Var finns barnen?

Idag läser jag ännu en gång om Fridays For Future. Inom ramen för rörelsen har ungdomarna strejkat och manifesterat varje fredag sedan augusti 2018 men upplever att beslutsfattare och vuxenvärlden fortfarande inte insett allvaret.

Men STOPP! Har inte vuxenvärlden agerat. Medierna försöker ju vinkla varje artikel så att den handlar om klimatet. Sociala medier är fyllda av artiklar om klimatet. Kändisar pratar om klimatet. Hela rörelsen Fridays For Future organiseras av vuxna. Vuxna sponsrar och vuxna gör reklamen kring rörelsen. Men Greta får vara frontfiguren.

Nu driver organisationen ännu en gång på fackorganisationerna och vill att de ska uppmana medlemmarna att strejka den 27 september.

Men hur var det nu? Handlar inte allt om att barn- och ungdomar strejkar för miljön? Varför är det då så att jag mest hör vuxna röster om att vi måste ta barnen på allvar? Jag har googlat runt. På de flesta orterna är det ju mest äldre personer som vecka efter vecka demonstrerar.

I vår kommun har 6-12 personer, i åldrarna 55+, strejkat varje fredag. Någon har då och då undrat: Var finns ungdomarna? Det är ju för deras del som de demonstrerar! Eller … är det för att föra fram sina egna politiska uppfattningar? Tror de att det går bättre genom att påstå att aktiviteterna är initierade av barn?

Annonser

Varför bryr jag mig inte om alla larmrapporter?

Det går knappast en dag utan att något larm eller någon varning förmedlas åt oss via medierna. Dessa larm kan egentligen handla om vad som helst. Men de handlar om enskilda företeelser som aldrig sätts in i helheten dvs hur alla parter berörs av företeelsen.

Aktivister är alltid enkelspåriga och kan inte se helheten. Deras synpunkter är viktigast av allting. När de yttrar sig så ska vi glömma de stora problemen och vi ska definitivt inte ifrågasätta sanningshalten eller orsakerna. De vet ju att de har rätt!

Jag vet inte om det finns en mängd aktivister anställda som journalister i våra mediehus. Eller … är det så att journalister är naiva och lättlurade? Är det därför som de gärna agerar som aktivister i våra medier. I sin jakt på nyheter snubblar de på larmrapporterna och vill vara först. I sin jakt på att vara unika rapporterar de hellre om någon skörd som slagit fel på andra sidan jordklotet än att de förmedlar en svensk bondes vardag eller våldet i våra förorter eller hedersproblematik.

Det innebär också att vi potentiella mottagare av deras budskap får svårt att kontrollera sanningshalten i deras reportage. Vi måste ju ha vissa specialkunskaper eller själv sätta igång med att gräva fram fakta. Så många människor slukar deras berättelser med hull och hår. Aktivisterna som ligger bakom uppgifterna har vunnit en seger. Därför ska vi sluta att bry oss om dessa aktivistiska berättelser.

Igår hörde jag något om bananer som hotades av en svampsjukdom. Tidigare har larmen gällt vanilj eller kakao. Andra gånger handlar det om ris, fisk, kläder eller andra nyttoprylar. Det kan också handla om insektsdöd eller fågeldöd. Jag läste och kollade ett larm som kom i våras angående fågeldöden i samband med skörden av oliver.

När oliver skördas runt Medelhavet används maskiner som påminner om dammsugare för att suga in frukterna på stora odlingar. I dessa odlingar brukar även många fåglar rasta. En ny studie har kommit fram till att miljontals fåglar dödas varje år av dessa dammsugare.
Stora mängder småfåglar övervintrar i södra Europa. Bland annat många av arterna som senare under våren anländer här i Sverige.
Många av dessa småfåglar tar nattkvist i olivodlingar. Eftersom olivdammsugarna arbetar på nätterna från oktober till januari (kylan bevarar olivernas arom bättre) tror forskare att fåglarna tappar orienteringen av maskinernas starka ljus och höga läten och därmed inte kommer undan. De sugs in i maskinerna tillsammans med oliverna och dör . I Andalusien i Spanien har minst 2,6 miljoner fåglar om året dött i skörden. Nu har dock metoden att dammsuga träden på nätterna stoppats i regionen, men i andra länder fortsätter den.

Ovanstående läste jag på Natursidan och en mängd andra medier har delat det. Jag kan varken dementera eller bekräfta att 2,6 miljoner småfåglar dör. Men dammsugningen är lögn. Förr skördade man oliverna manuellt med hjälp av krattor eller pinnar som man slog ner oliverna med. Numera använder de stora odlingarna små tryckluftsaggregat (typ lövblås) som varsamt skakar lövmassan för att oliverna ska falla ner. Men aggregaten är tunga bära på så många använder den gamla metoden.Det faller på sin egen orimlighet att man skulle dammsuga träden – få med blad, oliver, insekter och ev fåglar i en enda sörja. Att skörda oliver är fortfarande ett hantverk.

En av alla olivodlingar som vi såg i Spanien. I bakgrunden ser man att alla sluttningar är täckta med olivträd.

Jag vet inte vilket syfte som ligger bakom artikeln och den sk studien. men jag vet att olivoljan kallas för det flytande guldet i Spanien. Över 300 miljoner olivträd växer i landet. De producerar upp till 1 miljon ton olivolja varje år dvs drygt en miljard liter olja. Endast ca 20 procent säljs till utlandet. Det betyder att spanjorerna i genomsnitt konsumerar ca 17 liter olivolja per person och år. En svensk, som jämförelse, konsumerar inte ens en liter. Många tänker nog på Italien och Grekland när de hör oliver och olivolja men Spanien är faktiskt världens största producent av olivolja. Drygt 40 procent av all olivolja i världen produceras i Spanien. Italien importerar till och med mer än de exporterar. Naturligtvis finns det starka ekonomiska intressen inblandade.

Så läste jag om en undersökning ” Av 700 tillfrågade kommunala tjänstemän med beslutsfunktioner är mer än var tionde miljöaktivist, enligt forskare vid Örebro universitet.” Det är de som skickar ut signaler och som förser övriga beslutsfattare med information. Det är de som påverkar politiska beslut. Det är kanske de som förser medierna med ”fakta”.

Nej, jag har slutat att bry mig om alla larm! Jag vet att bakom varje larm finns en mängd intressenter som vinner på vissa beslut!

Ungdomlig aktivism

Unga människor skapar en identitet. När de vuxna inte sätter gränser så tänjer de unga på gränserna mer och mer. Det är så aktivister föds.

Vi minns när 1968-vänstern drog ut på gatorna med krav på omfattande förändringar av samhället. USA skulle ut ur Vietnam, kärnvapnen skulle avskaffas, könen skulle befrias från stereo-typerna, och yttrandefrihet, med-bestämmande och demokrati skulle gälla alla. Ungdomsupproret var en global rörelse, som med pacifistiska hippier och revolutionära demonstranter kom att skaka om det så kallade etablerade samhället. Miljörörelsen och feminismen tog fart.

Båstadskravallerna, Kårhusockupationen, ambassader ockuperades och Almstriden upptog mycket tid i våra medier. Djurrättsaktivister släppte ut uppfödda pälsdjur och talade om för oss att vi inte ska äta animaliska produkter. De har följts av en mängd andra kravaller och demonstrationer. Aktivister vill ju gärna ha makten och får de inte den så tar de den. De unga vill vara rebeller och tror sig veta allt om hur allt fungerar. De har inte varit ute i arbetslivet och har en naiv syn på ekonomi och levnadsförhållande. Deras aktivism kostar samhället otroligt stora summor pengar. Men … vi är ju så rika!

De flesta ockupanter och aktivister växer upp, mognar och anpassar sig till samhällsstrukturen. Medan andra fortsätter med sitt samhällstrots genom livet. Nu idag 50 år senare har de inte lärt sig någonting och tror fortfarande att de vet bäst. Det värsta är att de har uppfostrat egna barn – till att bli aktivister.

Många vuxna lyssnar och ser upp till aktivisten Greta. De hyllar henne och ger henne alltför stort utrymme istället för att hejda henne. De vågade kanske inte själv vara aktivister när de var unga och nu blir Greta deras ställföreträdare. De flesta av oss är miljövänner till vardags. Vi behöver inte bli aktivister för det! Men idag publiceras en debattartikel:

Sveriges alla vuxna – strejka 27 september

Greta Thunberg och Fridays for future: Vi uppmanar alla fack att utlysa strejk för klimatet.

Jag har skrivit om detta tidigare och tycker att det är bedrövligt att uppmuntra Gretas aktivism. För drygt en månad sedan skrev jag:

Den första strejk i historien som är dokumenterad utspelades i Egypten för 3000 år sedan då arbetare på ett gravmonument lade ner arbetet i protest mot uteblivna matransoner. Konflikten vanns av arbetarna.

Lysistrate (grekiska Λυσιστράτη) är en komedi av Aristofanes, skriven 411 f.Kr. som handlar om Lysistrate, som tillsammans med nästan alla kvinnor i Aten och Sparta sexstrejkar för att få slut på det peloponnesiska kriget som varat i tjugo år när pjäsen skrevs. Lysistrate övertalar de grekiska kvinnorna att neka sina män och älskare allt sexuellt, ofta formulerat som att gå i sexstrejk, för att tvinga männen att förhandla om fred. Taktiken får konsekvensen att kriget mellan könen trappas upp.

Strejker i modern tid har använts för förändringar av arbetsvillkor, löner, arbetstider och anställningstrygghet. Strejker har emellertid även använts för politiska ändamål, så kallade politiska strejker – den Politiska storstrejken 1902 hade exempelvis som syfte att understryka kraven på allmän rösträtt.

Under det senaste året har en tonårsflicka blivit galjonsfigur för klimataktivisterna hon har saluförts runt om i hela världen. När denna tonåring med följare får unga i hela världen att skolstrejka så säger vår statsminister Stefan Löfven att det är bra att det tas initiativ för att lyfta klimatfrågan.

”– Jag vill ha en folkrörelse för klimatomställningen. Och dit är vi på väg med alla initiativ. Vi har en mängd olika projekt pågående runt om i vårt land, till exempel solceller, biogasanläggningar och laddstolpar, säger han.

Samtidigt understryker Löfven att det råder skolplikt i Sverige.

– Och som statsminister kan jag inte säga något annat än att man ska gå i skolan. Men kan det arrangeras så att det fungerar…att stå upp för klimatomställningen tycker jag är väldigt bra.”

Vår statsminister anser alltså att det är bra att de unga skolstrejkar – så länge som det motsvarar den politik som han förespråkar!

”Nästa stora strejk kommer vara den 20 och 27 september, med en ‘action week’ emellan. Den här gången vill vi att även vuxna ska strejka från sina jobb”, skriver tonåringen GretaThunberg på Instagram.

Men … vuxna strejka från sina jobb! Men ska industrin, allmänna kommunikationer, skolor, förskolor, butiker, restauranger, sjukvård, polis, räddningstjänst och övriga samhällsfunktioner stänga igen för att lyda dessa aktivister? Har den ensamstående mamman råd att strejka? Vem ska generera de skatteintäkter som behövs till solceller, biogasanläggningar och laddstolpar om alla är upptagna med att strejka? Vem bekostar samordningen av alla dessa strejker och alla dessa aktiviteter som tonårstjejen besöker?

Har denna tonåring och hennes följare någon som helst insikt om de konsekvenser som en strejk av den omfattningen kan få. Det hjälper faktiskt inte att hennes mamma skriver på Facebook:

”Greta själv skrattar åt allting. Vi har inte sett henne så här lycklig någonsin. Hon fullkomligt sprudlar och det lyser om henne hemma. ”Äntligen”, säger hon.”

Hennes skratt berör oss alla och får enorma konsekvenser på ena eller andra sättet. Inser hon det? Inser hon att hon har legitimerat ett nytt ord i vår ordlista: klimatnödläge? Hon har inte hittat på det ordet – det är de smarta människorna som utnyttjar henne som har introducerat det ordet i vårt språk. Vad betyder det ordet? Enligt Greenpeace:

”Att utlysa klimatnödläge skulle innebära att vi som samhälle kan börja behandla klimatkrisen som den kris den är. Det ska inte ses som en symbolisk handling utan som katalysator för kraftfulla klimatåtgärder. Det behöver motsvara ett sorts ökat beredskapsläge eller nationellt “stabsläge”, där vi på alla nivåer snabbt kan genomföra de klimatåtgärder som krävs, mobilisera nödvändiga resurser och undanröja hinder för dessa. Rätt målsättningar för utsläppsminskningarna är nödvändigt men de måste också följas av tillräckliga åtgärder så att de faktiskt uppnås.”

Men … måste vi inte först definiera vad det är för kris som vi talar om? Vad hjälper det att vi utlyser ett klimatnödläge här i Sverige när de största utsläppen görs på helt andra platser på vårt jordklot? Vad är det för utsläpp som det talas om och vilka effekter har dessa? Forskningen är inte överens om detta! Politiska beslut minskar inga effekter på klimatet!

I en interpellationsdebatt om de planerade skattehöjningarna på bensin gick finansminister Magdalena Andersson till  angrep mot Bensinupproret 2.0 och antydde att det kan vara fejk.

– Lyssna inte bara på Bensinupproret. De samlar många konton på Facebook, fortsatte hon med betoning på ”konton”. Sen får man se hur många människor som står bakom de kontona. Men de samlar inte så många i sina demonstrationståg.

– Titta på de tusentals och åter tusentals och tusentals ungdomar som demonstrerar, som fyllde Kungsträdgården i Stockholm, som demonstrerar över hela Europa, över världen – för att du och jag och andra politiker ska ta vårt ansvar gentemot våra framtida generationer. Jag vill göra det, påpekade finansministern.

Hon gör alltså skillnad på strejk och strejk. När barn och ungdomar strejkar så ska de tas på allvar. När vuxna människor på landsbygden har svårt för att få ekonomin att gå ihop pga höga bensinpriser, så ska de inte tas på allvar. Hon mer eller mindre antyder att Bensinupproret 2.0 är fejkat! Men är det bättre med en PR-kampanj som använder en tonåring som galjonsfigur?

En strejk är en form av aktivism. Ska vi skrota demokratin till förmån för aktivister med en tonårig galjonsfigur? Är det aktivister som ska styra våra liv? Varför hyllar både statsministern och finansministern denna  form av aktivism?”

En tonårsflicka ska inte uppmuntras till aktivism! Hon ska tillåtas att växa upp, mogna och bli en del av samhället. Var och en som uppmuntrar henne tar också ifrån henne samhällsgemenskapen. Det är naturligt att vara rebell när man är ung. Det är ett led i mognadsprocessen. Men vi vuxna måste sätta upp gränserna och se till att dessa gränser hålls! Vi måste ju vara bra föredöme för de unga. Det är inte de unga som ska uppfostra oss!