D som i desinformation

Sedan en tid tillbaka vet vi att det på Wuhans virologiska institut pågick experiment med fladdermusvirus från Yunnan, mycket lika dem som WHO i ett uppenbart utslag av lismande för Kina gav den byråkratiska benämningen ”covid-19”. Vad vi idag också vet är att denna forskning backades upp ekonomiskt av namnkunniga västerländska aktörer, bland vilka man återfinner namnen på flera spelare som utmärkt sig för en synnerligen hög svansföring i pandemifrågan. Givet denna bakgrund är det visserligen fullt teoretiskt möjligt att det var en ren slump att Kinaviruspandemin först bröt ut just i Wuhan, men sannolikheten för detta får sägas vara tämligen försumbar. Vad mer är, givet denna bakgrund är det också fullt teoretiskt möjligt att aktörer som Peter Daszak endast haft sanningen för ögonen när de mycket aggressivt avfärdat alla utspel om att pandemin skulle ha varit resultatet av en laboratorieläcka som falska, men i detta fall torde sannolikheten inte bara vara försumbar, utan astronomiskt liten. Inte desto kunde man så sent som igår via flera förment oförvitlig nyhetskällor ta del av ”nyheten” att ”forskare” nu en gång för alla slagit fast att någon laboratorieläcka inte har skett.

Läs hela artikeln HÄR.

P som i påverkansoperation

I den mån man skulle vilja utöka talesättet om att inte se skogen för alla träd till ett ordstäv giltigt för fyra dimensioner snarare än tre, skulle detta kunna formuleras i form av en observation om att inte se historien för alla händelser. In medias res ter sig lätt vad som för eftervärlden framstår som epokgörande bara som en sekvens av händelser i mängden, och vår egen samtid är med allra största sannolikhet ett skolboksexempel på detta. Vi lever sedan några år tillbaka nämligen mitt i en mycket omfattande och framgångsrik påverkansoperation, men den allmänna medvetenheten om detta får sägas vara i stort sett obefintlig. Exakt vem som ligger bakom denna påverkansoperation är inte helt klart (finanssektorn, den nya klassen, managerkasten, WEF, Kina, oknyttet och/eller vissa andra aktörer som inte ryms i marginalen får dock sägas höra till de huvudmisstänkta), men klart är att vad som nu sker är till ekonomisk nackdel för flertalet, till extremt stor nytta för ett fåtal samt att det hela lämnar en strid ström av trasiga människor, och då i synnerhet unga sådana, bakom sig.

Läs hela artikeln HÄR.

En uppskattning av memetiksituationen

Hur undviker man som galen vetenskapsman egentligen bäst att ens armé av mördarrobotar vänder sig mot sin skapare? Svaret på frågan är enkelt, man utformar mördarrobotarnas mjukvara på ett sådant sätt att de håller sig i schack, närmare bestämt på ett sådant sätt att de inte tänker fler egna tankar än absolut nödvändigt, älskar sin skapare även när detta går emot deras intressen samt inte distraheras av sådant som galna vetenskapsmän anser vara irrelevant för mördarrobotars funktion. Denna problematik, om än till synes akademisk, är i själva verket någonting som makten inte bara varit synnerligen medveten om länge, utan som i modern tid dessutom blivit föremål för långtgående optimeringsstudier. Ur det progressiva samhällets härskarkasts perspektiv utgör nämligen pöbeln mördarrobotar som, ehuru på många sätt oumbärliga, i vilket ögonblick som helst kan löpa amok i form av att, till exempel, kräva ett samhälle som tillvaratar allmänhetens intressen snarare än maktens.

Läs hela artikeln HÄR.