PATRIK ENGELLAU: En icke-PK-istisk invandringspolitik

DET GODA SAMHÄLLET

Min hittills oemotsagda uppfattning är att det gemensamma draget hos alla PK-istiska idéer är att de förespråkar tillstånd som är onaturliga i bemärkelsen att de inte uppstår av sig själva utan i stället kräver offentliga insatser för att komma till stånd. Om man exempelvis inte problematiserar mänsklighetens naturliga ordning visar sig människorna kunna indelas i två typer, män och kvinnor. Men PK-ismen anser att det därutöver bör finnas män som förvandlats till kvinnor och vice versa samt individer som saknar kön eller åtnjuter diverse ofta nyuppfunna tilläggskön. De fantasifulla PK-istiska möjligheterna är oändliga men det blir inget av dem utan offentliga insatser i form till exempel av skattefinansierad könskorrigeringskirurgi.

Visa originalinlägg 580 fler ord

Sverige, 1984

Storebror ser dig. Foto: Wikimedia Commons.

I den världsberömda romanen 1984 beskriver George Orwell en dystopi i den fiktiva staten Oceanien. Landet är en diktatur som styrs av det maktfullkomliga Partiet. Befolkningen övervakas konstant av den totalitära regimen och manipuleras med hjärnkontroll. Huvudpersonen Winston Smith bor i provinsen Airstrip One och arbetar på Sanningsministeriet med att bearbeta och sprida Partiets propaganda. Individen är alltid underordnad staten och kontrolleras av dess totalitära maktmedel. De metoder som tillämpas för att hjärntvätta och kontrollera befolkningen är primärt nyspråk, historierevisionism, dubbeltänk, krimtänk och övervakning i ett storebrorssamhälle. Obehagligt nog finns det flera paralleller mellan Oceanien 1984 och Sverige 2015.

Nyspråket i det orwellska Sverige representeras av politiskt korrekta termer som ersätter tidigare vedertagna begrepp. Det politiskt korrekta nyspråket har sitt ursprung i den nymarxistiska Frankfurtskolan och används för att försköna eller släta över obekväma fenomen de vill skapa en folklig acceptans för. På motsvarande sätt kan nyspråket användas för att svärta ner begrepp den politiskt korrekta härskarklassen vill stigmatisera och underminera.

Bland de positivt laddade nyspråktermerna är bland annat ”ungdomsgäng” en annan beteckning för kriminella invandrargäng, ”mobila EU-migranter” motsvaras av romer, ”utsatt område” är en invandrartät no go-zon och ”ensamkommande flyktingbarn” är i allmänhet unga män utan asylstatus som anländer i grupp. Några nyspråksmantran som har hamrats in via agendasättande journalistik är ”invandringen berikar landet” och ”Sverige ska ha ett generöst flyktingmottagade”. Under flera år avslutades i princip varenda ledarartikel i Dagens Nyheter med dessa mantran, allt i syfte att indoktrinera deras godtrogna läsekrets om invandringens försåtliga välsignelse. Detta har utvecklats till ett kodspråk som har gått så långt att man som kritiskt tänkande medborgare tvingas förutsätta att alla kriminella är invandrare, såvida inte motsatsen explicit redovisas i media; det är nämligen helt i sin ordning att beskriva om gärningsmannen är en inhemsk svensk medborgare.

Läs hela artikeln HÄR.

NÄTHATSGRANSKAREN FÖRSÖKER STOPPA MIG FRÅN ATT BEVISA SANNINGEN I RÄTTEGÅNGEN

skrivet av Joakim Lamotte

Som ni känner till närmar sig rättegången mot Tomas Åberg med stormsteg och 21 april är det dags för mig att bevisa att allt jag skrivit om honom är sant.

Men nu visar det sig att Tomas Åberg och hans advokater försöker hindra mig från att presentera sanningen under rättegången. Förra veckan skickade de nämligen in ett yttrande till Göteborgs tingsrätt för att försöka få domstolen att inte låta mig lägga fram den bevisning jag har.

I yttrandet hävdar Tomas Åbergs advokater att: ”ingen sanningsbevisning får föras i målet”.

Istället vill de att rättegången endast handlar om huruvida det är försvarligt att granska Tomas Åberg.

Jag tolkar detta som att Tomas Åberg börjar bli nervös när han sett vilken bevisning jag har och vilka vittnen jag kallat till rättegången. Om domstolen går med på Tomas Åbergs krav är det ett slutgiltigt bevis på att rättssäkerheten i Sverige håller på att haverera.

För egen del lever jag efter devisen att om man inte har något att dölja så behöver man inte vara rädd för sanningen. Men nu har Tomas Åberg samlat ihop 200 000 kronor och anlitat advokater som försöker hjälpa honom att komma undan sanningen.

Men jag backar självklart inte för detta och återkommer så fort jag vet hur domstolen ställer sig till Tomas Åbergs krav. Hela hans yttrande finns hos Göteborgs tingsrätt (målnummer B 6068-20, aktbilaga 40).