bananer + plus 2 urtavlor som visar på 3 dvs 4+3+3 = 10.

Det är den fjärde figuren som ställer till bekymmer: Räkneregeln är att multiplikation och division alltid går före addition och subtraktion. Det lärde vi oss i småskolan. Så vi börjar med 3 bananer* 5-och 6-hörningen =3*11= 33. Sen lägger vi till kl 2 och 3 bananer=2+3+33=38. Enkelt När man kan det!

 

Ska demokratiskt fattade beslut följas?

En manifestation, först på Mynttorget och nu på Medborgarplatsen. Jag vill inte ta ställning vare sig för eller emot eftersom jag vet för lite om läget i Afghanistan. Därför bortser jag ifrån orsakerna till manifestationen. Mina funderingar uppehåller sig mer kring regler och lagar och om beslutsfattarna anser att dessa ska följas.

Jag såg att Gustav Fridolin besökte Medborgarplatsen. Han sitter i regeringen – den grupp av människor som har mest makt i Sverige! Han är en av de som ansvarar för de lagar som finns angående utvisningsbeslut. Han ska inte delta i manifestationer. Han ska inte gå emot beslut som är tagna. Om han har en uppfattning som går emot fattade beslut så bör han ta upp detta inom regeringen eller riksdagen. Det är där han har sitt forum att påverka. Att visa sig på Medborgarplatsen är enbart populistiskt.

Samma sak gäller Rossana Dinamarca som även hon har en riksdagsplats. Det är den platsen som hon bör utnyttja för att ändra på fattade beslut. Det är ju där som de demokratiska besluten tas!

Det blir lite annorlunda när Gudrun Schyman visar sig. Han har inte samma politiska plattform eftersom hennes parti inte är representerat i riksdagen. Men även hon vill vara populistisk – visa sin godhet och eventuellt få nya röster till sitt parti.

En del socialsekreterare har anslutit sig till manifestationen. Det kan de kanske göra – men då som privatpersoner. Dock ser jag stora svårigheter i att skilja på yrkesrollen och privatpersonen. De ska i sin yrkesroll följa de lagar, regler och beslut som är fattade. Gör de inte det så gör de sig skyldiga till tjänstefel.

”Med tanke på att många folkvalda politiker är där och stödjer manifestationen så saknas nog den politiska viljan nu.”

Så skrev en polis på twitter igår om manifestationen! Men … hur kan folkvalda politiker sakna politisk vilja att följa tagna beslut?. Om inte de som har tagit besluten är villiga att följa dem så undrar jag om de är så demokratiska och om de ska finnas med i beslutande organ.

Sverige har varit ett tryggt och stabilt land just pga att det absoluta flertalet av medborgarna har följt stiftade lagar och beslut. När politikerna själv går emot besluten så funderar jag på vart vårt land är på väg – med virrpannor vid rodret?