Mångkulturens Sverige VII: Kan muslimer integreras?

Invandring och mörkläggning

I nio bloggtexter beskriver jag hur det mångkulturella Sverige vuxit fram. De kommer inte i en följd, men de är numrerade. Det här är den sjunde.

Om man anser att alla människor i grunden är lika varandra och har lika värde, så är rubrikens fråga islamofobisk. Dessutom, den som kommer fram till ett nej, skiljer mellan ”vi och dem” och visar sig därmed vara rasist. Det politiskt korrekta svaret är att det är klart att muslimer, precis som alla andra, kan integreras. Sedan varierar det givetvis mellan olika individer. Vi är visserligen lika varandra, men individuellt skiljer vi oss åt. Med andra ord, det är inget särskilt med att vara muslim, utan man måste se människan bakom denna typ av religiösa etiketter.

Den som kastar loss från PK-doktrinen och kopplar samman islam med terror, och dessutom har förstått att många jihadister är födda i Europa och således istället för att…

View original post 1 498 fler ord

Annonser

Mohamed Omar: Anders Lindberg är en dålig förlorare

DET GODA SAMHÄLLET

Mohamed Omar

En desperat vänster söker förklaringar överallt utom i verkligheten. Ett av de roligaste exemplen på detta läste jag i en kulturartikel i Göteborgs-Posten förra året: ”Nordic Noir banade väg för högerpopulismen”.

Det var vänsterskribenten Mattias Hagberg som lade pannan i djupa veck och med fundersam min försökte förstå hur Sverigedemokraterna kunde växa så de gjort. Kan de bero på ryska troll? Pengar från Putin? Nej, det beror på att svensken läst för många mörka deckare!

Det är alltså överdosering av dessa nordic noir-deckarna som förvandlat många tidigare goda och optimistiska svenskar till ”högerpopulister”. Det kan inte vara en slump, resonerar Hagberg. Connect the dots! Mankell-deckarnas popularitet och SD:s uppgång i opinionen hänger ihop:

View original post 527 fler ord

Mitt politikerförakt är intakt

Jenny Piper

Förra veckan höjdes riksdagsledamöternas arvoden med 1.500 kr till 68.400 kr i månaden att gälla från och med den 1 november – en höjning som kostar skattebetalarna över en halv miljon extra i månaden.

I en tid när landets fattigpensionärer får leta pantburkar i soptunnor för att överleva, sjuka får vänta orimligt länge på vård samt barn och unga drabbas av diverse åtstramningar inom vård, skola och omsorg känns det inte som rätt prioritering. Att landet är på väg in i en lågkonjunktur där arbetslösheten växer samtidigt som svenska kronan dalar som aldrig förr gör inte saken bättre och man hade kunnat förvänta sig att åtminstone en majoritet av våra folkvalda politiker hade haft moral nog att avsäga sig den höjningen av principskäl för att skicka rätt signaler till befolkningen om att man faktiskt tar landets problem på allvar. Men icke, de enda som faktiskt hade ryggrad att säga ifrån…

View original post 295 fler ord