Simone Weil var enligt Albert Camus ”Det enda stora intellektet i vår tid”. Här hennes liv och tänkande upp fram till hennes allt för tidiga död. En akademiledamot från vår egen tid figurerar i krönikan och blir en kontrast till Weils skarpa intellekt och mänskliga djup.
Simone Weil skrev att en barmhärtig gärning som görs av kärlek är ett lika stort under som att någon går på vattnet. Det låter högstämt och mycket otidsenligt, och kan vara sant också därför.
Senaste kommentarer