Tobak dödar

På alla tobaksvaror finns märkningen ”Tobak dödar” och det är förbjudet att röka inne i offentliga lokaler. Men sen är det stopp! I Spanien finns askkoppar på alla uteserveringar, fimpar finner man överallt i parker, på trottoarer och på badstränder.

Vi de lydiga svenskarna reagerar. Askfat på cafébordet! De som har bott i Spanien några år rycker på axlarna och säger: ”Vi är ju utomhus!” Vi förklarar att i Sverige är det förbjudet sedan 1 juli 2019 och får stora ögon tillbaka. Vi förklarar:

Vi hade ju redan rökförbud på många platser i Sverige som krogen, biografer, bussar och tunnelbana, flyget och på många arbetsplatser. Det nuvarande rökförbudet gäller alltså även på vissa allmänna platser utomhus: 

• På uteserveringar.
• I lokaler där barn och unga vistas regelbundet. Även på skolgårdar och lekplatser på fritidshem och förskolor.
• På perronger utomhus. Befinner du dig på resa med kollektivtrafik får du inte röka.
• I lokaler för hälso- och sjukvård.
• Vid entréer där allmänheten har tillträde. Du får inte röka utanför en affär.
• På inhägnade idrottsplatser. Du får inte röka på läktaren, eller vid fotbollsplanen om anläggningen är inhägnad. 

Spanjorerna skrattar och tycker att vi inte är kloka. Men samtidigt säljer de bara tobaksvaror i speciella tobaksaffärer. Men där kan man inte köpa snus eftersom det bara får säljas snus i Sverige!

Svenskar som har övergått till snus ställs inför problem! Men allting går ju att lösa. Det är ju tillåtet att ha med sig snus för eget bruk till Spanien! På förpackningen läser vi att tobaksvaror är hälsovådliga.

Redan på 1600-talet började svenskarna använda luktsnus, och runt 200 år senare uppfanns det munsnus som nu används i Sverige och som placeras under överläppen. I dag är Sverige det enda landet inom EU där snusförsäljning är tillåten, då tobaksprodukter för oralt bruk som inte ska rökas eller tuggas är förbjudna enligt EU:s tobaksdirektiv. Sverige är det enda undantaget till direktivet. 

Dubbelmoralen angående tobak är stor! I Sverige gäller att inte andra ska drabbas av tobaksbruket genom passiv rökning. I Spanien är det inte så noga med den passiva rökningen utomhus men … snusförsäljning är förbjuden!

Tobak dödar står det på paketen. De som är beroende av detta gift drabbas av politiska beslut men fortsätter att nyttja sin tobak!

Annonser

Det som regeringen ger med ena handen – tar den med råge med den andra handen.

En chimär eller illusion – kalla det vad ni vill – men varje politiskt beslut har en baksida. Besluten kan te sig bra från början. Politikerna kan framhålla sig själv som de goda som tänker på klimatet och människor som ska leva i det. Men det är alltid vanliga människor som måste betala denna godhet.

– Vi har världens mest effektiva pappersinsamling som återvinner över 90 procent, säger Andreas Boo som är vd för Pressretur AB. En nästan lika stor andel av hushållen är nöjda med hur systemet för pappersåtervinning fungerar. Det är fullkomligt obegripligt att regeringen vill ha ett nytt system.

Men det är just det som regeringen vill ha! Den 28 juni 2018 utfärdade regeringen förordning 2018:1463 om bostadsnära insamling av returpapper och miljöminister Karolina Skog (MP) lastade på tidningsbranschen nya kostnader i nivå med hela mediestödet. De framtida producenterna får det fulla kostnadsansvaret för att bygga ett nytt system för insamling av returpapper i kvarteret eller vid tomtgränsen.

Jag läste en artikel om hur denna förordning kommer att slå mot medierna i mitt eget län. Gota Media är ägare till Östra Småland och Nyheterna, Barometern-OT, Ölandsbladet, Kalmar läns tidning och en hel rad andra tidningar främst i Småland och Skåne. De köper tidningspapper för 35 miljoner kronor. Om priset på papper ökar med 20 procent innebär det en ökning av papperskostnaden med sju miljoner. Denna kostnad är rimlig om de ska ta fram lösningar för ”bostadsnära insamling av returpapper” samt driften av ett sådant system. Samtidigt ökar presstödet med 3,5 miljoner för 2019. Men det innebär att hela ökningen, och lika mycket till äts upp!

Lokaltidningarna har alltså inte ens fått kompensation för kostnadsökningarna som har beslutats av regeringen! Hur ska då medierna lösa detta? Antingen måste de få mer intäkter eller minska kostnaderna.

Intäkterna går knappast att höja då fler och fler säger upp sina tidningsprenumerationer. Mest pga att de upplever att journalisterna inte sköter sitt uppdrag – inte rapporterar om sådant som vanliga människor vill läsa. Samtidigt har medierna fått minskade annonsintäkter – antagligen för att annonsörerna inte får valuta för pengarna. Men behövs då lokalmedierna? Ja, naturligtvis i en demokrati är de viktiga. det är ju lokalmedierna som kan rapportera om hur våra skattepengar används på lokal nivå.

Den 14 juni 2018 antog riksdagen proposition 2017/18:154 och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) levererade en höjning av mediestödet med 55 miljoner kronor till 622 miljoner kronor.

”Vårt syfte är att bidra till förutsebarhet samt goda och långsiktiga förutsättningar för granskande journalistik i ett föränderligt medielandskap. Utgångspunkten är att skapa förutsättningar för den fria pressens framtid och innebär en förlängning av nuvarande stöd med modifieringar vidtagna utifrån en analys av konsekvenserna av den omvälvande utvecklingen för mediemarknaden internationellt och i Sverige.” skrev Alice Bah Kuhnke.

Hon och övriga ansvariga ville alltså bidra till förutsebarhet samt goda och långsiktiga förutsättningar för granskande journalistik i ett föränderligt medielandskapet.

Men kostnaderna då? När papperskostnaderna stiger får medierna mindre pengar över till god journalistik! Jag får inte ekvationen att gå ihop – speciellt inte då 90 % av tidningspappret redan återvinns. Men Miljöpartiets språkrör och miljöminister Isabella Lövin försvarar det nya systemet:

– Det är inte rimligt att människor ska behöva släpa sina tidningar och tomma förpackningar till återvinningsstationer som alltför ofta är överfulla och smutsiga. Ofta ligger stationerna avlägset, så att man blir beroende av bilen för att ta sig dit. Därför beslutade regeringen om ändringar som gör det lättare för människor att källsortera och som förtydligar producenternas ansvar för insamling. Eftersom förslagen inte är detaljstyrande så finns alla förutsättningar att utforma kostnadseffektiva system för insamling.

Naturligtvis drabbar de ökade kostnaderna oss vanliga människor på något sätt – om vi har papperstidningar eller ej. Vi kommer att få höjda sophämtningstaxor! Politikerna ger med ena handen och tar med den andra.

 

 

 

Har de inga egna åsikter?

Det finns dagar då jag nästan ger upp. Det är de dagarna när jag tänker på alla de människor som uppför sig som en fårskock. De vågar inte tänka själv utan följer ledargestalten.

När ledargestalten A säger att B och C har rätt så vågar inte D uttrycka någon annan åsikt även om E verkar vara mer trovärdig eftersom F håller med E och A har sagt att allt som F säger eller gör är fel eftersom F en gång höll med G … Alltså tänker D att det är bäst att hålla med fårskockens ledare A för att slippa att göra bort sig och bli utestängd från flockgemenskapen.

Det är ungefär så som jag uppfattar debattklimatet idag – oavsett ämne. Budbäraren är viktigare än fakta! Fakta har egentligen inte med saken att göra så länge som A får härska. Det handlar enbart om makt och att styra människor att tänka och tycka exakt som makten vill.

Om vi tar exemplet med klimatfrågan. Det är en infekterad fråga – antingen håller du med fanatikerna eller så är du klimatförnekare av den värsta sorten. Naturligtvis vill jag att vi ska behandla vårt jordklot varsamt och vara ödmjuka inför naturens variationer. Men jag tror inte att fanatikerna har rätt angående CO2. Det är detta som gör mig till klimatförnekare.

Politikerna har ju BESTÄMT att något ska hända med jordklotet om vi inte sänker den globala temperaturen. De har BESTÄMT att CO2 orsakar denna temperaturhöjning (även om vi inte har haft någon höjning på länge). De litar ju på experterna/forskarna som håller med dem. Men de lyssnar inte på de experter/forskare som hävdar motsatsen! Men politikerna har BESTÄMT och nu ska vi motiveras eller puffas till att ta de rätta personliga besluten för att rädda klimatet. Näringslivet gynnas av att vi beslutar oss för att köpa NYA klimatsmarta produkter – som kanske inte alls är klimatsmarta. Vi ska puffas till att ta de ”rätta” besluten som blir kostsamma för oss.

Jag skrev en blogg om detta puffande/nudging i januari 2018:

”Nudging är ett sätt att försöka puffa oss i rätt riktning – främst då det gäller att leva på ett ”hållbart” sätt. Då måste vi ju först definiera vad som är hållbart. Skolverket definierar:

”Ämnet hållbart samhälle är tvärvetenskapligt och belyser begreppet hållbar utveckling ur såväl ekologiska som sociala och ekonomiska synvinklar. Det behandlar samspelet mellan människan och hennes omgivning. Ämnet behandlar också frågor om miljöutmaningar, hushållning av naturresurser, ekosystemens bärkraft, teknikutveckling, samhällsplanering och miljöpolitik.”

Om vi utgår från detta – vilken riktning ska vi då puffas och hur?  Idag snubblade jag över begreppet nudging och blev nyfiken. Vad är detta? Är det något nytt? Jag googlar och läser:

”I synnerhet är syftet med nudging att utveckla effektiva lösningar på de beteendeproblem som traditionella styrmedel har haft svårt att hantera. Styrkan i att använda sig av nudging är att man faktiskt tar hänsyn till individers begränsade rationalitet och ska ses som ett komplement till de traditionella styrmedlen. ”

Beteendeproblem läste jag om redan på 80-talet. När jag läste Systemvetenskap under 3 år, på högskolan, pratade vi ofta om att människor inte gör som vi säger att de ska göra. Vi är vanemänniskor och vill fortsätta att göra på det sätt som vi brukar göra. En förutsättning för att ändra beteende är att man vinner något på det. Vinsten kan bestå i inre tillfredsställelse, beröm, högre status, favörer eller kanske mer pengar. Men det kan behövas puffar i rätt riktning. Det var detta som jag lärde mig för över 35 år sedan. Vi diskuterade detta i marknadsförings- och försäljningssyfte. Men syftet var också att få med omotiverad personal på tåget – att de skulle känna sig som delaktiga och vinnare i förändringsprocesser. Vi diskuterade just HUR vi kan göra system användarvänliga. Men hur får vi människor att kasta skräpet i papperskorgen?

Nu läser jag om en utbildning:

”Ny ekonomisk och beteendevetenskaplig forskning har på senare år tydligt visat att vi människor i våra beslut i hög grad påverkas av hur olika alternativ framställs och vad personer i vår omgivning väljer. Dessa insikter ligger till grund för en allt mer uppmärksammad gren inom beteendeekonomin som kallas nudging.”

Konserverad gröt – tänker jag. Under en dag ska människor lära sig det som vi aldrig lärde oss till fullo under 3 år. Ingen annan har heller lärt sig detta konststycke eftersom människan inte är rationell. Till på köpet ska utbildningen kosta 7 900 kr exkl moms. Prata om bondfångeri!

Detta är den metod som miljönissarna nu satsar på. De vill lära hur de ska kunna puffa in oss i ett beteende för att vi ska verka för en hållbar värld. Datorer går att styra men inte människor!

Novus har nu genomfört en undersökning med hjälp av Gustav Almqvist, doktorand och beslutsforskare vid Handelshögskolan i Stockholm, om hur vi ser på nudging.

Huvudslutsatserna från undersökningen är följande:
• Sverige tillhör de länder där medborgarna är mindre positiva till nudging, än de andra jämförda länderna. I länder som t.ex Italien, Storbritannien och Frankrike är man mer positiv till nudging.
• Svenskarna påminner mest om danskar i svaren över vilka nudge:ar man stöder eller ej
• Den enskilda nudge som den högsta andelen (87 %) svenskar säger sig stödja är en informationskampanj för att minska barnfetma
• Den enskilda nudge som den lägsta andelen (20 %) svenskar säger sig stödja är att deklarationen skulle komma förifylld med ett förslag om att skänka 500 kronor till en välgörenhetsorganisation
• Svenska kvinnor är generellt mer positiva till nudging än män
• Rödgröna väljare är mer positiva till nudging än de som sympatiserar med alliansen eller Sverigedemokraterna

Kan man dra en slutsats av detta? Rödgröna väljare och speciellt kvinnor vill bli puffade? Eller vill de puffa oss andra i ”rätt” riktning? Är det så att de som vill bestämma också är för nudging? Går det att få människor att säga ja när de menar nej? En del försäljare lyckas med detta konststycke men de är få!”

Allt detta tänker jag på när jag läser en mängd kommentarer på sociala medier – kommentarer som bara är ett eko av vad deras ledargestalt säger. Det finns inte en egen tanke bakom dem. Jag har ibland provocerat med frågan: ”Vad tycker du själv då?” Kanske får jag svaret att de tycker som ledargestalten eller så blir de irriterade och kommer med okvädningsord.

En mycket stor del av befolkningen har blivit puffade och utsatta för nudging enbart för att POLITIKERNAS BESLUT ska kunna förverkligas.  Det är vi som vägrar att följa fårskocken som kallas för rasister, klimatförnekare eller något annat dumt!